Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

polismästare i Helsingfors, guvernör, överste

Källor

Paris 4 juni (tisdag) 1895 4 juni 1895
Nu har jag igen fått ett långt och gladt bref från Mamma. Fruktan för att jag skulle ha hört allt detta förut var fullkomligt onödig. Mamma hade ej skrifvit om allt detta förut. Hvad de 10000 angår, så ber jag Mamma af dem ej taga 500 men 1500 – för sommarutgifterna – eller 2000 – det är min uttryckliga önskan. då jag är så öfverraskad öfver att jag fått igen dem från domstolar, konkurser o. d., att jag anser mig ha fått denna summa till skänks. Jag måtte ha något af bandit natur i mig, ty så snart jag hör talas om rättvisan och polisen faller det mig icke in att jag skall kunna få rätt mot dessa makter, som jag instinktmessigt anser för naturliga fiender. Jag kryper för Gordie och för alla domare i Israël.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
Jag kan ej nog tacka för det innerligt kära brefvet. Hela eftermiddagen i går hade jag tänkt på Er, ty manifestationen manifestdagen stod långt och vidt och bredt relaterad i Journal des Debats efter Finljandskaïa Gazeta, och i samma tidning fanns också ett telegram om att Gordie fått afsked. Denna sista underrättelse gjorde mig djupt sorgsen och jag förstår nog betydelsen deraf. Det fortsätta således allt värre och värre! Och hvad blir det af om en rysk spionhöfding van vid knutpiska och ihjälskjutna studenter kommer på Gordies plats? – Men nog skall det mycket till förrän de få våra goda finnar uppviglade till uppror – som de naturligtvis önska. Då man kan skjuta ned 8 studenter, skicka 180 till China o.d. utan att det väcker någon slags indignation i den ryska "publiquen" så kan man vänta sig hvad som helst. Men ändå, ändå, få vi icke förtvifla – tvärtom spänna våra krafter till det yttersta för att på laglig och fredlig väg få vår rätt. Det var ju ett menskligt drag af Plehwe att han lyssnade på de 850 damerna. ty derborta hade nog våra statshandlingar försvunnit i obekanta öden för alltid.