Gunnar Berndtson beundrar Victor Born mer och mer för varje år; Edelfelt tycker att det onödiga kritiserandet av allt som är erkänt gott är oförnuftigt och ger grund till avund.
Edelfelt har uträttat Alexandra Edelfelts kommissioner på Bon Marche; prover på tyger och möbeltyger ska skickas till henne, Edelfelt gör sedan uppköpen; en matta skulle också behövas; han vill veta hurdana möblerna är; det är ledsamt att tante Adèle Gadd hann före honom; han ska bestyra om gipserna till salongen; Gunnar Berndtson tänker också köpa några till Victor Born, så alltsammans kan sändas på en gång; gipsavtrycken är billiga och Edelfelt ska bronsera dem då han kommer hem.
Edelfelt blev övermätt att höra lokalt skvaller från Finland om Willebrandar, Cronstedtar, von Dæhnar och fru Kræmrar i Julia de la Chapelles sällskap; Ellan de la Chapelle sysselsätter sig väl med dem då hon aldrig haft bättre att tänka på; Ellans omdöme om Viktor Born var uppriktigt, strängt och klokt, och alltid bättre då Julia de la Chapelle inte var med.
Det är hyggligt av Viktor von Born att låta sin fru Hulda resa till Paris för att "vädra sig"; hon förtjänar att komma ut från godset Sarvlaks och de åtta barnen.
Osäker koppling
Hoppas att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt träffar Bjørnson; måtte han inte vara för omringad av "tjocka Thyror, fru Aspar, Kurténar, Viktorer, Heikellar".
De franska tidningarne börja litet släppa efter kurtisen för Ryssland nu. De sista dagarne har denna vändning varit alldeles ögonskenlig. De flesta tala här om l'alliance franco russe såsom en fint för att skrämma Tyskland ingen tror i grunden derpå vidare än kanske Mme Adam och hennes anhang. Gud låte inga nya olyckor drabba vårt land till följd af uppträdena vid landtdagen. Var denna Bornska protest af behofvet på kallad? Det är ändå naivt att tro på den absoluta rättens seger i detta lifvet.