Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk friherrinna, g.m. envoyén, kammarherren Lennart Reuterskiöld

Paris d. 22 febr -78 22 februari 1878
Lennart Reuterskiöld är nyss gift med en fröken Nordenfalk, högst 18 år gammal; hon är en liten fraiche, men inte vacker, nordisk typ; hon såg snäll och hjärtlig ut; Reuterskiöld talar mycket och utan att välja sina uttryck (ungefär som Gustaf Cederström); de har hyrt ett litet hôtel [palats] vid Parc Monceaux; Reuterskiöld hoppades ofta få se Edelfelt hos dem och bad att få besöka Edelfelt med sin fru som målar, hon är elev till Charles Chaplin.
Reuterskiölds är enkla, glada och lätta att umgås med; Edelfelt känner inte de svenskar som de umgås med i Paris; det är grevar och baroner, Sparrar, Hamiltoner och sedan le corps diplomatique [diplomatkåren]; det är ett angenämt liv att vara legationssekreterare vid svenska ambassaden; Gustaf Cederström drev in infinutum [i det oändliga] med diplomaternas "myckna arbete".
Paris d. 9 Juli 1878. 9 juli 1878
Adolf von Becker, Gustaf Cederström och Edelfelt var bjuden på middag hos Reuterskiölds, där man skålade för Cederström av hjärtans lust.
Hos Reuterskiölds var det rätt trevligt; där var en dansk greve, en fransk baron och en svensk fröken Hjelmerus; Reuterskiölds har det förtrollande trevligt i sitt nya hem; de har hyrt ett litet hus nära Parc Monceaux och deras installation har inte kostat små smulor.
Fru Louise Reuterskiöld går fortfarande i Charles Chaplins ateljé; hon ser ut som en fräsch svensk bondflicka, 18 år men inte alls tafatt; under middagen drack de "bastant", under förevändningen att prova alla de champagnesorter som Lennart Reuterskiöld beställt från Reims; i går träffade Edelfelt fru Reuterskiöld i svenska kyrkan och hon bad honom snart komma på besök.
Lennart Reuterskiöld vill att Edelfelt kommer så ofta som möjligt och vill bilda en liten krets med honom och Gustaf Cederström; Cederström vill att Edelfelt tar en ateljé i samma hus som han, men hyran är för hög; det vore nära till Koechlins, Madame Jacquinot, Reuterskiöld och målarkolonin med Mihály Munkakcy; hos Edelfelt är det ljuvt gott, men entréen är så förfärlig att han inte kan be någon hederlig människa komma dit in.
Paris d. 22 Juli 1878 22 juli 1878
På lördag blir svenska studenternas konsert och efteråt sexa [festlig lättare måltid]: Edelfelt skall dit, liksom Eljert Mobeck, Pietro Krohn, Schou och Gunnar Berndtson; Ernst Nordström, Carl Langenskiöld och Otto Wallenius skall klä sig i vita mössor, Berndtson och Edelfelt har inga; sexan blir antagligen tråkig, de flesta svenskar är tråkiga, med undantag för Reuterskiölds och några andra; "fruntimmer" är också välkomna, men det finns så få av dem i staden; Edelfelt ser framför sig "harpor" som Freja Rydberg, som han alltid ser då svenskar är ute och roar sig.
Paris måndag 24 mars 79 24 mars 1879
Samtidigt med Alexander Etholen fick Edelfelt också besök av Lennart Reuterskiöld med fru; de gav Edelfelt en straffpredikan för att han inte varit på visit hos dem; på fredag skall han dit på middag.
d. 28 Mars 1879. 28 mars 1879
Föregående kväll var Edelfelt på middag hos Reuterskiölds; där var också Gustaf Cederström, greve Hans Wachtmeister och danske legationsseketeraren greve Knud af Knudsberg; Cederström underhöll sällskapet med sina överdrifter.
Reuterskiölds lever i den stora världen; det var roligt att höra om baler och mottagningar, duchesser och marquiser; därtill fick de höra om form- och etikettfel begågna av Madame Coralie Grévy och om de mera taktfulla Madame Florence Gallifet och Madame Mélanie Pourtalès; Reuterskiölds är för mycket hov- och etikettmänniskor för att inte hacka lite på republiken.
Edelfelt är på kvällen bjuden på middag hos Reuterskiölds; på söndag skall han på middag till herrskapet Lachaise, föräldrar till studenten som Edelfelt ofta talat om.
D. 3 april 79 3 april 1879
Edelfelt behöver ännu göra visiter till Koechlins, Madame Jacquinot och Reuterskiölds.
d. 9 juni 9 juli 1879
Hos Reuterskiölds var excellensen Georg Sibbern, danske legationssekreteraren greve Knud af Knudsborg, greve Hans Wachtmeister, attaché överste Ferdinand Staaff, norske attachén Mohr med fru, Gustaf Cederström och Edelfelt; Lennart Reuterskiöld var ekivok som alltid och lilla fru Louise Reuterskiöld gjorde les honneurs; hon försökte med sitt svenska bondtycke spela grande dame [världsvan dam] à la Gallifet och Madame de Pourtalès och det tog sig inte illa ut; fru Reuterskiöld var klädd i vitgul crèmefärg som nu används, vita spetsar och skor, bas à jour [strumpor som syntes]; Madame Mohr såg bra ut, men var inte van att röra sig, dessutom tycker Edelfelt att norskan låter så plebejisk [folklig]; renast svenska talade "gubben" Sibbern.
Det är fint och trevligt hos Reuterskiölds.
d 21 dec 1880. 21 december 1880
De närmaste veckorna blir det ett schasande på middagar och baler; på kvällen är det middag hos Monsieur Napiat, på juldagen hos Reuterskiölds, på andra dag jul med Runebergs på Palais Royal; den 27 är det stor bal hos svenska ministern och den 29 stor skandinavisk middag med bal hos grand Vefour.
Fjerdedag jul 1880. 28 december 1880
På juldagen var Edelfelt på en ytterst fin, men inte särdeles rolig, middag hos Reuterskiölds; Lennart Reuterskiöld är för ceremoniös och formkarl; de kvinnliga gästerna var en sjåpig äldre grevinna Barck, en friherrinna Nordenfalk med pipig stämma och fröken Coyete; männen var attechéerna Carl Gripenstedt och Fredrik Wedel-Jarlsberg, två svenska doktorer, baron Georg von Rosen och Edelfelt; hela aftonen gav tomt intryck; fru Louise Reuterskiöld blir lite för mycket tillgjord grande dame.
