Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

son till Sebastian och Emilie von Etter

fredag kl. 12 på natten 10 september 1880
Littlefair, Boris, pojkarna och Mascha reste på kvällen; Lilli von Etter tog ut posten och Edelfelt fick den fasansfulla underrättelsen först vid hemkomsten; Littlefair fällde några tårar; pojkarna drev med Boris.
I förrgår på kvällen var Hanna Born där; hon var tvär och surmulen mot fröken Sophie Manzey, så åter plötsligt öm mot Madame Emilie von Etter, någonting ouppfostrat och hysteriskt som inte anstår en så högadlig fröken; sedan hon åkt diskuterades hennes sinnestillstånd; Edelfelt påstod att det varit krakel [bråk] i hemmet, och att utsikten att tillbringa vintern på landet hade spätt på hennes svårmod; de andra menade att Hanna Born var olyckligt kär i Edelfelt; Koki von Etter var obarmhärtig och härmade henne och Mademoiselle [?] Hedvige och har gått på med Gammelbackaspråket [franskan som talades på Gammelbacka].
Petersburg söndag 30 okt 81 30 oktober 1881
Lilli mådde bra och intog kaffe med generalskan och mig, gossarne voro borta i skolan, och Paul i kasernen. Kl. 1 kom den sistnämnda hem, och vi dejeunerade. Fjodor bockade förtvifladt för mig, Mascha stannade och gjorde en orientalisk bugning.
Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1 november 1881
I afton har jag bjudit hela Etterska familjen på Sarasates konsert, hvilken artighet fru Etter till den grad senterade att hon blef röd och hvit igen.
Vid alla tillfällen har jag gifvit konfekt åt ungdomen, och jag börjar bli känd hos Ballet. – Hvad barnen beträffar här, så ser man minst till Wanja och Schura. Koki är sig lik, Schura deremot är mera stukad än på landet; Lilly är husets försyn och bestyr om allt praktiskt. Då och då ser jag henne i salongen med hennes lärarinna, och flickan stackare ser ut att ej ha roligt.
Tisdag 8 nov. 1881 8 november 1881
Ack Mamma, Mamma, jag är ej ett grand gladare än Mamma är. – Jag känner på mig att om jag skrifva allt till Mamma, som jag dagligen och stundligen tänker, så finge mina epistlar ett bra stort tycke af de mest glödande kärleksbref. Om jag saknar Mamma? – Jag håller bestämdt af Mamma mera för hvarje dag. Ack hvad jag tycker Mamma vara tusen gånger klokare, intressantare, bättre än alla andra – Hvad jag förstår mig sjelf bra då Mamma hjelper till att reda ut mina idéer. Och hvad jag vid hvarje steg här ville tala med Mamma, beklaga mig eller rasa ut mot ett eller annat, och nu har jag ingen att tala med. Emilia Ivanovna, jo, men det är så sällan jag får vara på tu manhand med henne. Pojkarne, enkannerligen Wanja, ha sina Haikovanor – tiga och samtycka, men sitta med lyssnande öron och öppna munnar.
Petersburg d. 26 nov. 1881 26 november 1881
I förrgår var Sarasates andra konsert. Fru Etter som aldrig hört honom förr var alldeles hänryckt – det var så roligt att se henne så lifvad så förtjust, Manzeys och gossarne E. voro likaså utom sig. Hans spel är verkligen sådant att man ej kan tänka sig något bättre. Han spelade bl.a. en fandango, en zapateada och en "romanza andaluza" – Zapateadan ha vi hemma bland noterna.
Petersburg söndag 28 nov. 1881 28 november 1881
Nu bad fröken Sophie oss komma in i hennes rum – en liten nätt Jungfrubur i ljusgrått, för att hålla en konklav om nya tableuax-vivants som skola gå af stapeln nästa lördag. Meningen är att framställa (humoristiskt) ett vaxkabinett, der Koki skall bli menniskan från eldslandet o.s.v.
Gatschina 3 januari 1882 3 januari 1882
Följande morgon hade Koki litet ondt i halsen, och Buistroff påkallades. – Han förklarade att K. hade början till difteri. Stor förskräckelse så mycket mera som sjukdomen är gängse och Hermuschka ligger för döden. Lilli och Jag, som följande dag skulle vara här afsändes genast. Jag hade ej sett K. den morgonen men desinfekterade mig icke desto mindre på allt sätt. Mamma kan tänka sig bestörtningen, sorgen och villervallan. Detta skedde kl. 1, och fru Etter hade tänkt resa kl. 3 – telegram, inrättande af lasarett med karantän o.s.v. – Stackars fru Etter. Buistroffs högtidliga min då han kom ut och förklarade hvad sjukdomen var styrkte mig ännu i den åsigten att B. öfverdrifver sjukdomens farlighet för att sjelf ha större ära af räddningen.
Jag flydde till Manzeys, och då fru M. ett ögonblick antydde att det ej vore konvenabelt att stanna der öfver natten då Gubben ej var hemma (han är på Boruvna) flydde jag till Alex. Jacobson som gaf mig ypperligt nattherberge. Förstämningen var allmän, och ledsnaden öfver att julen nu skulle bli så trist för fru Etter och Etters lästes på allas anleten. Emellertid är Koki nu bra. enl. hvad fru Etter i går skref – Jag fick brefvet i dag.
Tisdag – 5 januari 1882
Hermuschka har haft recidiv men är nu bättre igen. Koki är alldeles bra, men går ännu ej ut.
Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31 januari 1882
På aftonen gick jag med Koki till elektriska expositionen, der vi hörde en bit ur operan roi de Lahore 5 verst derifrån genom telefon, så tydligt som om vi varit der, ja ännu bättre eftersom rasslandet af ridån, frasandet af sidenklädningar o. d hördes bättre än från salongen.
Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Nu skall jag gå till Manzeys. – Fru Etter och gossarne ha gått redan för en timme sedan. Hellre skulle jag stanna här och skrifva, skrifva arktal till Mamma.
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
Sebastian är här sedan i morgse, och hela huset, med undantag af Lilli och Froufrou, har undergått en af dessa hastiga scenförändringar som vi känna till från Haiko. Ett tråkigt allvar och en pinsam tystnad. Gossarne äro stumme som fiskar, och fru Etter och jag ha ej just mycket att påstå. Måtte han nu ej tycka att jag varit indiscret som stannat här så länge – jag hatar ogrannlagenhet – men hvad har under denna vinter varit att göra?
