Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

son till Sebastian och Emilie von Etter

fredag kl. 12 på natten 10 september 1880
Fröken [Sophie Manzey, fru Etters systerdotter, troligen Berta Edelfelts kommentar] är förtjusande; Edelfelt skulle vilja veta om det är något mera än systerkärlek i hennes tillmötesgående; de hade föregående kväll ett samtal på tre man hand med Paul von Etter på verandan; de funderade hur och i vilka förhållanden de skulle råkas om ett år och om de då var desamma; hon sade rent ut att hon hade stor sympati för Edelfelt, vilket kan göra en fattig stackare tankfull; Mischa Wolkoff är alltför ofta på tapeten; hon förklarade emellertid att hon aldrig ska låta överraska sig eller tvinga sig av omständigheterna, gamla tanter och kusiner; hon talade så vackert om konstnärens kall att Edelfelt fick lite mera kurage [mod]; han lägger saken i Guds hand.
Paul von Etter är en ovanligt hygglig och tänkande ung man som vinner på närmare bekantskap.
Från Generalen har det kommit telegram om samtycke till Paul von Etters resa; eftersom det viktigaste motståndet väntades från detta håll anses resan nu som avgjord.
Paris måndag d 27 sept 1880. 27 september 1880
Alexandra Edelfelt får om några dagar ett redigare brev; Edelfelt väntar på telegram från Cöln med underrättelse om Etters och Manzeys ankomst; han ser fram emot att tala om Haiko och Mamma; han önskar farväl och hoppas att Mamma fått breven från Reval och Bremen.
Söndag 3 octobre 1880 3 oktober 1880
Edelfelt överraskades en halv timme efter att han fått Alexandra Edelfelts brev av att Paul Etter kom in genom dörren då han höll på att fästa upp ett draperi; frun, fröken och lilla Schura väntade i vagnen; de kom överens om att träffas en halv timme senare och sedan dess har Edelfelt inte lämnat dem; de var främlingar i Paris, så Edelfelt var guide.
Edelfelt märkte åskmoln i luften; det visade sig att Mischa Wolkoff hade telegraferat till Berlin på Sophie Manzeys namnsdag, efter att i Ryssland sett sentimental och kär ut; Sophie verkade inte likgiltig för hans uppmärksamhet; Edelfelt frågade hur hon kunde hålla av en människa som hon drivit med så kapitalt; andra dagen bröt stormen lös och de talade inte om annat än om Mischa Wolkoff; Wolkoff attackerades av frun och Paul von Etter; fröken endera teg eller tog honom i försvar; då Edelfelt förundrade sig över en så fullkomlig omsvängning hade fröken inget att svara och Edelfelt for hem i vredesmod; deras samtal hade varit fragmentariskt medan de strövade genom Paris; de hade varit uppe på tinnarna av Notre Dame, i Champs Elysees, på Luxembourg och Louvre; följande dag var hon mera sitt gamla jag; Edelfelt tror att Wolkoff med all sin tråkighet har en viss demonisk makt över henne, dominerar henne, så att hon i honom ser sitt oundvikliga öde.
Innan de reste kom Edelfelt med en bukett vita syrener och rosenknoppar, samt konfekt åt ungdomen, och då klarnade hon [Sophie Manzey] upp; hon sade att hon skulle vilja bo i Paris om hon blev tvungen att lämna Ryssland; hon tillade att Paris inte hade lika mycket charm om inte Edelfelt vore där, vilket lite slätade ut de många små stygnen under de föregående dagarna; de var ledsna att Biarritz låg så långt bort att Edelfelt inte kunde komma dit.
Edelfelt hoppas ha ateljén i ordning då han återser dem; han har köpt mattor och draperier, samt allt som behövs för sängkammaren; han har lagt ut 713 francs; han har sett vackra bord för 100 francs och två stolar för 25 francs stycket; det behövs ännu ett skåp och två fåtöljer; den inre salongen blir vacker med röda gardiner med isydda kinesiska broderier, det hela tapetserat med japanskt papper, samt divanen med mattan; då Paul von Etter överräckte Manzeys skuld för porträttet gav han också en dyna som fru Emilie von Etter sänt honom; han uppmanar Alexandra Edelfelt tacka henne och skriva att dynan kommer att bli det vackraste utsmyckningen i hans lilla salong, då han ligger där och röker ska det röda broderiet påminna honom om den vänlighet som visades honom på Haiko.
Måndag d 10 okt 1880 10 oktober 1880
Etters och Manzeys har inte svarat på Edelfelts brev; han vet inte om de tänker göra en tur till Spanien och hur länge de tänker stanna i Biarritz; det är troligen klokare att vänta här och arrangera ateljén och då tillbringa några veckor med dem i ostörd ro; i februari skulle Edelfelt resa söderut, men det hinner ändras många gånger ännu; den senaste tidens nervösa oro har gjort att Edelfelt inte tänkt så mycket på den lilla vackra fröken; han gläder sig åt deras återkomst, men är orolig att ateljén inte ska vara i ordning.
d. 15 Oktober 1880 15 oktober 1880
Edelfelt har varit i valet och kvalet om han ska resa till Biarritz; det är inte bara förnuftsskäl som avhållit honom från att resa, utan också ren egoism; att resa till Spanien med Etter & Manzey utan att stanna där vore galenskap, 1) då han inte vet om de vill resa till Spanien, 2) då han inte kan räkna med mer än ett par dagars vistelse i Madrid och alls ingen resa till Alhambra, 3) då en sådan lustresa skulle kosta honom minst 1 000 francs; däremot vore han lycklig om han kan få dem att stanna lite längre hos honom, han ska försök vara den bästa guide man kan tänka sig; han kan ändå inte hålla sig från att skriva till dem och fråga om de tänker resa till Spanien.
