Osäker koppling
I fredags var det middag hos Portalis med markis de Chambure; Portalis visar vänskap för Edelfelt, trots att många andra av hans vänner fått "stryka på foten".
Edelfelt är bjuden på middag på kvällen hos Portalis med Chambure och Madame och Mademoiselle Magnin; Portalis är orolig för hur det ska gå med de republikanska damerna Magnin och Chambure som inte är republikan, men Chambure bryr sig inte om politik.
Porträttet av markisinnan de Chambure är färdigt och Chambure tycks vara nöjd; Edelfeltkonstaterar: det blir aldrig ett konstverk, det går inte att måla en person som man aldrig har sett.
Ingenting har ändrats i Madame de Saussines våning på 50 år; det är annorlunda än i [svärsonen] Chambures våning och "vanliga eleganta pariservåningar".
I förrgår var Edelfelt bjuden på middag hos Chambure med Portalis; Chambure vänlig som alltid, men litet "spleenaktig" som följd av den allmänt tunga stämningen.
Edelfelt har arbetat med porträttet av Madame de Saussine hos henne på rue Blanche, i "serren" [växthus, vinterträdgård, ev. glasveranda]; kommer varje morgon klockan tio; har träffar Chambure dagligen också, äter frukost tillsammans klockan 12; återtar arbete klockan 15, 16.
Madame de Saussine tycker att Edelfelt borde gifta sig; Chambure föreslår alltid Madame de Saussines gamla förmögna väninnor; Thérèse är inte den enda som Edelfelt blir "brydd för".
Middag hos Chambure: ingen vrålade, ingen var stupfull, ingen svor, ingen var lyrisk och höll tal; Edelfelt kan inte föreställa sig Chambure, Portalis eller Marion göra så.
Fru Kahn har bott i samma hus som gamla markisinnan de Chambure; en 20-årig vacker, livlig och rolig judinna med rödgult hår; Chambure menar att hon ska låta måla sig i pastell av Edelfelt.
Imorgon går Edelfelt till Chambure för att fråga om resan; Chambure har det inte roligt med svågern, Madame Saussines son; de ska tillsammans godkänna Madame Saussines affärer.
Samma tåg som Edelfelt och Chambure kom med till Monte Carlo stötte senare ihop med ett annat; olyckan hade lika väl kunnat ske innan Edelfelt och Chambure steg av; efter detta föreföll spelhuset ohyggligt.
Har åkt en tur i vagn med Chambure till Mentone; vackert, Kaufmann hade rätt om landskapet; Edelfelt och Chambure besökte ett ställe som heter Beaulieu, har inte sett något så vackert ens på Chatelet-teatern.
I Mentone fanns för många engelska "Family hotels"; Edelfelt och Chambure kommer inte att slå sig ned där, utan funderar på Beaulieu eller Villefranche; Chambure är rädd att kvällarna blir tråkiga där.
Orsaken till tågolyckan var att en stationschef hade glömt att telegrafera om ett extra tåg; samma extratur som Edelfelt och Chambure hade anlänt med tidigare; det sägs att stationschefen har gjort självmord.
Edelfelt och Chambure har planerat att resa till Genua i vagn; baron Altenburg har berättat att det tar tre dagar; åker järnväg istället, det är för kallt att resa över Sankt Gotthard.
Den vackra lady Gray och den ännu vackrare lady Clifford bor på samma hotell som Edelfelt och Chambure; damerna är eleganta, deras lorder är obetydliga.
Edelfelt och Chambure reser troligen till Genua imorgon; Chambure börjar få nog av Monte Carlo; han har ingenting annat att göra än att promenera och prata med baron Altenburg.
Familjen bor i Durazzo-palatset, men tjänaren släppte in Edelfelt och Chambure för några franc; beskriver inredningen; vackra tavlor och familjeporträtt.
Har skrivit till fru Etter; har skickat en låda med syltade frukter till Lily von Etter; Chambure har skickat en låda syltade frukter till Annie och Berta Edelfelt; båda adresserade till fru Etter i S:t Petersburg för att det inte skulle bli krångel med tullen.
Har skrivit till B. O. Schauman att han bara ska använda början av Edelfelts brev till konstnotiser; nu har han publicerat hela brevet om Portalis och Chambure.
Edelfelt var med Chambure hos herrskapet Kahn, som är förmögna judar; Madame Kahn ville särskilt presentera Edelfelt för Mademoiselle Membrée, som är dotter till kompositören.
Det har varit folkvandring hos Chambure för att se "Landskapsstudie från Monaco": Madame Lurcy, de Montanter, Hechtar, Kahnar; Chambure gör reklam för Edelfelt.
Hos Monsieur Hecht talades inte om Drumonts bok; det skulle man bra ha kunnat göra, eftersom både Chambure och Edelfelt delar judarnas åsikt om boken; Edelfelt konstaterar att det finns viktigare saker att reda ut i Frankrike.
Edelfelt har gjort visit hos Madame Lurcy tillsammans med Chambure; blev överöst av komplimanger av alla närvarande: bl.a. gammal baron Larrey, son till Napoleon I:s ryktbare läkare, och d’Arcel, direktör för [Musée de] Cluny.