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28 mars 1882
Senare gick jag ut med Paul för att köpa något åt gossarne och Lily – åt de förre köpte jag mycket välkomna saker men åt Lily hittade vi ännu ej på något. Åt Wania gaf jag en stor fotografi af Munkaczys Kristus inför Pilatus åt Koki en samling croquis militaires af Detaille och de Neuville – Fru Etter förklarade detta vara folier men jag är rigtigt glad att jag kom mig till dessa uppköp. Schura har jag tröstat med att han ej skall bli utan, och år Lily skall vi försöka få något i morgon.
Söndag morgon 2 april 82 2 april 1882
I går voro alla Manzeys här på frukost, för att sedan följa mig till bangården. Jag var ännu alldeles förbi då, och blef först sedan jag hvilat mig litet på e.m., menniska igen. Aldrig har fröken Manzey varit så söt som nu, och man skall verkligen ha min egendomliga karaktär full af motsägelser och dum räddhåga för att resa. Etters pojkar tyckas verkligen få ledsamt efter mig, åtminstone öfvertala mig alla att stanna.
Måndag morgon 3 april 1882
Etter tyckas verkligen komma att sakna mig. Då Koki och Wanja i morgse togo afsked af mig, sågo de verkligen bedröfvade ut.
Paris d. 3 aug. 1882 3 augusti 1882
Ännu har jag den välsignade theaterkikaren att köpa, likasom något åt Tajta, Marie, Schura Koki, Wania – åt Lilli har jag bara en hatt, men hoppas ännu i dag hitta på något annat. Åt fru Etter o tante Gadd tar jag Japanska dynor-broderier.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
Som Paul hade bjudit honom på middag hemma, styrde vi kosan till Nadejdinskaïa, der till min förvåning en stor societet väntade. Sascha Walodja, Mitja, fru Ellis med dotter och Etterska barnen, naturligtvis. Fru Ellis var mycket vänlig. Jag hade mycket sjukt samvete, när jag lät påskina att jag verkligen gjort något för hennes literära arbete. Etters tyckte att engelsmannen, ehuru styf och stel var hygglig, och han var mycket nöjd att tillbringa sin första afton här så angenämt.
Petersburg, tisdag d. 22 nov 82 22 november 1882
Koki är ännu sjuk – det är någonslags magkatarrh han har. Men det är en rigtigt snäll, glad och treflig pojke – som tar allt från den lustiga sidan. Schura har en böld. Paul är också bäst när man får honom ensam. Vania börjar jag allt mera tycka om för att han är en sjelfständig natur, ej en sådan der oundgänglig länk i den Jacobsonska kedjan.
Paris lördag d. 10 febr. 83 10 februari 1883
Just nu fick jag ett telegram från Manzeys att Etter dött i Moskva hastigt. Hvilken olycka! Huru skall nu lifvet gestalta sig för dem? Det är det första jag tänker på. Haiko – skola de sälja Haiko det är ju förfärligt att tänka – Han var ju förfärligt insyltad i skuld. Stackars Stackars fru Etter. Gud, om de pojkarne nu kunde någonting göra för modren, så att hon icke skulle bära allt på sina axlar. Tänk om Manzey skulle köpa Haiko åt fru Etter af kreditorerna – det vore ett karlatag – Hvad kan det kosta. Stackars Sebastian som skulle dö ensam – föga älskad i lifvet, ensam i döden. Om blott affärerna vore bättre, skulle detta dödsfall vara en lättnad för henne. Rysligt sorgligt är det. Skrif snart derom. Jag telegraferar till Manzeys för att få bref.
Paris d. 13 februari 83. 13 februari 1883
Ack om Etters ändå, på något upptänkligt sätt kunde få behålla Haiko! Månne icke, med klok skötsel, egendomen skulle kunna bära sig? Jag, tänker naturligtvis i främsta rummet på dem, men sedan på oss. Så rysligt det vore att få Eklöf eller någon "de cette pâte-la". Gossarnes uppfostran är nu betryggad och kommer ej att bli henne dyr, men om hon måste sälja Haiko, tror jag hon blir alldeles bruten, stackars fru Etter. Gud vara med dem – tusen helsningar till alla från Atte
Paris d. 23 febr 83. 23 februari 1883
Stackars fru Etter, jag tänker alltjemnt på henne. Måtte pojkarne ruffas upp af olyckan, så att de bli män. Jag tyckte jag blef 10 år äldre på den första veckan efter pappas död.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
Så att Fru Etter verkligen sjelf talar om ett sälja Haiko! Hvad det måste kosta på henne förfärligt. Kejsaren – ja vad lär han göra för Etter. Manzey vore då den enda som kunde köpa det. Nog är det rysligt att ingen af de pojkarne på 20 år kunna hoppas på ens att få några nämnvärda inkomster.
Petersburg lördag morgon 8 december 1883
Och så kommo vi fram. Gossarne Etter ha det mycket trefligt, rymligt och beqvämt hos Nikiforakis Fadrens möbler mattor o.d. äro mycket vackra, och Pauls Jacob-möbler ta sig äfven vidare bättre ut här än på Nadejdinskaïa. Gossarne, som annars ej ha något hushåll hemma hade arrangerat en supé för mig, och frågade mig om allt upptänkligt, så att vi först sent kommo i säng.
Petersburg onsdag – 12 dec. 83 12 december 1883
Jag känner mig verkligen friare och derigenom oändligt mycket lyckligare nu än sista gången. Gossarne går ut kl. 8, 9 jag ½10 – så äter jag frukost ensam hos Domineque eller "à l'Ours" der frukostarna à 1 rubel äro alldeles magnifika. Vanligtvis träffar jag dem hos Manzeys kl. 6.
Petersburg torsdag afton 27 december 1883
Knappt framkommen, möttes jag af underrättelsen att Schura Etter ännu var sjuk – icke feber, icke difteri utan något i hjertat. Det var nu öfver, men i förr går afton hade han haft en svår attack – hjertklappning och häftiga plågor. Buistroff förklarade att detta ej vore så farligt om ej hjertfel förekom i familjen. Nu ansåg han Schura böra resa tidigare till landet. Fru Etter bör ej få veta att han haft något åt hjertat, det skulle alltför mycket skrämma henne, isynnerhet som B. anser att det för ögonblicket ej är farligt. Emellertid äro gossarne mycket sorgsne, tänka främst på modren och fundera nu på att skicka Schura om söndag till Haiko, ifall B. tillåter honom göra det
Då jag kom hit fann jag ett mycket vänligt bref från fru Miatleff som bad mig komma då och då till henne – jag tror det var i måndags – gossarne hade dock sagt åt budet att jag var bortrest på 4 dagar. Jag gick efter frukosten dit, men fann ingen hemma och lemnade kort.
