Edelfelt kände sig hemmastadd och var färdig att sjunga ”ah Moskva, Moskva, Moskva” eller någon annan patriotisk sång som ett tecken på sin "tacksamhet mot det stora fäderneslandet"; Mademoiselle Grosjeans kusin, en ung attaché, frågade om porträttet som Edelfelt gjort av Mademoiselle Grosjean; Edelfelt slutade kvällen med att gå och dricka öl med greve Schulien, en dansk sekreterare, som skvallrade om olika människor; Edelfelt var nöjd med kvällen: "Det är sällan en fest motsvarar förhoppningarna, denna öfverträffade dem"; det var en mängd riktiga skönheter på mottagningen: grevinnan Montebello, Madame Ephrussi, Mademoiselle Blest-Gana m.fl.; det fanns också lika mycket diamanter som i alla juvelerarbutikerna på Rue de la Paix och i Palais Royal tillsammans.