De ha som bäst en fri utställning här – ett oläsligt i direkt nedstigande led från den franska impressionismen – nå ja – en hel del humbug men mycket talent dervid. Alla, alla fråga hvad jag tycker om denna utställning, och specielt om en mycket extravagant målare Willumssens taflor. Sjelfva äro köpenhamnarne ytterst intresserade och diskutera frågan i alla kretsar. T.o.m. Marios kamrater 11 och 12 åringar, ha en handskrifven tidning, der de (för resten mycket lustigt) karrikera och kriticera denne Willumsens måleri. Mario har nu under sin konvalescens skrifvit och ritat ilustrationer till en ny artikel benämnd Goguin, fransk maler, næstan lige saa gal som Willumsen" – Modren vistede mig i största hemlighet detta opus.

Här hos Krohns har jag gjort bekantskap med den unga konstkritikern samt E. Hannover. (jude) Han är den extravagantaste af de extravagaata i sin smak, försvarar med hela sin själ och mot hela verlden den besynnerlige symbolistern Willumsen. Ingenting är honom för ultra. Han ser sjelf besynnerlig ut – något af Gustaf IV Adolf med en enorm hake och underläpp) stora matta ögon – han är icke någon manlig skönhet.