Littlefair, Boris, pojkarna och Mascha reste på kvällen; Lilli von Etter tog ut posten och Edelfelt fick den fasansfulla underrättelsen först vid hemkomsten; Littlefair fällde några tårar; pojkarna drev med Boris.
Lilli mådde bra och intog kaffe med generalskan och mig, gossarne voro borta i skolan, och Paul i kasernen. Kl. 1 kom den sistnämnda hem, och vi dejeunerade. Fjodor bockade förtvifladt för mig, Mascha stannade och gjorde en orientalisk bugning.
Vid alla tillfällen har jag gifvit konfekt åt ungdomen, och jag börjar bli känd hos Ballet. – Hvad barnen beträffar här, så ser man minst till Wanja och Schura. Koki är sig lik, Schura deremot är mera stukad än på landet; Lilly är husets försyn och bestyr om allt praktiskt. Då och då ser jag henne i salongen med hennes lärarinna, och flickan stackare ser ut att ej ha roligt.
Ack Mamma, Mamma, jag är ej ett grand gladare än Mamma är. – Jag känner på mig att om jag skrifva allt till Mamma, som jag dagligen och stundligen tänker, så finge mina epistlar ett bra stort tycke af de mest glödande kärleksbref. Om jag saknar Mamma? – Jag håller bestämdt af Mamma mera för hvarje dag. Ack hvad jag tycker Mamma vara tusen gånger klokare, intressantare, bättre än alla andra – Hvad jag förstår mig sjelf bra då Mamma hjelper till att reda ut mina idéer. Och hvad jag vid hvarje steg här ville tala med Mamma, beklaga mig eller rasa ut mot ett eller annat, och nu har jag ingen att tala med. Emilia Ivanovna, jo, men det är så sällan jag får vara på tu manhand med henne. Pojkarne, enkannerligen Wanja, ha sina Haikovanor – tiga och samtycka, men sitta med lyssnande öron och öppna munnar.
I förrgår var Sarasates andra konsert. Fru Etter som aldrig hört honom förr var alldeles hänryckt – det var så roligt att se henne så lifvad så förtjust, Manzeys och gossarne E. voro likaså utom sig. Hans spel är verkligen sådant att man ej kan tänka sig något bättre. Han spelade bl.a. en fandango, en zapateada och en "romanza andaluza" – Zapateadan ha vi hemma bland noterna.
Några ord – Just nu hemkommen från Gatschina, kl. är 7. på e.m. skall jag inta min middagsmåltid solo, ty Paul, Vanja o. Lilly äro hos Manzeys, för att sedan laga mig i ordning för den Durassoffska roligheten.
I går afton kom jag hit hem i vredesmod, eller rättare sagdt i ett tillstånd af ilsken slapphet, och gick på aftonen senare till Manzeys, der Boris, som nu ändtligen gått igenom sin sista examen, bjudit på troika. Vanja, Grefvinnan Armfelt, fröken Sophie och jag samt naturligtvis Wohlthätern B. reste så ut till öarne. Det gick som en dans, föret var godt, vädret vackert, och jag glömde så småningom mina sorger.
Nu skall jag gå till Manzeys. – Fru Etter och gossarne ha gått redan för en timme sedan. Hellre skulle jag stanna här och skrifva, skrifva arktal till Mamma.
Sebastian är här sedan i morgse, och hela huset, med undantag af Lilli och Froufrou, har undergått en af dessa hastiga scenförändringar som vi känna till från Haiko. Ett tråkigt allvar och en pinsam tystnad. Gossarne äro stumme som fiskar, och fru Etter och jag ha ej just mycket att påstå. Måtte han nu ej tycka att jag varit indiscret som stannat här så länge – jag hatar ogrannlagenhet – men hvad har under denna vinter varit att göra?
