Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk greve, diplomat, bibliotekschef och diktare; ledamot av Svenska akademien

Granbäck d. 31 Aug. 1872 31 augusti 1872
Edelfelt jämför svenska författare som Fjalar och andra "Upsalastudenter" med finländarnas Zacharias Topelius, J.J. Wecksell, Theodor Lindh och Odo Reuter den yngre; ett positivt undantag finns bland svenskarna – Carl Snoilsky; Edelfelt hittade förklaringen till bristen på svensk poesi i det nyvaknade politiska livet i Sverige.
Gatschina fredag 28 januari 1882
I går på f.m. kom jag hit – ja Kejsarinnan hade låtit telegrafera efter mig på onsdag qväll. Barnen äro nu fullk. fria från snufva, men sitta lika illa som förr. På e.m. brukar aldrig någon annan än betjenterna komma. Jag satt derföre och rökte och smågnolade, hörde att dörrn gick upp bakom mig, men lät mig ej störa – öfvertygad som jag var att det var betjenten – Tänk, det var kejsarinnan, som med ett goddag fick mig att flyga upp från stolen. Hon beklagade nu att jag blifvit uppehållen så länge, och sade att jag troligen gerna ville vara i Paris vid det här laget. – Hon anmärkte ett och annat, isynnerhet om den lilla, som hon tyckte alltför allvarsam – "i grunden ær det en lille Skælm" sade hon. Jag förklarade huru svårt det var att måla barn, så små som Michael Alexandrowitsh isynnerhet, och sade att jag ofta varit alldeles förtviflad öfver denna tafla, så mycket mera som jag nu ville göra något rigtigt utmärkt, så att "Ers Majestät blefve nöjd dermed" "Vær De kun ganske rolig" sade hon "det blir nog udmærket; det hele ær så godt, kompositionen og Farven ære nydelige, og Xenia ligner allerede. Om en stund kom storfursten Michael, den äldre, Madame Flotow och barnen – Hvad M. ser ut. röd med utslag i hela ansigtet. Då Kejsarinnan Mme Flotow och jag talade danska vände sig M. som gått omkring i rummet tvärt till gumman Flotow och frågade: pourquoi parlez vous danois? "Parceque cela fait plaisir à Sa Majesté" hvartill Dagmar smålog. – Kejsarinnan erbjöd sig nu att sjelf hålla i Michael Alexandrovitsh, så att han skulle stå. Jag satte mig att måla, och Kejsarinnan steg då och då upp, stälde sig bakom stolen och bad mig måla fortfarande Som Snoilsky säger: Han sitter och hon står. – Då det började skymma, kl. 1/2 4 gingo de och hon försäkrade ännu att det blefve utmärkt bra. Ce sera un trés joli tableau sade storfursten, och så gjorde jag min stora bockning. Nu går det med raska steg med målningen – I dag har jag gjort mycket och om jag blott finge den lille att stå 10 minuter i gången vore jag räddad.
Petersburg d 27 mars 1882 27 mars 1882
Det var återigen ett af dessa uppfriskande dugtiga bref, som göra mig så godt. Snoilskys vers slog mig ett samvete, och all min lallighet var som bortflugen då jag tänkte på att alla, som ha något inombords, haft att kämpa mig samma tråk och samma platta elände som jag så ofta känt mig pinad af.
Paris tisdag 23. Maj 82 23 maj 1882
Hos Runebergs hade vi en förfärlig debatt om Snoilsky som de gingo åt så förskräckligt att jag måste bli hans varmaste försvarare. Deremot. prisade de fru Nybloms (H-a) dikter der det mest var frågan om idealet o.d. I konst kan jag då alls ej komma öfverens med Runebergs.
Måndag d. 10 mars 1884 10 mars 1884
I dag var jag deruppe en stund. De voro mycket förtjusta öfver några parodier i Dagbladet (Snoilsky, Topelius Strindberg) –. (Dagbladet beundra de i allmänhet mycket,) men jag kan ej säga att det var så qvickt. Snoilsky isynnerhet var misslyckad.
Paris d. 20 mars 84 20 mars 1884
Här skall ges ut en svenska norsk artistisk tidning dit jag lofvat teckna. Snoilsky, Jonas Lie (icke Björnson) skrifva, och jag har lofvat illustrera en sida – den skall säljas för välgörande ändamål, för en understödsförening för fattiga nordiska arbetare. Reuterskiöld står i spetsen för den och för ett lotteri som skall dragas i maj, och dit jag gifvit en pastell.
d. 23 maj 84 23 maj 1884
Till följd af detta blef det fråga om enaf de största polyglotter här, en grefvinna Flavigny – hon talar också svenska och har aldrig varit i Sverige R. gick till henne häromdagen i och för festen den 30 för svenska understödsföreningen. Hon sade genast alldeles rent: Det var roligt att göra kammarherrens bekantskap o.s.v. och konversationen fördes hela tiden på svenska. Hon är mor till 10 barn, går aldrig ut och har rest mycket litet, men har denna Mezzofanti-gåfva. Så talar hon femton språk och skrifver dem. Hon hade talt med R. om Snoilsky och Strindberg – är det icke egendomligt.