Edelfelt har varit tillsammans med Chambure på "militärkarusell"; Edelfelt har förkylt sig; beskrivning av uppvisningen; särskilt hade Edelfelt sett fram emot att se de från Afrika komna "spahis", afrikanska ryttare, som alla var araber; alla gamla släkter var representerade bland officerarna: de Broglie, de la Trémouille, de la Panouse, d’Uzés; festen gavs för de fattiga, på samma sätt som ett evenemang i Tuileriträdgården.
Chambure, Kergorlay m.fl. är utom sig över prinsarnas landsförvisning; Edelfelt är själv också upprörd; tycker att Freycinet är en stackare som vill bli president efter Grévy; oerhört att utvisa t.ex. greven av Chartres.
Chambure reser med Madame Saussine till Ems i slutet av månaden; lämnar henne där med Mademoiselle Müller, och fortsätter själv troligen med Portalis till Schweiz, Nürnberg, Prag, Dresden; några veckor i Portalis kastell i Schweiz; Edelfelt är bjuden dit också, men åker inte.
Landowsky talar aldrig om sin fångenskap i Sibirien, trots att han kunde skriva liknande saker som Dostojevskij; samtalet hos Chambure fallit på Dostojevskijs "Döda hus".
Edelfelt har presenterat prins Eugen för Chambure; han vet inte vad prins Eugen tyckte om att Chambure talade om prinsens franska ursprung; Bernadottarna är inte noga med att påminnas om sitt revolutionära och borgerliga ursprung [den franska marskalken Jean Baptiste Bernadotte gjordes 1810 till kronprins av Sverige under namnet Karl Johan].
Gäster på Madame de Lurcys middag var några fruar och fröknar; herr Darcel som är chef för Cluny; en ambassadsekreterare från franska ambassaden i Wien och Chambure.
Efter operan gick Edelfelt på stor bal arrangerad av Les Femmes de France [Frankrikes kvinnor], där Madame Koechlin är president, Madame Montand, Chambures syster, är sekreterare; Madame Koechlin hade skickat Edelfelt en biljett.
I lördags deltog Edelfelt i "bal des Femmes de France" tillsammans med Chambure; han hälsade på Madame Koechlin som gick arm i arm med krigsministern Boulanger.
Vid nyheten om jordbävningen gick Edelfelt till [Chambures svärmor] Madame Saussine, som tillsammans med Chambures trotjänarinna Madeleine och syster Madame Montant väntade svar på sitt telegram.
Chambure har återvänt till Paris tillsammans med 20 000 andra; Chambure är lugn då det gäller, Edelfelt är inte förvånad över att han stannade några dagar på Rivieran innan han återvände.
Med denna dagens post har Edelfelt fått ett nästan humoristiskt brev av Chambure från Marseille om jordbävningen som Chambure upplevde i Monte Carlo; Chambure berättar dråpliga detaljer, som att skådespelerskan Mademoiselle Magnin p.g.a. jordbävningen sågs vandrande i trädgården "osminkad och gammal och i den lättaste kostym" klockan 6 på morgonen.
Edelfelt relaterar Chambures beskrivning av händelserna och hans tankar om Monte Carlo; staden drabbades inte mycket och klockan ett var ruletten i full gång, och Mademoiselle Magnin "maquillée, habillée et superbe" [sminkad, klädd och superb] stod vid sin post, "c'est un grand caractère" [hon är en stor personlighet]; Chambure var ledsen över att lämna Monte Carlo, men hade han stannat hade han framstått som en "joueur décavé", en spelare som har förlorat allt.
Edelfelt oroar sig alltid, han önskar att han kunde vara lugn som Alexandra Edelfelt; Dagnan har låtit bli att ställa ut på Salongen två gånger; Cazin, Salmson och några andra ställer inte ut i år; det känns ändå hårt att inte vara med när alla talar om Salongen; Chambure menar att Edelfelt är en narr, och han inser att han är det.
I kväll är konstnärsmiddagen för prins Eugen; i glömskan har Edelfelt köpt biljetter till en konsert samma kväll; varken Kauffmann, Chambure, Portalis, Courtois, eller Dagnan kan ta den.
Det är vernisagedag på lördag; Edelfelt är utled på skandinaverna på restaurang Ledoyen; han har i stället bjudit Ellan och Julia de la Chapelle och Chambure på frukost i ateljén; sedan går de på utställningen tillsammans.
Edelfelt har bjudit Ellan de la Chapelle, Chambure och prins Eugen på vernissagen hos Petit; han var själv trött och rädd för att somna som Neiglick brukar göra.
Edelfelt gick till vernissagen hos Petit med Ellan och Julia de la Chapelle; Julia de la Chapelle satt hela tiden i en soffa, hon talade varken med prins Eugen eller med Chambure.