Senare gick jag ut med Paul för att köpa något åt gossarne och Lily – åt de förre köpte jag mycket välkomna saker men åt Lily hittade vi ännu ej på något. Åt Wania gaf jag en stor fotografi af Munkaczys Kristus inför Pilatus åt Koki en samling croquis militaires af Detaille och de Neuville – Fru Etter förklarade detta vara folier men jag är rigtigt glad att jag kom mig till dessa uppköp. Schura har jag tröstat med att han ej skall bli utan, och år Lily skall vi försöka få något i morgon.
I går voro alla Manzeys här på frukost, för att sedan följa mig till bangården. Jag var ännu alldeles förbi då, och blef först sedan jag hvilat mig litet på e.m., menniska igen. Aldrig har fröken Manzey varit så söt som nu, och man skall verkligen ha min egendomliga karaktär full af motsägelser och dum räddhåga för att resa. Etters pojkar tyckas verkligen få ledsamt efter mig, åtminstone öfvertala mig alla att stanna.
Ännu har jag den välsignade theaterkikaren att köpa, likasom något åt Tajta, Marie, Schura Koki, Wania – åt Lilli har jag bara en hatt, men hoppas ännu i dag hitta på något annat. Åt fru Etter o tante Gadd tar jag Japanska dynor-broderier.
Som Paul hade bjudit honom på middag hemma, styrde vi kosan till Nadejdinskaïa, der till min förvåning en stor societet väntade. Sascha Walodja, Mitja, fru Ellis med dotter och Etterska barnen, naturligtvis. Fru Ellis var mycket vänlig. Jag hade mycket sjukt samvete, när jag lät påskina att jag verkligen gjort något för hennes literära arbete. Etters tyckte att engelsmannen, ehuru styf och stel var hygglig, och han var mycket nöjd att tillbringa sin första afton här så angenämt.
bjudit Etters d.v.s. Vania Paul och fru Etter på theatern – efter eget val gå vi på Bouffes och se "la Mascotte" icke Daudets Jack på Th Michel. Fru Etter menar att man har tillräckligt af sjukdom och elände omkring sig för att ännu vilja se deraf på scenen.
Koki är ännu sjuk – det är någonslags magkatarrh han har. Men det är en rigtigt snäll, glad och treflig pojke – som tar allt från den lustiga sidan. Schura har en böld. Paul är också bäst när man får honom ensam. Vania börjar jag allt mera tycka om för att han är en sjelfständig natur, ej en sådan der oundgänglig länk i den Jacobsonska kedjan.
Just nu fick jag ett telegram från Manzeys att Etter dött i Moskva hastigt. Hvilken olycka! Huru skall nu lifvet gestalta sig för dem? Det är det första jag tänker på. Haiko – skola de sälja Haiko det är ju förfärligt att tänka – Han var ju förfärligt insyltad i skuld. Stackars Stackars fru Etter. Gud, om de pojkarne nu kunde någonting göra för modren, så att hon icke skulle bära allt på sina axlar. Tänk om Manzey skulle köpa Haiko åt fru Etter af kreditorerna – det vore ett karlatag – Hvad kan det kosta. Stackars Sebastian som skulle dö ensam – föga älskad i lifvet, ensam i döden. Om blott affärerna vore bättre, skulle detta dödsfall vara en lättnad för henne. Rysligt sorgligt är det. Skrif snart derom. Jag telegraferar till Manzeys för att få bref.
Ack om Etters ändå, på något upptänkligt sätt kunde få behålla Haiko! Månne icke, med klok skötsel, egendomen skulle kunna bära sig? Jag, tänker naturligtvis i främsta rummet på dem, men sedan på oss. Så rysligt det vore att få Eklöf eller någon "de cette pâte-la". Gossarnes uppfostran är nu betryggad och kommer ej att bli henne dyr, men om hon måste sälja Haiko, tror jag hon blir alldeles bruten, stackars fru Etter. Gud vara med dem – tusen helsningar till alla från Atte
Stackars fru Etter, jag tänker alltjemnt på henne. Måtte pojkarne ruffas upp af olyckan, så att de bli män. Jag tyckte jag blef 10 år äldre på den första veckan efter pappas död.