Paris d. 28 april 86 28 april 1886
Ellan de la Chapelle är en gåta; hon pratar kamratligt "kallprat" med många män: Edvard Antell, Max Schultén, Edelfelt, Jarl Hagelstam; för tankarna till en dikt av Snoilsky.
Dresden söndag d. 28 nov 86 28 november 1886
Edelfelt gjorde visit hos Snoilsky, som bor i en ny stadsdel.
Under promenaden till Snoilsky såg Edelfelt mycket folk ute, glada människor.
Snoilsky var inte hemma, men gjorde kontravisit hos Edelfelt på hotellet en timme senare; beskrivning av Snoilsky; de talade om Finland och vännerna där.
Edelfelt är bjuden till Snoilsky denna kväll.
Snoilsky kommer snart.
Mellan Leipzigs slätter och Lützens kullar måndag d. 29 nov. 1886 29 november 1886
Edelfelt har varit med Snoilsky på historiskt museum; de såg vackra vapen och dyrbarheter; Snoilsky berättade om Gustav Adolf, Karl XII, August den starke, Napoleon.
Edelfelt var också på porslinsmuseum med Snoilsky; också där berättade Snoilsky.
Edelfelt var bjuden på middag hos Snoilskys.
Snoilsky tycks vara "bokgalen" som Portalis; fru Snoilsky menar att hon ibland är svartsjuk på böckerna.
Snoilskys barn är nätta; särskilt dotter som är tre och ett halvt år och som presenterade all sina pappersdockor och dockor för Edelfelt.
Snoilsky förevisade sina böcker; han hade många böcker som berörde Finland; Buxhoevdens och Sprengtportens redigerade proklamationer i original, de äldsta finska grammatikorna och biblarna.
Det var mycket tal om Finland hos Snoilsky; frun tackade för senast och för fotografierna av Edelfelt, Alexandra och Annie Edelfelt.
Alexandra Edelfelt har gjort intryck på Snoilskys.
Snoilskys vinner på att ses i "vardagslag"; frun övervann sin blyghet.
De talade om finska kriget; "det gamla Sverige" och Gustaf III hos Snoilsky.
Snoilsky skriver en lång dikt om Sveaborgs kapitulation, som handlar bl.a. om fru Reuterskiöld, fru Hjärne, Klick, Jägerhorn.
Snoilsky läste upp sin senaste dikt ”Finlands värn” om Sveaborg, Runeberg; en resa från Sveaborg till Esplanaden och Runebergs staty; Edelfelt citerar ur en strof.
Talade med Snoilskys om Strindberg och boken "Giftas II"; alla var överens om att Strindberg är galen.
Talade om Ibsen, Brandes, Jacobson hos Snoilsky; Zola, vars l’Oeuvre, verk, har gjort djupt intryck på Snoilsky.
Talade om de fattiga och elände hos Snoilsky; Edelfelt kom på ett ämne som han går och tänker mycket på.
Edelfelt tyckte bättre om Snoilsky och hans fru nu än i Finland.
Snoilsky och hans fru lovade komma till Paris på våren.
Snoilsky har inte glömt Berta Edelfelts beundran för "salig kungen"; han har tillägnat henne ett separattryck av fru Lenngren.
Snoilsky är rörd över att Annie och Berta Edelfelt kan så många av hans dikter.
Palmsöndag 1887 1 januari 1887
Edelfelt måste resa i Finland för att teckna och skriva för tidningen Harpers; han föreslår att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt möter honom i Köpenhamn i början av juni, att de vistas där i åtta dagar och sedan reser hem till Haiko, vilket beräknas ta åtta dagar; sedan kan Edelfelt åka till Imatra och vidare mot Norden med systrarna; han hoppas komma tillbaka till Haiko med skisser, Annie Edelfelt med fotografier och Berta Edelfelt med resebeskrivningar eller "små snolleska sonetter" [sonetter i Snoilskys stil], alltefter vad hon själv finner lämpligast.
Paris d. 2 Januari 87 2 januari 1887
Edelfelt har julklappar åt Alexandra, Annie och Berta Edelfelt: borddukar och småsaker; Edelfelt skickar dem kanske först med Annies och Bertas korsetter; Berta ska få Snoilskys bok.