Petersburg söndag afton 30 december 1883
Schura Etter skall resa redan om tisdag, eskorterad af af Paul. Han är nu frisk men bör hvila och skall derföre stanna en månad på Haiko. De två andra gossarne resa om torsdag tror jag.
Petersburg fredag d. 13/25 Jan. 84 13 januari 1884
På aftonen var det troik-parti hos Manzeys. Jag passade på att tala med fadren, på hennes inrådan, – detta var nu mycket lustigt satt i scen, allt detta, ty hon pratade med sina gäster, gossarne Etter cirkulerade och alla dörrar voro öppna – i en handvändning hade jag sagt mitt ärende, talt om den der Wolkoffska historien och om vår plan att jag skulle resa nu och komma igen i maj. Gubben M. föll mig om halsen och sade: vous ne partirez pas, non, vous ne partirez pas. – Midt i salen kysste jag Sophie – allt för öppna dörrar med folk rundtomkring som ej såg det – ja, man vet ju icke hvad man gör ibland – och hon bara smålog: "tant mieux, me voilà compromise". Fadren lär ha frågat henne om hon lofvat Wolkoff att vara hans hustru hvilket hon ej har gjort. Det har alltid varit frågan om "fördom" och deras bestämning för hvarandra och dumheter. – Så bar det af i troikor till Ozerki der dansades, superades, dracks champagne – nog vore gossarne Etter bra blinda om de ej sågo något – Paul såg mycket blek ut – Gubben Manzey hade tårarna i ögonen och skålade alltjemnt med mig – Han åtar sig den Wolkoffska förklaringen – till dess – om några dagar, stanna allt oss emellan, en petit comité.
Hvad skall jag få för en pretexte för att stanna här? – I Gossarne Etters ögon hufvudsakligast – Jag har ju annoncerat min afresa till höger och venster.
Petersburg d. 21/1 84 21 januari 1884
Gossarne Etter torde vara i antågande. Koki och Vanja komma i afton. Paul troligen i öfvermorgon.
Petersburg fredag 22/1 84 22 januari 1884
I afton är det meningen att ha roligt – ett stort troikparti till Ozerki. Armfelts, fröknarna Ellis och gossarne Etter – ty Paul kommer ju i dag – och framför allt fröken Manzey, naturligtvis.
Petersburg, måndag afton 28/1 84 28 januari 1884
I afton skall jag gå och supera med gossarne Etter, som ingenting veta af allt detta.
På vägen från Petersburg till Vilna, tisdag d. 29 Jan. 84 29 januari 1884
Fru och fröken Manzey följde mig till bangården, jemte gossarne Etter. Sophie stack in litet paket i handen på mig – c'est un souvenir de moi que vous porterez toujours, quoi qu'il arrive – Här i vaggonen har jag tagit upp paketet – en magnifik hvit perla, monterad som bröstnål. Detta hennes ofta återkommande ”quoi qu'il arrive" bådar ingenting godt. Är det verkligen hennes giftermål med Volkoff hon åsyftar? Händer detta, då skall jag icke mera vara naiv, utan ta qvinnorna för hvad de äro. Söt och förtjusande är hon – kanske har hon rätt i att vi ej böra förstöra en herrlig illusion genom något så omöjligt som ett giftermål – icke böra utsätta oss för hela prosan af le pot-au-feu.
Petersburg, tisdag morgon 1 januari 1885
Paul von Etter har bjudit Edelfelt till sin klubb; efter det ska de gå till Operan och se "Onegin" som baserar sig på ett poem av Pusjkin; Edelfelt tänker tacka sina värdar i Petersburg genom att bjuda dem på teater och supé "i någon lafka"; såg Koki föregående dag; som kammarpage har Koki två "sortier", två gånger ledigt i veckan .
Petersburg tisdag 23 nov 86 23 november 1886
Edelfelt har kommit till S:t Petersburg och Paul von Etter kom honom till mötes på tågstationen; bröderna von Etter har installerat sig i en lägenhet i staden och Edelfelt bor hos dem under sin vistelse; Edelfelt verkar inte vara till besvär för någon annan än [betjänten] Alexei som ska få betalt för det extra arbete Edelfelt förorsakar.
Bröderna von Etter bor bättre det här året än förra året; deras lägenhet är vid Mojkan, inte långt från Isakskyrkan.
Hos familjen Manzey var också Bystrov och Koki von Etter; hade de inte varit med hade Sophie Volkovs föräldrar säkert talat med Edelfelt om sina bekymmer.
Edelfelt lovar sända konfekt hem; han konstaterar att människorna i Petersburg är vänliga mot honom, men att han längtar därifrån; nu ska han lämna kort till "les fréres", bröderna [von Etter?] och avslutar sitt brev med hälsningar till alla, "jag saknar Er dugtigt".
Det var ledsamt att Edelfelt inte fick träffa Albedinskijs; han hade gärna sett om "Mammà" [frun i familjen Albedinskij] var densamma i staden som på landet [på Haiko]; Albedinskijs tar emot gäster om torsdagar och så länge kan Edelfelt inte stanna i S:t Petersburg; Koki von Etter besöker Albedinskijs varje torsdag och säger att fru Albedinskij tydligen protegerar, beskyddar, honon; Edelfelt hoppas att detta ska vara till nytta för Kokis karriär; för närvarande består Kokis arbete av att läsa alla tyska och engelska tidningar.
Paris 3 juni 1888 3 juni 1888
"P. S. Hvilken är gossarne Etters adress i Petersburg. Jag hade nämligen tänkt adressera Child och Thullstrup till Polja, då de i sommar skola besöka Pburg och lägret. Polja bör ej vara orolig att få några depenser genom dem – de äro alls ej af den sorten – för resten utmärkt hyggliga, gentlemän båda två – tvärtom tror jag gossarne Etter bara skulle ha roligt af dem. Först i Juli komma de – kanske passera de genom Helsingfors på hemresan, då får jag fara dit oläsligt dem en dag. – Hur går det med Mischas och fru Etters ädla strid om villan Skandinavia? – Blir ej Skandinavia, som ingen menniska skött om alldeles Ruti Hilda småningom?".
Morgonen d. 14 1 januari 1890
Tråkigt att Koki von Etter kommer till Paris just i september då Edelfelts är borta; han vore mycket välkommen till ateljén om han skulle kunna bo där.
Paris 3 april 90 3 april 1890
Igår på utställning med Chambure; Chambure är en snäll människa, men ytlig på samma sätt som fru Etter; fru Etter har ändå sin kärlek till barnen och sitt heroiska sätt att bära sin ekonomiska situation som motvikt.
d. 16 morgonen. 1 januari 1891
Just nu fick jag telegram från Nicolas Etter att han passerar härigenom kl. 11 45. jag reser derför kl. 11 till Bordighera och följer med honom till San Remo, så jag får tala med honom under 20 minuter.
