Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

läkare

Källor

Inga källor
Paris 10 april (måndag) 93. 10 april 1893
– Sofi Wolkoffs gosse är sjuk nu igen – ständiga mun och näsblödningar om nätterna. Dr. Bouchard ger dem hopp emellertid och säger att det bara är anemi. De stanna här ännu en månad. Helsa alla
Paris 14 april 1893 14 april 1893
I går var jag på middag hos Volkoffs – Bouchard säger att pojken är bättre nu. Vi gingo på Teatern men midt i andra takten fick Sofi V. ett bref från Anna Griser, som kallade henne hem – pojken hade vaknat och skrek. Mischa gör ingenting här, har inga intressen och tiden blir honom lång. Stackars liten.
Paris 29 maj 93 29 maj 1893
Volkoffs reste i går till Schweitz; och Jag var hela dagen, (så godt som), hos dem. Jag tror att Schwitz skall vara bra och bättre än Paris för dem ty här blef isynnerhet den stackars Sofi V. alldeles galen af nervositet. Hon hade ej varit ute på 14 dagar, och dödoron och bullret på gatan gjorde henne alldeles besynnerligt. Hon gret och skrattade om hvartannat så att det gjorde en ondt att se det. Gossen var bättre nu, annanrs hade Bouchard ej låtit dem resa. Jag öfverlemnade henne en magnifik bukett efter att i sista minuten ha följt henne på Salongen som hon nödvändigt ville se. Det är djupt tragiskt med henne, och då hon säger att hon är djupt olycklig är det minsann ej lek. Ibland hoppas hon och talar om hur hon skall göra när hennes gosse blir stor – och så komma de dystra framtidsutsigterna igen. Hon vet nog hur illa det står till, men hoppas ändå, ty Bouchard har en patient 16 års pojke som lider af samma sjukdom och som troligen blir räddad.