Paris d. 18 januari 87 18 januari 1887
Edelfelt har skickat Edmond Bayles översättning av "Fänrik Ståls sägner", andra delen, till Berta Edelfelt; inuti den ligger Snoilskys separatutdrag av dikten "En afton hos fru Lenngren" med dedikation till Berta Edelfelt.
Paris, fredag d. 24 februari 88 24 februari 1888
Med brevet medföljer en liten akvarell som föreställer ett hör av salongen i hemmet med Munthes "liggsoffa" [schäslong] en pendyl i Louis XIV-stil i brons med inlagd sköldpadd som Chambure givit som gåva, på väggen är Edelfelts studier, på golvet en björnhud och på bordet är böcker av fru Lenngren, Runeberg, Tegnér, Snoilsky och några franska författare.
Paris 10 juni 1890 10 juni 1890
Edelfelt studerar Snoilsky för att avgöra om han ska ta emot illustrationsarbetet; det handlar om "Svenska Bilder"; med undantag av "Stenbocks kurir", "Gamla fröken" och några andra är verket "versifierade temaksrifningar" på temat fädernelandets historia, som känns som "en skuggas skugga"; skulle vilja göra teckningarna bättre än verserna.
Paris 14 [18?] juni 90. 14 juni 1890
Studerar Snoilsky för illustrationerna; han har "herrliga" rim, men det är synd att han alltid fortsätter efter "kulminationspunkten" och skriver för långt och att han "resonerar" sig till sina ämnen, istället för att skriva av inspiration; mycket är taget från "Fänrik Stål": hur kan Snoilsky skriva sådant som "Douglas" och "Lilja [?]" utan att märka att orden och idén kommer från "Fänrik Stål"?
Stockholm lördag kl 4 e.m 1 januari 1891
I dag morgse Snoilsky. Han var artig säflig och petig med den historiska troheten, sedan Geber som tycke mycket om illustrationerna och bad mig icke höra för mycket på S. – Emellertid är jag glad att jag kom hit ty här på bebliotheket finnes mycket som kan användas alldeles direkt och Snoilsky är sjelf så intresserad att han rotar i böckerna för mig, jag behöfver bara kopiera.
Nu just träffade jag fru Palme, som kom från Millets. I afton gå vi på teatern – om måndag går jag och Don Juan på Op'ran Hvad Bertha skulle ha haft roligt i går! Om tisdag middag hos Snoilsky om onsdag hos Geber. Nu måste jag sluta ty Palmes vänta mig på hôtel du Nord. –
Genua, hôtel du Parc, via Ugo Foscolo tisdag 26 jan. 91 26 januari 1891
Jag tror jag aldrig sett något så vackert som denna väg – mycket mera rustik och mycket mera backig, klippig omvexlande än den franska delen af rivieran och tusen gånger intressantare än San Remo-sidan – Så Gudomligt fint och klart och vältecknadt! Ack att en massa dåliga målare och dåliga poeter ha kunnat vanställa italien så det rysligt. Jag hade velat ta hela verlden i famn och brista ut – icke i en Snoilskysk Sonett – nej i ett latinskt, koratianskt ode formfulländadt, – besjungande glädjen att lefva, för nöjsamheten utan ärelystnad och bråk och tacka vänliga Gudar för deras skydd. – Och kusken klatschade åt sina magra ök – nya backar, nya byar eller städer med röda, gröna; gula, smutsiga, höga hus och öfverallt nya uddar med nya klippor och hafvet berlinerblått med hvitt skum och ljusgröna kammar strax under skummet – det klaraste, renaste man kan tänka sig, och hafslukt blandad med lukten af vinter träden, den der egendomliga kryddlukten och här och der en fläkt af stekt olja – Mamma känner till till södern luktar, starkt, berusande som de Italienska vinerna.
Valescure 1 maj 1891 1 maj 1891
Det var ju roligt att juryns mening var god – Jag fick Mammas bref med berättelsen om mötet med Aspelin i går – Jaså, inom 1892 – nå det går väl – Jag skall nu se om det är klok att stanna hemma i nästan vinter eller vintern derpå – allt det det måste jag få fundera på. Då jag i Paris skall göra några af De Snoilskyska teckningarna (hvad skall jag intet göra i Paris) får jag se om kostymer och modeller passa och huru lätt arbetet kan gå.