– Jo Mima Lerche har haft tyfus som ytterligare komplicerats med Höftsjuka och så starka plågor att hon gallskrikit natt och dag – skrifver fru Etter. Koki får väl om en stund berätta mig mera. –
Så kommer jag tillbaka till fots och låter bli att måla idag. Tack vare Koki – och det kan göra mig godt.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15 januari 1891
I Petersburg voro Ettrarna mycket gladde att se oss, och deras lilla thé på nyårsafton var särdeles lyckadt – sånär som på att deras rum voro bra kalla
På nyårs aftonen voro vi ännu hos Kræmers – mycket mycket vänligt emottagna och ombedda att bli qvar – vi kunde det ändå inte då vi stämt möte med Koka Etter kl. 1/2 9. Kræmers har en våning så enorm (halfva amiralitetet) att jag endast i palatsen sett något dylikt. Friherrinnan Cedercreutz var der, och der talades mycket om Nordmans förlofning. Casimir Ehrnrooth var abruti – med en alldeles slö blick och moltyst satt han på sin stol – det var rigtigt frappant.
Paul sade att han visst skulle göra allt för att förljufva Fröken Karin Brunous vistelse i Pburg – Vallgren lofvade söka upp Ettrarna, så det blir nog bra.
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
Fru Etter talar om att Koki skall komma dit på fyra dagar – han är återigen skickad med depescher till Haag och Paris. Så roligt för dem – om bara Mima skulle vara friskare då! –
Ospedaletti 10 mars 10 mars 1891
Ännu ha vi ingenting hört af Etters och Koka och Lilly. Måtte ej Mimas sjukdom blifvit värre. Skulle Koki ha reste till Rom så måste det skett härigenom och då skulle han nog ha underrättat mig derom. –
Ospedaletti 17 mars 91 17 mars 1891
I går for jag till Bordighera och mötte der Koki Etter som jag for med oläsligt och som således fick tala med i 15 minuter. Tänk att han varit der i nära 3 veckor i Cannes, och under denna tid varit flere gånger i Monte Carlo, utan att helsa på att skrifva till mig derom. Nog äro de ändå bra opraktiska våra vänner Etters, då de ej kunnat skaffa sig en tidtabell och en karta för att se hvar Ospedaletti ligger – fru Etter tror i bland att det är 7 timmars väg, ibland 2 timmars hit – Nu hade hon sagt Koki att det låg alldeles invid, några steg från Ventimiglia – Koki hade derför väntat mig der. Koki kunde ej alls förstå hvarför jag kom med på tåget på Bordighera och jag lät honom vara utan förklaringar i den vägen – han sade att de nu ha det bättre på Santa Maria, att Mima haft svåra plågor men nu är utom all fara, och att de vänta oss mycket. Han skulle resa direkt till Wien – nog är det också besynnerligt att han ej rest en eller två dagar förut för att åtminstone titta på Venedig som han far förbi. Den stackarn har sett Italien i detta hällregn. Nu i qväll är han i Wien, der han bara stannar öfver natten. och så bär det af till Petersburg. –
Cannes fredag 24 april 1891 24 april 1891
I morgon hade vi bedt Lily komma med på en utfärd till Grasse och Sant du Loup men fru Etter skrifver just nu att vädret ser för hotande ut att de i stället be oss på Lawn-tennis i morgon kl. 3. – Detta är just jämnt det värsta jag vet – Att sitta der med alla verldens tråkiga ryssar – nej. Och så deras historier från Petersburg: Monsieur Muhanoff-Klebemasloffsky epouse une très gentille personne, Mlle Arbousoff-Kakpuschivajeff, eller Un camarade de Koki, Kukujeff, épouse Mlle Zakuski Aprikosoff, ah, quelle vilaine personne" o. s. v. Isynnerhet då man bara tänker på en eneste ting, en tafla som ej går, så är allt detta mig så ganz egal som möjligt.
St P.burg onsdag morgon 1 januari 1893
så foro vi till Etters – de voro djupt nedslagna öfver Sofi Wolkoffs pojkes sjukdom han tyckes nästan öfvergifven af läkare. Schura Nu också dålig. Någon middagsbjudning kom ej i fråga under sådana omständigheter – i dag skola vi gå till Gossarne på aftonen. Koki är i Rom, och fru Etter är orolig för honom ty koleran lär grassera i Italien. Alla frågade de de mycket om Mammas sjukdom och skrattade hjertligt åt friherrinnan Borns uppmuntrande tal. Lily skulle på aftonen sjunga hos de andra Heydens. De frågade Sparre mycket om Mannerheim naturligtvis –
Stockholm midsommardagen 93 24 juni 1893
furstinnan Kridascheff sade att hon skulle så gerna vilja ha Koki till Köpen hamn. J'en parlerai à la reine, qui doit le demander personellement à l'Empereur, alors c'est une affair faite. Il est distingué, il parle admirablement l'anglais et le suédois, sans compter le francais – alors c'est tout indigne – tala ändå ej om detta som något säkert. En vacker furstinna kan ju göra mycket men ändå icke allt.
Kjobenhavn 26 juli 1893 hos Pasteur. 26 juli 1893
– Mitt intryck från Bregentved – Det är ett adeligt stort slott med torn och tinnar, kapell, danssalar och 20 gästrum, parker, jagter, fontainer alléer, drifhus, palmhus, vinkast – och gaf intryck af hvad det är, det förnämsta herresätet i danmark. Han är hygglig enkel – liknar många hyggliga officerare hos oss – något af Munsterhjelm (han var just ej någon hygglig officer) Nikolai Etter – den typen. Han är på månader lika gammal som jag. – Hon Estrups dotter är 35 år, rödhårig, nervös, orolig klok mycket religiös, men af en stridbar religiositet, icke oläsligt och saktmodig, stor panna, ljusblå stirrande ögon, lång ej just graciös – och hon blir svårade att måla.
Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6 augusti 1893
Hvad det är roligt med Koki. Jag skall be Pasteur och Krohns ta hand om honom – likaså grefve Emil Moltke – får se om jag sjelf får i honom under det dygn jag är i Kjobenhavn.
Bregentved 11 aug 93 11 augusti 1893
Det vore bra roligt att träffa Koki den förmiddag jag kommer att vara i Kbnhvn. Jag har redan rekommendat honom till hofchefen gr. Moltke, som sade att han bestämdt ofta kommer att träffa honom, likaså till yngsta brodren Erik Moltke. Dessutom skall jag be Pasteur och Krohns ta hand om honom.