Frukosten som conciergen Pierre lagade i ateljén för Ellan och Julia de la Chapelle och Chambure var utmärkt god; Edelfelt kan bjuda prins Eugen och vem som helst annan; "min Pierre har förr varit kock och hedrar sig rigtigt"; Edelfelt redogör för menyn: lax med grön sås, fårfilé à la jardinière, sallad med kall höna [kyckling] och gåsleverpastej, smultron med grädde och desserts variés, som nedsköljdes med bourgogne och champagne.
Edelfelt har talat om Ellan de la Chapelle med Chambure, som gav sina intryck; Ellan är glad, vänlig, intelligent, men kanske för mycket en kvinna begiven på lyx, menade Chambure; om hon inte har en egen förmögenhet är hon för dyr för Edelfelt; Chambure tyckte att Edelfelt inte skulle tala om sina känslor med Ellan de la Chapelle, han är för upprörd och nervös just nu, om två veckor kan han sända henne ett brev om han fortfarande känner att han måste; äktenskap är en allvarlig sak, konstaterade Chambure, och undrade om Edelfelts känslor är tillräckligt starka; Ellan de la Chapelle är ingen musikmänniska, men Edelfelt älskar musik; Edelfelt menar att Chambure misstog sig om lyxen, Chambure drog parisiska slutsatser av Ellans tal om ridhästar, "De veta ej hur fattiga vi äro hemma, och hur ofullständig, efter europeiska begrepp, den lyxen är som man består sig hemma i Finland"; i Paris levde Ellan och Julia de la Chapelle mycket tillbakadraget och sparsamt.
Chambure har svårigheter med sin frus testamente; den nu avlidna frun grundade flera katolska skolor i en stad nära staden Nîmes, men det radikala municipalrådet och en radikal minister vill inte godkänna testamentets bestämmelser.
Pengarna för porträttet av Pasteur kommer först om tre veckor; Chambure är inte i Paris då, Edelfelt vill inte besvära Courtois som har erbjudit sig att ta ut pengarna; Edelfelt tvekar att ge färghandlaren Barque fullmakt att lyfta en så stor summa.
Edelfelt får pengarna för porträttet av Madame Weissgerber och hennes son på lördag, 5000 franc; Edelfelt ska betala förgyllare och skräddare, uträtta kommissioner; han lånar 1000 eller 200 av Chambure imorgon för att vinna tid.
Edelfelt talade med Chambure om sina planer att resa hem via Schweiz, och Chambure menade allvarligt att det är ren idioti; Edelfelt konstaterar att Edelfelt själv har tappat omdömesförmågan p.g.a. hettan och arbetet, han hoppas få den tillbaka i Haiko och under resan i Finland: "der Wuoksens bölja svallar och Imatra i skum sig klär" [citat ur Runebergs Fänriks Ståls sägner, dikten "Den femte juli"].
Med brevet medföljer en liten akvarell som föreställer ett hör av salongen i hemmet med Munthes "liggsoffa" [schäslong] en pendyl i Louis XIV-stil i brons med inlagd sköldpadd som Chambure givit som gåva, på väggen är Edelfelts studier, på golvet en björnhud och på bordet är böcker av fru Lenngren, Runeberg, Tegnér, Snoilsky och några franska författare.
Edelfelt och Ellan har gjort visit hos Chambure och Madame Kahn, som hjälp Ellan att skaffa de eleganta nya kläderna; Madame Kahn var mycket "ämabel", vänlig och sade många vänligheter till Ellan.
Tillsammans med Chambure på inauguration, invigning, des exposition des femmes peintres et sculpteurs [utställning av kvinnliga bildkonstnärers och skulptörers verk], inbjudna av Madame Bertaux; Chambure vandrade omkring med Ellan under armen och de skojade och skrattade åt de "platta och dumma taflorna", men Chambure försäkrade Edelfelt om att de inte skulle kompromettera Edelfelt inför hans hyresvärdinna [för ateljén] Madame Bertaux.
Chambure var tagen av Ellan i grå dräkt, röd hatt och med sådan fräschör; Chambure komplimenterade Edelfelt för att han hade en mycket söt [jolie] fru.
Glad över att grevinnan Lewenhaupt tycker om Ellan; grevinnan tar med Ellan till Boulognerskogen med sin vagn imorgon; varit i Boulognerskogen i Chambures vagn i går.
Landowsky är Chambures läkare; Edelfelt har tagit reda på Landowskys rykte genom Vallery-Radot och Grancher, som har positivt omdöme; inte ett enda fall av barnsängsfeber har förekommit inom hans stora praktik.
Har ännu inte bestämt sig för vånging; rest långt till proprietärer för att få ned priset på några rum som var särskilt trevliga; Chambure menar att man kan få ned priset och nämner sin syster, Madame Montant, som exempel; de hyresvärdars representanter som Edelfelt träffat har inte gått med på så stora prisnedsättningar.
Blir tvungen att telegrafera till Alexandra Edelfelt om pengar; vill inte låna av Chambure; har inte fått pengar för porträttet av Marti och "En ungdomsmelodi"; måste därför låna av sig själv, d.v.s. sälja några obligationer; har fullt upp med arbete, så någon nöd inför framtiden är det inte frågan om; men det är ledsamt att vara tvungen att gömma sig för hantverkarna som kommer med sina räkningar, eller be dem återkomma om 14 dagar; ledsamt att besvära Alexandra, Annie och Berta Edelfelt; om Edelfelt vore frisk, skulle han ha "bättre kurage".
