Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

d.ä., fransk författare

Källor

Antwerpen d. 9 Februari 1874. – 9 februari 1874
Edelfelt tycker att det är skada att Jules Dubois så ensidigt efterapar Antoine Wiertz; Alexandre Dumas, père [d.ä.], kallade Wiertz en "fou sublime" [upphöjd dåre], vilket Dubois också riskerar att bli om han fortsätter i samma stil; Dubois beundran för Wiertz har emellertid fört det goda med sig att denne studerat de gamla flamländska mästarna, främst Peter Paul Rubens, mer än någon annan av konstakademiens elever; det är något storslaget i Dubois sätt att måla som varken Émile Claus, Jozef Van Ryssel, Peeters eller Sidney Adams kan tävla med.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
På kvällen gick Edelfelt med Ferdinand Gueldry på Chateau d’eau-teatern där de gav en förfärlig dram av Alexandre Dumas den äldre.
Paris d. 26 Januari 1880 26 januari 1880
Greve de Seilern har sett Edelfelts tavla; han tyckte om tavlan, men är för mycket musiker för att förstå sig på bildkonst; hans resonemang är färgrikt och vittsvävande, men saknar form och begränsning; Edelfelt bjöd honom på middag på deux Edmond; bohemlivet där tycktes tilltala Seilern, som är så tankspridd och intresserad av samtalet att man lätt kan få honom att glömma ställe och mat om man kan fängsla honom; kvällen avslutades hos Seilern, som satte sig vid piano och improviserade "le tableau d'Edelfelt" [Edelfelts tavla], det lät vackert Schumannskt; sedan berättade han om Alexandre Dumas (fadern) som han länge levt med i Neapel, om Franz Liszt, George Sand, furstinnan Pauline von Metternich och markis Almorini.
Paris d. 11 Juni 1880 11 juni 1880
Albert Wolff är jude från Köln; han kom som ung till Paris; han blev Alexandre Dumas sekreterare och är en av Paris bästa pennor; han skriver bättre franska än de flesta, och talar med tysk accent; han är ful men har ett charmant tavelgalleri där det inte alls blir oävet att få en tavla.
12 januari 1881. 12 januari 1881
Jag har gjort en teckning af båten med Lindström och Fina som skall auktioneras bort af Judic på Cercle de la Presse till förmån för Alex. Dumas staty. Jag är visserligen af den mening att en staty åt A. D., dussinskrifvaren ej är af behofvet påkallad då André Chenier Balzac och A. de Musset ej få sådana. Planen är utgången från A. Wolff och Blavet intima vänner till den döde och till A. D. fils, och derföre har saken blifvit med värme omfattad af artister o. litteratörer och Cercle de la Presse skall om några dagar ha ett lotteri med auktion på teckningar o.d.
Tisdag januari -81. 18 januari 1881
För att återkomma till aktriserna och supén så voro inga andra rigtiga icke-artister närvarande än Rothschild och furst Galitzin och den ungdom som köpt albumet. 30,000 frs blev recetten och det var just denna summa som fattades för att resa Alex. Dumas monument.
d. 2 februari 2 februari 1881
Jag är trött åt Dumas evigt samma thema. Han måtte, med sin stora talang, ändå vara en inskränkt natur. Hans evigt samma ämne, hans trånga idékrets, der ingenting annat än falska och onaturliga bilder röras, äro ej tecken på någon stor ande. Med alla sina öfverdrifter och galenskaper var dock fadren en större natur, det var mera Schwung i honom.
Onsdag d 16. febr. 1881 16 februari 1881
Man har äfven lofvat att presentera mig för Alex. Dumas – en menniska som jag beundrar och beklagar på samma gång – beundrar honom som stilist, och beklagar hans sjukligt bornerade idékrets, hans system och paradoxer, alla barn af hans underliga uppfostran utan en mors vård uti den fantastiske fadrens hus.
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Dumas har aldrig haft något hem. Han är son till sin excentriske far och en judisk aktris. Gengangere! af en sådan sammansättning måste något skeft, underligt uppstå, och skada är det, ty det är väl en bland de största talenter som finnes.
Paris, fredag d. 28 mars 84 28 mars 1884
Häromaftonen var jag på middag hos Alex. Dumas. Gubben Arago utförde en hel serie scener och imitationer, mästerligt. Allt var skrifver af honom sjelf – mest från hedenhös: Imitationer af Marskalk Soult, presidenten Dupin m.fl. hvars komiska sida nutiden längesedan glömt. Vi vredo oss af skratt – och konversationen kom in på förhållanden från början af seklet. Dumas talte om en massa anekdoter som han hört af sin far. den ena och den andra af gubbarne kom fram med sin historia – det var verkligen intressant. Gubben Meissonier stönade och suckade. Han har nyligen haft en svindelattack och skall vara rädd att få slag. Ingen fara lär dock vara för handen.