från Ellan hade jag ett ytterligare bref igår. Alma är fortfarande sjuk och hon har derför alls ingen hjelp af henne. Jag hoppas att alla dessa missöden emellertid måtte sluta med att Ellan verkligen har nytta af kuren, annars vore det för fatalt.

Ack om Ellan ändå ville skrifva om sina resplaner. Jag vet ju alls ej huru hon tänker resa, hvart, om hon tar pojken och en jungfru med o. s. v. det blir så svårt att afgöra allt detta per telegram. Jag kan ej säga att min högsommar i Norge småler emot mig som en ljuf dröm, ty det blir väl ingenting gjordt der bland leda Sanatoriumsmenniskor i en så litet konstnärlig trakt som Gausdal eller Modum.

På ångbåten satt Kiki ensam med Alma i aktern och ritade Carl XII och pratade med stora gester om allt det han såg i sin glödande inbillnings sköte. En herre gaf honom 10 öre för hans ritningar och han var mycket stolt deröfver. En annan herre frågade "är du målare, du? "Nej, svarade Kiki, men (med patos) Pappa ä målare, hvarefter han sade att han hette Erik Edelfeltoch så kom herrn till mig raka vägen och presenterade sig. Han hette Konow, var målare, vän till Gallén och Vikström och sade att han nog sett mig i Paris. Han är son till prosten i Gausdal och erbjöd sina tjenster. –