Igår hos Sofie Perrot, som var glad att se Edelfelt och sade sig sakna Berta Edelfelt; Berta har gjort ett djupt intryck på alla; Dagnan menar att Berta Edelfelt ögon är intelligenta; hennes ögon ingav Chambure fruktan.
Varit hos Chambure igår; han har det varmt och bekvämt, han har pengar och han ska tillbringa den kallaste tiden i Nizza; men han har så ledsamt att det gör Edelfelt ont; Chambure samlar inte på något, det brukar rädda sysslolösa personer.
Dagnan och Larsson tycker mest om "Portas by", studierna från Köpenhamn och porträttet av Ellan; alla eniga om att den röda färgen på Ellans klänningsliv är "faslig"; Chambure menar att Edelfelt borde måla om livet och halsen i hans serre.
Dagnan, Larsson, Zorn, Chambure menar att Edelfelt målar "saftigare och yngre" än på många är; det känns roligt att höra; Edelfelt vill inte bli en "strofil".
Influensan grasserar i Paris; Madame Saussine har haft den, Madame Montant som är Chambures syster ligger fortfarande; kanske Ellans illamående också var influensa.
Varit på middag hos Chambure, som blir mer och mer enformig med sina inbillade krämpor och historier om Madame de Lurcy; Chambure ska åka till Nizza för att spela whist med tre adelsdamer, men ska genomgå svensk massagekur först; Berta Edelfelt har rätt om Chambure.
Salen ser trevlig ut nu: har flyttat in några stolar från matsalen; de sista möblerna skulle komma igår, men de kom inte; Chambure menar att det inte behövs mera, att det ser "distingerat" ut; Chambure kan inte ana hur billig inredning blev; de största summorna har gått till hygienfilter, kakelugnar, mattor; känner sig nervös av allt detta.
Varit så överlycklig över att kunna arbeta de senaste dagarna; Edelfelt kunde inte komma på tanken att han kunde bli sjuk igen; antog Kaufmanns inbjudan, stämde möte med Portalis på cerclen, började måla om porträttet av Ellan i Chambures serre.
Ändrar porträttet av Ellan: kläderna och bakgrunden; arbetet skulle kanske ha varit färdigt redan om inte Edelfelts mage börjat krångla; Chambure har rest till Nizza och Edelfelt får använda hans bostad.
Portalis bjudit Ellan och Edelfelt på middag på cerclen den 13 mars; det tycks bli en stor middag eftersom damerna ska vara demi decolletées; Portalis har skrivit till Chambure om att han ätit middag med Edelfelt; Edelfelt: något av 1700-tal över Portalis sätt att uttrycka sig, jämför med uttryck som "vår snälle Sergel".
Edelfelt kommer ihåg Bocher, familjen Orleans högra hand, som skrev dubbla summan på sin check; Pasteurs och Chambure och alla fransmän Edelfelt har haft att göra med; tycker att herr Lyon kunde skynda sig när han fått ett porträtt som anses bra för halva priset.
Igår på utställning med Chambure; Chambure är en snäll människa, men ytlig på samma sätt som fru Etter; fru Etter har ändå sin kärlek till barnen och sitt heroiska sätt att bära sin ekonomiska situation som motvikt.
Idag var Portalis och Chambure i ateljén och såg porträttet av Moltke medan Moltke satt modell; de tyckta att porträttet blir bra; Edelfelt väntar otåligt att höra Dagnans åsikt.
Igår skyllde Ellan och Edelfelt på att vara bjudna av Chambure för att slippa umgås med Hanna Palme; de bjöd istället Chambure på Ledoyen; imorgon bjudna till Vallery-Radots tillsammans med Fabrice Carrés och Legouvé.
Chambure bjudit Edelfelts och Hanna Palme på teatern på torsdag för att få se Hanna; han föreställer sig henne utgående från extravaganta amerikanskor, men kan inte föreställa sig det provinsiella och Hannas lust att "förvåna dem därhemma".
Middag och teater igår med Chambure; han och Hanna Palme kom inte överens; Hanna var "snipsig", spelade "framtidskvinna" och uttalade sig dumt om de franska kvinnorna.
Höll middag i lördags för Vallery Radots, Chambure och Portalis; middagen varit planerad hela vintern; Sparre inbjuden till en ledig plats vid bordet; Edelfelt måste visa artighet som tack för de många bjudningar han tagit emot under så många år; finsmakaren Portalis bad att få spara matsedeln; en sten föll från Edelfelts hjärta då middagen var lyckad; Pauline kunde laga bara en del av maten, resten kom från patissier Rousseau; Emile passade upp, men fick champagneflaskor att explodera; Ellan dukat vackert och originellt med blommor.
