Senaste söndag var Edelfelt hos Bertha Levin med Adèle Ehrnrooth; Adèle Ehrnroot kallar honom fortfarande sin älskade gosse; hon är för ensam och har för tråkigt för att stanna länge i staden, denna månad reser hon till Schweitz.

Adèle Ehrnrooth och misserna Austin har rest; Mili (Emilie) Mechelin och doktor Axel Fredrik Holmberg reser snart; Edelfelt skickar fotografierna med Mili Mechelin.

Vad tyckte Alexandra Edelfelt om A-ï-as skrivelse i Helsingfors Dagblad om Schweitz, München, Wien, Triest, Venedig?; att få in allt på 2 1/2 spalt är verkligen att gå med ånga.

Adèle Ehrnrooth är i staden och vill träffa Edelfelt.

*Adèle Ehrnrooth vill att Edelfelt slår fast ett datum då de ska gå på salongen.

Edelfelt skulle ha det billigare och bättre och känna sig riktigt lycklig om han hade Alexandra Edelfelt där, men det är en question d'argent [penningfråga]; han är en sådan uslinga att han inte får ihop några tusen mark mera än vad han nätt och jämt behöver; han har ofta blivit nedstämd av Adèle Ehrnrooths ord från i höstas om att Mamma inte skulle trivas i staden; det kan vara egoistiskt och oförskämt att rycka upp Mamma och syskonen för att gå en osäker framtid till mötes; Gud är god och det är bättre att hoppas på framtiden, än att misströsta.

Edelfelt har äntligen sökt upp Adèle Ehrnrooth; lyckligtvis har hon redan varit på Salongen med fröken Judéen.

De [Gustaf Philip Armfelt och Gunnar Berndtson] stör Edelfelts tankar genom att prata om Adèle Ehrnrooth, B.O.Schauman och Konstföreningen.

Den första Nordiska klubben hölls denna gång i Walter Runebergs ateljé; Runeberg har hyrt en av de största ateljéerna i Paris för att göra faderns staty; umgänget var stelt, till och med Adèle Ehrnrooths svada stannade av; Edelfelt träffade de finska målarinnorna, bland annat fröken Olga von Minkwitz; deras yttre var inte tillräckligt frestande för att han skulle göra sin kur för dem; fröken Alma Engblom från Åbo må vara intelligent, men hon är det inte då hon inte klipper sitt lingula hår som hänger stripigt i ögonen och går som en förvuxen gymnasist.

Edelfelt är övertygad om att det är Adèle Ehrnrooth som skriver alla korrespondenser från Paris; de dumma skriverierna om Edelfelt och det täcka könet [kvinnorna] på Murciafesten är bestämt produkter av hennes fantasi och lediga penna; det är fäckt att skriva om en fest där hon inte varit; inga andra finnar än Herman Frithiof Antell och Alexis Gripenberg var där och ingendera känns vid artikeln.

Skall Anna Ehrnrooth verkligen bli Knorrings del? Det är märkvärdigt att de i slägten bry henne på samma gång för så många. Grefvinnan, Gerber o. tante Adèle ha nu brytt mig – andra, sås. Kasten Antell m.fl. tyckas ha brytt Berndtson alldeles lika mycket, och troligen har Knorring, Edvard Antell också sin del. Då man ser hur de flesta förlofningar ingås, förlorar man all slags respekt för den s.k. verkliga kärleken, äktenskapets heliga myster som Morbror Gustaf talar om, den "rätta" som nog kommer i sinom tid o.s.v. – I de flesta fall är det händelsernas gång folks prat och brist på annat att tänka på som åstadkommer förlofningarna hemma hos oss.

Då jag kom hem på aftonen hade Casimir Ehrnrooth varit här och skriftligen bjudit mig på middag i dag med herrskapet Kraemer kl. 1/2 6. Han uttrycker i de mest hänförda ord sin tacksamhet för att jag gjort mera af porträttet än jag egentligen lofvat och åtagit mig att göra. Adele måtte ha skrifvit något rigtigt grannt.