Kjøbenhavn 9 april 94 9 april 1894
Moltke förde mig in genom en massa salar, in i diplomat salen, der också länsgrefvarne stodo. Der var det som på eget hemman,ty Pasteur, Madame Pasteur och Koki kommo jublande emot mig grefve D'Ormesson kände också igen mig stax – jag togs omhanda af ryska legationen och grefve Muraview som kom i hog mig från Paris då rättades lederna – en maskalk kommer in, slår i golfvet med en silfverstaf, alla ryggar krökes och alla damer niga till jorden och en träder deras majestäter följda af hela familjen – Först kom kungen Muraview presenterrade mig som "une de nos gloires"– och kungen genmälte: Mais comment donc, je connais M. Edelfelt et nous avons pu admirer ces oeuvres ici à Copenhague meme –, så kom drottnigen, döf, stendöf och aimabel, tog mig för en annan och sade med ett älskvärdt leende "vous venez en doaite ligne du Caucase n'est ce pas" Muraview protesterade, men det halp ej, hon höll på sitt Kaukasus. – Senare på aftonen hade jag äran länge samtala med hennes Majestät men hörde ej mycket af hvad hon sade.
Och så började dansen. En adjutant får tag i mig och befaller mig att dansa andra kadriljen med prinsessan Marie, i detsamma spela första françaisen upp och jag ser till min förskräckelse att de kungliga icke lemna sina troner, utan att jag också snart måste stå deruppe, samt att kungen dansar ypperligt, med steg, annorlunda än vår française, och att alla hofherrarne och officerare dansa som i en balett i takt med en massa entrechats, och så tänker jag mig skandalen att dabba mig det var en pinsam stund – och jag beklagade mig för Pasteur. Allez toujours – moi je ne suis pas non plus se quadrille, je ne l'ai Jamais su. Och så spelades det upp till vals, och strax derefter till française. Jag hade gått fram till prinsessan, bekänt min okunnighet och frågat hvem hon ville ha till vis à vis – Hon valde Koki Etter och en fru Castenskjöld. – Och jag dansade så utmärkt sol, försökte hålla tankarna tillsammans och hade min blick ständigt föstad på hans majestät. Jag dabbade mig ej. Tänkte på att Mamma skulle ha varit stolt – ty jag stod, tredje paret från kungen – med kronprinsen och grefvinnan Moltke emellan. – Emellertid andades jag lättare här dansen var öfver, och fick då tid att njuta af "kudöljen" som visserligen var charmant.
Helsa Ellan och Kiki och systrarna. Koki ber helsa er alla. Hur kommer det sig till att jag ej fått ett ord från Ellan ännu? Gud låte Er få vara raska –
Kjøbenhavn 18 april 1894 18 april 1894
Koki och jag tänkte telegrafera till Wolkoffs men voro osäkra om huruvida de ännu voro i Cannes. – Ack de stackars, stackars menniskorna. Fru Etters korta "Sophy is gone mad" gjorde också att vi ej vågade telegrafera Nu skall jag emellertid tala med Koki derom ytterligare. Gud styrke henne och gifve henne krafter att bära detta.
Kjøbenhavn 26/4 94 26 april 1894
Tante Leuhusen tycktes vara mycket nöjd med den minnes värda färden till Finland i fjol – hon kunde icke nog prisa Mamma och flickorna, hvilka hvar i sin stad och i olika genrer voro idealiska. Vi talade naturligtvis mycket om gamla tider i Jönköping, med Mobeck (som nu är i Australien) Jag erfor då bl. a. att den friherrinnan Ramel som jag träffat här är lilla Hildur Ekström som jag sett som barn i Jönköping. Hon är Kokis vän, pratar mycket och ser bra ut men är icke något ljus efter Kokis förmenande. Det är ledsamt att Edvard Leuhusen alls ej har modrens alltid så vackra ögon – han ser intet vidare bra ut, black och tjock Jag hoppas, som sagdt, att Tante Leuhusen redan skrifvit om detta kära möte
Kjøbenhavn 4 maj 1894 4 maj 1894
Koki Etter har jag ej sett i går och i dag, i går skulle han flytta. I förr går hade vi mycket roligt åt honom hos furstinnan Kudascheff – der vore comtesse Muravieff och baronne Trauttenberg och alla funno vi att Koki var mycket bortkommen i det praktiska – visste ej hvad han gjort af några ridåer han fått af Kudascheffs o. d. I allmänhet är Koki mycket omtyckt här såväl af diplomaterna som af danskarne. – han talar nämligen danska oförskräckt och rätt väl och har derigenom kommit mera in med Moltkar och andra gode danske än de öfriga diplomaterna. Han är alldeles frisk nu igen efter influenzan eller hvad det var för en lätt feber han hade.
9 maj Onsdag 9 maj 1894
Tack för brefvet – träffat fröken Mannerheim hon har sin far här – de voro i går på theatern. Koki går i dag morgon kl. 9 med henne på Panoptikon Thorvaldsensmuseum den fri utställning m.m. I morgon går hon (också med Koki) till Rosenborgs slott. Det är ju så olyckligt att jag målar från 11-1 hos prinsessan. I går spatserade jag med far och dotter på Langelinie.
I går middag hos Krohns (jag åt ingenting) der bl. a Koki var. –
torsdag 10 maj 10 maj 1894
Nu efter prinsessan i går var jag hos Sofi Mannerheim (fadren reste i går morgse) Jag fann henne i sällskap med baron Walléen den äldre – fastän jag sjelf var gräsligt trött bjöd jag henne och Koki på Operan, der Mefistofeles med Krohns uppsättning gafs. Det var verkligen vackert, och under musikens inverkan och det poetiskt-artistiska intrycket från tablåerna på scenen glömde jag småningom min mage och min trötthet. Fröken Sofi såg mycket lifvad ut, så mycket mera som hon fick se kungen kronprinsen alla ministrarne (inclusive Estrup) hela Corpus diplomatique m. fl. på Teatern. Efter spektaklet gingo vi med Krohn på Caféet i Hôtel d 'Angleterre der vi sutto till kl. öfver 12. – I dag kl. 10 f. m. går hon med Koki på Rosenborg, sedan till Thorvaldsen museum, så kommer jag och tar henne kl. 4 och hon skulle resa i afton hette det, ifall hon ej stannar öfver för att se den Kjære familjen.
Koki är nu installerad i sin nya våning och der ser ju mycket trefligt ut. Han har en gammal tysk madame som passar upp. –
Kjöbenhavn 14 maj 1894 14 maj 1894
Koki har jag ej sett sedan i förrgår – han släpade mig på visit till Beck Friis och vill ännu ha mig på några andra ställen inom le corps diplomatique, dit jag väl får lof att gå, stackars man.
