Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

generalmajor, sedermera general av infanteriet och kommendant i Peter-Pauls-fästningen i S:t Petersburg

Källor

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 457.

Genos 67 (1996)

Petersburg d. 9 nov. 1881 9 november 1881
Om söndag äro vi allesamman bjudna till Ellis i Zarskoje Selo, på en picknick. Fru Ellis med den blinda dottren är litet sjåpig, talar bara franska (Gud välsigne henne derför) och har fula tänder). I afton är Lise Odinzoff bjuden hit. Hon är mycket verldsvan och talar också gerna franska (äfven henne löne Himlen). Af fru Spetschinsky och do Armfelt får man med njuggan nöd ett franskt ord.
Lördag 19 nov. 81 19 november 1881
Märkvärdigt att Storfursten är så lugn – de mest oroande nyheter gå om hotelser mot Kejsarn. Gen. Ellis som i dag varit hos kejsarn i Gatschina sade att nihilisterna hotat oupphörligen.
*Om tisdag tror jag jag flyttar till Ellis' i Zarskoje på några dagar så jag slipper resandet. Tusen helsningar Atte.
Söndag nov. 1881 20 november 1881
Nikiforaky har ingenting gjort för mig och kan i allmänhet ingenting göra tror jag. Hellre då gubben Ellis Ser Mamma här är det så, att öfverst står det kejserliga huset och sedan långt derunder står det simpla folket – till hvilket generaler höra likaväl som isvostschikar. Gud skall veta att beställningen kommit så utan alla intriger som möjligt – att folk skall ljuga och förtala är ju klart.
Två gånger har jag varit hos Ellises. Fru Ellis är litterär, har läst upp ett manuskript för mig (rysk kulturhistoria) litet manièrerad, och gås derför åt af slägten. Mig förefaller hon vara en ganska ämabel och fin fru, med mera vana än Jacobsons. Hon har en blind 18 årig dotter, som beklagligtvis icke vill låta synas att hon är blind, har mycket mondain smak o.s.v.
Petersburg tisdag 21 nov – 81 21 november 1881
I går afton var storartad middag hos Buistroff. Ytterst rikligt, ryskt, champagne i floder, pastejer stekar, fiskar glacer allt pudtals. Ett tjugotal personer voro inbjudne, bland dem Jacoby, författaren Krestovsky en guitarrspelare, någre läkare, mer eller mindre i Buistroffs genre, Manzeys, Etters, Armfelts, Ellis'es m.fl. Det dracks, omfamnades och kysstes förskräckligt, Buistroff flög som en skottspole omkring bordet, tvang folk att äta och dricka – artigheten sjelf Jag och han kyssstes tre gånger under aftonens lopp – Så särdeles aptitligt var det ej, men jag hade i början råkat svälja en rutten ostra och då var allt detsamma efteråt. Efteråt spelades och sjöngs, Krestowsky sjöng komiska kupletter som lära ha varit oanständiga, Buistroff spelade guitarr.
Petersburg d. 26 nov. 1881 26 november 1881
Det var rätt tråkigt att måsta sitta inne på Buistroffs befallning hela gårdagen, ehuru jag var frisk som en bock. Jag tar dock skadan igen genom att i morgon flytta till Ellis'es i Zarskoïe på 3 à fyra dagar. Det må ingen tro att det blir trefligt der. Det är samma genomtråkiga luft man andas hos dem som t.ex. hos Herrskapet Nikiforaky. Inga mattor, inga gardiner, ingen glädje
Aj aj aj hvad det blir ledsamt hos Ellis'es – kanske jag ännu afstår från hela resan utan fortfar med detta kuskande – Men det är så svårt med att man aldrig kommer i säng här förrän kl 2 på natten och jag måste upp kl. 7 *Tusen helsningar från Atte
Petersburg söndag 28 nov. 1881 28 november 1881
Egentligen borde jag nu på aftonen vara i Zarskoïe, men kommer att flytta till Ellises först i morgon.
Jag tror jag inskränker min vistelse hos Ellis till morgondagens afton, ty nu då jag arbetar till 2 à 3 och dejeunerar på slottet, går nog arbetet raskt undan. Hittills ha seancerna varit löjligt korta.
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Jag är nu hos Ellis'. Generalen kom just nu från Petersburg och hade med sig Mammas kära bref. Hvarför, ja hvarför ha ödet skiljt oss åt vi som ändå så ypperligt väl förstå hvarandra – då man tänker på alla de tråkiga menniskor som man är tvungen att lefva med.
