Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

Madame

Källor

Inga källor
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4 juni 1895
Jag kom mig icke till den pasteurska resan. 1° regnade det pingstmorgonen – 2° ansåg jag att 10 timmars resa i jernväg på 36 timmars lof var väl mycket. 3° hade Chambure bjudit mig på le Steeple chase d'Auteuil i hans landau och i tribunen. I stället för landtlifvets lugn var det således det mest raffinerade chic-lif på pingstdagen. På courserna träffade jag med Chambures alla verldens målade käringar som jag underhöll mig med, fint och spirituelt: Mme de Lurcy, Mme de la Vallée Mme Albert Lefêvre, bekanta från Cannes och Carmbures väninnor. Det hela var mycket vackert att se. De vackraste gladaste färger och så en doft af skog och gräs som allt verldens smink och opoponax och patepouli ej kunde döda. Sjelfva steeplechasen tyckte jag var idiotisk som alltid ett evigt väntande och gradhållande för att sedan ett ögonblick få se dem rusa förbi Den engelska favoriten bröt nacken af sig rakt framför mina ögon. – Den hoppade så nätt öfver ett hinder föll och kom på nacken – dog ögonblickligen, korjades och så var det lika roligt igen – utom för egaren som betalat jag vet ej hur många tusen för denna häst. Och så alla dessa bookmakers och jockeyer och spelare! Hvilken samling af intelligenta anleten! och dessa fransmän, som af franska kypare i buffetten bestälde "un claret ens" Lika mycket engelska som franska hördes och franskan var också fullblandad med engelska ord. Och judar sedan också mycket sportande och Rochefort, denna det stackars folkets vän: alltid med der det är fråga om lyx och chic, och Clemenceau, den andra proletärernas vän om de ej ha det bra, de fattiga, med så hängifna vänner då är det deras egen skull. – Damerna voro de roligaste att se på, på långt håll – ty så der på örfilshåll ramlade många illusioner – Men vackra färger hade de på sig och det hela var verkligen grannt att skåda. Vi hade kommit i Chambures landau och den hade ställt sig i filen bakom de tusentals vagnarne: i litet mera än 1 och en half timme fingo vi vänta på den. –