Khvn tisdag 9 okt 94. 9 oktober 1894
Pasteur är rasande på Rabens på mina vägnar. Unga Moltke Hvitfeldt likaså. Emellertid kan jag ej dölja att jag haft mycket nöje af att att åter vara i en stor stad – träffa Krohns, se en ypperlig Kröyer utställning äta frukost hos Pasteur, hela tiden känna mig bland rigtigt goda vänner som hålla af mig. Mamma skulle ha hört Pasteur! "Att behandla Edelfelt på det viset" – och så gick han med upplyftande händer genom våningen och suckade oh oh oh! Och fru Pasteur hade aldrig hört om sådant. Och Koki, högst lifvad af sin Baden resa fastän den kostat honom. Och Moltke Hvitfeldt, som sade: – det är ju ypperligt, så kommer ni till Glorup till mina föräldrar och med menniskor som uppskatta Er! – Ja – om det bara gälde nöjet. Emellertid synes Frederik Moltke bättre stämd mot porträttet medgaf att man ej kunde får fram alla miner på ett måleri. I morgon reser jag dit. –
Bregentved Haslev st. 19 Okt 94 19 oktober 1894
Så herrligt vackert det är här. Vore man bara mera fri och hade man det moltkeska biblioteket här! Koki har emellertid försett mig med böcker bl. a. en lång historisk skildring af Catharina II, som i allra högsta grad intresserar mig.
Bregentved 1 nov – 94 1 november 1894
Nu på aftonen kom det sorgliga budskapet att Kejsaren dött – efter de sista dagarnes mera lugnande telegram kunde man icke vänta att katastrofen var så nära. Jag tänker oupphörligt på Finland och dess öde – måtte den nya Kejsaren verkligen vara vesterländskt sinnad, måtte han komma ihog sin slägts traditioner, besvära vår grundlag och låta oss lefva så som vi gjort det förr, då får han sina trognaste och bästa undersåtar bland Finlands folk. Kejsarn Alexander III hade något så godt och manligt i sin blick, han var alltid så utmärkt vänlig mot mig – att jag känner förlusten som rent personlig. Ännu senaste sommar hade han upprepade gånger frågat efter mig. Hans ärliga arbete för freden, hans hat till kriget och den allmänna aktning han åtnjöt i Europa göra honom nu efter döden till en vacker och ädel historisk personlighet. – Om dessa kodifikationskomitéer i Petersburg icke gjort något ondt åt vårt land och vårt samhällskick, så tror jag att vi till största delen ha att tacka kejsaren derför. Jag tror att man nu på hans döda mull skall uppskatta honom bättre än förut. Den stackars Kejsarinnan – Det är svårt att tänka sig hennes förtviflan och sorg. – Jag hade gått upp på mitt rum då grefven skickade upp ett skrifvet meddelande och Kejsarens död. Jag kom ned och fann dem mycket bestörta. Att de båda genast tänkte på Finland höll jag dem räkning för och som grefvinnan skulle gå upp till en gudstjenst för folket i kapellet sade hon till mig med tårar i ögonen: "Nu vill jag gå och be för deras land". Ja, Gud gifve den nye unge Kejsaren (Tänk ett år äldre än Bertha!) förstånd och mod och ädla känslor för de svage och små. Koki sade sist i Kbhvn att han tronföljaren, var "très intelligent" – och det är ju redan en stor lycka. Att han har engelska sympathier är också lyckligt – Är det icke besynnerligt med den fransk- ryska alliancen och dess två förnämsta upphofsmän kejsare Alexander III och Carnot, båda två döda nu ett år efter festligheterna i Toulon och Paris!
Bregentved, måndag 5 nov 1894 5 november 1894
Det gjorde mig mycket mycket ondt att ni genom Öhmans bref och tidningar fått veta af den grymma Göteborgshistorien. Jag hade läst alla dessa tidningar sedan 14 dagar. Då jag näml. sist var inne i Köpenham (i morgon blir det 14 dagar sedan) fick jag genast på morgonen i teaterkafeet se några svenska tidningar som talte om detta. Jag var naturligtvid utom mig och hade ej mod att söka upp Koki som jag tänkt. Först kl. 6 hade jag rendez vous med Krohn och åt middag med honom ute i staden – Han är en vän i lif i död när man får tala med honom – han tyckte naturligtvis det var djupt sorgligt men tröstade mig i alla fall med att det var en lycka att det icke skett i samma land – att ingen menniska kunde falla på den tanken att mitt namn derigenom blefve vanhedradt – äfven om, såsom jag i min pessimism antog och fruktade, det hade varit några oregelbundenheter som farbror Erik var skuld i. – Krohn har genomgått något mycket värre – tänk han har för 6, 7 år sedan sjelf varit tvungen ange en köttslig kusin som har hans namn, för förfalskning – för att derigenom rädda en annan, misstänkt kusin. –
Kbhvn – hos Koki Etter d. 12 nov. 1894 12 november 1894
I morgse fick jag Mammas brefkort om det Sucksdorffska skeppsbrottet. Här har jag hört om de svåra resorna direkt från Hangö (bl. a. en rysk marinofficer som sagt Koki att han sällan varit med om en värre sjögång) – så att jag tror att jag ändå får lof att välja Express. –
Gud vare med Er – Koki helsar till Er alla. –
Petersburg Onsdag 20 febr 95 20 februari 1895
Dessa sista dagar ha varit särdeles tråkiga. Då jag ej kunnat gå, och Etters alla man legat för ankar, har jag fått hålla till godo med mitt eget sällskap – hvilket icke alltid är så roligt.
torsdag en timme före afresan 21 februari 1895
Hos Etters äro gossarne nu uppe – fru Etter ligger. Hon har varit rätt dålig och en natt skickade de efter läkaren kl 3 på natten. Hon svimmade gång på gång den natten. – Nu har hon bara stark värk i armarne.