Edelfelt gick på stor bal hos Georg Sibbern; ceremonimästaren Lennart Reuterskiöld tvingade honom att dansa alla danserna; en splendid supé intogs och därefter dansades ännu en vals; Reuterskiöld bad Edelfelt stanna kvar på en supé en petit comité [i ett mindre sällskap]; där var inga andra än Excellensen och fru Sibbern, Reuterskiölds, Fritz Wedel Jarlsberg, Gustaf Cederström, en greve Moltke (ung dansk attaché), Carl Gripenstedt och Edelfelt; det dracks kopiöst champagne; efteråt insisterade Wedel Jarlsberg att herrarna på vägen hem skulle vika in till honom och dricka seltern; Edelfelt kom hem klockan 6 i morse.
Nyårsnatten 1880-1881 31 december 1880
d. 30 var jag först på den stora Skandinaviska middagen och balen der jag satt bredvid frihna Standertskjöld och dansade en française med fru Reuterskiöld
I dag skall jag på visit till Reuterskiölds, Koechlins, Sibberns och Portalis, till de öfriga skickar jag kort.
I morgon kommer fru Reuterskiöld och friherinnan Nordenfalk upp till min atelier.
Fredag 11 maj 1882 11 maj 1882
I förrgår var jag på en mycket rolig middag hos Reuterskiölds. Fru R. tycker jag om – isynnerhet hennes utseende – hon ser nu bättre ut än förr, sjukdomen i fjol har gjort henne finare och magrare. Der var en grefve Piper och en Peyron från Skåne, båda med fruar, Wedel Dr Nordenson med fru (Bertha Cleman, för detta) samt några andra.
Måndag 3 juli 82 3 juli 1882
skall i morgon på middag till Reuterskiölds i öfvermorgon till gamla baronne de Silvayre om fredag till Grommé. I nästa vecka är jag bjuden till Ochoas i Compiègne – får nu se hur jag får tid till allt
Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14 juli 1882
Men nu kommer det en beställning – Reuterskiöld ville gerna att jag skulle måla hans fru. – Jag har länge tänkt be att få måla henne gratis, och nu passar det så mycket bättre Ännu är ingenting afgjordt kunde jag svänga ihop det på 14 dagar så vore det ju ej så illa.
Hvad fru Reuterskiöld betreffa är jag säker på att göra något bra af henne. Hennes Louis XV fysionomi – denna blandning af grande dame och smånätt svensk bondflicka har alltid gjort att jag tyckt att det skulle vara roligt att måla henne. Blond, uppäst, med ljusblå ögon à la Butti – une tête chiffonnée, enfin. Får nu se. Reuterskiöld skall komma till mig en af dagarna.
De äro dömda att stanna här hela sommarn då han är chargé d'affaires
Paris d. 21 Juli 1882 21 juli 1882
Reuterskiöld och jag ha sprungit om hvarandra för att tala om porträttet Hemlängtan och sommarhetta tala mot – möjligheten att få något godt gjordt nu hastigt talar för. Hon har nu tid att posera bättre än i vinter och som ljuset är ypperligt nu skulle det hela gå som en dans.
Paris d. 28 Juli 1882 28 juli 1882
Jag har engagerat mig för fru Reuterskiölds porträtt i oktober-november – ty i December resa de på 2 månader till Sverige.
Odaterat 19 januari 1883
men väntar isynnerhet på att Reuterskiölds snart må återvända, ty jag räknar på hennes porträtt till Salongen.
Paris d 29. Jan 29 januari 1883
Reuterskiölds komma i veckan, och då få vi afgöra om porträtten Endera det eller taflan till salongen, båda hinner jag ej med.
Paris 1 februari 83 1 februari 1883
först om lördag kommer Reuterskiölds så då få vi höra om porträttet. Jag får god tid att göra antingen taflan eller porträttet till salongen.
Söndag d. 4 februari 1883. 4 februari 1883
Endera dagen skall jag väl börja fru Reuterskiöld, som blir min Salongstafla, – hoppas jag.
fastlagstidag 83 6 februari 1883
Ännu har Jag ej börjat fru Reuterskiöld – hon skall komma hit en af dagarne.
fredag 9 februari 83 9 februari 1883
I morgon har fru Reuterskiöld sin första séance. Om hon bara är regelbunden, så hoppas jag kunna så något rigtigt bra af porträttet. Både för att det ser bättre ut och för att en förgången tids kostym ej kan bli omodern, låta vi göra en klädning alldeles Louis XV, i "vert-d'eau” skiftigt tunnt siden. Hon har dessutom ett hufvud som passar bra till den epoken. Jag har prevenerat henne att hon måste vara exact med seancerna, ty annars blir jag aldrig färdig. Under nästa vecka skall jag arbeta samtidigt på taflan och porträttet. Jag tänker detta skall gå då fru R. valt tiden från 10 till 12 för att sitta, och jag sålunda har hela eftermiddagen (och nu ser man ända till kl öfver fem) till min disposition.
Nu måste jag måla på fru Reuterskiölds skizz för att kunna visa henne den i morgon. Jag vill hålla det hela i fina, ljusa toner.
Paris lördag d. 10 febr. 83 10 februari 1883
I dag ha Reuterskiölds varit här. Frun ser inte ut att vara så glad öfver att sitta, men det ger väl sig. Något specielt nöje är det ju icke heller, men jag råder på det ifrigaste att ta någon sprittande qvick person med sig – Nu är det just svårigheten att finna någon sådan. Hon får nöja sig med sin kammarjungfru. Hon har blifvit litet för fet hemma i Sverige, men det ger väl sig. Nu hålla vi på med att låta göra en klädning af gammalt tyg.
Jag har nu fullt upp med arbete – om morgnarna fru R. och tafla på e.m. på aftonen själströtthet, promenad och abrutissement complet.
Nu måste jag till Reuterskiölds för att se på ett tyg till fond.
Paris d. 13 februari 83. 13 februari 1883
I dag har jag haft seance med fru Reuterskiöld. Jag skulle ha velat göra något mera originelt af porträttet än jag nu blir istånd till, ty både ställning och belysning äro temmeligen alldagliga, men de vilja nu engång ha det så, och man kan naturligtvis ej förtrycka dem detta. Roligt vore det ju ej eller för en person som beställer och betalar sitt porträtt, att ha hufvudet i skugga eller några andra underligheter som en målares vilda fantasi kunde finna på.
Reuterskiölds komma vanligen båda, och då han ej kan komma, är kammarjungfun med.
Fru R. byta om kostym här. Vi ha beställt en vacker Louis XV kostym, som hon sedan tänker använda på någon kostymbal. Olyckligtvis ha vi ännu ej blifvit rigtigt eniga om tyget, och hon poserar tillsvidare i en drägt som blott närmelsevis liknar den jag vill göra. Då hon nu står stilla, och jag kan nagelfara hennes yttre, märker jag att dragen äro grofva, snarare fula än vackra. Måtte jag blott kunna se henne från den charmanta sida som jag kännt henne från sedan länge – l'Impression, – se den bör man bibehålla om någon själ skall komma in i det hela.