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
På biblotheket har jag varit. Henri Bouchot författaren Claire Chevaliers man är stor mogul i gravyrernas rike der – Tänk så bra och han har skaffat mig allt allt som jag kan behöfva för Snoilsky och Per Brahe – han försäkrade att la biliotheque Nationale hade mera svenska saker än de hade i Stockholm, och det ser jag nu. Då jag i går var der andra gången, hade han samlat ihop ett berg af stora folianter bl. a. en hel volym med porträtt, karrikatyrer o.a af drottning Christina och ett stort planschverk koloreradt öfver furstliga intåg i Holland på 1600 talet. Det är som gjordt enkom för Pehr Brahe. Arbetet heter (enorm skönskift) Blyde Inkomst van der allerdoorlischtegste koninginne Maria van Medicis t'amsterdam – och folktyper, soldater, quirlander vagnar, processioner, deputationer finnas der "geschildred". Linné, Svedenborg alla franska kungar – nog är ändå Paris en guldgrufva för den som vill arbeta. Jag kan, hoppas jag, om några veckor skicka en fullständigt aperell till Snoilsky. I Erik Dahlberg behöfva jag en Carnaval i Rom på 1600 talet – det får jag i herrliga gravurer på bibkliotheket, Augsburg, Lützen, Carl XII likaså, huru mycket som helst. Era Vasar voro våra Bourboners bästa vänner, sade Bouchot, och vi ha' pleusement gardé allt som angår Sverige.
Paris, lördag 30 maj 1891 30 maj 1891
När jag kommer hem till Finland är alldeles omöjligt att nu afgöra. Jag vågar ej tänka der på ännu Snolle, snolle som jag ännu har i fatet för mig och som jag till en del åtminstone måste göra här! Nog har jag arbete alltid, det kan jag ej klaga öfver Chambure, lyckliga menniskan som har ingenting att göra – han kan icke rigtigt förstå att jag är så dödstrött om qvällarne. I går åto vi middag i hans nya våning Jag halfsof, skam till sägandes.
Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
Jag kan ej hjelpa att jag dugtigt saknar Ellan och pojken isynnerhet nu då jag af förkylningen är förhindrad att arbeta. Här är qvalmigt utan att vara hett och jag börjar längta bort med besked. Mme Grancher som jag fått vänta på i två repriser, först 14 dar för påssjukans skull och så dag för att hennes syster kommit från Havana, – kan i bästa fall bli färdig på 10 dar, d.v.s. till den 28, och då är månaden slut Jag vet verkligen ej huru jag skall göra med de Snoilskyska teckningarna! –
20 Juli 91 20 juli 1891
På Snoilsky kan jag ej tänka nu. Jag är så trött, så trött efter detta forcerade målande för brödfödan och min hjerna behöfver hvila jag vet ej om allas hjernor äro så beskaffade, men min säger åtminstone i bland absolut stopp. Det skulle nog vara bättre om Jag ej vore så grundförkyld. I det här eviga svettbadet går det så lätt att späda på förkylningen.
Huru jag skall göra Snoilsky teckningarna hemma, utan kostymer, utan modeller vet Jag ej – nu som alltid har jag stält eller rättare låtit ställa till det så idiotiskt för mig som möjligt.
Paris 23 Juli 91 23 juli 1891
Rysligt mycket skulle jag ha att tänka på och bestyra om, men jag orkar inte nu, en del sakers sändande till Finland, åtskilliga uppköp för de Snoilskyska teckningarna, den allra sista retoushen på det andra af Manzeys porträtt m. m Men jag kan icke nu. – Inga kläder har jag beställtingenting har jag köpt af det myckna jag skulle köpa, allt af samma orsak. Jag är icke sjuk precis men jag är lallig och blir trött af det minsta. Jag ids icke ens oroa mig för de Snoilskyska teckningarna, som dock äro bra vigtiga att åtminstone få fråbörjade efter modell och kostymer här.
25 juli 91 25 juli 1891
Jag längtar till litet hvila hemma och skall sedan ta ihop med Snoilsky på allvar – Hvar skall jag få modeller? Jag har lust att annonsera så snart jag kommer till Hfors.
Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29 september 1891
I dag middag hos Snoilsky i morgon hos Geber om fredag på Djursholm hos Palme. – Mamma ser att jag ej behöfver svälta.
Snoilsky tyckte mest om Stenbocks kurir och om den första teckningen till hattar och mössor – han föll t. o. m. litet ur sin otroliga säflighet då han såg dem. Geber tror att Snoilsky med sin petighet bara kommer att göra mig skada och klippa vingarna på all slags inspiration – Bry Er ej om hvad han säger – gå omkring på egen hand och tänk framför allt ej på att göra bilder till Odhners historia. Jag tror han har rätt.