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4 juni 1895
Härom dagen träffade jag ministern grefve Muraview på boulevarden. Det var roligt att han talte med sådan i förtjusning om Koki, – han var synbart nöjd öfver att ha lyckats så honom till kammarjunkare och dannebrogsriddare på en gång. Han trodde att Koki skulle gå långt på "la carrière" ty sade han, han är taktfull, väluppfostrad och försigtig, och sade han, märker och ser långt mera än man tror. – Muraview yttrade sin beundran för fru Etter som uppfostrat sina söner så väl och som åtagit sig den enorma bördan af sin mans skulder. Han sade att gr. Schuwaloff hade sagt att han lånat omkr 200 000 rubel åt regements och tjenstekamrater – och att den enda som bryr sig om att betala ränta, och i allmänhet låtsar om skulden är fru Etter, hvaröfver Sch. också han uttryckt sin stora beundra och respekt.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
Med frun reste jag i ministervagnen till Utställningen der vi gingo omkring – jag skakade hand med åtskilliga menniskor. Fru R. förtjust öfver sitt porträtt, och förtjust öfver att alla menniskor tyckte hennes så mycket bättre än fru Haartmans. – Då jag någongång fick mera comme il faut lof att tala med andra, med Lillie, fru Mansouroff o.a. damer, tog Koki fru Reuterskiöld om hand. Reuterskölds äro ytterst vänliga mot mig nu, hon är bara solsken och vackert väder.
Allmänt solsken i går, alla ytterst vänliga. Middag hos fru Manzey – med grefvinnan Armfelt Mima, Baby, Etters allesamman. – De frågade hvar minut om flickorna ej skulle komma, och om Ellan ej skulle göra allvar af sin hitresa. Jag svarade jo. hvilket till efterrättelse länder.
Petersburg lördag morgon 22 februari 1896
Jo af alla Petersburgs galna vakare äro Etters ändå de galnaste. från soiréen kom jag kl. 1/2 4 – omöjligt att komma förut. – Der voro alla som någonsin varit på Haiko, plus prinsessor Wassilschtikoff en basröstad do Dolgoruki m.fl. af systrarna endast fru Manzey. – Der sjöngs och spelades (Loris Melikoff) hela tiden – till sist sjöng fru Nedwedsky mycket, och som jag satt inkilad i en soffa var det ej att tänka på att komma lös. Koki reser i morgon, och var denna tillställning en afskedsfest för honom.
Genom Lilys sång har Etters umgänge på de senaste åren blifvit ännu mycket mera aristokratiskt än förut. De andra systrarna, som troget hålla på sin Jakobsonska exklusivitet, anmärka spetsigt att Emelie och hennes barn blifvit så fasligt fina nu.
Der voro en del unga flickor af den det släta, tysta engelsk ryska typen, fula, långa, magra och slätkammade. Med Madame Labouroff, hvilken är en af de få som apprecierat Scholander, hade Jag en lång utläggning om Ibsen. Under aftonen spelades saker af Svendsen och Grieg. Fru Etter och hennes söner äro artigheten sjelf vid ett dylikt tillfälle, och kommo alltjemnt och uppmanade mig att tala med den och den. – Det värsta är att jag tillika fick alla dessa gummors adresser, med tillsägelse att nödvändigt gå till Mme A. mellan 3 och 4, till 5 emellan 1/2 5 och 1/2 7, till Mme C mellan 3 och 5, torsdagar och lördagar m.m. – Att lemna kort i denna goda stad är det ej fråga om – nej man skall sitta, och sitta länge och prata, och dricka tevatten, och prata igen och isynnerhet känna alla menniskor.
Petersburg fredag 13 mars. 13 mars 1896
Han gör från början till slut intryck af "bättre folks barn" och en europé. Om Rjepins porträtt sade han: Il m'a torturé tout l'hiver dernier, Rjepin, – et tout ça pour aboutir à ce portrait à l'expression hautaine et dure – que je n'ai pas, je l'espère, sade han småleende. – Han är minst af allt hautain et dur. och har modrens ögon, hvilket jag sade honom. Han kom mycket väl ihog Gatschina och min målning der samt alla de taflor hans föräldrar ega af mig. Hans yttre är mycket mera fördelaktigt på nära håll. fin, ytterst jemn hy – icke gul, men blek – ljust skägg och vackra goda ögon, med samma omärkliga kastning som tant Leuhusen och kejsarinnan – . Han är ej kort egentligen, men då han alltid är omgifven af kusiner och onklar som äro långa som Ettrarne, ser han kortare ut.
Petersburg fredag 1896 24 april 1896
I går afton var jag på middag hos Etters med Paul Paulowitsch och Sofia Andreevna. Efter middagen fick gubben P.P. ett qväfningsskof som såg obehagligt ut, men som med Lilys och gossarnes droppar och hjelp gick öfver. Sofia Andreevna var mycket humoristisk då hon berättade om fru Manzeys oro då hon skulle förklä Baby och Mima samt Mima Spetschinsky på ett sällskapspektakel hos Schouvaloffs. Hvar gång Mima eller Baby talade med någon ungherre som de dansat med tog hon på sig den olyckligaste min och ville gå och förhindra samspråket såsom varande för långt och
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Koki är förtjust att komma till Paris, ehuru han visst får knoga och skrifva der rätt mycket. 1200 frcs har han i året och fria rum i själfva ambassaden. Alla mena att hans carrière är gjort.
Enkekejsarinnan hade gråtit då hon med Koki talte om grekiska kungafamiljen. – Märkvärdigt att opinionen här är så afgjordt mot Grekland – fru Etters naturligtvis också – Turkarne och stormakterna äro "sidimidimoj – man söti bror" som i Ville Vallgrens visa – Hon tycker naturligtvis att grekerna äro "horribles" för att de äro en fara för freden.
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
Jag har haft min skjuts också. I förrgår då vi väntade presidenten på Champ de Mars och jag länge stått i ett häftigt drag kände jag med ens som om någon slagit båda benen af mig, jag hade feber och frossbrytningar och kilade hem sedan Felix Faure complimenterat mig för porträttet. Det hindrade mig ej att tillbringa en stund på aftonen med Koki Etter – men på natten och under hela gårdagen mådde jag som en hund – en rigtig courbature – d.v.s värk i alla leder och lemmar. Jag tog kinin, lät françois gnida mig med borste och fick så sofva i natt, – men kunde icke gå på en stor soirée hos Menard Dorians i går qväll dit jag verkligen gerna skulle ha gått. Nu har jag sofvit och är trött och stukad men mår bra igen. François diagnos under det han gned mig var rätt träffade: C'est comme qui dirait une forte courbature, et c'est le sang qui n'a pas sa libre navigation!
Paris 11 maj 1897 11 maj 1897
Sorgegudstjänsten i Notre dame, dit Koki bjudit mig (han var der i Kammarjunker uniform med Ambassaden) var ej sådan man velat den. Först och främst trängsel, så denna underliga stränga och politiskt taktlösa predikan af père Ollivier, som sårade alla menniskor. Gud, de kristnas Gud, är ej en sådan der Baal eller Moloch som bara tänker på att straffa, och vi menniskor ha ej rättighet att tolka hvarje händelse som ett uttryck af belöning eller straff. Hvarför skulle det annars heta Herrans vägar äro outgrundliga? Att anfalla republiken är verkligen bra litet på sin plats just då republikens regering själfmant ställt sig i spetsen för denna religiösa akt. Ärkebiskopen är också mycket flat och har skrifvit det artigaste, försonligaste bref till Felix faure. Tyska Kejsarn hade sändt furst Radziwill i preussisk generaluniform, hela diplomaterkorpsen, lord mayorn i London med alla sheriffer och aldermen och en rysk storfurste var der.