I dag har Edelfelt skrivit till Paul von Etter, till svar på en rolig epistel signerad P. Etter och Sophie Manzey (egenhändigt), skriven på Gammelbackaspråk [franska som talas på Gammelbacka gård].
Paul von Etter ser bättre ut i civila kläder än i uniform, och ser inte så omänskligt lång ut.
Tisdag d 19 okt 1880 19 oktober 1880
Det är naturligt att allt arbete med att få ateljén i ordning har gjorts med tanke på Manzeys visit; de har ännu inte skrivit, fastän Edelfelt i sin "epistel" uppmanade Paul von Etter att hålla honom underrättad om deras görande och låtande; det var inget tal om någon resa till Spanien då de reste, och Edelfelt är i valet och kvalet; han skulle helst se att de stannade tillräckligt länge hos honom, så att han fick vara deras ciceron och njuta av deras sällskap.
Tisdag d. 26 Oktober 1880. 26 oktober 1880
Redan i logen gavs antydningar om Mischa Wolkoff; det är en besynnerlig motsägelse i hennes sätt att tala om denna sak på Haiko och där; Mischa hade skrivit ett tillkrystat artigt brev till fröken; Paul von Etter översatte några passager för Edelfelt; hon tyckes förtjust över brevet och var på briljant humör.
Generalen gav 5 hundrafrancssedlar till fröken Sophie Manzey och 1 sedel åt Schura Manzey; Edelfelt förde dem till Ecole des Beaux Arts; Hemicykeln [freskmålning av Paul Delaroche] slog mest an på Paul von Etter och fröken; Generalen tycks inte njuta av konst, en kopia av MichelAngelos Yttersta dom behagade honom inte; men Edelfelt kan ha misstagit sig på Generalens konstnärliga begåvning, för denne tyckte att den pompejanska gården i Ecole des Beaux Arts inte var i stil och att en målad fris från Siena störde det hela; därefter gick de till la Sainte Chapelle.
Paris. torsdag 28 oktober 1880
Det var för sent att gå på Operan; fru Alexandra Manzey gick med Paul von Etter på La femme à Papa, dit de ansåg att fröken inte kunde föras; hon skulle sitta hemma med Schura Manzey och skriva brev; alla grämde sig över konvenansen som inte tillät Edelfelt hålla henne sällskap på hotellet; fru Manzey hittade en medelväg: Edelfelt fick i uppdrag att ordna mat till en supé och tilläts lite före klockan 11 gå upp till Sophie Manzey och ställa i ordning.
Paul von Etter och Modern kom tidigare än väntat; de var förtjusta över Anna Judic; Edelfelt hade sagt att Coquelin på théâtre français och Anna Judic i sin genre skulle vara det bästa i världen; supén var glad och Edelfelt kom hem klockan 2 på natten.
I förrgår var de på porte St Martin; Edelfelt hade inte sett ett féeri på länge; hur mycket de än håller på St Petersburg erkände de att de aldrig sett något liknande på baletten; konsten i allt här i Paris är lösningen på gåtan; i Petersburg är det herr Johanson eller vad han heter, här är det artister som Alfred Grévin som arrangerar en balett; Generalen bjöd och förklarade pjäsens gång högst välvilligt; denne talar gärna om vad allt kostar och han påminner om Boris i det fallet.
Måndag, allhelgonadag 1 november 1880
Alexandra Edelfelt får nöja sig med mindre telegrafiska meddelanden; Manzeys har skjutit upp resan dag för dag, men ser ut att resa följande kväll.
Aldrig har Edelfelt målat så lite; han har varit med dem från morgon till kväll; de har sett nästan alla teatrar; efter klockan 12 på natten, då onkeln går, har de roligast; Edelfelt, Paul von Etter, fröken och även fru Alexandra Manzey är inte sig själva då han är där.
(fortsättning) De var häromdagen i ateljén och var betagna av Edelfelt arrangemang; de drack kaffe och åt frukt; det blev ingen frukost till följd av generalens mellankomst; de har inte sett en sådan originell ateljé tidigare; dagarna efteråt fick han komplimanger för sin smak; Carl Mannerheim som sade att han inte hade någon.
Paris onsdag afton 3 nov. 1880 3 november 1880
De reste föregående kväll; avresan var bestämd till klockan 11 på kvällen men gjordes redan klockan 7; Edelfelt hade gått ut för att köpa blommor till Sophie Manzey; då han återvände till hotellet höll de i största hast att packa ner sina saker, för att hinna med snälltåget och inte det andra tåget som tog dubbelt längre tid; på bangården sade hon att Edelfelt inte skulle oroa sig; hon tycktes besluten att trotsa alla vedervärdigheter gentemot Mischa Wolkoff; Fru Alexandra Manzey var uppriktig och undrade varför Edelfelt inte var i Petersbourg; då de steg in i vagnen sade Sophie Nous nous reverrons n'est-ce pas? – Oui, mais peut-être pas dans les mêmes conditions. – Oh, que si! [Vi återser varandra eller hur? – Ja, men kanske inte under samma omständigheter. – Å, det hoppas jag verkligen!; Edelfelt lovade skriva ofta till Paul von Etter, han kysste fru Manzey på handen, tog avsked av Paul och Schura Manzey och tryckte frökens hand innan det bar av: hon viftade länge med buketten av terosor och vita syrener som Edelfelt gett henne; det lönar sig inte att skriva för länge om detta, en massa delikata ämnen skäms bort om de i skrift behandlas av en profan.
