I största hast. Jag skickar härmed af de petersburgska pengarna 1000 mk hvaraf jag ber mamma hålla 500 för min räkning och behålla resten för eget behof.
Hela skaran gratulerade nu – de visste nu hvad de skulle säga, sedan storfursten gett signalen. "Mais, Monsieur, le Grand duc est très-content, vous pouvez conter sur nous. – En Botkin, bror till läkaren och den som köpt min tafla var särdeles ämabel – han bad mig komma upp till sig med det snaraste.
Ack, jag skulle ha så många visiter att göra: Gregarovitsh, Botkin, Bruun (der man lär ha väntat mig sedan länge) – Men när skall jag få tillfälle dertill. Jag kommer ju alltid så sent till P.burg och är då vanligtvis "trött och förderfvad".
I går och i dag har jag haft ledigt – behöfde verkligen litet andrum. Jag har gjort några oundgängliga visiter Grigarovitsh, Botkin, Bruun (dit jag är bjuden i morgon afton) furstinnan Bariatinsky och fru Miatleff.
Taflan är verkligen fin i färgen, i det afseendet bland det bästa jag gjort. Botkin trodde att storfursten ej skulle ha något emot att skicka den till utställningen i Moskva – Det vore bättre än annat.
Botkin har varit mycket vänlig mot mig, och jag tror att jag i honom har en allierad. Han sade att Tretjakoff, som spekulerat på salongstaflan är i Paris och stannar der till den 10 maj, samt bad mig söka upp honom på Grand Hôtel.
Talte jag om att Botkin skrifvit och komplimenterat mig öfver min utställning i Moskva. Han regretterar att jag icke har något till salu, och säger att han säkert kan påstå att jag skall bli dekorerad vid utställningens slut. – Troligen Stanislavkan! La belle affaire! Emellertid tyckas mina taflor ta sig bra ut och Ahrenberg skrifver att de göra en briljant figur bredvid de ryska.
I morgse var jag hos Botkin, som verkligen är en hygglig karl, trots sin typiska ryskhet. Hans fru är ovanligt behaglig också. Han sade att dekorationerna skulle utfalla omkr. den 1sta Januari, men han visste alls ej hvilka.
P.S. Fru Etter har skickat mig ett officiellt bref från konstakademin, der man frågar mig hvilken tschinn jag har och hvilka dekorationer. Fru Etter anser att detta är för att bestämma den orden jag skall få – som jag nu ej här någon prännika förut får jag väl den förfärliga Stanislavkan. Jag skref till Botkin att denna orden ej har tecken till prestige hemma – en rigtig länsmansorden. – Tusen gånger hellre ingenting. I alla fall blir jag väl ej förpligtigad att bära den. – För resten tyckas de lefva sitt gamla vanliga lif i Petersburg.
Konstverken till världsutställningen ska lämnas in 20 december; det komplicerar alltsammans, eftersom det inte är troligt att Edelfelt får låna "På havet" av Fürstenberg, "Ett barns likfärd" av Botkin och "museitavlorna"; nu blir porträttet av Pasteur kanske det enda; har i 3-4 år planerat att denna världsutställning ska bli en succé; ser illusionen ramla som följd av egen oro.