De äro glada menniskor som det är mycket lätt att vara med. Hon talar visst litet för mycket om la duchesse de la Rochefoucauld, la marquise de Gallifet, la duchesse d'Uzès m.fl. af sina vänner, men det är ju naturligt. Hon tycktes ej ha funnit Stockholms danslifvet särdeles tilltalande, ehuru hon medgaf att hon aldrig sett så vackra och ståtliga karlar som bland de svenska officerarne. Detta är sannt.
I går var det en slags skandinavisk konsert med bal, pationerad af fru Björnson, en svensk fröken Stjernstedt och en halftokig danska. Der lär ha varit ytterst blandadt sällskap. Grefve Moltke och Reuterskiölds kammarjungfru, en massa säfliga nordiska damer och norska rabulister. Jag vet ej om jag är specielt aristokratiskt anlagd, men jag tycker dessa soiréer äro olidliga, derför att man för landsmanskapets skull tvingas att vara med folk som man aldrig skulle umgås med hemma. Jag var ej der, och har bara en gång i verlden varit på dylikt nöje.
Miatleffs Madonna hinner jag verkligen ej nu befatta mig med. Reuterskiölds, Portalis och andra säger att jag ej bör göra mig minsta samvete af att vara så litet expedit, ty jag har ju begärt detta uppdrag, utan det har blifvit mig pålassadt utan min förskyllan eller värdighet,
Paris 15 februari 83 15 februari 1883
Vi ha ett bråk med fru Reuterskiölds kostym som icke på flere dagar ännu blir färdig. Hon är ytterst intresserad af målningen, gör sina reflexioner om hvarje rörelse på ett finger eller ett veck i kjolen. Fru R. se det är en lifvande typ (till det yttre, N.B.) från Gustaf IIIs tidehvarf. Fraiche, litet bonflicka i dragen, men med mycken chic. Hon hade bättre än det Cedercreutz'ska hufvudet, gjordt "de chic" kunnat kallas för hundra år sedan.
Fru Reuterskiöld har varit illamående i dag. Får se hvilkendera taflan blir bättre – Jag låter dem nu gå i bredd som ett par kapplöpningshästar, och kan val om 10 dagar besluta mig för hvilken som skall exponeras. Gerna ville jag skicka upp båda. Lyckan står dem djerfvom bi, och jag skall försöka få båda färdiga. I dag har jag jemnt en månad på mig till sista inlemningsdagen som är framflyttad till den 15 mars detta år.
Paris den 20 februari 83. 20 februari 1883
Fru Reuterskiöld är nu temmeligen avancerad. i morgon skall hon stå hela dagen, ty jag skall göra hufvudet färdigt, och får derföre bjuda dem på frukost – Ack jag är i sådan nöd för att maten skall bli ätbar. Vår concierge, med hvilken vi hvar i sin tur varit i delo, har på senaste tider börjat servera bifteker och coteleter som ovilkorligen kommer mig att tänka på mina gamla bottiner, likaså ondt som hans vin mest smakar af ättika och bläck. Jag tar derföre det hufvudsakligaste från en restauration.
Om torsdag är jag först bjuden på Reuterskiölds på middag med en hop diplomater, för att sedan gå på Grévys stora bal med dem. R. har skaffat mig inbjudning.
Paris d. 23 febr 83. 23 februari 1883
De här sista tiderna har fru Reuterskiöld poserat alla dagar. Porträttet är nu i det treflig stadium då det ej liknar det minsta, är inslaget och ohyggligt i färgen, och gör mig alldeles galen hvargång jag ser ditåt. Kostymen är visserligen Louis XV, men kan lika gerna vara moderna, nu har man ju dock en särdeles stor frihet. Hårklädseln är modern, snitten temmeligen modern också. För resten kan man här i Paris våga ungefär hvad man vill i kostymväg, något som man ej har aning om hemma der alla följa modet under det man här skapar det.
I går var jag först på en diplomat middag hos Reuterskiölds, och sedan på presidentens stora bal i Elysée Palatset, med 5000 personer.
Hos Rs var en grefve Fossati 30 år, italiens attaché, som var särdeles rolig. Han är beklagligtvis bröstsjuk, hostar dugtigt och ser eländig ut. Damernas gunstling, men ej någon "Jot" för det.
Fru Reuterskiöld står mycket bra – beklagligtvis har jag ej målat lika bra – det är nu alltid en period i en tafla då man gör idel dumheter, men det blir nog bra.
Reuterskiölds komma ej med för att Björnsons stå i spetsen – deras politiska opinioner och Rs ställnig tillåta honom ej att umgås på minsta sätt med Bs.
Jag ser med ett relativt lugn mot salongen detta år, ty jag är fast besluten att ställa ut fru Reuterskiöld endast om det blir färdigt, dugligt och kan bringa mig ära.
Rs har en massa projekter – i nästa vecka skall jag föras till en marquise de Bérenger, i hennes loge på en theater, det skall bli partier med fru den och fru den – och jag svarar alltid: – "après le 15 mars tant que vous voulez, avant, non.
*Frukosten då Rs voro här, vann mycket bifall – och var god – jag hade bestält en "poularde buffé" god men dyr 30 frcs fan sen.
Paris d. 25 februari 83. 25 februari 1883
Fru Reuterskiölds kostym har jag haft åtskilliga förargelser med. Sömmerskan håller på sitt artistskap, hon också, och skickade t.ex. i dag ett extrabud för att säga att hon bestämdt ej ville sitta svarta atlasrosetter på det ljusröda, emedan det ej passade ihop med tiden och färgen – men jag höll ändå på mina rosetter och gick segrande ur striden. Jag är öfvertygad om att de behöfvas. Så har hon dröjt och sölat med att försöka klädningen. Fru R. är nu missnöjd med tyget – som hon anser ej vara tillräcklig fint för "le monde”, ty hon har alltid velat begagna klädningen senare, vare sig på någon kostymbal eller annars på en soirée. Reuterskiöld är rysligt nyfiken och för att han ej skall se det halffärdiga hufvudet, måste jag klistra öfver det med papper hvar gång han kommer. – Der är något i armarnas ställning som alls ej går ännu, men det kommer väl. Jag följer Dagnans råd att alls ej tänka på Salongen – blir porträttet färdigt också att jag blir nöjd med det till den 15, så skickar jag det, hvarom ej, så fortsätter dermed tills alla bli nöjda.
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Den Boitska balen än om torsdag. Fru Reuterskiöld skulle nog gerna vilja dit, men hon känner ej Boits. De unge svenska legationsherrarne, en Geijer och grefve Gyldenstolpe ha talat om Boits soiréer som eleganta och roliga.