Så att Fru Etter verkligen sjelf talar om ett sälja Haiko! Hvad det måste kosta på henne förfärligt. Kejsaren – ja vad lär han göra för Etter. Manzey vore då den enda som kunde köpa det. Nog är det rysligt att ingen af de pojkarne på 20 år kunna hoppas på ens att få några nämnvärda inkomster.
Och så kommo vi fram. Gossarne Etter ha det mycket trefligt, rymligt och beqvämt hos Nikiforakis Fadrens möbler mattor o.d. äro mycket vackra, och Pauls Jacob-möbler ta sig äfven vidare bättre ut här än på Nadejdinskaïa. Gossarne, som annars ej ha något hushåll hemma hade arrangerat en supé för mig, och frågade mig om allt upptänkligt, så att vi först sent kommo i säng.
Jag känner mig verkligen friare och derigenom oändligt mycket lyckligare nu än sista gången. Gossarne går ut kl. 8, 9 jag ½10 – så äter jag frukost ensam hos Domineque eller "à l'Ours" der frukostarna à 1 rubel äro alldeles magnifika. Vanligtvis träffar jag dem hos Manzeys kl. 6.
Knappt framkommen, möttes jag af underrättelsen att Schura Etter ännu var sjuk – icke feber, icke difteri utan något i hjertat. Det var nu öfver, men i förr går afton hade han haft en svår attack – hjertklappning och häftiga plågor. Buistroff förklarade att detta ej vore så farligt om ej hjertfel förekom i familjen. Nu ansåg han Schura böra resa tidigare till landet. Fru Etter bör ej få veta att han haft något åt hjertat, det skulle alltför mycket skrämma henne, isynnerhet som B. anser att det för ögonblicket ej är farligt. Emellertid äro gossarne mycket sorgsne, tänka främst på modren och fundera nu på att skicka Schura om söndag till Haiko, ifall B. tillåter honom göra det
Då jag kom hit fann jag ett mycket vänligt bref från fru Miatleff som bad mig komma då och då till henne – jag tror det var i måndags – gossarne hade dock sagt åt budet att jag var bortrest på 4 dagar. Jag gick efter frukosten dit, men fann ingen hemma och lemnade kort.
Schura Etter skall resa redan om tisdag, eskorterad af af Paul. Han är nu frisk men bör hvila och skall derföre stanna en månad på Haiko. De två andra gossarne resa om torsdag tror jag.
Paul och Schura reste i går. – Dock skickade jag ej sakerna, (kragen m.m.) med dem, ej eller med Vania som reser med nästa nattåg, utan med herrskapet Armfelt, som fara direkt till Helsingfors om tisdag.
På aftonen var det troik-parti hos Manzeys. Jag passade på att tala med fadren, på hennes inrådan, – detta var nu mycket lustigt satt i scen, allt detta, ty hon pratade med sina gäster, gossarne Etter cirkulerade och alla dörrar voro öppna – i en handvändning hade jag sagt mitt ärende, talt om den der Wolkoffska historien och om vår plan att jag skulle resa nu och komma igen i maj. Gubben M. föll mig om halsen och sade: vous ne partirez pas, non, vous ne partirez pas. – Midt i salen kysste jag Sophie – allt för öppna dörrar med folk rundtomkring som ej såg det – ja, man vet ju icke hvad man gör ibland – och hon bara smålog: "tant mieux, me voilà compromise". Fadren lär ha frågat henne om hon lofvat Wolkoff att vara hans hustru hvilket hon ej har gjort. Det har alltid varit frågan om "fördom" och deras bestämning för hvarandra och dumheter. – Så bar det af i troikor till Ozerki der dansades, superades, dracks champagne – nog vore gossarne Etter bra blinda om de ej sågo något – Paul såg mycket blek ut – Gubben Manzey hade tårarna i ögonen och skålade alltjemnt med mig – Han åtar sig den Wolkoffska förklaringen – till dess – om några dagar, stanna allt oss emellan, en petit comité.
