Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

dansk läkare

Källor

Inga källor
Kjöbenhavn 14 maj 1894 14 maj 1894
Min helsa är nu bättre sedan jag tager in medicin tre gånger dagligen. Doktorn, professor. Feilberg säger att det är bara nervositet och att jag är utpinad åt grefvinnan Ms porträtt. det är sant – samt att luftvexling skall göra mig mycket godt. Han råder mig derför att resa och påstår att jag redan i Hamburg eller Berlin kommer att befinna mig mycket bättre.
Måndag 15 Okt. 94 hos Koki Etter Kbhvn 15 oktober 1894
I afton skall jag gå på middag till professor Feilberg med Krohns och Drachmann – sedan många år har jag ej varit en afton med honom. –
torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18 oktober 1894
Till Ellan skref jag redan att jag måndag afton var bjuden på middag för Drachmann hos professor Feilberg. Det var verkligen underligt att se D. med familj – han var näml. kommen till Kbhvn till följd af äldste sonens konfirmation. Han läste upp en längre dikt – om honom sjelf naturligtvis, vacker i formen fornnordisk till innehållst. Men det var något i det hela som sade att han blifvit gammal, och det duger han minst till af alla. Han höll med ens under middagen ett vackert tal för mig, der han (mindre smickrande) jemförde mig med sig sjelf som vagabond och lösdrifvare – han trodde dock att han visste hvar jag var hemma – i finska folkets och mina vänner hjertan. Jag hade just läst förskrevet och kunde tala med honom om de herrliga lyriska sakerna der. Hans fru ser mycket vänlig ut hvitblond med rödt ansigte. Hvad den stackarn ändå måtte ha gått igenom! – Han skall resa tillbaka till Hamburg igen, troligen till – Edith! Är det icke besynnerligt att sådana der gamla hundar aldrig skola få nog af älskog? Och denna idealiska dyrkan för en caféchantant diva (ty hvart ord i boken är sant utom systerskapet naturligtvis)! Han talade om att vi vore galna om vi läte oss förbryllas af symbolismen och hvad det allt heter. – Symbolismen lefver ej länge, ty den är född utgammal – vi hade åtminstone blod i ådrorna." – Och när det blef fråga om Goethe, då var D. i sitt esse! – Han var mycket glad åt att jag skulle ta ihop med Fänrik Stål Det skulle ligga för mig, mente han. Krohn säger detsamma. "Det vill du göra briljant, bedre än Svenske Billeder" säger han. – Ack ja, allt är ju ej forloradt fastän jag råkat in i den här otäcka återvändsgränden med hennes porträtt, mod har jag, helsa har jag och jag känner mig alls ej gammal och grå ännu.