Sista dagen var de hos Edelfelt; de hade refuserat inbjudningen till frukost för att de inte ville förorsaka honom besvär; med hjälp av grannarna kunde han ändå bjuda på kaffe, bakelser, konfekter, viner (champagne) och frukt på kinesiskt porslin; Sophie Manzey gick omkring och observerade den minsta detalj; från Biarritz hade hon med sig en vacker spansk sjal i rött siden broderat med guld till Edelfelt; hon ville att han använde den som bordduk till hans bord i Louis XIII-stil så att han aldrig tappade den ur sikte; Paul von Etter gav honom några snäckor från Biarritz med gubbar i terrakotta; Edelfelt har lovat fröken är solfjäder, med ett ämne från slutet av 1700-talet; han ska skicka en skiss av den till Paul.
Paul von Etter är en ovanligt hygglig gosse; av sin moster fru Eugenie Spitschensky fick han 100 francs och lika mycket av fru Alexandra Manzey och köper hos Ferdinand Barbédienne Paul Dubois "Chanteur" i brons, ett av de bästa konstverk som seklet har att visa upp; tror Alexandra Edelfelt att många vid deras gardesbataljon skulle ha hittat på det?; det kommer troligen inte att uppskattas av hans Petersburgerbekanta.
*I dag har Edelfelt skrivit ett långt brev till Paul von Etter i Nizza; på eftermiddagen besökte han general Konstantin Manzey som reser till Nizza i dag; summa sumarum har det varit de 10 egendomligaste dagarna i hans liv.
Onsdag d. 10 Nov 1880 10 november 1880
Edelfelt är lika nyfiken som Alexandra Edelfelt på att "Petersburgska vägen" få veta vad hans regretterade [saknade] gäster har skrivit om hans ateljé och de sista dagarna i Paris; Paul von Etter har sänt ett långt brev från Nizza; fru Alexandra Manzey hedrade honom också med några rader; en viss reservation angående Mademoiselle tycktes han sig spåra i båda breven; fru Manzeys fråga kunde tolkas som en oförskämdhet, men Edelfelt tyckte sig märka ett stort tillmötesgående, samt en suck över hans ställning i utlandet och hans nationalitet som ställde hinder i vägen för all tanke på framtiden; då de uppriktigt bad honom komma till Borovna nästa sommar tyckte Edelfelt att de åter lämnade alla dubier åt sidan.
Edelfelt läser ryska, men det går dåligt; han kommer aldrig att bli någon naschi brat [nasj brat – vår broder]; de får nöja sig med en finne som alla andra, kanske lite mera europé; tanken på språk och nationlitet verkar vara det värsta hindret; Sebastian von Etter och Carl Armfelt som är de enda finnar de känner är inte några ljus och de fäster sig vid dessas accent och oryska uttal, och ändå är dessa mera hemmastadda i moskovitska förhållanden än Edelfelt någonsin kommer att bli; enligt Paul von Etter är fröken Sophie Manzey mycket ryskt sinnad och har haft ett skov av russomani och hat till allt utländskt; det lär närmast ha föranletts av hennes utländska guvernanter.
Manzeys torde snart komma till Venedig; Edelfelt har skickat Paul von Etter ett rekommendationsbrev till John Singer Sargent som är den bästa guide man kan tänka sig i Venedig.
24 nov 80 24 november 1880
Edelfelt har fått en lång skrivelse från Paul von Etter daterad Berlin den 18; de har inte fått Edelfelts brev i Venedig; de måste ha fått en egendomlig uppfattning om Edelfelts artiget, då de inte fått svar på fru Alexandra Manzeys vänliga brev; han har skrivit till Paul i Petersburg och förklarat; det var ledsamt att de därmed gick miste om att göra John Singer Sargents bekantskap, som är en bättre guide än Bædeker [reseguide] och de vanliga ciceronerna i Venedig.
måndag d. 29 nov 80. 29 november 1880
Fröken Sophie Manzey, Paul von Etter och fru Alexandra Manzey lär ha talat om Paris som glanspunkten på deras resa; de gjorde lysande beskrivningar av Edelfelts ateljé och allt de sett tillsammans; fröken lär ha beklagat sig över Edelfelt och sagt att han är ostadig; hittills har han varit det, framtiden får utvisa om han blir annorlunda.
Gunnar Berndtsons berättelser har livat upp Edelfelt till den grad att han vore färdig att genast resa till Petersburg; detta så mycket mera som hans goda vän och yrkesbroder Raphaël Collin på lördag åker dit för att under tre månader måla porträtt; Collin är ful och koppärrig men väl uppfostrad, intelligent och talangfull; han är något "ours" [björn], vilket är motsatsen till vad man i allmänhet förstår med en äkta parisare; Collin är ändå pariserbarn och hans far är municipalråd; Edelfelt ska ge honom kort till Paul Etter, Carl Armfelt, Valery Jacobi och Alexander Beggroff; Collin var hors concours [utom tävlan] vid 22 år, nu är han 29.
