Middagen hos G. Mannerheim var mycket fin – inga andra än vi två i frackar och jag med hederslegion. Betjenter i vackert livrée, våningen med idel gamla möbler i 1600 talet stil – mest äkta. Han har en skild selkammare, något ypperligt i sitt slag, der han lär ge officersfrukostar. Dessutom en vapensamling, der jag kunde briljera och fick mycken prestige med min kunskap då jag på årtiondet kunde bestämma värjor och rustningar – Allt detta kommer från fruns styffader en prins – två nysningar och ett gutturalt ljud placerade emellan, så uppfattade jag namnet. Sparre var mycket till sin fördel, och det tycktes slå mycket än på frun att vi båda talade så bra franska. –