Hvad skall jag få för en pretexte för att stanna här? – I Gossarne Etters ögon hufvudsakligast – Jag har ju annoncerat min afresa till höger och venster.
I afton är det meningen att ha roligt – ett stort troikparti till Ozerki. Armfelts, fröknarna Ellis och gossarne Etter – ty Paul kommer ju i dag – och framför allt fröken Manzey, naturligtvis.
Fru och fröken Manzey följde mig till bangården, jemte gossarne Etter. Sophie stack in litet paket i handen på mig – c'est un souvenir de moi que vous porterez toujours, quoi qu'il arrive – Här i vaggonen har jag tagit upp paketet – en magnifik hvit perla, monterad som bröstnål. Detta hennes ofta återkommande ”quoi qu'il arrive" bådar ingenting godt. Är det verkligen hennes giftermål med Volkoff hon åsyftar? Händer detta, då skall jag icke mera vara naiv, utan ta qvinnorna för hvad de äro. Söt och förtjusande är hon – kanske har hon rätt i att vi ej böra förstöra en herrlig illusion genom något så omöjligt som ett giftermål – icke böra utsätta oss för hela prosan af le pot-au-feu.
Edelfelt reser från Petersburg samma dag klockan två; vädret är regnigt och smutsigt; vädret i Petersburg är alltid obarmhärtigt, menar Edelfelt; skickar konfekt med choklad i dag; har lämnat pengar till Vanja von Etter för att han ska kunna skicka konfekt från Petersburg till jul .
Edelfelt och Vanja von Etter besökte paret Ellis; fick där höra om Florens, tidningen La nouvelle revue och legenden om Elisabet av Ungern; fru Ellis hälsade till Alexandra Edelfelt; hon berättade om en minnesvärd konversation hon hade haft med Alexandra Edelfelt - visserligen ej lång. »Mais une de ces conversatious que l’on n’oublie jamais«, en konversation som man aldrig glömmer." .
"P. S. Hvilken är gossarne Etters adress i Petersburg. Jag hade nämligen tänkt adressera Child och Thullstrup till Polja, då de i sommar skola besöka Pburg och lägret. Polja bör ej vara orolig att få några depenser genom dem – de äro alls ej af den sorten – för resten utmärkt hyggliga, gentlemän båda två – tvärtom tror jag gossarne Etter bara skulle ha roligt af dem. Först i Juli komma de – kanske passera de genom Helsingfors på hemresan, då får jag fara dit oläsligt dem en dag. – Hur går det med Mischas och fru Etters ädla strid om villan Skandinavia? – Blir ej Skandinavia, som ingen menniska skött om alldeles Ruti Hilda småningom?".
Igår på utställning med Chambure; Chambure är en snäll människa, men ytlig på samma sätt som fru Etter; fru Etter har ändå sin kärlek till barnen och sitt heroiska sätt att bära sin ekonomiska situation som motvikt.
Prins Carl talte i dag om Vanja Etter, som uppvaktadt honom i Moskva. Han sade att han var "intelligent och väluppfostrad" och frågade hvar han tjenade och om han redan var stabskapten o.s.v.
så foro vi till Etters – de voro djupt nedslagna öfver Sofi Wolkoffs pojkes sjukdom han tyckes nästan öfvergifven af läkare. Schura Nu också dålig. Någon middagsbjudning kom ej i fråga under sådana omständigheter – i dag skola vi gå till Gossarne på aftonen. Koki är i Rom, och fru Etter är orolig för honom ty koleran lär grassera i Italien. Alla frågade de de mycket om Mammas sjukdom och skrattade hjertligt åt friherrinnan Borns uppmuntrande tal. Lily skulle på aftonen sjunga hos de andra Heydens. De frågade Sparre mycket om Mannerheim naturligtvis –
Dessa sista dagar ha varit särdeles tråkiga. Då jag ej kunnat gå, och Etters alla man legat för ankar, har jag fått hålla till godo med mitt eget sällskap – hvilket icke alltid är så roligt.