Fru R. tröttar ut sig med sina visiter, mottagningar och baler – i morgon skall hon hvila, heter det – men är i afton på theatern. Det är ändå grymt för en gift qvinna att ej ha barn; jag tror Reuterskiöld bra gerna sågo att hon hade ett annat intresse än detta mondaina lif. Det blir en passion som allt annat detta att följa med. Olycklig skulle jag vara i Rs ställe, men han tyckes älska henne oändligt, och är derföre med öfverallt fastän jag misstänker att han tusen gånger hellre ville sitta hemma och vid hemmets härd röka sin cigarr.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
Med mitt värkande käftament kunde jag ej göra mycket på porträttet i går, fastän fru Reuterskiöld satt mycket troget hela dagen. Ack tiden lider, och jag har föga utsigt att få det så som jag ville på så få dagar.
fru R. har nu gått, kl. är 4, och jag har fått hufvudet rigtigt bra i dag. Det blir bestämdt bättre än Miatleffs i färgen, nu står det så friskt och ljust – måtte blott ej färgerna mörkna. Uttrycket är också bra hennes bästa, tycker jag – litet småleende och förnämt, hvilket senare så roligt kontrasteras med uppnäsan och det runda ansigtet.
I förrgår hade Reuterskiölds en soirée för Wedels, der jag också var. – Ganska mycket folk, nästan alla tillhörande corps diplomatique. Fransmän: Marquis et marquise de Montreuil, Madame et Mademoiselle de Lagrenée, belgiska ambassadrisen, baronne de Beyens med dotter, en engelsman Marshall med fru och dotter, en holländare Scheidecker, med fru, och så en stor massa attachéer – grefve Clary, österrikare, grefvarna Corteggiani och Fossati, Italienare, Vuillaume en preussare och Bonn en österrikare, Reventlow m.fl.
Fröken Beyens, som fru Reuterskiöld alltid skildrat som så styf och inabordable, pratade jag med hela aftonen. Hon är excentrisk, spelar piano, guitarr och violin, talar om allt hvad spottet för i mun, och håller på att målas af Gervex f.n. – Modren är spanska, en marquesa Casavalencia och fröken, Amparo heter hon, tänk ett så lustigt namn, men det lär vara spanskt, dansar fandango, jota arragonese m.m, som hon tagit lektioner i af hos gitanas i Sevilla.
Sedan de andra gått, proponerade fröken Amparo att vi skulle dansa på mattan och så gjordes. Först valser så en vild kadrilj med gumman Beyens, fru R., fröken A. och Corteggiani, Fossati Clary, Reventlow o. jag – mycket lifvadt.
I morgon kommer Madame Beyens hit upp och tar fru R. för att sedan begifva sig till Gervex atelier för att se porträttet. Om tisdag, skall der bli en soirée intime hos baronne de Beyens, och jag måste, säger fru R, gå dit på visit först, så att jag blir bjuden.
Hos Rs äro ofta två ryska östersjöprovinsialer grefvar Knorring, attachéer här. Den yngre ha varit konnogardist, och har alldeles det der sättet, – fastän hyggligaste sortens.
Fredag d. 16 mars 83 16 mars 1883
Efter ett nervöst, oroligt, pinsamt arbete under de 4 à 5 sist dagarne, skickade jag med verklig vedervilja upp fru Reuterskiölds porträtt i går. Ensemblen var visserligen god, likheten tillräcklig, det hela temmeligen vackert i tonen, men der voro ett par armar och händer, som voro förfärliga. På dessa händer ha jag arbetat under sista tiden Mamma vet huru galen man blir då man envist håller på med något som ej går från början Alla de som sågo porträttet, gjorde denna enda anmärkning, händerna voro klumpiga och "en bois” – Jag hesiterade förfärligt och efter en kamp der mitt samvete kapitulerade för min fåfänga och Reuterskiölds vilja skickade jag af porträttet kl. 5 efter att ha målat derpå ännu kl 4.
Reuterskiölds sjelfva äro mycket nöjda med porträttet, så nöjda att de ha skickat flere af sina vänner hit för att beundra det. I går kom furst Radziwill med fru hitupp just i det ögonblick karlarne voro och togo bort taflan, som de dock hunno se tillräckligt för att finna den charmant.
För några dagar sedan var jag hos Madame de Beyens med Reuterskiölds och en massa unga diplomater. Mlle Amparo sjöng spanska saker till guitarr, utmärkt bra tyckte jag, ehuru hon ej har någon särdeles röst. Gumman som är mycket munter och ungdomlig fastän hon nog ibland lär kunna vara styf och ambassadrice, har haft reputation att dansa utmärkt väl alla spanska danser – och Kejsarinnan Eugenie hos hvilken hon passerade flere månader ute på Pierrefonds slott alla år, lär alltid ha tvungit henne att dansa. Hur det var blef hon lifvad, och dansade så tjock hon var en jota arragonese med mycken grace; vi voro alla förvånade öfver hennes vackra rörelser. Hon har varit en stor skönhet, och är icke ful ännu, fastän hon är skrynklig i ansigtet och tjock.
I dag skall jag gå till Munkacsy, der jag troligen träffar fru Reuterskiöld.
Jag tror hon kommer att sakna seancerna litet, likasom jag Hon har varit utmärkt snäll med att stå. I förrgår t.ex. åto vi frukost kl. 10, och så stod hon, med mellanrum till kl. 4 e.m.
Paris, lördag d. 31 Mars 83. 31 mars 1883
Nästa vecka igen middagar – från måndag till fredagen – om tisdag hos Reuterskiölds, om torsdag hos Portalis med Mme och Mlle Magnin f.d. finansministerns fru och dotter.
Paris d. 6 April 83. 6 april 1883
Sista tisdags middag hos Reuterskiölds – med Munkacsy's, baron Adelsvärds (alldeles franska, tala ej svenska) Nobel, den rike, nitro glycerin-mannen, några fransmän och några attachéer.
Fragment 1 januari 1884
I morgon är jag hos Reuterskiölds på middag med furst Radziwill och hans fru. De äro ju så enormt rika.
Tisdag morgon 1 januari 1884
Ack om jag finge någonslags slut på den fru Reuterskiöld. dels kan jag ej måla, dels kan hon ej sitta när jag vill. Jag börjar bli så till ytterlighet utpinad af detta arbete.
Valter Runebergs atelier påskaftonen kl 4 ½ e.m. 1 januari 1884
och sist aftonbjudning med supé hos Reuterskiölds, der en stor skandinavisk karonka skall gå af stapeln, supé för 50 personer.
Fru Reuterskiölds porträtt har nu ändtligen blifvit bättre, och jag tror nu att det skall bli passabelt i nästa vecka.