Fredag d. dec. 1880 1 december 1880
Edelfelt har ännu inte fått något brev från Paul von Etter.
torsdag. 2 december 1880
I lördags var Edelfelt på en större tillställning hos Charles Giron; där träffade han Raphaël Collin som ska resa till Petersburg över vintern; han har en beställning på ett porträtt av Madame Caroline Salla vid italienska operan, men hoppas få fler beställningar på plats; Edelfelt har gett honom rekommendationer till Valery Jacobi, Carl Armfelt och Paul Etter; Edelfelt hoppas att Collin, som har mera talang än Edelfelt, inte gör honom omöjlig i Petersburg genom att få beställningar på porträtt från det kejserliga hovet; Collins kommer inte att var efterhängsen på Paul, denne får i stället tillfälle att tala om Paris.
Edelfelt önskar att Paul von Etter skulle skriva; det är länge att vänta till augusti; i visan står det visserligen: Men hur skall jag till henne komma Säg skall jag rida eller gå Nej, jag vill vänta till nästa sommar Då får jag segla på böljan blå. Den sjöman som satt ihop visan hade en stor portion tålamod. Edelfelt tar farväl och önskar Guds välsignelse.
Onsdag. december 80. 8 december 1880
Edelfelt begriper varken Paul von Etters tystlåtenhet eller postgången till Petersburg; han borde ha fått svar på brevet som han skrev omkring den 20 november; "loin des yeux, loin du coeur" [långt från blickar, långt från hjärta] är en falsk sats, men Edelfelt måste tillstå att tystlåtenheten och bristen på kommunikation är en dålig sak; Edelfelt ska skriva ett till brev för att påminna om sin existens.
Raphaël Collin reser i morgon försedd med rekommendationsbrev till Paul von Etter, Carl Armfelt och Valery Jacobi.
Paris tisdag d. 14 dec 1880. 14 december 1880
Paul Etter har äntligen fått Edelfelts brev; Edelfelt har nyss låtit fotografera sig och ska i bild göra sin visit såväl hos Alexandra Edelfelt som i Petersburg.
d 21 dec 1880. 21 december 1880
Fru Emilie von Etters samvetsfrågor är svåra att svara på nu; Edelfelt var åtminstone kär då Manzeys var hos honom, därefter har han drabbats av betänkligheter; han har heller ingen garanti för att hon [Sophie Manzey] har varma känslor för honom; han tycker inte om det kinesiska och gammalryska sättet att hustrun aldrig fick se sin man före bröllopet eller opponera sig mot valet; han är nyfiken på att se sina känslor följande sommar; han har aldrig sagt något om att det är fråga om verklig kärlek; hon är modig som står emot Mischa Wolkoff, men det betyder inte nödvändigt att hon flammar för Edelfelt; enligt Paul von Etters brev är W. degoûtant [otäck] och tråkig; Edelfelt tror att hon aldrig varit kär i Wolkoff, men tänkt sig möjligheten av ett konvenabelt parti; hon har många exempel på en sådan dräglig existens i sin närmaste närhet; "Je ne crois plus à l'amour" [Jag tror inte längre på kärlek] sade hon en gång, "depuis que j'ai vu la tante Nadine, que je croyais capable de grands sentiments épouser Armfelt – et ils sont heureux!" [sedan jag sett tant Nadine, som jag trodde var kapabel till stora känslor, gifta sig med Armfelt – och de är lyckliga!".
Fjerdedag jul 1880. 28 december 1880
Edelfelt måste säga att han bland konstnärer träffat på de trevligaste sällskapen, där det utvecklats en samvaro med esprit och fördjupade tankar, även om de framsagts under skoj och komedi; han talar i detta fall inte om skandinaverna på Ermitaget; det umgänge Edelfelt efterlyser är omöjligt med människor som stelnat i en eller annan form, som avsagt sig alla egna reflektioner för att anta det mindre komprometterande, konventionella sällskapstänkesättet; det som var roligt med Etters och Manzeys var att de blev sig själva och hade mod att uttala sina tankar, man stod inför människor av kött och blod och inte dockor.
12 januari 1881. 12 januari 1881
Från Paul Etter hade jag i går ett långt bref, skrifvet i vinterpalatset under nattens stillhet, då han höll vakt. Collin tyckes ha slagit an, och han förebrår mig att ha skildrat honom såsom menniskofiendtlig och något tafatt. De tyckas ha ganska roligt, och Paul säger att jag ändtligen må komma till Petersburg, åtminstone passera nästa vinter der. Eftersom ingenting ännu blifvit sagdt åt de Kejserliga, lära väl någon resa i nu på vårvintern ej mera vara att tänka på. Får nu se om Collin verkligen gör några briljanta affärer. I bref till sin familj hade han sagt att han haft större depenser än han trodde. M. W. tyckes fortfarande hålla på med sin, efter mitt tycke, dock temmeligen matta cour. Det kan ju ej vara annat än fadaiser han säger, då han aldrig så kompromettera sig att han kan bli körd på porten. – Till fru Etter har jag skrifvit ett så artigt nyårsbref som jag kunnat. Ännu har jag ej fått veta om solfjädern kommit fram. Nu efteråt ångrar jag att jag ej tog en annan montyr; jag är så rädd att denna efter Pburgska förhållanden skall anses simpel och dock för grann.