S.k. spirituela menniskor äro ofta i saknad af omdöme. Detaljen, ögonblicket äro för dem allt – de äro små så visst som esprit'n alltid är liten och snillet stort. Jag vet ej hvilken fransk författare som säger: "Le génie et le bon sens sont de la même famille, l'esprit n'est qu'un collatéral” är det icke bra sagdt? För att ta ett exempel: alla dessa Ehrnroothar och Kræmrar, som låtsa ha esprit, äro de icke ett trångbröstadt, prosaiskt och i höga ting verkligen enfaldigt slägte – Casimir alls ej undantagen.

Gubben och gumman Grévy ser ganska tarfliga ut. Han har låtit skägget växa, och ser derigenom mycket äldre ut, Gubben är 75 år har haft en slagattack, så att tungan hänger på honom som på Adèle Ehrnrooth

Aj aj aj – Aline Ehrnrooth som kommen hit. A-ï-a är nog treflig, men det der fånet till flicka!

Adele Ehrnrooth är i Paris och vill komma till ateljén, varför kom hon inte med Mellins i går, undrar Edelfelt.

Edelfelt har tänkt på Adele Ehrnrooth och Rose-Marie; ämnar bjuda dem till ateljén.

Förgyllaren och färghandlaren kommer inte: Edelfelt får åka omkring själv; till Pasteur och Petit, ska försöka hinna till Adele Ehrnrooth och Rose-Marie.

Middag för Adele Ehrnrooth, Rose-Marie och Jarl Hagelstam i förrgår; Edelfelt har bjudit på en bättre restaurang, men vet inte om gästerna uppfattade skillnaden.

Adele Ehrnrooth talade hela middagen om Casimir Ehrnrooth, kvinnofrågan, araber, Sahara och "gubben" Willstrand.

Adelaide Ehrnrooth har fått det lila bandet och det är välförtjent i hennes fall.

Adèle Ehrnrooths egendomliga tal om Kasimir förvånade mig. Huru kan hon försvara K. i dessa tider– tusen gånger bättre vore det att tiga absolut i den saken. Emellertid vore det en välsignad lycka om Kejsaren, som det nu säges skulle vilja höra på finnarne sjelfva och ej på deras ovärdiga målsmän eller fiender. –

Adèle Ehrnrooth har skrifvit två skämtsamma bref – det första utan adress (!) för att annonsera hennes och Rosemaries ankomst och lust att se mig med det snaraste. Jag förvånar mig öfver en sådan lifslust – Gumman har ju varit mycket sjuk hela vintern

Adéle E. och R. M. Boye har jag träffat. Eländig som jag ännu är kan jag ej vara dem till någonting nytta eller nöje –

Det var ju en faslig sorg på parnassen för Ainas giftermål. A-ï-a som strängat sin lyra för att tolka musernas sorg!

Adèle Ehrnrooth och Rose Marie träffade jag sista aftonen i Paris, men ansåg mig ej böra uppskjuta min resa för att uppvakta dem. Adèle började, inför Sanmarks, gå åt Konni: "När man kommer med en liten kappsäck till ett hus, så skall man icke resa derifrån sedan man norpat åt sig hundratusental" o.s.v. Som jag just varit tillsammans med Konni som nog minsann är stukad, kunde jag ej låta bli att tala ett fridens och förlåtelsens ord. Jag sade det ej, men jag tänkte på Visen som åt mig sade, badande i tårar mellan Nickby och Kervo: Jo men jag tycker så förskräckligt om herr Zilliacus, jag kan ej lefva utan herr Zilliacus o.d. – Dessutom är ju Mariefors en god affär nu, det ha många finska affärsmän sagt, och Konnis idé var kanske ej så tokig. I hvilket fall som helst tycker jag det är galet af Adèle att inför Sanmarks börja stormskälla på Konni. Ehrnroothar och de Géerer i all ära men inte äro de bara ljus af ljus, hvitt i hvitt, skärt i skärt med englavingar på heller, hvarken Cassimir eller Ursin eller någon annan.