Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

son till Alexander och Sofia Ellis

Källor

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 457.

Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Den här blinda flickan här, fröken Ati, är ej behaglig, och detta uteslutande derföre att hon har intressen och pretensioner som alls ej stämma öfverens med hennes lyte. Och om hon funne sig i sin rol, vore ödmjuk, vänlig och anspråkslös, så kunde hon ju, just för olyckans skull, i större mått ha allas sympathier än andra. Men hon, hon drömmer om nöjen, om att bli presenteterad på hofvet hos Wladimir Asch, talar med en ofantlig pretension om sig sjelf, vill ej tillstå att hon är blind, räknar på att stå med i tableaux-vivants samt hvad som synes mig mest fantastiskt – lär ej anse det omöjligt att bli gift! Fru Ellis är litet bråkig – står i spetsen för alla blindanstalter, och talar alltför ofta derom, sysslar med litteratur, o.d. Dock tycker jag ej illa om henne. Hon måtte ha varit mycket vacker, men eländet med den blinda flickan (de ha dessutom 5 andra barn) har grymt tagit på henne, ser man. – De två första åren af flickans lif voro helt och hållet upptagna af operationer hos Græffe i Berlin – rysligt! Emellertid har hon nu hvad man kallar gångsyn, d.v.s. hon stöter sig ej och famlar ej.
Petersburg, tisdag morgon 1 januari 1885
Edelfelt ska besöka paret Ellis som bor på Vassilij Ostrov; sedan fortsätter han till Volkovs; träffade den yngre Volkov på gatan; slutligen ska han besöka sin vän Nikolaj Ivanovitj Bystrov, som dock sällan är hemma .
Petersburg oläsligtdag kl. 11 f.m. 18 nov. 1885 18 november 1885
Edelfelt och Vanja von Etter besökte paret Ellis; fick där höra om Florens, tidningen La nouvelle revue och legenden om Elisabet av Ungern; fru Ellis hälsade till Alexandra Edelfelt; hon berättade om en minnesvärd konversation hon hade haft med Alexandra Edelfelt - visserligen ej lång. »Mais une de ces conversatious que l’on n’oublie jamais«, en konversation som man aldrig glömmer." .