Ellis, Sofia Alexandrovna | Albert Edelfelts brev

Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881

Den här blinda flickan här, fröken Ati, är ej behaglig, och detta uteslutande derföre att hon har intressen och pretensioner som alls ej stämma öfverens med hennes lyte. Och om hon funne sig i sin rol, vore ödmjuk, vänlig och anspråkslös, så kunde hon ju, just för olyckans skull, i större mått ha allas sympathier än andra. Men hon, hon drömmer om nöjen, om att bli presenteterad på hofvet hos Wladimir Asch, talar med en ofantlig pretension om sig sjelf, vill ej tillstå att hon är blind, räknar på att stå med i tableaux-vivants samt hvad som synes mig mest fantastiskt – lär ej anse det omöjligt att bli gift! Fru Ellis är litet bråkig – står i spetsen för alla blindanstalter, och talar alltför ofta derom, sysslar med litteratur, o.d. Dock tycker jag ej illa om henne. Hon måtte ha varit mycket vacker, men eländet med den blinda flickan (de ha dessutom 5 andra barn) har grymt tagit på henne, ser man. – De två första åren af flickans lif voro helt och hållet upptagna af operationer hos Græffe i Berlin – rysligt! Emellertid har hon nu hvad man kallar gångsyn, d.v.s. hon stöter sig ej och famlar ej.

Vladimir Alexandrovitj Alexander Alexandrovitj Ellis Anastasia Alexandrovna Ellis Emilia Alexandrovna Ellis Georgij Alexandrovitj Ellis Sofia Alexandrovna Ellis Sofia Alexandrovna Ellis Venjamin Alexandrovitj Ellis Graeffe

Petersburg d. 2 januari 84 Skrifvet hos Manzeys, i största hast. 2 januari 1884

I går afton satt jag hemma hela aftonen – d.v.s. – här var så outhärdligt med fröknarna Ellis och Sascha Jacobson att jag "röm”.

Anastasia Alexandrovna Ellis Emilia Alexandrovna Ellis Sofia Alexandrovna Ellis Alexander Jacobson

Petersburg fredag d. 13/25 Jan. 84 13 januari 1884

Hon hade bedt mig att ännu komma om två dagar ditupp, emedan jag lofvat dem att gå på Ermitaget, fröken Ellis och henne – allt detta för att ej ställa till skandal – jag skulle resa och låtsa om ingenting, resa för sista gången. Då vi träffades var hon förstörd likasom jag – och jag kunde bara säga henne i flykten. Il faut que cela change, il le faut. – Sedan dess ha vi haft rendez-vous utom och inom hus – alltid förfärliga genom att detta så kallade löfte stod och hotade vår lycka – men när vi kommo till klarhet, när jag rigtigt fick reda på hvad hon lofvat, så var det så vagt, så otydligt att hvarken Gud eller menniskor deraf kunde anse henne tvungen att gifta sig med en karl som hon ej älskar. Med ens sade hon. "j'ai été poltronne, mais je ne suis plus – och då, då gaf hon sig, sträckte vapen och talade som en engel. Gud hvad hon var söt! Sedan vi slutat ett samtal som verkligen var "feu et flammes” sade hon småleende: Je suis sûre qu'aucune de mes tantes n'en a jamais dit autant de sa vie. Är hon en Jacobsson hvad finskhet och renhet i tanken vidkommer, så är hon åtminstone inte kall. – Gud välsigne henne! Emellertid ville hon i går morgse att jag skulle resa – hon skulle tala med Mischa och jag skulle komma hit i maj – "trois mois c'est beaucoup, c'est horriblement long, mais nous aurons toute la vie après.

Sofia Alexandrovna Ellis Sophie Manzey Michail Sergejevitj Volkov

Petersburg fredag 22/1 84 22 januari 1884

I afton är det meningen att ha roligt – ett stort troikparti till Ozerki. Armfelts, fröknarna Ellis och gossarne Etter – ty Paul kommer ju i dag – och framför allt fröken Manzey, naturligtvis.

Carl Alexander Armfelt Nadine Armfelt Anastasia Alexandrovna Ellis Emilia Alexandrovna Ellis Sofia Alexandrovna Ellis Johan Emil (Ivan) von Etter Nikolaj von Etter Paul von Etter Sophie Manzey

På vägen från Petersburg till Vilna, tisdag d. 29 Jan. 84 29 januari 1884

En utmärkt skådespelerska är hon Ingen har kunna märka något på henne under hela denna tid – hon är precis som alltid med sina kusiner och onklar, fröknarna Ellis och konsortes.

Anastasia Alexandrovna Ellis Emilia Alexandrovna Ellis Sofia Alexandrovna Ellis

Petersburg Onsdag morgon 1 januari 1886

På eftermiddagen gjorde Edelfelt visit hos Spetschinskys och blev kvarhållen till middag; han hade glömt det återkommande namnsdagsfirandet i Ryssland; det var en stor mängd människor bjudna, bekanta och obekanta; Edelfelt var trött och arg och önskade sig hundra mil därifrån; lyssnade på enfaldig överste Olchins prat om dueller och Sofi Volkov-Manzeys affekterade uttalanden om teatrarna i Paris.

Carl Alexander Armfelt Nadine Armfelt Alexander Alexandrovitj Ellis Anastasia Alexandrovna Ellis Ivan Nikolajevitj Ellis Nikolaj Nikolajevitj Ellis Sergeij Alexandrovitj Ellis Sofia Alexandrovna Ellis Venjamin Alexandrovitj Ellis von Etter Dmitrij Ivanovitj Jacobson Vladimir Ivanovitj Jacobson Sophie Manzey Spetschinsky Alexander Viktorovitj Spetschinsky Emilia Viktorovna Spetschinsky Eugénie Spetschinsky Sergej Viktorovitj Spetschinsky Viktor Alexandrovitj Spetschinsky Michail Sergejevitj Volkov Jelena Nikolajevna Volkova

Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17 februari 1895

Efter middagen kl. 11. gick jag till Etters – men, hélàs, man får ju aldrig träffa någon menniska utan visiter här – der sutto de till kl. 2 säger 2, med en ung Wolkoff – och hans gemål f.d. Warinka Heiden. Nog hade de sagt att Warinka hade en stor näsa men inte hade jag trott att den var så här ändå! Då jag i förrgår var hos Sofi Wolkoff satt der också hennes svägerskor, fröknarne Ellis m.fl. och alltid konversation. Och det lustigaste är att de finna det så intressant. Ingen lägger sig här före 2 – är det då underligt att de ingenting uträtta under dagen.

Illustration i brev

Anastasia Alexandrovna Ellis Emilia Alexandrovna Ellis Sofia Alexandrovna Ellis Emilie von Etter Varvara Heyden Sophie Manzey Vladimir Volkov Olga Sergejevna Volkova Sofia Sergejevna Volkova

Albert Edelfelts brev

Sofia Alexandrovna Ellis

Beskrivning

Källor