Erik "visades" både på middagen och frukosten och vann allas sympatier; mödrarna betraktade hans väldiga ben med kännedom och beundran, herrarna hade roligt åt hans "tänkande uppsyn"; Erik är litet blyg men snäll vid dylika tillfällen; han satt på soffan mellan Ellan och Madame Vallery Radot och visade alla sina konster.
Chambures svärmor är död; Berta Edelfelt minns att hon var "avsigkommen" sedan ett år; blir intressant att se om Madame Saussine har testamenterat något åt Chambure.
Chambure kommer att flytta bort från sitt hus eftersom hans svåger och ovän vill bygga trädgården full med boningshus; i denna situation föredrar Chambure en hyrd våning.
Det är synd att Chambure inte sysslar med något; under seancerna med Madame Cohen har Edelfelt stiftat bekantskap med Mr Lenormard [?], som är ännu förmögnare än Chambure och som är "hästkarl" och studerar för juris licentiatexamen för att få tiden att gå; Edelfelt: konstigt att se människor som inte får tiden att gå, tycker själv att den är för kort; om dessa människor kunde ge litet av sin tid, pengarna bryr sig Edelfelt mindre om, även om de vore "herrliga" att ha.
Middag hos Chambure i kväll; han ska snart flytta från sitt hus för att undvika problem med sin svåger; Edelfelt: svågern är galen; Madame Saussine har testamenterat Chambure räntan på 1 100 000 francs och med den 40 000 han har från tidigare kan han försörja sig, men han är inte lycklig i sin ensamhet och med sina inbillade krämpor; sådant arbete man har lust att göra är det enda som gör en människa lycklig: Edelfelt hoppas kunna ge Erik lusten till arbete i arv, det vore bättre än pengar.
I morgon afton fara vi söderut om det icke blir kallare der nere. Enligt telegram i dag har det varit 6 grader hallt i algier – Vinna vi endast 1 grad på hvart dygns resa, så få vi komma ett godt stycke på andra sidan eqvatorn innan vi få det varmt igen – åtminstone så varmt vi hade det i Helsingfors. Det är nu inte värdt att sörja öfver resan mera. Kanske vänder det sig med Guds hjelp, till det bästa. Chambure är ännu ej i le midi, skrifver han. Dagnan lär bara installerad i Antibes
Chambure är sjuk i influenza i Paris och kommer till våra trakter först om en vecka. Från Dagnan har jag ännu ej fått något svar – jag vill derför ännu ej resa till Cannes. – Ellan är mycket litet lifvad för Carneval nu, det kan man förstå. – Jag tänker ändå narra henne att komma och åka till San Remo i eftermiddag, der det är bataille des fleus. Denna blir troligen mycket vackrare vid medfastan, ty nu står det dåligt till med blommorna. –
Vi voro i torsdags bjudna af Chambure på middag till Monte Carlo – Det verldsliga lifvet der – (det råkar då vara verldstligt ändtligen) degouterade mig återigen, och jag var formligen förstämd öfver att se den herrliga, storslagna naturen der nedsmutsad af all denna pöbel och alla dessa Casinos och hotell, det ena förskräckligare än det andra. –
Secondo erkännande på Salongen, om än några missljud blandat sig i koncerten och om än största delen af Pariser publiken gårtemmeligen lugnt förbi Magdalena, (så litet chic och så litet parisisk!) Wolff var ju mycket välvillig, och många af de andra tidningarna likaså, några idioter skrattar åt taflan, andra tycka att jag går bakut – mina vänner, målare och allvarligare bourgeoiser tycka alla att jag gjort framsteg och arbetat ärligt. – Jag var alldeles modlös på vernissagedagen, icke så mycket för att jag ej fick höra vackra saker, ty der bestås beundrande fraser som goddag och god morgon utan emedan jag såg hur idiotiskt publiken rusade till Madeleine Lemaire's five o'clock tea, en modjournals bild och till alla aktör- och aktris porträtt. Fastän Dagnan gjort ett mästerverk, djupt kändt, fastän tricoloren borde tillåta alla dessa menniskor, hade han ej mera succès infört den stora publiken än jag. – Chambure, som representerar denna stora publik i dess lyxupplaga gick igen på med sitt: faites done, l'année prochaine, le portiait d'une mondaine Cousine, très bien mise etc. etc. – Louvre och Bon Marché och Printemps – Voyez Loierces, confections rubans et articles de Paris! – Vernissagedagen var gräsligt het, likaså dagen derpå 25 grader i vanlig skugga, och i skuggan af Marsfältets blå kupoler minst 250 –
Om några dagar skall jag börja Madame Grancher – det blir ett intressant porträtt. Hon är några och 40 år, har hvitt hår och svarta ögon – icke vacker, men ser god ut, och är stenrik så att toilett och accessoirer nog kunna bli pariser badand'erna i smaken – olyckligtvis är hon bara en stor vetenskapsmans fru och ej en avanturière eller en af oläsligt på Concours hippique – det blir således ej ännu den af Chambures drömda mondaine –
I dag lättjas jag Jag behöfver också gå litet och slå dank här hemma se på min pojke och vara menniska – I afton är Chambure här på middag och bjuder oss sedan på teater – då är det slut med menniskan igen och Pariser lustdjuret tar vid.