Tisdag januari -81. 18 januari 1881
Från Paul Etter har jag haft ett sorgligt bref i anl af fru Jacobsons svåra sjukdom. Måtte hon gå igenom lunginflammationen. Jag önskar det för Generalskans skull; hon, stackare har nog mycket att bära på ändå. Solfjädern tycks ej ha kommit fram, jag skall i dag gå och försöka ta reda på dess öde genom oläsligt. Manzeys ha också haft det sjukt hemma; ty lilla Schura har haft difteri som tyckes ha varit rätt häftig t.o.m. Om Sophie skrifver han ej ett ord. Fastän jag ej känner fru Jacobson, sysselsätter hennes sjukdom dock ofta mina tankar, som sagdt, derför att jag så ogerna ville se Generalskan med sten på börda.
d. 24 Januari 1881 24 januari 1881
Jag har just nu skrifvit till Paul Etter – hvad det måtte ha varit för en svår tid för dem. Jag är ytterst intresserad att höra huru det gått för fru Jacobson. Mammas bref underrättade mig i detta afseende endast om det jag visste förut.
Jag tänker ofta på den stackars fru Etter. Hvad de måtte ha haft det svårt, med lilla Schuras sjukdom till! Jag antar, att om sjukdomen blifvit värre, de då skulle ha skrifvit. Då jag nu ej haft några underrättelser sedan Pauls bref skrifvet d. 31 Dec. (ryska stylen) antar jag att fru Jacobson är på bättringsvägen.
Onsdag d 16. febr. 1881 16 februari 1881
Nu har väl fru Etter skrifvit – Paul har uti en lång epistel återigen öfverhopat mig med komlimanger, om solfjädern, så att jag på fullt allvar börjar bli generad. Mycket talas det åter om Madame Pasca, men ingen Madame Pasca har hörts af. Jag är nyfiken att få göra hennes bekantskap, ehuru jag redan tycker mig känna henne, såsom en slags prototyp för gammal aktris – litet klokare än de flesta tror jag.
Paris d 16 mars 1881 16 mars 1881
Om söndag, då jag slipper af med taflorna, blir jag som en annan menniska. Då jag nu dessutom om aftnarne tecknat ett porträtt af Gounod, har jag lefvat i sträng sysselsättning och ej haft tid till korrespondans eller annat, derföre får mamma äfven osammanhängande och telegrafiska bref. Och nu farväl för denna gång – Jag är mycket nyfiken att få bref ang. sinnesstämningen i Finland och likaså att få underrättelser från Etters i P.burg. Tusen helsningar till flickorna från Atte
Måndag d 21 mars 1881 21 mars 1881
Conciergen väntar på brefvet som skall afsändas kl. 5; jag slutar således och hoppas snart kunna skrifva mera Helsa tusenfaldt till flickorna och alla bekanta. Till Etters skall jag skrifva en af dagarne. Farväl Mammas Atte.
Paris d. 7 april kl 5 e.m. 7 april 1881
Jag har skickat Pasteurs artikel till Mamma, Bos och Dagbladet, samt Croizettes porträtt till Paul Etter och Mamma. Måtte de nu öfversätta artikeln något så när menskligt.
Granada, måndag, annandag påsk 1881. 18 april 1881
Paul Etters bref om fru Jacobsons död fick jag i går, och denna sorgliga underrättlese gjorde på mig ett djupt intryck. Jag skall skrifva till fru Etter. Stackars hon!
Petersburg söndag 30 okt 81 30 oktober 1881
I Petersburg var fru Etter sjelf mig till mötes; jag kan ej säga hur flat och generad jag var. Der hade hon stått i kölden, ty stationen var märkvärdigt nog oeldad; Paul hade fått lof att gå på tjenstgöring.
Lilli mådde bra och intog kaffe med generalskan och mig, gossarne voro borta i skolan, och Paul i kasernen. Kl. 1 kom den sistnämnda hem, och vi dejeunerade. Fjodor bockade förtvifladt för mig, Mascha stannade och gjorde en orientalisk bugning.
Efter frukosten skulle P. och jag gå ut först till skräddaren och sist till Manzeys. Jag frös som en hund. Vi voro först hos Saschas skräddare som begärde 95 rubel för en paltå, hvilket jag dock ansåg skarpt. – Jag beslöt derföre rådfråga Armfelt, och så gingo vi till Manzeys.
Idag har det fallit litet snö, hvilket gifvit anledning åt ungdomen att drömma om utfärder i troika o.s.v. Just nu sitta Paul och Schura och spela envoi de fleurs, Paul på dragharmonika och Schura på piano.
Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1 november 1881
I afton har jag bjudit hela Etterska familjen på Sarasates konsert, hvilken artighet fru Etter till den grad senterade att hon blef röd och hvit igen.
Fru Etter är, då vi äro ensamma med Paul, alltid densamma, men underligt tyst och tillbakadragen med de andra systrarna. Fru Armfelts röst är den som höres mest. Spetschinsky är en rigtig räf, något tråkig för resten. Jag kan ej begripa hur gubben Manzey kan slå sig ut så alldeles utan herrbekanta. Armfelt, Spetschinsky, Buistroff, Sascha och Mitja (Wolodja är sällan med) se der svärdssidan utan omvexling
Onsdag 2 november 1881
Fru Etter är ändå kronan bland dem alla, och ser man henne på närmare eller fjärmare håll, här eller på Haiko är hon dock alltid densamma. Jag måste i nästa vecka bjuda dem på supé ute på öarne, har talt med Paul om saken, och han finner förslaget excellent. Åt Lilly och Schura Manzey äfvensom Baby har jag köpt mycket godt hos Ballet. Älskade Anni och Butti, huru gerna skulle jag ej bjuda dem med på kalaset. Och jag saknar Mamma ofantligt. Skicka Dagbladet.