Wieselgren är för resten mycket mera hemmastadd än S. på bibliotéket, som ju naturligt är – alla äro indignerade öfver att ej W. fick platsen och Snoilsky sjelf lär nästan gömma sig innerst I chefens rum deruppe. –
Stockholm Okt. tisdag 1891 1 oktober 1891
Mamma har fått sin önskan uppfyld. I dag har jag varit hos kungen. Jag gick på visit till ryske ministern och redan samma dag var jag inskrifven på mottagningslistan. Jag skulle komma 1/21 i dag, och kung Oskar tyckes känna till Louis XVIs l'Exactitude est la politesse des rois, ty 5 minuter före 1/21 blef jag införd af en kammarherre genom 2 mycket vackra salar till en lite rund mottagningssalong från Gust. IIIs tid, der konungen, iklädd stor amirals uniform ensam stod och tog emot mig. Det var rigtigt roligt att göra Hr Edelfelts bekantskap, började han med – vi ha få många vackra saker att tacka Er för, och jag har i Så många är följd med Er." – Så blef det frågan om prins Eugen, och kungen frågade mig på själ och samvete om jag tyckte han egde verkligen konstnärlig begåfning – så talte han om den nya målarskolan (den otydliga) som han ej förstod sig på – så om Snoilsky och mitt arbete här,
Stockholm tisdag 20 Okt 91 20 oktober 1891
Snoilsky gaf ett särtryck af Svensksund till Bertha (med dedicace) – hon får det då jag kommer.
Stockholm tisdag 28 okt 91 28 oktober 1891
Jag har dessutom konstaterat att jag lider af mask – och har varit hos en berömd läkare, professor Medin, som ordinerat mig en kur) – men att genomgå den persen nu, midt i brådskan, det blir väl omöjligt, och fastän jag ej mår bra, tror jag ändå att jag skjuter upp det till min hemkomst. I morgon är det nämligen stor fest för mig. Jag kunde aldrig tro att det skulle blifva något så storartadt då prof Montelius kom och bjöd mig på enkel middag om onsdag på Hôtel Continental. Nu ha de emellertid skramlat ihop mycket folk. Montelius, Hildebrand hela Nationalmusum, Cederström, Nyblom med fru och dotter, Bjorck, Millets, Snoilsky m.fl. hvad det blir förskräckligt att hålla tal. Jag har redan börjat skrifva det. Jag kunde ej riskera att ta maskkur dagen innan denna historia, – kan Mamma förstå.
I går var jag på middag hos Snoilskys med Gunnar Wennerberg, som i förrgår tagit afsked för den eviga oftalmologiska frågans skull, Nybloms – mor och dotter m.fl. Gunnar Wennerberg är otroligt ungdomlig och pratsam – ingen menniska skulle kunna tro att han är 74 år. Han påminner något om Gubben Berndtson – storlek, mustascher händer och rörelser. Han kastar sig gerna in i diskussioner och talar då, tyckte jaglitet i kors. Han började bl. a. med att prisa judarne och gå åt Brandes som jude. – Han såg på mina teckningar och kritiserade Kristinas död – gentemot Snoilskys som prisade den – Jag hörde på. Han tyckte att hon skulle resa sig upp i sängen och sända en "vredgad vasablick" på kardinalerna – att hon ej fick dö som en vanlig fru Pettersson o.s.v. – Sedan började han att tala illa om Kristina – att han aldrig kunnat upptäcka ett enda sympathisk drag hos henne – att den "kanaljen" plundrat Sverige på pengar och konstverk (jag fick nu för första gången höra att många af de bästa taflorna i Dresdnergalleriet likasom Corregiorna i Paris funnits här i Sverige men af Kristina utförts och försålts. – Hans fru, som är mycket religiös ser så bra ut – hon har något af frih. Born.
Wennerberg skref en autograf åt Annie "Tack för en god stund med brodren hos Snoilskys då och då G. W
Djursholm 19 1 januari 1892
Urtråkig bjudning Henrik Palmes lördags. Dito middag med obekanta Snoilskys i går. Grefvinnans esprit tänd förgäfves. tråkiga, obegripliga middagsgäster promenad i regnväder till stranden.
Djursholm tisdag morgon 28/6 92 28 juni 1892
I dag kl. 5 skall jag vara hos Snoilskys med Osbahr och Ekström – von Otter har reste till Marstrand i går – alla dessa detaljer kunna intressera flickorna.
Jag har rigtigt vältaligt tackat Rydbergs Snoilskys & Elin Berger får deras vänlighet mot flickorna. Hos faster Hermanine var jag på lördag afton med en vacker bukett, som jag lemnade i flickornas namn.
Djursholm 1 juli 92 1 juli 1892
– Till Snoilskys har jag ännu ej kunnat framföra flickornas helsningar – de ha varit i Stockholm i dag. Jag håller med dem om att grefvinnan är mycket rolig – hon har esprit i dess allra klaraste form, och hur mycket som helst – en veux-tu, en voilà! Snoilsky vinner också mycket då man känner honom mera – då går den första stelheten bort och då blir han mycket mera njutbar. Jag glömmer heller aldrig med honom att jag har honom att tacka för några af de vackraste saker jag hört i min tid.