När jag kommer hem till Finland är alldeles omöjligt att nu afgöra. Jag vågar ej tänka der på ännu Snolle, snolle som jag ännu har i fatet för mig och som jag till en del åtminstone måste göra här! Nog har jag arbete alltid, det kan jag ej klaga öfver Chambure, lyckliga menniskan som har ingenting att göra – han kan icke rigtigt förstå att jag är så dödstrött om qvällarne. I går åto vi middag i hans nya våning Jag halfsof, skam till sägandes.
Några mondaina notiser. Senaste söndag soirée oläsligt på cerclen måndags middag hos Marcel imorgon lördag middag hos Chambure med Mme och Mlle de Lurcy – nästa lördag hos Portalis med herrarna de Fontance – i går åt Vallery Radot här. I dag reser han med Pasteurs till kusten.
Mme Grancher, alla dagar, en tafla som jag vill ha färdig snart för att få pengar och slippa denna pension och sist – Chambures underliga infall att få ett litet porträtt af sig måladt på 2 dagar (han reser imorgon) emedan hans syster, Mme de Montant bedt honom derom så enträget, och han funnit (som Mamma) att jag gör bäst då jag måste skynda mig. – Porträttet börjadt i går är nu färdigt, och som jag tror, mycket likt, kanske litet öfverdrifvet – det är svårt att inte göra karrikatyr af Chambures enorma väderklyfvar näsa. – Lyckligtvis har jag några dagars ledighet från Mme Grancher, ty hennes syster med familj kom i går från Havana för att helsa på henne och hon vill derför vara fri 4, 5 dagar.
I dag var Pasteur och Vallery Radot i ateliern medan jag målade Chambure – de äro de enda som sett skizzen af Chambure, och funno den mycket lik. Måtte nu denna lilla duk bli färdig i morgon – Ch stannar annars öfver la fête nationale och jag med – och jag skulle ha sådan lust till landet nu. Icke för att Paris är på något sätt obehagligt nu – tvärtom – det är ej för varmt 18, 19, 20 grader, lifligt, gladt och sommarlössläppt. –
Chambure reste i går, sedan han förklarat sig mycket nöjd med det porträtt af honom som jag gjort hastigt och lustigt. Jag har inga andra närmare vänner här än Dagnan och Courtois, de bo långt borta och äro mycket upptagna Dagnan reser den 28de Vallery-Radot har sjelf rest till sin mor i Bourgogne och familjen är ute med Pasteur i Villeneuve-l'Étang –
Om jag bara vore hemma snart – här blir det olidligt i ensamheten Dagnan reser om några dagar, Chambure har rest alla börja dra sig till badorter och hafvet.
Chambure var med mig på Champ de Mars och jag har ätit middag och frukost hos honom. T. o. m. han som alltid klagar, af görlöshet och ensamhet, förefaller mig pojkaktigt glad. Paris har aldrig förefallit mig så jublande och segervisst som nu. Det är ändå städernas stad. Och hvilket ljus hvilken luft! När jag om morgonen öppnar mitt atelier fönster strömma tusental kubikmeter herrlig doftande sammarluft in. –
Alla menniskor tycka att jag är galen som sålun öfvergifvit Paris. Då man engång arbetat sig till en situation här, är det vansinnigt att kasta bort den för ingenting. Chambure, Bulla, Pasteur alla ha hållit långa tal för mig i detta afseende jag tror de ha rätt.
Jag har retoucherat porträttet af Chambure, som han sjelf tycker ser dumt ut. För resten har jag ej målat här – jag har haft nog med att se. Att denna korta Pariserresa gjort mig mycket godt, derom är jag öfvertygad, och jag har fått ny lust att måla och att gå framåt här. –
Annies bref låg här och väntade på mig då jag kom tillbaka från min 3 dagars vistelse i St Germain, dit doktorn skickat mig. Jag har nämligen ännu ej sluppit min influenza är förfärligt trött och nedslagen – darrar på handen och kan ingenting göra, precis som för 3 år sedan. – Detta torra, heta väder med dam öfveralt, gjorde att jag hostade något senaste vecka – doktorn bad mig derför vistas i skogen utan att göra något under 3 dagar – det var ganska ledsamt – på söndagen kom Chambure och förljufvade min ensamhet. Jag har inga smärtor egentligen – endast denna dödströtthet och omöjligheten att arbeta gör mig alldeles förtviflad.
I går voro vi på middag hos Chambure, som är sig oändligen lik. Han bjöd oss sedan att åka i sin vagn i Boulognerskogen och till en foie Place des invalides
Chambure var mycket förvånad öfver allt det jag gjort under vintern – det frapperar honom så mycket mera som han sjelf ingenting gör – det enda jag egentligen har emot honom.
Chambure, som är i Monte Carlo skrifver och trubbar upp mig för att jag ej stälde så till att jag fick måla något vid hofvet. Med litet bråk menar han, hade jag bort kunna göra lika briljanta affärer der som Flameng.