Innan Generalen kom satt jag en stund och pratade med fru Ellis – om Jacobsons naturligtvis, och hon höll med mig om att fru Etter står ojemförligt öfver sina systrar. Vet Mamma, fru Etter är verkligen bra aktningsvärd. Här i P. burg ser man t.ex. att hon får lof att hushålla mycket mera än på Haiko – jag tror att hon har en klädning – Sebastian skrifver de mest dumma och elaka bref om huru han nog vet hur hon roar sig och lefver kräsliga när han ej der, o.s.v. och hon håller ändå god min. – Det är alltid gubben Manzey som betalar theaterbiljetterna. Det måtte gå åt bra med pengar hos dem, ehuru de ej ge baler o. tillställningar. Ms kök är utmärkt, och som de alltid ha främmande (bara slägten) till middag måste detta ej kosta så litet. – Fru Spetschinsky har något skyggt och alls ej verldsvant i sig (Ingen annan har verldsvana än fru Etter af dem) och så är hon, "Génie" så ovanligt ful. Jag vet ej huru ordet "hjelphustru" alltid kommer för mig då jag ser henne – hon liknar någon tvätterska hos oss i Helsingfors – jag vet ej hvem. Det är från gubben Jacobson de ha de der mongoliska kindknotorna. Fru Etter försöker på allt sätt att få mig att beundra fru Armfelt – men "här står jag och kan ej annat" än tycka bra litet om henne. De tycka i familjen att Sascha ser bra ut och är mycket (élégant)(det enda alltid begagnade uttrycket för bien mis, distingué, homme du monde).
(Efter middagen) – Nu har jag suttit inne och pratat en stund – ack hvad jag är sömnig. Generalen, den hedersmannen, är icke särdeles glad af sig och generalskan har just slutat en lång historia om en mycket framstående musiker i Saratovska guvernementet, hans lefnadsöden och död. – Jag vet att fru Etter väntar mig till Petersburg i morgon med tre-tåget, och här vilja de ej höra talas om resa förrän om onsdagen.
Jag har nu hört mera om Mme Miatleff – Hon är född Bibikoff, är ofantligt rik, mycket elegant och har, trots en och annan historia, alltid varit mycket väl emottagen på hofvet. Hennes flicka, en skönhet, lär vara 10 ungefär. Ellis' tycker att jag för ingen del borde afsäga mig denna beställning. Får nu se hvad det blir af.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
Fru Ellis, bredvid hvilken jag satt vid bordet, berättade mig utförligt om hennnes mans resa i Kaukasien, den stackars blinda Atinka regretterade att bo i ett så dödt hål som Zarskoje. Sascha Jacobson var särdeles aimabel. Armfelt lär ej mycket synas till nuförtiden. Han lär ha löpt med sqvaller om arfvet efter gumman Manzey mellan Manzeys och Wolkoffs, samt derigenom ställt till mycken oreda.
Petersburg onsdag – 12 dec. 83 12 december 1883
I går voro gubben Ellis och Casimir Ehrnrooth här på visit hos mig.
fredag afton 1 januari 1884
I morgon afton, på ryska Julaftonen äro vi bjudna till Ellis' på julgran – det skall bli lustigt att se huru julgranen tar sig ut i Ryssland.
Petersburg måndag 7/1 84 7 januari 1884
Ellis'es bo ej mera i Zarskoïe – de ha en våning vid lilla Konjuschennaja. Julträdet var vackert julklapparna många åt barnen – jag fick också ett papyrossfodral af masur med mina initialer – som jag i början ej kunde läsa (ett slavonskt A–E.) – hvarföre jag ej trodde att presenten var åt mig – utan gick som en tölp, lemnade fodralet, som betjenten kom och gaf mig i trapporna vid bortgången. I morgon skall jag gå dit och tacka och ursäkta mig. – Der voro en par ytterst comme il faut och sjåpiga fruar, samt den rysliga Kireeff, så tillgjord så fin-fin och cirklad och snörd som möjligt. Jag hade till den grad ondt i käkarne efter den aftonen af att vrida munnen till detta "comme il faut” uttryck och tala denna otadeliga Revue des deux-Mondes franska, att jag, väl kommen i säng, begynte säga allehanda otidigheter på olika språk för mig sjelf, för att få talorganerna i ordning igen.
Petersburg, tisdag morgon 1 januari 1885
Edelfelt ska besöka paret Ellis som bor på Vassilij Ostrov; sedan fortsätter han till Volkovs; träffade den yngre Volkov på gatan; slutligen ska han besöka sin vän Nikolaj Ivanovitj Bystrov, som dock sällan är hemma .
Petersburg oläsligtdag kl. 11 f.m. 18 nov. 1885 18 november 1885
Edelfelt och Vanja von Etter besökte paret Ellis; fick där höra om Florens, tidningen La nouvelle revue och legenden om Elisabet av Ungern; fru Ellis hälsade till Alexandra Edelfelt; hon berättade om en minnesvärd konversation hon hade haft med Alexandra Edelfelt - visserligen ej lång. »Mais une de ces conversatious que l’on n’oublie jamais«, en konversation som man aldrig glömmer." .