Djursholm, tisdag 12 juli 1892 12 juli 1892
I söndags på e. m hade vi en liten solglimt genom att Sven Scholander kom ut till Rydbergs med sin luta. Snoilskys råkade just vara der och det blef ett sjungande som aldrig tog slut, lyckligtvis, ty det är ändå bra roligt att höra honom. Jag försökte på flickornas vägnar snappa upp finter. Han sjöng en hel mängd nya Bellmanianer nu t. ex. "aldrig en Iris" och "Märk hur vår Skugga" flere af Fredmans sånger och nya saker ur ordenskapitlen. Snoilsky var mycket begristrad och Rydberg likaså – jag trodde ej att han var så åtkomlig för Bellman. Fru Svan, som flickorna känna och en ung fröken v. Bahr voro idel begeistring också, likaså grefvinnan S. – Hvad fru Susen R. tänkte vet jag ej. Sven Scholander sjöng utmärkt, isynnerhet mot slutet då han märkte hur entusiastisk publiken var. Rydberg känner mycket väl till Bellman och han kom i diskussion om rätta läsarten af många ställen och ord. – Det var rigtigt roligt – Fiskartorpet, Dandryd allt det der ligger här i trakten Vi hade alla, trots ösregnet, haft en förnimmelse af sol under det han sjöng. förunderliga magt osv.
Stockholm lördag 16 juli 1892 16 juli 1892
Jag har blifvit uppehållen med porträttet just genom vädret. Medelbart genom den snufva som jag plågats af under en vecka (men som nuär öfver) och omedelbart genom det miserabla ljuset. I går var det en slags afsyning af porträttet i det Snoilskys, Montelius, Sven Scholander och Wåhlin voro der för att fotograferas i grupp – Nå, de tycktes alla tycka om taflan – Sven Scholander uttryckte sin begejstring genom omfamningar och utrop. Jag vet bäst hvad som ännu fattas – uttryck och ställning äro rätt bra, men jag måste på 2 dagars arbete i solsken på fonden och det hela. Detta porträtt är börjadt i solsken och det solen som spelar in är just den "raffinerade finhetens kodill potens" i taflan.
Paris långfredag 93 31 mars 1893
Jag är mycket orolig öfver de från Berlin sända teckningarna till Snoilsky – som ännu ej kommit till Stockholm. d. 9 mars afsändes de genom Berlins förnämsta agentur försäkrade till 3700 riksmark, och på kontoret försäkrades mig att oläsligt oläsligt skulle ta högst 4 dagar. Jag vågar ej tänka på möjligheten att de skulle vara försvunna. Jag får ordentlig kallsvett öfver mig då jag tänker något ditåt –
Paris 20 april 93 20 april 1893
Kurtén och Lindelöf har jag träffat. Underligt med Antell att han ej skrifvit sitt testamente så som han lofvat. Han ändrade det också alltjemnt, och det är en ren tur att det nu råkade vara till Finlands förmån. Jag mins så väl att han engång anförtrodde mig att allt skulle gå till "Institut de france" och att jag skulle måla ett mounumental porträtt af gubben Rosenberg för att uppställas der under Mazarins kupol! Och filadelfia och Stockholm *). *) ingenting skriftligt för betjenten hans sista ord på dödsbädden lära ej gälla, sade Kurtén. Emellertid är Hildebrand rasande. Antell hade uttryckligen lofvat att svenska myntkabinettet skulle få de exemplar som ej funnos der förut, hvarför de aldrig vid auktioner täflat med Antell. Emellertid existerar ingen sådan clausul i testamentet. Jag tycker hvad det skall svida i Snoilskys hjerta – Stommen till As samling är nämligen Snoilskys samling som han sålde för att återbela till den första frun hennes förmögenhet. – De som sågo Snoilsky då säga att han hellre skulle på sålt ett skålpund af sitt eget kött –
Geber har skrifvit att Kungen önskat se teckningarna och att Snoilsky just gått upp till slottet med dem. –
Stockholm den 28 juni 1893 28 juni 1893
Faster Hermanine ha vi sett mycket denna gång. Den beskedliga Gumman vill ej resa till Södertelge så länge vi äro i Stockholm och det är ganska tråkigt ty jag är hela dagen på Djursholm och alla aftnar äro upptagna af Snoilskys, Lewenhaupts Millets m.fl.. Kiki har varit der en förmiddag och varit mycket snäll. Ellan har, på Gummans enträgna begäran varit hos Lidmans i dag och gjort bekantskap med Lidmans fru systrar o. a. – talte jag om att Robert Edelfelt bodde vägg i vägg med oss i hotellet och att vi några gånger voro med honom. –
Snoilskys träffade vi i en butik och så gingo vi hela aftonen, och spatserade åto tillsammans och pratade. Grefvinnan var lustig som alltid han piggare än vanligt. De båda helsa tusen gånger. Alla äro så ledsna att höra att Mamma varit sjuk. Snoilsky sade att kungen varit alldeles betagen i teckningarna, Osbahr, som är ett slogo smakråd här hade sagt till Rydberg, att några af dessa teckningar, fru Lenngren och G. III vid Svensksund voro det bästa jag någonsin gjort. får se hur Geber gör med betalningen. Han ville först ej betala mera än 50, och jag har gjort 65.