Jag kunde skrifva böcker fulla af impressioner, men tiden tryter. I afton dinera Paul och jag hos Manzeys före theatern. Och nu farväl för denna gång, min allra, allra bästa vän! Atte.
St. Petersburg d. 9 nov 1881 9 november 1881
Fröken Manzey hade i går ett af sina skof af total likgiltighet för allt annat än Paul. Hennes och Pauls förhållande är nog vackert, men de äro fullkomligt som två små flickor.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9 november 1881
Hos Manzeys fortfar det att vara trefligt om dagarna, men deras aftonsamqväm, alltid inom familjen äro dödstråkiga. I går var det litet mera munterhet hos Armfelts, genom en nyhet som Wolodja fört med sig från Moskva, derifrån han i går anlände efter ett 2 dagars uppehåll. Vår vän Sebastian skall näml. gå och hoppas på att en aflägsen slägting, en urgammal fru Narischkin skall åt honom testamentera sin förmögenhet – 100 tusen rubel i räntor. Så föga troligt detta än är, funderade vi hela afton i går på hvad fru Etter och hennes barn skulle göra med allt detta. En ny brygga på Haiko var det allra första fru Etter tänkte på. Nadeschda Ivanowna och Sofi Nikolajevna tänke genast i sin ryskhet på att namnet Etter borde utbytas mot Narischkin, och Polja gratulerades mycket. – Gud låte Sebastians drömmar bli realiserade, ingen kan önska det mera än jag, och Mamma med som jag tror.
Armfelt är bra taktlös, och säger ofta enorma och equivoqua saker, som i denna ytterst rena familj gör ett obehagligt intryck. I allmänhet förefalla alla fruntimren utom fru Etter så egendomligt barnsliga och outvecklade. De ha nu fått i sitt hufvud att Paul är allvarligt kär i fröken Manzey, hvilket dock fru Etter bestrider. – Det är dem omöjligt att tänka sig någonting annat än familjen. Det är som om verlden vore slut så snart det Jacobsonska blodet upphör. – Utomordentligt vänliga äro de mot mig, men fru Etter lider alltjemnt af att jag måste ha tråkigt. Jag försäkrar Mamma att jag gör allt i verlden för att synas munter och glad, men lyckas blott till hälften för många orsaker skuld. Isynnerhet gör ryskan sitt till saken – efter en allmän skrattsalfva frågar de mig helt naïvt: "est-ce que vous n'avez pas compris" likasom om det vore så lätt att förstå den Kejserliga jasiken.
Petersburg fredag 10 9:bre 1881 10 november 1881
Mamma må tro att det var ett öde i morgse då jag kl. 10 skulle vara på Akademin för att bli presenterad för Storfursten. Lugna sig, allt gick bra, men det var mera lycka än konst. Igår hade jag sagt till åt Lilli att jag önskade min tvätt, som jag gifvit ut för mera än en vecka sedan. – Tatjana hade emellertid ej åtlydt Lilly, och i morgse befann jag mig derför utan skjorta. Lyckligtvis var kl. bara 8. Tatjana strök en – men o ve – det nötet hade valt en som var alldeles sliten framför. Fru Etter som nyss vaknat, kl. var 9, förklarade att jag omöjligen kunde gå så klädd, och nu blef det ett sökande efter Pauls civilskjortor, alla koffertar i skrubben och på vinden tömdes, och jag stod med andan i halsgropen – slutligen kl. 20 före 10 hittades de eftersökta plaggen, och just i detsamma kom Tatjana med en ny – Jag skulle omöjligen haft tid att på Newsky köpa en ny skjorta – det var således ingen annan utväg än att ta saken lugnt. Istvostschiken körde bra, men först kl. 10 kom jag till akadem. Till min förskräckelse ser jag dörrn stängd och en gorodavoi med långsamma steg promenr utanför. "Welikij Knjas" var der, och ingen fick komma in – men jag tog och öppnade min paltå, visade att jag var högtidsklädd och så steg jag på utan vidare, flög upp för trappan – hejdades af 2ne soldater, som dock tilläto mig stå i en närliggande sal. Här skulle jag ha varit förlorad och glömd, om ej händelsen fört i min väg en rysk målare Kaschiloff, som ej talar annat än ryska, och för hvilken jag förklarade min belägenhet (tänk! på ryska). Samtidigt såg jag att storfursten gick med hela följet in ett rum der mina taflor ensamma voro utstälda, och jag kilade efter på Kaschiloffs inrådan. Jag sprang genom salen och i ett ögonblick stod jag framför hans K. H. under det Iseeff presenterade mig.
Petersburg d. 12 nov. 1881 söndag 12 november 1881
Igår var det stor familjemiddag hos Manzeys. Kitty Durassoff och Lise Odinzoff, Spetschinskys, Armfelts, Etters, Jacoby och svågrarna. Utmärkt fin middag som alltid hos dem. Armfelt som vanligt taktlös – Nadja blir allt bättre stämd mot mig – Jacoby beundrar Lize Odinzoff, som i det hela taget är en ganska snäll och angenäm gammal kokett, och som har hvad Jacobsonerna (alltid med undantag af fru Etter) sakna, d.v.s. verldsvana. Spetschinsky är högst osympatisk – grinar dumt åt allting som ej afkastar en viss summa i pengar, och ser ej ut att älska familjen.
