Ellans röst blir allt svagare – nog blir det en extinction de voix ändå. Och i dag skulle vi på en pick-nick med alla tyskarne – nej jag tackar – De ha i 3 veckor talt om denna Picknick och jag är glad att nu kunna skylla både på sjuklighet och Koki. – De bli borta hela dagen 50 personer – äta derute i det fria, vid Dolce Uqua och skola "sich gôttlich oläsligt". Alla schweitzarene äro slägt med Herr Hauser och alla tyskarna äro sjelsfränder med honom – on peyt om être oläsligt etc. – Engelsmännen gå ej med. –

Om vädret nu ändtligen ville stadga sig. Hotellvärdarna och menniskorna här säga att mars månad varit ryslig, ovanligt svår – men Mme Loyseau, som alltid vistas i Italien, Sydfrankrike eller Algier säger att mars alltid är just så här – alltid ytterst farligt för sjukdomar, alltid blåsig och regnig vid dagjemningstiden.

De schweitziska tyskarne äro ganska omöjliga – de hålla ihop som ler och långhalm alla äro de slägt och alla amis corhons med M. Hauser, värdshusvärden och hans familj onklar, kusiner, svågrar, svägerskor och en bataljon barn – alla här till städes.

Pojken är nu Gud ske lof bra igen, så när som på natt skriket. Ellan ser ganska usel ut – måtte hon bli bättre i Cannes der klimatet är mindre upprifvande för nerverna. Det här hafvets omedelbara närhet, drifhusvärmen och den ständiga blåsten är ej bra för nervena tror jag. Man blir så underligt ömsom dålig och irritabel. Med glädje skall jag lemna det här hotellet och herr Hauser – Måtte han bara ej komma med efterräkningar som med Lady Barington – då är jag såld. –