Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

familjen/släkten

Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24 mars 1885
Olof Palme liknar von Bornarna till utseendet; Hanna Palme gläder sig åt det i släkten Palmes närvaro.
Måndag afton kl 11 1 januari 1890
Kvällen [på Gammelbacka] hos von Borns var tråkig, men inte sen.
Edelfelt kunde inte njuta av friherrinnan von Borns anrättningar vid supén för han hade ätit sen middag.
Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16 maj 1890
Hanna Palme började storgråta sista kvällen hos Edelfelts, då Ellan var sysselsatt med hushållsbestyr eller med Erik; omöjligt att få reda på varför Hanna grät; för att vara en von Born saknar Hanna logik i ord och handling.
Köpenhamn pingtsafton 4 Juni 1892 4 juni 1892
– Tisdag 7 Så galet det än låter så har jag ej fått tid att fortsätta brefvet. Krohn har nämligen genom sin balett och theateradministration fått ett temmeligen despotiskt sätt att befalla öfver sin närmaste omgifnings görande och låtande så i går t ex. Schous hade bjudit på en skovtur med matkorgar och jag hade hvarken tid eller lust, ty jag hade velat fortsätta fru Krags porträtt men det halp ej, jag måste med färden tog 12 timmar och jag försökte att vara vänlig och se glad ut ändå. Skulle jag få tala med Krohn under sådana dagar, så skulle jag gerna uppoffra arbetet, men det är ju icke möjligt – jag fick i stället sitta och underhålla fru Schou, som är litet förryckt (melankolisk) och som ej förstår hvad jag säger, så danska jag än försöker tala. Naturens skönhet kan jag eller ej sätta värde på i sällskap. De många utfärderna med Borns Etters Albedinskys stå som något fasandsfullt för mitt minne. Bara faktum att under en hel dag vara instängd i en chur-a-banes eller en ångbåt med ett dussin personer, vore de än ens bästa vänner, är plågsamt för mig. Att ej få ett ögonblick ensamhet eller ro eller ren tankefrånvaro det är för mig den största pina. –