I går var jag för att söka Tenescheff i och för orkesterns resa. Han fanns som vanligt ej, men väl en ytterst led, fin-rysk excellens Wuitsch – som svarade förströdt och absolut okunnigt om allting. Han trodde att "sous la garantie du commissaire général" betydde att jag skulle betala 15,000 frcs nu strax, hvilket jag icke trodde

Jag har här mitt elände med ryska kommissariatet igen. Jag skickade Wiesel som parlamentär till Tenesheff för att få reda på huru de vågat ändra Tolstoys af storfursten godkända lista, der det fanns 5 finnar. Ingen menniska i utlandet står på detta gammal- och storryska partis sida och hvad skildt utställningen beträffar, hör man från alla sidor att de utan oss, icke skulle haft mycken succès, åtminstone hvad konst anbelagar. Att de strukit ut alla andra finnar än mig har jag sett med egna ögon, och att de sagt till de franska myndigheterna att man ej gerna såge "att finnar dekorerades" är också säkert. Men hvem är det, är det Tenisheff sjelf eller är det Wuitsch? Jag tror den senare, som ser så led ut som möjligt. Nu lär emellertid Vallgren också få en grad till, så jag i intet fall blir ensam. Runeberg å sin sida har också lagt sig ut för Saarinen – får se om våra gemensamma ansträngningar lyckas. – Ack det der är ju bara skräp i grunden, men för landets skull vore det bra om vi fingo litet rikligare erkännande. Jag har sagt gång på gång att jag icke bryr mig om något för mig sjelf om blott mina landsmän får något, och nu kommer det kanske att heta att jag intrigerat för mig sjelf, men se det var då lögn och jag har ett absolut rent Samvete i den saken.