Odaterat 1 januari 1884
Fru Reuterskiöld är trött allt fortfarande. Visserligen dansar man ej under fastan, men raoît'erna äro lika förslappande, isynnerhet om man, som hon, går på 3 à 4 hvarje, qväll Jag skulle bli galen med ett sådant lif
Fragment 1 januari 1884
Jag har målat och målat på fru R. men jag tycker ej det blir bättre. I morgon kommer hon igen. Det är förfärligt svårt att måla på något gammalt som man sedan hunnit glömma
Petersburg fredag 22/1 84 22 januari 1884
Nu skall jag försöka arbeta dugtigt i Paris – först måla om fru Reuterskiölds armar, så möjligtvis fröken Ahlberg och så begynna jag något större, allvarligt arbete – Jag bryr mig ej om att måla "des petites femmes" längre, det är för farligt för talangen.
Paris d. 7 febr. 83. 7 februari 1884
Jag har redan beställa en modell för fru Reuterskiölds armar men hvad jag sedan skall göra, begriper jag ej – ännu har jag ingen rigtig klarhet.
d. 10 febr. 84 10 februari 1884
I går var jag hos Reuterskiölds, träffa de der Mme och Mlle de Beyens, österrikiska ambassadören och unge Giers. Samma prat om visiter, visiter och detta eviga fläng som är "la vie mondaine". Hvad jag är lycklig att ej ha allt detta på min nacke.
Om onsdag är jag bjuden i Reuterskiölds loge på Operan.
Paris d. 13 febr. 84. 13 februari 1884
I morgon och öfvermorgon har jag modell för fru Rs armar
I afton skall jag på Operan med Reuterskiölds. Man ger Don Juan.
Paris d. 17 febr 84. 17 februari 1884
Sedan dess har jag varit på Operan i Reuterskiölds loge med bankiren Fould och hans fru, (som talte om att Mlle Bochers porträtt har så stor succès hos dem, jag måste gå dit).
Reuterskiölds äro så vänliga emot mig – det är bara mondanité, kan hända men det gör i alla fall godt.
Hon är rent galen med sitt spring på alla faubourg St Germains baler – han lider och samtycker.
Paris fredag d. 22 febr. 84 22 februari 1884
Balen hos Mme Schidofsky var mycket storartad. der voro bl.a. Marskalkinnan Canrobert och bland mina bekanta Freedericksz, Giers, Reuterskiölds, baron Seebach, baron Fleetwood m.fl.
Den arme Reuterskiöld han är alldeles slut, öfveransträngd och abruti af det eviga flängandet på baler – men hans fru har nu engång kommit in i takten och då måste detta lif fortsättas.
Paris måndag d. 25 febr. 84 25 februari 1884
Reuterskiölds ha ej tur med sina middagsbjudningar och mig – nu är jag igen bortbjuden om torsdag.
Paris d. 9 mars 1884 9 mars 1884
efter att ha arbetet med Reuterskiölds hela förmiddagen, under inseende af Munkacsy, som satt här fr. kl. 10 till 12,
Munkacsy satt som sagdt här i går. Han har en faible för fru Reuterskiöld, till hans frus stora förargelse
Ack hvad det är för ett öde med fru Rs porträtt. De äro visserligen nöjda eller nöjdare nu, men jag har förstört all fraicheur i sjelfva målningen
Måndag d. 10 mars 1884 10 mars 1884
Det är själsmördande att lappa och lappa på fru Reuterskiölds porträtt. Men då jag tagit hin i båten vill jag ro honom i land. Lycklig den dag då jag får ge dem detta konterfej. Hon är nu svår att tillfredsställa, tror jag – och så komma kritikerna från alla dessa ambassadungdomar som naturligtvis för att smickra henne aldrig komma att anse porträttet tillräckligt skönt.
"Le monde" är bra dum och tråkig. Hvad som verkligen är vackert är "le coup d'oeil" på en sådan mottagning som den i går. Pudrade betjenter, briljanta toiletter vackra fruntimmer. Gamla fru Beyens är en af de naturligaste och roligaste af de rigtigt verldsdamerna – också säger hon att hennes man går med hjertat i halsgropen af räddsla att hon skall säga några dumheter. Men de andra med sina eviga fraser! Jag kan ej begripa hur fru Reuterskiöld kan hålla ut!
Paris d. 31 Mars 84 31 mars 1884
Ledsamt är det att jag genom det fjesk för denna utställning "hvilken ej blef af" försummat fru Reuterskiöld, som jag nu vill slippa så fort som möjligt.
Nu är hon "falquée" (det är då ej underligt), och kan först mot slutet af veckan posera.
Lördag 5 april 84. fortsatt onsdagen. – 5 april 1884
Jag håller nu på med fru Reuterskiöld. Nog är der ännu arbete för fem à sex dagar. Det är ett ögonblicks verk att förstöra flere veckors sträfvanden – men lyckligtvis tror jag att porträttet om det också icke är bättre, är lika bra som det var förut. Han vill naturligtvis ha henne leende, förtjusande vacker – och det är hon sällan – men nu skall jag icke spara på de vanliga försköningsmedel som stå till buds.
Fru Reuterskiöld är mycket rädd att de skola bli skickade till Washington – så långt bort och i alldeles främmande förhållanden.
Om påskaftonen är jag bjuden dit till dem.
Paris onsdag d. 16 Maj ell April. 16 april 1884
Fru Reuterskiöld skall på en begrafning i dag och derföre har jag litet andrum.
Ja jag har ej en minut ledig. Valters byst, fru Reuterskiöld Illustrationerna till Clareties Roman, tusen teckningar som begäras från höger och venster.
När någonting rigtigt sätter sig på tvären i måleriet, då går det då alls inte. Den der fru Reuterskiölds arm har jag målat om hundra gånger och det blir bara en träbit af.
I lördags, på påskaftonen var Acku och jag bjudna till Runebergs på middag, och sedan var jag på stor soirée hos Reuterskiölds – der det var ganska roligt. Björksten sjöng mycket bra små italienska visor. En fröken Lang spelade ovanligt bra violin och så musicerades der hela aftonen. bl.a. kom en ung Scholander fram med en massa bondvisor på bygdemål, der sjöng gluntar, bellmannar o.s.v.
Aj. den fru Reuterskiölds porträtt – Ibland är jag så förtviflad att jag skulle vilja "krapsa de allt bortan" men har ej mod dertill utan påtar i det gamla. Nå, nå jag skall få plikta för de många urakliathetsynder i afseende å måleri. Konsten är svår, och jag har tagit den för lätt.
Cederström är här – hans giftermål är eklareradt och fru Reuterskiöld har ansett sig för hans skull ta emot friherrinnan C. Fru R gjorde det hyggligt och värdigt, men den der tjocka fru Jäder f.d. numera fru Cederström blir ej mera sympathisk för det. Det är sorgligt för Cederström som måste bli allt mera förfärad af denna kontakt.
Paris söndag d 21 april 84. 21 april 1884
Då nu i alla fall min natt gick förlorad, ångrar jag litet att jag ej, enl. fru Reuterskiölds råd, gjorde visit hos Madame Beyens i förra veckan så att jag skulle ha kommit på Markis Casa-sieras bal. Det blir en annan i Juni, och dit skall jag försöka komma.