Det är då ett öde med brefskrifvningen dessa dagar. I går började jag ett bref till Mamma – i dag har Chambure suttit här och hindrat mig att arbeta så att kl. nu är öfver 4.
Ellan är rask och kry och glad. Mycket lycklig att vara i Paris. I går afton gjorde vi en lång excursion i Quartier latin I morgon äro vi på middag hos Chambure
Jag har varit mycket nedslagen öfver mitt måleri och min Madonna dessa sista dagar. Hvar morgon har jag börjat med de bästa föresatser att måla lugnt och bra – hvarje förmiddag vid 1/2 11 tiden har målerifebern kommit med oro, smutsiga färger förtviflan och utstrykning. Resultatet är att färgen är fatiguerad, teckningen lös och utplånad och jag sjelf alldeles blind så att jag hvarken ser det goda eller det onda mera. Dagnan var här i går och tyckte icke om den. Han sade, hvad jag länge fruktat att taflan var en kompromiss emellan idealism och realism utan bestämd lutning åt någonden sidan. Han hade önskat mera stil i det hela. Jag är absolut af hans mening. Hvad skall jag göra – taga bort ramen från utställningen fastän katalogen redan är tryckt? Ellan och Chambure råda mig dertill. Dagnan sade hvarken det ena eller det andra, men menade att ifall taflan skulle ta sig illa ut deruppe, jag då utan tvekan bör ta bort den. – Man står sig sjelf närmast och jag har ej råd att göra något dåligt eller svagt. Hela min glada stämning är borta nu. Jag är förtviflad och nedslagen – det herrliga vårvädret med 22 grader i skuggan, de grönskande träden, vestanfläktarne och blomdoften göra mig ingenting – jag ser bara mitt elände. Det är ju sant att naturen bara är en reflex af ens egen stämning.
Ellan var der hela eftermiddagen och tog sig, som vid presidentens besök mycket bra ut i ljusgredelin sidenblus med spetsar, svart sidenkjol, och violettes de Parme i en liten spetshatt. Chambure och hans lifländska vän v. Transehe voro mycket eleganta och småkurtiserade Min icke rigtigt eleganta hatt och mina blankläder (icke vaxläders som modet nu vill) bottiner. De ha mera tid och råd att tänka på sin toilett än jag. Emellertid går jag nu till skräddaren för att ändtligen få nya kläder – jag behöfver ju i alla fall.
Chambures anmärkningar voro mycket omskrifna – emellertid förstod man andemeningen som var en stilla regret öfver att jag ej var mera "du dernier bateau" Tusen helsningar handslag och komplimenter fick jag emottaga.
Nu måste jag sluta ty Chambure kommer efter mig i sin vagn för att föra mig till fête des fleurs. – Som vanligt är vädret dåligt – åska och regnbyar Ännu aldrig har la fête des fleurs lyckats i Paris. Annars är här ett briljant lif öfver all beskrifning elegant, vackert, rikt, folkrikt: saisonen är i sitt högsta flor.
Jag kom mig icke till den pasteurska resan. 1° regnade det pingstmorgonen – 2° ansåg jag att 10 timmars resa i jernväg på 36 timmars lof var väl mycket. 3° hade Chambure bjudit mig på le Steeple chase d'Auteuil i hans landau och i tribunen. I stället för landtlifvets lugn var det således det mest raffinerade chic-lif på pingstdagen. På courserna träffade jag med Chambures alla verldens målade käringar som jag underhöll mig med, fint och spirituelt: Mme de Lurcy, Mme de la Vallée Mme Albert Lefêvre, bekanta från Cannes och Carmbures väninnor. Det hela var mycket vackert att se. De vackraste gladaste färger och så en doft af skog och gräs som allt verldens smink och opoponax och patepouli ej kunde döda. Sjelfva steeplechasen tyckte jag var idiotisk som alltid ett evigt väntande och gradhållande för att sedan ett ögonblick få se dem rusa förbi Den engelska favoriten bröt nacken af sig rakt framför mina ögon. – Den hoppade så nätt öfver ett hinder föll och kom på nacken – dog ögonblickligen, korjades och så var det lika roligt igen – utom för egaren som betalat jag vet ej hur många tusen för denna häst. Och så alla dessa bookmakers och jockeyer och spelare! Hvilken samling af intelligenta anleten! och dessa fransmän, som af franska kypare i buffetten bestälde "un claret ens" Lika mycket engelska som franska hördes och franskan var också fullblandad med engelska ord. Och judar sedan också mycket sportande och Rochefort, denna det stackars folkets vän: alltid med der det är fråga om lyx och chic, och Clemenceau, den andra proletärernas vän om de ej ha det bra, de fattiga, med så hängifna vänner då är det deras egen skull. – Damerna voro de roligaste att se på, på långt håll – ty så der på örfilshåll ramlade många illusioner – Men vackra färger hade de på sig och det hela var verkligen grannt att skåda. Vi hade kommit i Chambures landau och den hade ställt sig i filen bakom de tusentals vagnarne: i litet mera än 1 och en half timme fingo vi vänta på den. –
Sedan jag ätit middag hos Chambure, trodde jag mig kunna njuta af en välbehöflig hvila – men då hade jag hemma ett telegram af friherrinnan Freedericks som ändtligen bad mig komma på soirée till dem, dit Storfursten af Mecklenburg och hans gemål grefvinnan Carlow bådat sig. Jag erkänner att jag är så obevandrad i almanackan, att jag ej har begrepp om hvem denne Storfurste är – kusin till Kejsarn hade Mme Fr. skrifvit. Nå jag fick fracken på mig och kom upp och pratade länge med storfursten eller hertigen, som, jemte gemål både mig komma till Oranienbaum för att helsa på dem när jag kommer till Petersburg.