Fröken M. var mycket ämabel i går afton efter att på dagen ha haft en nervös attack, Gud vet hvarföre. Hon är så utmärkt söt om morgnarne då jag målar Schura – men i sällskap om aftnarna får hon något styft och otillgängligt för allt utom Polja. Dock tyckes alla allvarliga planer vara totalt borta
Lördag 19 nov. 81 19 november 1881
Strax efter en familjemiddag hos Manzeys, som för resten varit ganska lifvad. Schura Etter spelar piano, Paul o. fröken Sophie prata, gubben M. läser tidningar och fruarna arbeta. Tack för brefvet i går.
Petersburg tisdag 21 nov – 81 21 november 1881
I går afton var storartad middag hos Buistroff. Ytterst rikligt, ryskt, champagne i floder, pastejer stekar, fiskar glacer allt pudtals. Ett tjugotal personer voro inbjudne, bland dem Jacoby, författaren Krestovsky en guitarrspelare, någre läkare, mer eller mindre i Buistroffs genre, Manzeys, Etters, Armfelts, Ellis'es m.fl. Det dracks, omfamnades och kysstes förskräckligt, Buistroff flög som en skottspole omkring bordet, tvang folk att äta och dricka – artigheten sjelf Jag och han kyssstes tre gånger under aftonens lopp – Så särdeles aptitligt var det ej, men jag hade i början råkat svälja en rutten ostra och då var allt detsamma efteråt. Efteråt spelades och sjöngs, Krestowsky sjöng komiska kupletter som lära ha varit oanständiga, Buistroff spelade guitarr.
Petersburg d. 26 nov. 1881 26 november 1881
I förrgår var Sarasates andra konsert. Fru Etter som aldrig hört honom förr var alldeles hänryckt – det var så roligt att se henne så lifvad så förtjust, Manzeys och gossarne E. voro likaså utom sig. Hans spel är verkligen sådant att man ej kan tänka sig något bättre. Han spelade bl.a. en fandango, en zapateada och en "romanza andaluza" – Zapateadan ha vi hemma bland noterna.
Söndag 4 december 1881
I dag är det Paul's födelsedag. Jag har gifvit honom en stor gravyr af Géromes Pollice verso i svart ram, hvilket mycket slog an. – Paul är en så bra gosse – men il a besoin de se dégourdir – och man måste väl kunna få andra bekanta, andra vyer och andra intressen i verlden än sina mostrar.
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
Härom aftonen var det Pauls födelsedag som firades med supé af fru Etter – Manzeys, Armfelts, Lize Odinzoff och Boris inbjudna. Det var mycket lifvadt. Friden stördes blott mot slutet af makarne Armfelts gräl. Jag kan ej neka att jag ej blef arg på henne ett bas, – hon tillåter sig verkligen tillmälen om finnar och Finland, som måste såra den mest fördomsfria. Hon bad Carolus gå och dricka finnarnes skål i en vrå – là vous pouvez boire à la santé de vos finlandais tant que vous voulez" sagdt med arg och elak ton – Ingen hade talt derom, ingen tänkt på finnar ens, och så kommer hon med ens fram med en sådan der infami. – Jag tror att jag blef blek, såg strängt på henne och försökte att säga så artigt och bedjande som möjligt: "Voyons, Madame" men så emellertid att hon tystnade och blef allt surare och surare.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
I går på aftonen var jag med Paul på l'Etrangère, i fru Linders loge. Hennes "diplomater" som hon alltid talar om kommo – En furst Wolkonsky, en grefve Reder, tysk, och några genraler – och de förde ett ovanligt lätt språk med Madame. Det föreföll som de kommit upp för att rigtigt prata ut. En grefve Adlerberg, blind och litet döf, bror till vår, var i logen – Man fick hela tiden berätta pjesen för honom.
Berlin (centralstation, Friedrichsstrasse) d. 24 kl. ½ 7 på morgonen 1 januari 1882
Etters voro med mig på Warschauer bangården; det är alltid ledsamt att skiljas, och fastän jag för ingenting i verlden hade velat bli i Petersburg, var det dock med vemodiga känslor jag tog farväl af dem – och också af hela den Etters-Manzey Petersburgska tankegången – der ändå fröken S. utgör themat.
Tisdag – 5 januari 1882
Några ord – Just nu hemkommen från Gatschina, kl. är 7. på e.m. skall jag inta min middagsmåltid solo, ty Paul, Vanja o. Lilly äro hos Manzeys, för att sedan laga mig i ordning för den Durassoffska roligheten.
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9 januari 1882
Tänk att Hanna Born rest sin kos utan att jag fått träffa henne – hvad månde deraf uppstå för historier. Sanningen är att jag ej haft tid att uppsöka henne och att sjukdomsfallet hos Manzeys gjort en tillämnad bjudning der omöjlig. Emellertid lär Paul, som träffat henne, förklarat att jag ständigt var sysselsatt på Gatschina.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Vi åto middag hos Manzeys och fingo der infallet att kostymera oss och gå till Spetschinskys. Jacoby efterskickades och kom med en massa kostymer. Jag var klädd till Gammal jude och ansågs spela min rol bra. Paul hade en italiensk renaissanskostym, Boris var mujik, Sofi var klädd i en föga klädande drägt från Saratov. Jacoby var arab, fru Armfelt persiska o.s.v. Vi voro hos Sp. till 2, då Paul och Sascha Jacobson ännu gingo på operamaskeraden, dit jag ej hade mod att gå med eftersom jag skulle vara uppe följande morgon kl. 7.
