Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk fonetiker, lektor, professor

Paris 28 juni 99 Onsdag afton 28 juni 1899
Mechelin sade att Poirot och Söderhjelm skulle bo nära oss i sommar. Vi skola fira Poirot, det är ändå schangtilt af honom att så intressera sig för oss men det har jag sett så mycket af här denna vår.
9 maj 1900 9 maj 1900
Àpropos, huru länge skola vi vänta på adressen. Ack om Annie kunde knycka på Poirot! Vi komma ju in i sommarn på det här sättet och så reser han sin väg!
Paris Söndag d. 4 nov. 1900 4 november 1900
Runeberg höll en lång utläggning om egen snöhvit oskuld och menniskornas elakhet mot honom – Som han är mycket långtrådig hann jag ej höra på detta till slut. Han har beklagligtvis intet riktigt förbindligt sätt. Det såg jag i går då en mycket hyggliga utseende herre (heter Ullmann-Lévy, professor i fransk litteratur vid Uppsala univ., den svenska Poirot, således) kom fram i paviljongen och sade att som han haft tillfälle att tala om Finland i de och de revyerna ville han gerna ha några publikationer. – Runeberg stod och stirrade på honom som på en påhängsen figur – Kanske det är hans ansigtes skull, som ej kan ta så många uttryck – men nog är det mycket af Petersburgslord-styfhet också. Och så känner han inga framstående menniskor här ens till namnet, glupskt okunnig som han är. Han hade frågat häromdagen hvem Jules Clareti var.
Paris 5 mars 1901 5 mars 1901
En annan Finlandifrare, en tjock pojke som heter Goblet men tecknar sig Yann Morvran, (ossianskt-gaeliskt-bretogniskt) har börjat hänga här hos mig – han är mycket mindre begåfvad än Puaux och vill isynnerhet genom min och Vallgrens hjelp och rekommendation komma in i Pariser revyer och tidningar. Han kände förut inga andra finnar än H. Biaudet och fröken Krook från Vasa, och har de mest besatta åsigter om allting – dessa hans vänner måtte vara betydligt öfverdrifna och exalterade. Jag skref visserligen till Bertha om att hon kunde rekommendera honom till Poirot – men åtror mig litet nu: jag vet näml. icke om han kan hålla några föredrag, ty hans hjerna är råddig om än hans entusiasm är stor.