Dagnan talade med mig om kejsarporträttet igen, – både han och Vallery Radot äro verkliga vänner, och anse att jag har många afvundsmän och ett stort rykte som kunde få en skavank om Kejsar-porträttet utstäldes. – Emellertid säger Dagnan icke detta skäl åt någon utomstående. Igår vid frukosten sutto vi, D. på ena och jag på andra sidan om Madame Pereire, – och då hon frågade mig: mais qu'est -ce que les parisiens vous ont fait, Monsieur, pour que vous ne leur montriez pas le beau portrait du tsar? Svarade Dagnan att Kejsarn kunde komma till Finland i början af juli och att porträttet måste vara der då. Jag ber er alla för samma tal, och aldrig antyda ens att jag tyckt det lemna skäl till kritik. – Chambure och alla andra mena naturligtvis att det är mycket bra, utmärkt bra t.o.m. – men som det egentligen är konstnärernas mening som här betyder något, tror jag man ej behöfva fästa sig vid den stora publiken, huru distingerade än några af dess representanter äro.
Frukost åt jag med Thaulows, en amerikanare Vail (fransk amerikanare) och hans fru, ett par fransmän, Thaulows vänner Duhem och Le Sidaner (norska vurmar, ibseniter och vänner till Maeterlinck). Jag hade bjudit Juhani Aho, fröken Lagerborg, fröken Kurtén, Konni med fru, Chambure, Vallery Radots m.fl.
I går åt jag hos Chambure som skrämde upp mig för London och talte om en vän som i tio timmar fått söka rum förgäfves – jag fick emellertid mitt strax, till 5 schillings, hvilket ju dock är menskligt.
Zola affären är ej så passionerad sedd på nära håll. Jag har mest träffat på folk som tänkt fullkomligt som vi i denna sak – med undantag af Chambure som pratade i Gaulois' anda – Zola est anti français – les juifs etc. det lär vara fint att tala så. för resten hade han ej läst brochurerna och tycktes ha dunkla begrepp i denna sak i allmänhet. Muenier och hans fru äro stridbara Zolaister. Dagnan som ju aldrig läser en tidning (liksom Järnefelt) står utom hela saken, men hans son, Jean, uppfostrad hos Jesuiterna, har kännt sin rättskänsla sårad af allt ofoget – springer öfver till Muenier för att studera l'Aurore och Siècle, och har nu kommit på det klara med att "père a tort" att ej ta parti för Zola – han hade sagt "M. Edelfelt est de norte coté, et lui c'est quelqu'un, n'est pas?
I dag, min första fridag efter porträttet i Institut Pasteur, hade jag Koki och Chambure på frukost – det var annat ljud i skällan än i går – décidément le faubourg n'est pas pour moi, och "Vive la République" tänkte jag i själen vid hvarje deras ord.
Detta är väderleks spådomarnas land lika som huskurernas och allt det gammalmodigas: nåväl, alla påstå här att denna eté de St Martin, som nu börjar så briljant skall vara till Mårtens Dagen, den 11 – Måtte det hålla streck, men måtte inte spådomen att vintern kommer på strax efteråt (Chambure Spåman) slå in. – Och jag som tvekade om jag skulle ta min gamla slitna stoppakofta med mig från Hfors. Detta minne af Jokela hade verkligen varit mig till besvär och här skall jag beställa en ny.
Mme de Montant, Chambures syster (jag åt middag der i går) tog rigtigt bladet ur mun. Energiskt och träffande skildrade hon de äldre brödernas framfart.
Nu skall jag gå ut och köpa blommor till Sophie Perrots syster Mme de la Roche-Aymon – till Sophie P. har jag skickat en väldig låda med Marrons glacés. likaså till fru Vallgren. Åt Chambure ger jag en aqvarell, åt Vallery Radots dotter gaf jag juldagen en gravyr.
I dag har jag slutat och signerat fr. Acktés stora porträtt, och i den anledningen haft fr. A. och Karin på frukost – Vi sutto ännu till bords då Maria Collan kom med sin man Borin efter dem Chambure och sist en ful och beskedlig rysk målare som heter Pokitonoff – nu först, kl. 1/2 6 har han gått – jag gjorde honom ändå en massa pikar om att jag icke hade varit ute på hela dagen, behöfde motion o.s.v. nej han satt som fastskrufvad i länstolen.
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)