Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

affärsman, Spaniens vicekonsul i Viborg, kommerseråd

St. Petersburg d. 2 Mars kl. 8 på aftonen Hôtel Kaiser 2 mars 1876
Edelfelt blev vänligt mottagen av Victor Hoving; Gabriel Lagus, kommerserådet Karl Johan Rosenius, Gustaf Törnudd, Rola (Carl) Borenius var hela kvällen hos Hoving och de kom först efter midnatt i säng; Edelfelt fick sova på en soffa som var för kort och fick därför ingen sömn.
Rom, måndag d. 8 Maj 1876 8 maj 1876
Rola (Carl) Borenius har skickat Edelfelts 720 francs; Walter Runeberg har Victor Hovings kreditiv och kan ge pengar åt Edelfelt om det behövs; läkar- och sjukhusräkningen blir ansenlig.
Petersburg söndag 30 okt 81 30 oktober 1881
I Wiborg tillbragte jag en temmeligen stilla afton. Ack hvad hon är tråkig, Axels fru, och ful sedan. Till min glädje konstaterade jag att icke den ringaste likhet förefanns mellan henne och en viss annan person. Sedan vi suttit 4 timmar hos Axel med Rola Borenius, bjöd denne mig på ett glas vin till Sociétetshuset, och först kl. 1 kom jag i säng hos Axel, som ej ville höra talas om att jag att jag skulle bo på hotellet. Kallt som tusan följande morgon då jag gaf mig i väg.
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1 oktober 1895
De lefva mycket fint, och här var, andra dagen af min härvaro, en middag i anledning af hans 40 födelsedag, som Jag ej sett maken till i Finland – med en massa saker och rätter från Petersburg, mycket goda viner o.s.v. – L. Knorring Rola Borenius med fru, en fröken Alfthan fr. Havis (Esther) fr. Norring (som sjöng) konsul Dippell m.fl.
Dessa gamla tyskryska Viborgsfamiljer äro ju urinnevånarne, och alla Rolor och Heiklar och Avellaner äro och förblifva kolonister som inbillar sig ha medborgarrätt här men ändå ej ha det. Det Viborgskt-Petersburgskt tyska är också något helt annat än det tysk-tyska och har ingenting att göra med Goethe och Heine, romantik och filosofi. Jag tänker alltjemnt på Katharinas memoarer med alla dessa tyska och ryska svenska namn på alla möjliga litet äfventyrliga figurer i Petersburg under förra århundradet. – Jag förstår och ursäktar Ahrenberg och hans svenskhet och konstnärlighet (båda gemacht i grunden) då jag ser hans milieu.