Helsingfors förefaller för Edelfelt större än Antwerpen, Brüssel och Paris i och med att han känner alla där och jämnt hör talas om Adlerberger, Hagemeistrar, om baler, soupéer, soiréer, konserter och slädpartier; i Helsingfors har han inte friheten av att vara incognito.

Storfursten Mikhael Mikhailovitsch, som tjenar vid samma regemente var också der. Han hade sig en grundlig sticka – talte med mig länge om Mme Demidoff, Mme Miatleff m.fl. Det är en bra vacker pojke – betydligt vackrare än Mammas Lejon enligt 1846 års mode-journal. Fröken Manzey är alldeles betagen i honom. Jag sade honom också att han hade en obekant beundrarinna – hvilket lifvade honom mycket. Han och en ung grefve Adlerberg, neveu till vår, sutto och pratade med mig efter Kaffet. Han, den unga Storfursten, har alldeles Romanoffska drag – det finns ofantligt mycket ras hos honom – Han liknar Kejsar Nikolai, sin farfar. Emellertid var han rätt dryckesrörd, pratade om sina "bonnes fortunes" m.m. ofantligt öppenhjertigt. Det finns et ögonblick "où nous sommes reduits à sa qualité d'hommes, et rien que cela, och menskornas fåfänga är då densamma, antingen de äro torpare eller storfurstar.