Ändtligen äro Reuterskiölds rigtigt nöjda med ansigtet på porträttet och jag rör det derför icke mera. Jag kan ej neka att jag är alldeles abruti af detta lappningsarbete och att jag ej blir menniska förrän det är helt och hållet.
Amerikan. ministern och tyska do furst Hohenlohe voro der. Den senare följd af två söner och en grefve Armin – som alla se ut som fältväblar vid gardesbataljon. Fru Reuterskiöld påstår dock att de äro öfvermåttan hyggliga.
Som jag emellertid hade fru Reuterskiöld följande morgon, gick jag hem kl. 12 efter att ha varit en qvart inne på balen och blifvit komplimenterad för min vackra kostym.
Lördag d. 26 april 84. 26 april 1884
Fru Reuterskiöld har ännu stått i dag. Nog är det förfärligt och jag lider deraf mera än jag kan säga. Genie ist Geduld – och jag måtte då vara öfvermåttan genialisk.
På fru Reuterskiöld har jag gjort om 3/4 af porträttet, och är så arg på det som möjligt. Dock har han nu återfunnit det ljufva den som han fåfängt sökt förut. Förstorat ögonen, förminskat munnen och afståndet från näsan till munnen – voila tout.
torsdag 1sta maj 84 1 maj 1884
Ack – ännu har jag en eller två seancer på fru Reuterskiölds porträtt – det är odrägligt och slutar aldrig, ser jag.
Paris d. 8 maj 84. 8 maj 1884
Fru Reuterskiölds ram är ännu ej kommen, och Duken står följakteligen här ännu och embêterar mig.
Paris d 17 mai 84 17 maj 1884
Jag borde gå på frihnnan Fredericks och fru Reuterskiölds mottagningar five o'clock tea – men hesiterar ännu. Något fasligare tråkigt och dumt kan jag ej tänka mig än detta stora sällskap som sitter i ring och säger fadaiser.
Torsdag d. 23 mai, 84 23 maj 1884
Fru Reuterskiöld är verkligen innerligt road af detta flängande. Hennes man tror jag i grunden också är det, så mycket han talar om coin du feu. Med fru R. måste jag säga att jag haft en svår missräkning. Jag trodde länge att detta schas var bara en påtagen mask för att dölja någon inre oro – att der dock bodde en massa idéer hos henne, och nu ser jag att jag misstagit mig.
d. 23 maj 84 23 maj 1884
Fru Reuterskiöld var just nu här, på den absolut sista seancen – jag målade några fingrar och så förklarade vi båda att det var slut – slut – slut. Ramen har emellertid ej kommit. Den blir ett mästerverk i sin stil, och så blir här, efter min återkomst från London, en liten specialexposition. Giers, Radziwill m.fl. komma för att se mästerverket.
I går afton var jag på middag hos Reuterskiölds – Denna gång var der mycket roligt, rigtigt uppsluppet. Giers, en ryss, Kotzebue en grefve Bondy de hvad det nu var, öfverste Vuillaume (tysk militär attaché m.fl.
Reuterskiölds tycka att det är ett brott af mig att resa bort till den 30de. Bland "damespatronesses" kommer der att vara 5 hertiginnor, 2 prinsessor, 4 markisinnor och på grefvinnorna är intet tal. Bl. Mesdames Metternich, Pourtales, Gallifet Rochefoucauld. – De hade tänkt be mig att komma och hjelpa till vid anordningarne, upphängning af taflor o.d. Men Krøyer? och Londonresan? Nej jag tror ändå jag får, ty annars blir det aldrig något af. Om söndag ha vi tänkt resa.
Paris, Tisdag d. 6 april 86 6 april 1886
Bokstaven E kommer att vara i samma sal som för tre år sedan, då Edelfelt ställde ut porträttet av Louise Reuterskiöld; salen är inte på en framträdande plats; bokstävernas placering bestäms med lottning.
Paris d. 23 maj 86 23 maj 1886
Edelfelt är bjuden på middag hos Pasteur i kväll, men kan inte gå; har lovat gå till Emile Bastien och sedan ska han gå till M. Marschall, som är japansk conseiller d’ambassade och bekant till Reuterskiölds.
Paris d. 9 Juli 86 9 juli 1886
Har fått brev från fru Reuterskiöld, som inte trivs i Amerika; hon vill höra om Salongen och ha fotografi av porträttet av Pasteur.
Paris lördag d. 11 dec 86 11 december 1886
Det finns rum att hyra på samma gata som Reuterskiölds bodde på.
Paris 14 april 88 sent på aftonen 14 april 1888
Reuterskiölds kommer till Paris; det går rykte att herr Reuterskiöld ska bli minister i Konstantinopel.
Paris 20 april 88 20 april 1888
Fru Reuterskiöld är inte naturlig; låtsas vara världsvan och överlägsen, men det är svårt med "hennes fysionomi", dvs. kropp/utseende.
Edelfelt hade hoppats på ett hjärtligare återseende med Reuterskiölds efter så många år; Edelfelt undrar dock om "mondaina" människor kan vara hjärtliga.
Fru Reuterskiöld har magrat mycket, men "flänger" ändå omkring i le monde; det verkar vara som en feber, en sjukdom; det blir väl likadant i Konstantinopel.
Fru Reuterskiöld kan inte leva utan le monde, trots att hon har ett barn.
Paris, måndag 7 maj 88 7 maj 1888
Edelfelt och Ellan har varit på visit hos Reuterskiölds; fru Reuterskiöld är en snobb, en gammal markisinna gjorde visit samtidigt och då såg fru Reuterskiöld inte ens på Ellan eller Edelfelt; grevinnan Lewenhaupt är av en helt annan sort.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15 januari 1891
Fru Reuterskiöld skröt med deras lyx i Konstantinopel, han var hjertlig som vanligt, det vill säga pajande och trofast Aminoffskt seende en in i ögonen.
