Ack om jag rigtigt kunde få reda på huru Mammas nervsvaghet skall behandlas – skall man tala gladt eller skall man "humma" som professorskorna i tengströmska gården? Jag vet att Mamma innerst inne har så mycket raskhet och lefnadsmod ändå, att man icke kan tänka sig några Bobrikoffar, huru elaka de än äro, som kunde få bukt med dem. Och vi skola inte ge oss – hela hemligheten med styrkan ligger ju i denna sjelfsuggestion att man icke kan öfvermannas. Det värsta är med tidningarna och Kitaigorosoffski eller hvad han heter – Skulle det icke vara roligt för Mamma att komma litet vesterut för en del af sommarn åtminstone, se blå-gul flagg och slippa se hela tartariet och stora mongoliet på en tid?