Också uppvaktades jag af unge Arthur Frenckell, Vicke de la Chapelle och unge Boye, som nu äro här.

Njuter av friheten tillsammans med Ellan och Erik; ätit frukost för sig själva idag och bara middag med de andra.

Victor de la Chapelle har anlänt; han stiger upp klockan 5 om morgnarna och går omkring i torp, ladugård, skog och mark hela dagen.

Igår på midsommarafton tillsammans med Victor de la Chapelle på Mustiala, där det var dans kring midsommarstången; vänligt emottagna av Zitting, Borenius och Gripenberg; alla ville visa utsikter och typer värda att måla.

Medaljen gjorde stor effekt på Julia de la Chapelle; men mest på Ellan, som är stolt; de andra vet inte vad saken handlar om och de är "blaserade" på medaljer, eftersom det ju finns lantbruksutställningar med medaljer och pris.

Osäker koppling Arg över postgången till Saaris: inte fått en enda tidning eller brev sedan i måndags; nu är det fredag; det råder en otrolig likgiltighet för den yttre och inre världen; har aldrig varit med om något liknande, men det kan ju vara ett "studium".

Osäker koppling Resan har varit mycket angenäm, lugnt, soligt och alls ej kallt. Leo och Celi, Saltzman och fru Ina Lange ha hållit oläsligt vid magt. Icke desto mindre är jag ännu alldeles under intrycket af det ohyggligt råa uppträdet i förrgår afton. Jag kan ej smälta den tanke att jag blifvit behandlad så – och får troligen aldrig någon slags upprättelse Helsa Ellan och pojken hjertligt. Jag skall försöka att få ihop pengar i Stockholm. Bara jag icke behöfde tänka på detta nedriga öfverfall – det plågar mig och hindrar mig att tänka på annat. –

Osäker koppling Mera från Stockholm der jag hoppas att de nedriga hemlandsminnena något skola skingras.

Osäker koppling Då och då kom minnet af det förfärligt obehagliga uppträdet i Hfors och förstörde hela glädjen för mig och sist kom tröttheten ty jag hade ej sofvit en natt på tre dygn.

Osäker koppling Jag kan ej säga huru innerligt tacksam jag är för Mammas välsignade, kära bref. Jag är så olycklig så förtviflad öfver den dödliga skymf mig blifvit tillfogad, att dessa lugna trösterika ord och Mammas kärlek som lyser igenom hvarje rad af brefvetnu är min alla största skatt och glädje. Menniskorna äro mycket vänliga mot mig, men jag kan ej visa dem det glada ansigte jag så gerna ville. Detta ena gräsliga står alltjemnt för mig och denna blodiga skymf bränner mitt hjerta som eld. Jag försöker nog att förakta men det går ej. Detta ursinniga låga hat, som nu redan verkat så mycket ondt i mitt lif, står för mig som ett spröke för framtiden. Jag kan icke vara lugn och tänka lugnt innan jag fått den insulten aftvättad eller också har lagt 7 och 70 floder emellan all denna uselhet och mig.

V. de la Chapelle, Junior, har skrifvit ett mycket lakonisk ursäkts bref – det till fredställer mig dock icke.