Stockholm fredag afton. 30 juni 93 30 juni 1893
I går voro vi bjudna af Snoilskys på Hasselbacken. Osbahr var utom oss, den enda gästen. Musik spelade Björneborgarnes Marsch till min ära, hette det. Jag var så trött af målandet på Djursholm, att jag ändå ej var vid mina bästa vätskor. Ellan var mycket till sin fördel.
I morgon skall jag ha möte med Geber och Snoilsky – får se hur prisfrågan skall afgöras.
Snoilskys resa om 3 dagar till Lysekil.
Stockholm 4 juli 1893 4 juli 1893
Snoilsky är gräsenkling och sörjer, som jag öfver att Geber ej skyndar på med reproduktionen af bilderna, sedan han (Geber) så drifvit på mig att jag senaste höst arbetade långt in på aftnarna – alldeles umsonst. Geber med familj kommer också till Gausdal.
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9 juli 1893
Jag är dock den som minst lider deraf. resan till Kristiania var dyr, lång och så nedrigt obeqväm att jag aldrig varit med om något sådant, icke ens i frankrike, der man ändå ej är bortskämd med komfort på jernvägar. – Min stora fröjd under denna genomvakade natt var att läsa om och om igen Mammas kära, välsignade bref. Tack vare det och telegrammet som jag fått dagen förut fans det nu ingenting i verlden som kunde ta bort mitt goda humör. Jag visste att Mamma igen var på bättringsvägen och att Mamma hade sitt hurtiga lynne qvar (det såg jag på passagen om Snolle och mig, nahjussarna!
Stockholm söndag 1sta april 94 1 april 1894
I dag skall jag till Snoilskys, i morgon till Palmes, om tisdag till Emric Öhmans föräldrar.
Paris lördag d. 6 april 1895 6 april 1895
Nu har igen två dagar gått innan jag fått tillfälle att skrifva till mamma och tacka för mammas trefliga bref i förrgår. Jag hade just då så många jern i elden emedan jag skulle skicka in mina taflor då, dessutom tigga om uppskof med Snoilskyteckningarna (hvilkas ramar ej hunnit bli färdiga) Samt för Madonnan hvars draperier jag ej är nöjd med. Uppskofvet beviljades med största älskvärdhet, och jag njuter af att ej mera vara så der jagad som ett villebråd.
Att det var sista gången jag såg gamle vännen B.O.S. då jag var hos honom på sjukhuset (kort förrän jag reste) det hade jag då temmeligen klart för mig. Jag saknar och sörjer gubben – ehuru jag inser att ett lif med denna sjukdom och denna tvungna stumhet skulle ha varit en plåga i längden. Roligt var att vi voro så goda vänner nu på sistone Det var ju alltid hausse och baisse i hans vänskap, men allt sedan sjukdomen var det ej det minsta missnöje oss emellan. Förut hade han alltid några fennomanska små misstankar. Tomt är det efter honom, det är säkert. Hans syn på lifvet och konsten var åtminstone alltid originell. Jag är glad att jag gaf honom Snoilsky till julklapp och derigenom beredde honom nöjet att binda in boken på sitt vis (huller om buller, alla helplancher i slutet) små marginaler o.s.v. Får se huru man skall ta sig ut i hans efterlemnade papper – han har visst gjort en massa anteckningar som skulle tarfva granskning. Ledsamt var att begrafningen försiggick innan jag fått veta om dödsfallet – jag skulle så gerna velat skicka en krans (pr telegraf).
Paris 25 April 1895 25 april 1895
Af tidningarne som jag skickat ser Mamma att jag väckt ett visst uppseende – ehuru Sorg kanske icke slår så mycket an som man trott – nå, intrycken äro ännu förvirrade, kanske de stagdas och förändras om några dagar. Säkert är att jag har en liflig lust att göra annat och bättre nu, och som sagdt att måla dugtigare. Puvis de Chavannes sade mig nästan rörd att mina små snöstycken voro "des merveilles" och tyckte i allmänhet om min utställning Flickans blå, litet för porslinsblå, kallblå lif tycker förståsigpåare ej rigtigt om – men alla prisa ställning och uttryck. Många som t.ex. Cazin, Beraud, St Marceaux, Roll, talade mycket vackert om Madonnan snöstyckena och Mammas porträtt. Mina Snoilskyteckningar hade endast ett fåtal sett under denna första dag.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Snoilsky var jag hos i går. Han blir allt säfligare och tystare. Hon låg sjuk – icke farligt – eftersom jag är bjuden dit på middag om torsdag. Han frågade efter Er alla, var mycket vänlig men mera afmätt och saktmäld än förr – hvar skall all denna tysta taktfullhet sluta? Barnen äro nu mycket långa och nästan fullvuxna.
