Kl. 11 gick jag med Rjepin och Benoit, (sedan jag tackat och bockat och lofvat exponera) till en damkonstnärs klubb – högst intressant skulle Schauman säga – med presidenter vise presidenter, mycket fula och okända målarinnor och några rätt vackra "Koketkor". En gammal baronessa Wrangel kom och presenterade sig som landsmaninna – svensk – men kunde ej ett ord svenska – några svenskor, födda i Petersburg voro också der, bl.a. en som hette Leander. En mycket pratsam hette Abegg – mörk och vacker – resonerade om Böcklin och Burne Jones och symbolism och koketterade starkt med sammetslena ögon. En god vän till grefvinnan Muraview betraktade mig som en gammal bekant. – Der målades efter modell (en herdinna Louis XV – idiotisk) dracks thé, musicerades, sjöngs och spelades. Alla förebrådde mig att jag ej ställer ut i Petersburg – många hade sett mina taflor i Paris – der var 200 fruntimmer och kanske 10 herrar och jag kan utan skryt säga att jag var mycket entourerad.