Paris 6 augusti 1891 6 augusti 1891
Det här är icke för att beklaga mig men för att förbereda er på att jag ej ännu på länge kan komma hem. – Då jag började det Grancherska porträttet var det ej fråga om något pris, G.hade talat med Vallery Radot och sade mig "je ne vous parle pas du prix, je sais que vous êtes tres modeste. Då jag ändtligen i dag fick tillfälle att tala ett ögonblick med Vallery Radot mellan fyra ögon frågade jag honom hvad Grancher tänkt sig för pris, och fick till svar: ungefär 2000. Nu är saken den att jag är skyldig här 2500 – hyran, dukar ramar, skräddaren, pensionen m.m. och lofvat betala alla dessa inom denna vecka. Först och främst blir porträttet ej färdigt snart, ty jag harnu skrapat ut hufvudet, och det är således att börja om på ny kula. För det andra har jag ej lyckats sälja några småsaker som jag gjort under sommaren. Mme Granchers duk är lika stor som Moltkes, för hvilken jag fick 4000 och fru Reuterskölds, som betaltes med 5000, det ledsammaste är att Grancher och hans fru ej ha en aflägsen aning om konstverks värde och de gängse prisen, likasom de lefva i den mest rörande okunnighet om konstverden här i Paris – En medicine professor som alltid sysslat uteslutande med sin vetenskap och en kreolska som ej han lära sig sitt Paris fastän hon varit här i 12 år gift. Jag misstänker starkt att de endast öfvertalade af Pasteur kommit sig till att beställa porträttet. Min ställning är derför otäckt obehaglig. Endera ser jag ut att vilja profiteraaf det ouppgjorda priset, eller går jag in på något som är en skandalöst dålig affär och en stor förlust för mig.
Djursholm 1 juli 92 1 juli 1892
I dag har det varit en besvärlig dag för mig. Gubben Nordenfalk har varit ute hos Rydbergs – och de två herrarna äro rätt tunga båda två, trots deras intelligens, intressen och högstämda lefnadsvisdom. Nordenfalk är en mycket stor beundrare af Rydberg och hans synnerligt goda vän – det är uteslutande denna vänskap jag har att tacka för porträttet, som uteslutande efter hvad jag nu erfarit var baron Nordenfalks uppfinning. Så underligt att tänka sig att N. är fru Reuterskölds far. Han är så enkel och borta från denna verldens flärd, djup och litet tung (som Rydberg, för resten) – mycket klok och human och varmt intresserad för svensk konst – han är för resten Konstakademins præses. – Jag var ledsen öfver att han skulle se porträttet just nu, då det bara är upptecknadt på duken – Han gjorde några anmärkningar om accessoirerna, som han tyckte vara väl mycket i ögonen fallande (Skrifbordet, böckernana och fönstret). Gubbarne höllo tal för hvarandra under middaggen, Ryberg höll ett tal för mig och mina systrar och min fru derefter höll Nordenfalk ett för konstnärens moder, hvilket härmed anmäles för den som vederbör.
St P.burg onsdag morgon 1 januari 1893
Jag vet knappast om jag går till fru Reuterskiöld i dag, då hon har sin jour och jag då skulle råka in i en hop af målade fruar och quinderade kammarjunkare och podparutschikar.
Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6 augusti 1893
Hos gr. Holk träffade jag fröken Schjelderup, en norsk målarinna som jag för 12 år sedan ofta sett hos Reuterskiölds i Paris. Det var liksom uppfriskande att igen höra talas om annat än familjeförhållanden inom den danska adeln.
Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
på hotellet fans ett bref från Storfursten Wladimirs adjutant att jag skulle bli mottagen i dag kl. 10 – . 8 steg jag upp, kom i fracken, sydde ordnarne på och gick dit. Storfursten tog mycket vänligt emot mig – bad mig sitta och vi sutto i en soffa och talade om Paris, Champ de Mars, akademin, hvad jag skulle utställa, om fru Reuterskiölds porträtt som han beundrar m.m. – sade att storfurstinnan gerna ville träffa mig, men att hon ej var kry i dag – skulle telefonera om jag skulle komma i morgon. – Adjutanten, grefve Fersen såg så svensk ut som möjligt – lång och styf och blond. – Ja hvad skall jag nu göra – fara i morgon eller om lördag?
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17 februari 1895
Här sitter jag ännu och väntar på audiens hos Enkekejsarinnan. Furst Galitzin, som jag träffade hos Reuterskiölds sade nämligen att fastän kejsarinnan ej tar emot någon nu, hon "säkert skulle göra ett undantag för mig" – och lofvade underrätta mig derom. Jag sade att jag tänkte resa strax efter denna audiens – går således och väntar nu.
Den Reuterskiöldska middagen, som jag beskrifvt litet längre i bref till Ellan, var så der rigtigt slösartadt mondain. Mycket eleganta toiletter, ehuru i svart, decolleterade damer och herrar med kraschaner. – En grefvinne Keller, född furstinna Shakavskoi såg finast och enklast ut. En grefvinna Bloudow ytterst grand genre, blond, fetlagd, talade franska med engelsk accent à la Maroussa Albedinsky.herrskapet Radziwill, baron Gasser baron Buxhoevden m.fl. 30 personer. Galitzin kom mycket väl ihog mig från Gatshina för 14 år sedan. Grefve Keller som jag ofta såg hos Mme Miatleff, var förvånad öfver att jag ej förändrat mig – likaså voro Reuterskiölds alldeles häpna öfver att jag var mig så lik – nå ja, jag är ju ej så last gammal ännu, och jag bär mina år bättre än Duplessis.
Baron Falkenberg, Ellans gamla kurtisör är sekreterare här. Han gick gräsligt åt fru R. för hennes mondanitet, fåfänga och jägtande
Sedan hon fru R. sagt mig i förbigående att det skulle var så roligt att rigtigt prata om gamla tider, – fick hon tag i mig efter middagen och började då, gissa med hvad? Jo hon sade: Herr Edelfelt är visst förvånad öfver att furstinnan Radziwill hade så låg plats vid bordet – men det är ju naturligt, då hennes man är bara gentilhomme de la chambre.... o.s.v. – Jag bedyrar, att jag ej en minut tänkt på, än mindre förvånat mig öfver fursten och furstinnan Radziwills platser vid bordet. – Alltid rang och etikett och strunt!! Det ser verkligen ut som om lifvet ej hade något allvarligt att bjuda på, då de göra vigtiga saker af sådana bagateller!
Men energi har hon – alla dagar visiter, bjudningar, baler. Mitt porträtt såg mycket bra ut. De ha vackra saker, bl.a. gammalt silfver i massa, bägare, kandelabrar en hel vägg full, turkiska mattor en vacker hvit matta i Salongen – det hela arrangeradt med mycken smak. Lennart var hjertlig som alltid – talade om gamla tider. – "Le chasseur de la legation" i grann blågul uniform hjelpte på mig pelsen och talade den renaste Helsingforsiska och sade att han "nog kände herr Edelfelt".
Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
I förrgår på aftonen var jag först på middag hos Etters och kom hem derifrån "på peterburgski" kl. 2 på natten. Det var och är alltid hos dem rysligt mycket främmande som komma och gå. först var der Varinka Heidens föräldrar. – Jag förstår, då jag summerar ihop föräldrarnes näsor, att Varinkas icke kunnat vara kortare, men väl mycket större ännu. – Han ser ut som en methodistprest med bockskägg utan mustascher. – Så kom fröken Freedericks, så Madame Manzey, så Lolia Muravieff, som sjöng utmärkt vackert hela aftonen för resten. – Jo, förut hade der varit en Mansouroff (kusin till vår bekant) med fru – frun som en vår varit på Haiko är syster till grefvinnan Carlowa, Mechlemburgs gemål. – Hon, fru M. var söt, söt – rigtigt söt – pigg, liflig glad. – Etters voro glada öfver att min odolda förtjusning alldeles öfverensstämde med deras" – Hela sällskapet stämde möte följande dag på akademins utställning dit jag skulle gå med fru Reuterskiöld.