Hos Etters äro gossarne nu uppe – fru Etter ligger. Hon har varit rätt dålig och en natt skickade de efter läkaren kl 3 på natten. Hon svimmade gång på gång den natten. – Nu har hon bara stark värk i armarne.
Allmänt solsken i går, alla ytterst vänliga. Middag hos fru Manzey – med grefvinnan Armfelt Mima, Baby, Etters allesamman. – De frågade hvar minut om flickorna ej skulle komma, och om Ellan ej skulle göra allvar af sin hitresa. Jag svarade jo. hvilket till efterrättelse länder.
Genom Lilys sång har Etters umgänge på de senaste åren blifvit ännu mycket mera aristokratiskt än förut. De andra systrarna, som troget hålla på sin Jakobsonska exklusivitet, anmärka spetsigt att Emelie och hennes barn blifvit så fasligt fina nu.
Der voro en del unga flickor af den det släta, tysta engelsk ryska typen, fula, långa, magra och slätkammade. Med Madame Labouroff, hvilken är en af de få som apprecierat Scholander, hade Jag en lång utläggning om Ibsen. Under aftonen spelades saker af Svendsen och Grieg. Fru Etter och hennes söner äro artigheten sjelf vid ett dylikt tillfälle, och kommo alltjemnt och uppmanade mig att tala med den och den. – Det värsta är att jag tillika fick alla dessa gummors adresser, med tillsägelse att nödvändigt gå till Mme A. mellan 3 och 4, till 5 emellan 1/2 5 och 1/2 7, till Mme C mellan 3 och 5, torsdagar och lördagar m.m. – Att lemna kort i denna goda stad är det ej fråga om – nej man skall sitta, och sitta länge och prata, och dricka tevatten, och prata igen och isynnerhet känna alla menniskor.
Han gör från början till slut intryck af "bättre folks barn" och en europé. Om Rjepins porträtt sade han: Il m'a torturé tout l'hiver dernier, Rjepin, – et tout ça pour aboutir à ce portrait à l'expression hautaine et dure – que je n'ai pas, je l'espère, sade han småleende. – Han är minst af allt hautain et dur. och har modrens ögon, hvilket jag sade honom. Han kom mycket väl ihog Gatschina och min målning der samt alla de taflor hans föräldrar ega af mig. Hans yttre är mycket mera fördelaktigt på nära håll. fin, ytterst jemn hy – icke gul, men blek – ljust skägg och vackra goda ögon, med samma omärkliga kastning som tant Leuhusen och kejsarinnan – . Han är ej kort egentligen, men då han alltid är omgifven af kusiner och onklar som äro långa som Ettrarne, ser han kortare ut.
I går afton var jag på middag hos Etters med Paul Paulowitsch och Sofia Andreevna. Efter middagen fick gubben P.P. ett qväfningsskof som såg obehagligt ut, men som med Lilys och gossarnes droppar och hjelp gick öfver. Sofia Andreevna var mycket humoristisk då hon berättade om fru Manzeys oro då hon skulle förklä Baby och Mima samt Mima Spetschinsky på ett sällskapspektakel hos Schouvaloffs. Hvar gång Mima eller Baby talade med någon ungherre som de dansat med tog hon på sig den olyckligaste min och ville gå och förhindra samspråket såsom varande för långt och
Om torsdag reser jag troligen med Koki till Berlin (han reser som kurir till Pburg, men kommer för sent till Vanias bröllop) – jag far derefter till Khmn der jag stannar några dagar (adress Krohn Kunstindustri Museum) och så kommer jag med ångbåt via Hangö hem till Eder.
)
)
)
)
)
)
)
)