Söndag 30 maj 1897 30 maj 1897
Helsa fru Etter från Koki
det var han som bad mig ta in på detta hotell – det är utmärkt stort och snyggt. Ett 20tal indiska prinsar med de besynnerligaste namn bo här.
Torsdag 10 juni 1897 10 juni 1897
I morgse reste Koki – Vi voro tillsammans i går e.m. och använde vår tid till att stöfla omkring på gatorna – Jag naturligtvis nedåt temple genom Strand till Ludgate Hill och BlackFriars – Koki var förtjust åt den underbara gamla gotiska arkitekturen, de trånga gränderna och Themsen. Han sade att en massa tidiga barndomsminnen döko upp, ty alla dessa stället och gator voro honom bekanta från hans första sagböcker. Knappt hade han sagt detta då vi sågo några små pojkar i en underligt 1700 talets kostym gula strumpor, blå jacka med blanka knappar och barhufvade: då kom jag ihåg igen från min barndom att jag läst om ett legat från förra århundradet med stipulation att gossarna som uppfostrades i asylen alltid skulle gå barhufvade o.s.v. – Jag kan ej gå förbi Guildhall eller St Paul, och ej komma nära City utan att tänka på Tajtas "Lord majór i London.
Lördag 12 juni 97 12 juni 1897
Koki är så engelsk dansk att han tycker om det. När han går och äter på restaurant i Paris, klär han sig också – isynnerhet som Mohrenheim gifvit sina pojkar en vink Om att han vill så hafva det.
Paris, Café de la Regénce 28 maj 98 28 maj 1898
Koki Etter har jag ej sett. Han lär ha sagt Acku att han, Koki är öfvertygad om att Zola, Picquart och de andra äro mutade af judarne – precis lika klokt som första bästa man af folket!
Min namnsdag, d. 6 Juli 1898, hos Koki Etter 6 juli 1898
Om torsdag reser jag troligen med Koki till Berlin (han reser som kurir till Pburg, men kommer för sent till Vanias bröllop) – jag far derefter till Khmn der jag stannar några dagar (adress Krohn Kunstindustri Museum) och så kommer jag med ångbåt via Hangö hem till Eder.
Farväl – i afton är jag på stor officiell visit här på Ambassaden – med ordnar – Koki i uniform farväl – Koki skickar "mille tendresses à Haiko et tous ses habitants – Må väl det önskar af hela hjertat Mammas Atte
Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
I går träffade jag Koki E. som var med en furst Obolensky – således omöjligt att tala om vårt.
Boris Bernoff är här och ytterst lifvad att träffa mig – Hvad skall jag göra med honom? Utbyta idéer? – Vifta? Det kan jag göra i bättre sällskap!? Jag skall fråga Koki till råds.
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10 maj 1899
Sedan på aftonen gick jag ut med Koki. Vi voro på en liten theater (det är modet nu att ha utmärkta små teatrar i en vanlig sal) théâtre des Capucines. Det var verkligen mycket roligt. Salen var som Alliance française i Hfors, och man satt in på näsan af aktörerna. truppen består af 6 personer, som alla spela alldeles utmärkt – den förnämsta aktören är Galipaux, som sjelf författat pjeserna – rigtigt qvicka. Och så var der som Koki sade "la plus jolie actrice de Paris, Bréval, – K. hade ej sagt för mycket! Hon var vådligt söt – vacker, vacker välväxt, rolig som aktris, mera som en dame du monde, hade de lustigaste miner och klippska svarta ögon. Det var ett rigtigt nöje att bara se på henne. – Hvad de ändå spela bra komedi här! Så gifva dessa 6 en "revue" der de spelade 36 personer minst med ständiga omklädningar. När en till sist kom och spelade Sarcey, klädd som arkadisk herde med får och herdepipa, var det paroxysmer af skratt i Salongen, man vred sig och tårarna runno. Jag kan ej begripa hur en sådan theater bär sig – der fanns hundra platser högst, och salen var mycket väl arrangerad med gult siden, mattor och blommor.
Koki är icke det ringaste snobb. berättade om sin fattigdom och svårigheten att få räkningen att gå ihop. likaså mycket oförbehållsamt om chefer och kamrater. Han sade att Mattson är ledsen öfver hvad han gjort likasom Murre
I afton äter jag hos Ville Vallgren, i morgon på "Boeuf à la mode" med Koki, om fredag hos Vallery Radots och om lördag hos Menard Dorians så ni ser att jag ej svälter.
*Koki var rigtigt nöjd att jag afsagt mig det ryska kommissariatet – jag jublar
Paris måndag 15 maj 15 maj 1899
Det här brefvet får jag lof att flyga ihop på 10 minuter. Jag väntar Dæhn till en af de sista seancerna och Koki har just varit här på frukost.
Med denna diplomat har jag haft en dust i Dreyfusfrågan. Han har, trots allt det som kommit i dagen, precis samma argument som på Haiko i Augusti, då ännu Henry var vid lif, då krigsministeriets förfalskning af Panizzardi fuffer depesch ännu ej var känd o.s.v.
Annat var det som sagdt med Koki i dag, som menade att revisionen, (bestäld och betalad som den vore af syndikatet!) skulle framkalla en revoliution.
Koki menade också att det är bättre att en uppoffras än att hela arméns prestige ryker! Korsfäst, korsfäst!!
15 Juni 99 15 juni 1899
Jag var på middag hos Leon Moltkes och träffade Koki der. Han har varit litet förkyld, men tycktes nu vara rask igen. På promenaden hemåt utvecklade har sina idéer om händelserna – och idéerna voro stock konservativa, royalistiska och antidreyfusiska. Det var rigtigt underligt att höra ett sådant resonnemang.
20 Juni 99. 20 juni 1899
I dag, min första fridag efter porträttet i Institut Pasteur, hade jag Koki och Chambure på frukost – det var annat ljud i skällan än i går – décidément le faubourg n'est pas pour moi, och "Vive la République" tänkte jag i själen vid hvarje deras ord.
K. kommer till Haiko kanske förr än jag: han reser direkt öfver Berlin och P.burg. – och jag skall ju i alla fall stanna några dagar i Köpenhamn.