Och så har den olyckliga utställningen tagit obegripligt mycken tid bl.a med korrespondens. Jag skrifver, skrifver, skrifver och icke skönskrift som fru Behr. Om nu paviljongshistorien skulle sluta utan bråk och likaså Luxembourg-historien så vore jag bra nöjd. Gud vare tack och lof för att jag kommit så långt som hittils utan större skandaler. – Min största glädje är att jag har ett något så när godt samvete och icke sökt egen vinning och ära under denna tid, men deremot då och då kunnat göra reklam för vårt fattiga fosterland.