Snoilsky var mycket ledsen att vara vald till Juryman i frödingska saken. Det kan man förstå, så tillbakadragen som han är. Han yttrade sig mycket försigtigt om Fr., lika så om Heidenstam.
I grunden är det tråkigt att i morgon gå och hänga på slottet hela förmiddagen. Men Leffler, Snoilsky, Rosen och andra hofmän mena att artigheten alls ej är densamma om den skjutes upp till en annan tisdag.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Om jag är dagens hjelte, som Mamma säger, vet jag inte, men nog är jag bortbjuden hvarenda dag. Det börjar bli ganska ansträngande att tala vackert och representativt med ständigt nya menniskor – ty små middagar finnes ej här. Hos Snoilskys t.ex. i torsdags – ja der voro Nordenskiöld, en minister med fru, två norska damer, herrskapet Bolins m.fl. – Jag mins att Mamma en dag i somras kriticerade de sociala pligterna såsom förhindrande ett intelligent och intimt sällskapslif. Jag är alldeles af samma mening – men det ser ut som om dessa klubbningsbjudningar vore alldeles hörande till litet större städer och alldeles oundgängliga. Då man engång varit bjuden till folk och får lof att bjuda dem igen, tar man hellre flere på en gång, ty det är fördelaktigare både för värdskapet och ekonomin. Jag har ej varit på en middag (utom hos prins Eugen) der ej någon "klubbad" björn varit med.
Jag sökte upp Wieselgren dagen derpå, fick af honom och Snoilsky en massa upplysningar, och såg på bibl. både teckninger och handskrifter af A.E. – Jag blir alltmera öfvertygad om att vara teckningar verkligen äro af honom, Aug. Ehrensvärd, och således en utomordentlig raritet.
Snoilsky håller på att skaffa åt Annie ett originalbref på 4 sidor af H. Ch. Nordenflycht. Han skulle i dag ge mig underrättelse derom. Som jag ej vet om mina bref kommit fram (Ni nämner aldrig ett ord om dem) vet jag ju ej eller om Annie vet att Snoilsky skänkt henne ett bref af Gustaf III.
I biblioteket skall man se Snoilsky – Han lefver upp der och berättar, berättar. Likaså Wieselgren, med hvilken jag varit då och då. Hos dessa äldre finner jag så mycket intresse för det gamla Finland och Sverige, som jag saknar hos de yngre.
Jag hoppas att flickorna få roligt om tisdag. Då äter jag middag hos professor Curman med Gunnar Wennerberg, fadren, Snoilskys, Wieselgren och fru Eva Nansen.
Stockholm sönd. d. 6 dec. 96 6 december 1896
I går afton var jag hos gubben Gunnar Wennerberg på middag – Der voro Snoilskys Börjesons, hans döttrar svärdöttrar m.fl. Han är otroligt kry och ser så ungdomlig ut. Han fyller emellertid 80 år snart. Häromdagen kom han och såg på hvad jag målade i Akademin, satte sig ned, diskuterade estetiska frågor, talte om Burne Jones och andra engelsmän – bevisade sig med ett ord ha följt med de sista dagarnes konsthistoria. I går improviserade han mycket på orgel och visade mig ett oratorium han höll på med. – Han ser ut som om han vore högst 55 år. Reslig och rak och hurtig, – litet döf är han, det är det enda.
*Reinhold L. var här i går och bad mig helsa till Mamma från alla derhemma – de må bra. – Snoilskys helsa också tusenfaldt.
Stockholm, lördag 12 dec 96 12 december 1896
Publiken vet ännu ej af hvad den har här i Sverige – Måtte de få ögonen litet mera öppna under utställningen i sommar. Alla menniskor glädja sig åt att Mamma möjligen kommer hit i sommar, Snoilskys mest.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19 december 1896
Kan Mamma tänka sig att jag i morgon, på Sv. Akademins högtidsdag skall sitta på fru Rydbergs plats – gubben Nordenfalk kom sjelf till mig med detta bud från fru Rydberg – (minnestalet gäller honom V.R.) – Det kunde jag då aldrig drömma om! Jag kommer nog att ha många bekanta der: Snoilsky, Nyblom, Nordenskiöld, Warburg G. Wennerberg – och Reinhold Leuhusen, som skall komma dit med kronprinsen och småprinsarne.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4 april 1898
I dag hos Snoilsky blir det allvarligare