Frukost hos Rs först för att se på flickan och hennes kostymer. Hon "Ducky" har ingen yttre fägring – en blek, mager, grinig 8 års flicka – med apgrimaser, små pliriga ögon och en stor mun. – Lennart hade ondt i magen
Med frun reste jag i ministervagnen till Utställningen der vi gingo omkring – jag skakade hand med åtskilliga menniskor. Fru R. förtjust öfver sitt porträtt, och förtjust öfver att alla menniskor tyckte hennes så mycket bättre än fru Haartmans. – Då jag någongång fick mera comme il faut lof att tala med andra, med Lillie, fru Mansouroff o.a. damer, tog Koki fru Reuterskiöld om hand. Reuterskölds äro ytterst vänliga mot mig nu, hon är bara solsken och vackert väder.
Petersburg 19 februari 1896
I går var jag på middag hos Reuterskölds der voro bara två tyska damer, Maria Pavlovnas barndomsvänner, baron Lövenörn, en engelsk diplomat och en Mr Bork, conservator vid Eremitaget.
Fru R. var bara solsken, mycket mycket vänlig och glad, och alls ej så der fasligt mondän. – Hon hade dansat med Kejsaren häromdagen, och, sedan han talat om Flameng och hans porträtt sade han med ens: vous connaissez Edelfelt, n'est ce pas? – Mais comment donc Sire, je le connais beaucoup, il a fait mon portrait etc. etc. Så hade han frågat: n'est ce pas qu'il a une grande renommée en France? Och fru Louise hade icke sparat på berömmet. – Och så förargligt – gick hon på med – att jag inte hade en aning om att hr Edelfelt skulle komma, då hade allt ihop så lätt kunnat arrangeras, och jag hade varit stolt och lycklig att få vara Er till något slags nytta. Hennes porträtt som verkligen är bra, kommer också på utställningen.
Med Etters har jag varit bra litet. Ändå till Söndagen voro de i en sådan tourbillon de plaisirs – och just på söndagen voro de på en stor utfärd till Scheremetieffs – Sigovka. I går bjödo de mig på aftonen till Mansouroffs, men den Rska bjudningen förhindrade mig att gå dit.
Utom fru Runeberg (jag skall dit på middag i afton) skall jag göra en pastell af Reuterskölds lilla fula och lifliga flicka (8 år) – en fransk fabriksegare Mr Charlier har låtit fråga om jag vore villig att måla hans fru (en spetsig blondin) – får nu se.
Helsa Ellan och säg att jag just nu fick hennes kort – flickorna också – mera härnäst, nu måste jag upp på akademin och ställa upp fru Reutersköld och gummorna – Mammas Atte
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22 april 1896
Sedan svänger jag till den Reuterskiöldska flickan på tre dagar här i ateliern. – De komma med förtjusning hvart som helst – det är ju visst också sannt att de ha hästar och vagnar och betjenter i massa.
En afton var jag hos Reuterskiölds
Petersburg fredag 1896 24 april 1896
I går passade jag på och gaf fru Runeberg lof, för att i dag, här i ateliern börja med lilla Reuterskiöld – De gingo just nu härifrån. En sådan triumf som denna första seance har jag ej haft på länge. Pappa Excellensen och Mamma Louise jublade och bad mig att ändtligen inte förstöra likheter och uttrycket. – Mitt första utkast blef verkligen mycket likt och fick detta späda, lifliga fogelungsaktiga och ej ograciösa, som flickan har. Fru R. sade att det var så underligt och roligt att vara i min atelier igen, precis som för 14 år sedan, att se mig måla och tala om gamla tider.
Rs bådo att i morgon få komma med en annan prinsessa Wassiltschikoff, som också lär vara mycket lierad med Kejsarn. Hon lär tycka att jag måste måla Kejsarinnan också efter jag lyckats så bra med kejsarn.
Hvad som gör att Reuterskiölds äro så förtjusta är det att de förstå sig på måleri och också njuta af färgerna, teckningen, karaktären o.d. – då hos de flesta andra det är bara bekymmer om en nätt likhet och hvad alla bekanta ska' säga. – Jag är säker på att det bara är det senare som gör att Naëma Runeberg krånglat med kostymen. – Hon vill ej att man skall säga att hon – låtit "ta åf sig" i peignoir – det tillstod hon i går.
Petersburg tisdag. 27 april 1896
Nu måste jag skynda mig till frukosten ty Reuteskiölds komma om en timme. – Han, den gode Lennart, är så fjeskig och så springande och så enerverande t.o.m. då han beundrar, att jag sjelf blir alldeles nervös. Emellertid äro de mycket nöjda – flickan illa uppfostrad och liflig.
Moskva – måndag. – inne på juni redan 96 1 juni 1896
Damernas cour var mycket lustig att åse – från 75 till 17 år – alla nego de djupt,– alla decolleterade med långa släp. – Fröken Kræmer var en af de sötaste. Marina Miatleff var mycket yppig – hon har blifvit för fet nu. – Katuscha Mansuroff ful som stryk som alltid – Mima Ellis, furstinnan Jusupoff, fru Mansouroff, fru Reutersköld, Mme de Montebello – alla seglade förbi mig der jag stod med prinsar af alla slag.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Den genombeskedlige hederlige gubben Nordenfalk kan ej tåla honom – han Nordenfalk bjöd mig enständigt till sin son (den som Ellan är så förtjust i) på landet, en mil härifrån. Jag lofvade komma det medhonom en dag. jag kan ej begripa, i denna stund att Nordenfalk skall vara fru Reuterskjölds far – aldrig ha då far och dotter varit så olika i allt. Jag tror nästan att dottern är mera begåfvad. Att han, den grubblande, tröge, litet tyske filosofen skall vara far till den mest mondaina af alla mondaina, det förstår jag som sagdt inte.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
I afton ville de Rs att jag skulle kl. 1/2 12 komma till Lövenörn som har kalas för herrskapet Schack nej, jag orkade ej klä om mig för att gå dans le monde.
Jag är arg på mitt måleri (med undantag af de två porträtten hos Reuterskiölds) och har en brinnande lust att måla, måla bra, måla med färg – mycket mindre lust har jag att exponera. Jag börjar tycka att det är fint att ej ställa ut så ofta. Lenbachs 15 porträtt här på Diagilews utställning skulle ej ta sig så bra ut om man såga dem på alla utställningar.