Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk läkare i Paris

Paris 5 mars 1901 5 mars 1901
Karin B. och jag vi ha ofta förvånat oss öfver att det ändå kan vara så mycket skilnad i uppfostran inom de svenska och de fennomanska kretsarne i Helsingfors. Uti detta fennomanska åskådningssätt fins så mycken afundsjuka mot oss, som vi icke ens drömma om. Det der "förnäma" och "ytliga" som de alltid låtsa hata och som de dock tillbedja, det förefaller den som är uppfostrad utan detta agg, i högsta grad komiskt. Fennomanerna äro ändå bra hafvuxna ännu. De ha gymnasisterna afundsjuka, hans blyga komlighet i sällskapslifvet, hans naiva tro på egen förträfflighet och öfvertygelse om att han och ingen annan upptäckt Amerika och all verldens förborgade visdom. Dr Håkansson, svensk, var alldeles upprörd öfver några unga finntuppars (skulptören Halonens bl.a.) säkerhet på egen förträfflighet – de hade bl.a. menat att nu kunde fransmännen småningom kunna börja komma till Hfors för att studera konst, ty der, och endast der, blommade den blomman. Och detta på fullt allvar. Håkansson var rigtigt förskräckt och ängslig för deras förstånd. Wikström är såsom sannskyldig halfherre, den värsta af alla fennomanerna här. Också lär Karin B. ha haft duster med honom – temmeligen onödiga tycker jag.
Paris 8 mars 1901 8 mars 1901
Jag gick i går till dr Håkansson för att be honom undersöka min mage och han sade att det var ingenting annat än en "atonie des intestins" – slapphet i tarmarna som jag ofta haft förut, men sällan så långvarigt – han sade också att detta är så epidemiskt här, att man anser det som en slags influenza – att jag skulle taga ett desinfekterande medel och sedan massage alla dagar – jag började i går (Håkanson f.d. docent i Lund är en utmärkt massör) och han knådade mig ypperligt. Som diet föreskref han mig endast att äta litet, tugga väl och inte äta alltför kryddade och tunga saker: det vet du för resten bäst sjelf, ty vid din ålder är man, hvad régime beträffar redansin egen läkare. Han talte om en af hans patienter, en belgier, som hade en olycklig passion för – surkål, och som kom och bekände då och då, skamsen och olycklig och sjuk, att han igen gifvit vika för denna olyckliga frestelse. Jag har en längre tid lefvat på ägg och legymer, alldeles undvikit alkohol och endast druckit Vichyvatten och te.
Paris Lördag 9 mars 1901
Jag har under hela denna tid ätit regelbundet 2 ägg, en stekt fisk och litet legymer – Hugo låter laga skild mat åt mig. Håkanson säger att jag måste hålla diet ännu 14 dagar. Dryck: Vichy vatten med helt litet hvitt vin ute:
Paris 3 april 1901 3 april 1901
Demidoff var mycket med om att lätta bördan för mig i London – lofvade hyra åt mig samma rum som Benj. Constant hade i Savoy Hôtel, men det blir i alla fall gräsligt dyrt och så har Håkanson sagt att jag icke får dinera en ville der – Då skall jag springa från Miljardärhotellet till ett litet nykterhetsvärdshus för att äta två ägg och litet spenat! Nå Ja, kommer tid, kommer råd! 12 dagar stannar jag der gör hvad jag hinner fortsätter porträttet hemma om så behöfs men skall vara här den 21 på Jour de Vernissage, ty jag vill se huru detta Aino As porträtt ser ut.
Håkanson säger att det nog kan vara bra för mig att byta om luft. Nu har jag slutat upp att äta och dricka, och nu vill han att jag också skall sluta upp att röka. Vädret har varit det afskyvärdaste tills i går då det var en vacker dag – Spirituosa saknar jag icke det allra ringaste lika så litet som läckerheter, hummer och gåslefver o.d. – värre blir det med rökningen.
*Jag har nu på aftonen varit hos Håkanson, som sade att jag nu är alldeles frisk, men för all framtid bör vara försigtig med maten, aldrig föräta mig – .
Paris Annandag Påsk 1901 8 april 1901
Idén med Ramlösa tilltalar mig mycket. Jag talade länge med Dr Håkanson i dag derom, och han, som besökt alla Sveriges badorter, menade att Ramlösa vore ypperligt. "Då borde Du passa på och hålla Din Mamma sällskap der, sade han, ty det skulle göra också Dig innerligt godt. Det är mycket vackert der, lugnt och fridfullt, en half timme från Helsingborg och "mindre stökigt än Carlsbad" sade han – resan till C. är ju också mycket längre. Håkanson sade att C. var verldens första kurort derigenom att allt är ordnadt, Sedan mera än ett sekel, för sjukvård der. Mammas skall icke ett ögonblick oroa sig för kostnader o.d. – jag ber att få bjuda Mamma med följeslagarinna på hela resan och kommer sjelf med, vare sig till Ramlösa eller Carlsbad.
(Gräsligt har jag plågats af tvånget att ställa ut Moltke – har arbetat på detta porträtt som en galning – så att Håkanson sade att jag måste resa och komma bort från denna fixa idé – han tror att resan till London dessutom skall göra min mage godt. Jag har magrat mycket under hans behandling. Aldrig mera kommer jag att dricka alkohol, ty jag känner mig verkligen mycket bättre af denna nykter regim. Men som mitt onda är nervöst inverkar alla sorger direkt på inelfvorna, och jag har derför under dessa dagar igen haft dem "på tass".
10 april 10 april 1901
Kanske luftförändringen kommer mig att bli frisk i magen – så hoppades Håkanson. Gud låte Mamma bli frisk, det är hufvudsaken. Tänk om vi båda, familjens Staroster, skulle börja bota våra krämpor i Ramlösa – Vi ha varit raska i lifvet och skola nu försöka huru det känns att krångla och pjåkas med. Och så sitta vi, Mamma och jag, och låta passa upp oss en stund för att bli dubbelt, tiodubbelt raska efteråt. Icke sannt?