De såg också de ofantligt många salarna i École des Beaux Arts; i arkitekternas sal finns akvareller från Athen och Rom; i kopiesamlingen finns den bästa kopian av MichelAngelos Yttersta dom och Rafaels skolan i Athen, samt en reproduktion av Rembrandts anatomiska föreläsning gjord av Léon Bonnat; mest intressant var salen för Romarprisen, där pristagarnas skisser och tavlor sedan början av 1700-talet fanns uppradade; bland skolans prisbelönta elever fanns Jaques-Louis David, Jean-Baptiste Paulin Guérin, Anne-Louis Girodet, Hippolyte Flandrin, Alexandre Cabanel, Ernest Hébert och Henri Regnault.

Frits Thaulow har frågat Edelfelt om råd för de tableaux vivants som skall uppföras på hans frus födelsedag; Thaulows föräldrar och syster har kommit på besök från Norge; de har tänkt sig Edelfelts Blanca som en av tablåerna; Edelfelt är smickrad då de andra tablåerna är kopior av konstverk på Louvren; man skall göra tavlor av Hans Holbein, Rembrandt och Jaques-Louis David.

Bäst blir Carl Larsson som ett av Hans Holbeins porträtt på Louvren, "lilla puckelryggen" Carl Skånberg som en Adriaen Van Ostade och Frits Thaulows syster som Jaques-Louis Davids porträtt av Madame Recamier.

Jag gick nu igen (alltid följd af en lakej) ned till fru Flotow, för att se barnen – De höllo på att äta frukost på tumanhand. Den lilla prinsessan liknar modren, är blyg och ser mycket snäll ut. Lille Storfursten är blond och den vackraste af barnen. Mme Flotow som tycktes vara mycket svag för dem, bad mig att ej plåga dem för mycket med seancer, och talte om alla möjliga kungabarn i hela verlden som hade suttit en qvart timme i sender för David, Boucher, Mme Lebrun o.s.v. En rysk målare Makaroff har just slutat deras porträtt i bröstbild, alls ej illa. Jag frågade af lilla storfurstinnan om hon förstod franska, men det tycktes hon ej göra – Engelska tala de, och ryska. Så frågte jag om de ej talte danska "Ær De dansk?" sade madame Flotow med den renaste Kjöbenhavnska accent – Ja hon är så godt som danska, då hon är dotter till ryska generalkonsuln i Kjobenhavn, och lefvat der till 30 års ålder. – Och sedan talte vi bara danska. "Jag ær saa glad at Di är Finlænder, fordet daa ær De ju Kejserindens undersaate, og jeg syns man maa holde sig til sine egne.

hon har känt Thorvaldsen mycket väl i Rom, der hon bott i 20 år i sin ungdom. Hennes far elev af David var också målare. – Brodren Sonen, Nevöerna, Fortuny och Madrazo således ett ganska artistiskt sällskap.

Häromaftonen (i förrgår) bjöd jag först Sparre på middag och var sedan af Coquelin bjuden på "Plus que reine". – C. passar ej ett dugg till Napoleon, kan ni förstå, och intrycket af denne Bonaparte var derför snarare pinsamt. Deremot var Jane Hading en mycket bra Josephine, och uppsättningen var präktig. Tänk, hela Davids Kröningstafla, med Notre Dame, påfven alla marskalkar och hela sällskapet.