Edelfelt är ofta led på Jules Bastien-Lepage; hans stora succé har gjort honom bortskämd, egenkär och han har en gränslös självtillit; alla tidningar ställer upp honom som kandidat för juryn till Salongen med Jean Paul Laurens, Léon Bonnat och Jean-Léon Gérôme; genom Sarah Bernhardt har han kommit in i teatervärlden, som inte passar Bastien som är landsbo och naturmänniska; Bastien har bett att få måla Sarah Bernhardts porträtt och hon har gett honom sitt fotografi, där hon ligger i sin likkista; till detta kan man bara svara henne med riktig pariser gavroche accent: "As-tu fini, vieille poseuse?" [Räcker det nu, gamla posör?]