Häromaftonen släpades jag igen på ryska operan, och Paul och fr Sofi bli högst mankerade, om jag ej himlar mig öfver Orloff, Prianischuckoff och hvad alla dessa bölare heta. De sjunga så simpelt att om de hade röster med 8 oktaver och kunde sjunga trestrukna 3 fortissimo, så förefalla de mig odrägliga. I denna opera "Nijni gorodki" förekommer en hymn till rysslands heliga jord. Ingenting kan beskrifva det vrålande som deraf framkallades hos publiken. De tjöto, klappade, stampade – Nog har jag sett kommunarderna komma tillbaka till Paris och hört pöbeln hylla dem, men det var bara barnlek mor dessa panslavistiska och patriotiska utbrott.
Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
På f.m. hade jag träffat fröken Manzey på skridskobanan, och proponera då att gå på konserten – men alla voro deremot. Hur Paul och jag lirkade fingo vi fröken att gå hem och öfvertala sin Pappa.
Jag har nu fullbordat 2 aqvareller och gjort ett nyttigt verk. d.v.s. – fröken Manzeys fjäriljagt och en danserska åt Paul. Den förra är verkligen rigtigt fin och jag har lyckats – den är mera liten figuren ung 5 tum, med ett tjog flygande fjärilar och 10 fångade och uppträdda på en nål – Hon står sjelf på en blomstjelk och det hela ser derföre mycket lätt och luftigt ut. Nu skall jag försöka få en ram, helst af pelucher.
Hos fröken Krogius har jag varit. Hennes värdinna generalskan Lawroff är så lång som Paul men ett utmärkt hyggligt fruntimmer. Hon ville fråga om jag nu hade tid att måla hennes systers porträtt, men det blef uppskjutet till nästa gång jag kommer till Petersburg
Gatschina d. 5 februari 1882 5 februari 1882
Ja det var sannt – efter theatern reste Paul, Sascha, Boris och jag ut till ”Ziganki” på Samarkand. En ypperlig kör – de sjöngo för oss hela natten. Jag hade ej en skilling, men Sascha gick i utläggning. Det är något så egendomligt i dessa nedrökta utvärdshus, der zigenarsången klingar frisk och vild mellan champagnekorkarnas smällande. En flicka som hette Alexandra var mycket vacker, och jag tecknade henne, ganska likt, samt gjorde skizzer af det hela. Dessa zigenerskor äro mycket dygdiga – Många officerare ha gift sig med dem, men detta är också enda sättet att närma sig dem. För resten äro de ociviliserade och kamratsliga men alls ej fräcka. – Ja, vi kommo hem kl. 5 på morgonen, och fru Etter bultade upp oss kl. 12.
St Petersburg d. 8 februari 82 Hos Manzeys 8 februari 1882
Fru Etter, Paul, Sascha äro här. Det var meningen att vi i afton skulle gå på skrinnbanan, der musik och elektrisk belysning bestås, men ett ganska ymnigt snöfall just nu (lyckligtvis och ändtligen!) torde göra denna plan om intet.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
Ja der är kostymbal, och gubben M. som har sina kapriser, låter ej sin dotter gå dit, ehuru hon har en förskräcklig lust. – Han hatar chevaliergardisterna och tycker ej om den Durassoffska genren säger han. Paul och jag gå okostymerade – dels emedan man är säker på att sålunda alltid vara convenabel och ej sämre än andra, dels emedan flere civila herrar, Wolkoffarne m.fl. ej kostymera sig. – Visserligen kunde jag få flera vackra kostymer af Jacoby – kanske jag också besluter annorlunda i morgon. – Kitty skall ha en vacker polsk kostym, – gumman D. skall vara kostymerad, friherrinnan Maydel en marquise Louis XV, Lize Odinzoff empire o.s.v. – Levaschoff sotare i svart sammet. Gubben M. är jaloux på sin dotter – han kan ej tåla dessa dumhufvuden säger han, och lider af att se dem slå för Sonjutschka, men han går för långt då han bråkar emot ett tillfälle att roa sig för henne.
Gatschina fredag 17 februari 1882
I går afton bjöd Sascha oss Etters o. mig på franska theatern der Maison neuve af Sardou gafs – ett spännande stycke, väl speladt, så när som på hjeltinnans, Dica Petits, rôle.
Från Berndtson har jag haft ett långt bref, ganska deskriptift, som kommit mig att längta till Paris på en dugtig fazone. Bara namnena på alla dem han träffar, och på ställena dit han går gör mig ”tout drôle”. Det är ändå en artistisk landsflykt för mig det här, och det enda som skulle försona mig dermed är minnet af Etters-Manzeys och en fylld börs.
Petersburg söndag 19 febr 1882 19 februari 1882
I går och i dag har jag läst mycket af Heine, som jag hittade i Pauls bokskåp – Jag vaknade neml. kl. 8 och de andra ha sofvit till kl. 12. Hvarföre, hvarföre läser man ej oftare och mera – icke romaner, men stora skriftställare. Det är ju ett så enkelt medel att med ens komma i rigtigt intelligent sällskap, äfven om det ej alltid är sympathiskt. Litet arg och förtretad som jag varit njöt jag rigtigt af Hs genompiskade elakhet.
Petersburg d. 26 febr. 1882 26 februari 1882
Jag fick idag se en stor parad på Gatchina, och kunde välja den allra bästa ”point de vue” i slottet. Bland andra som defilerade var Paul, som med sitt batteri ridit dit ut (de aftågade i fredags, lågo öfver natten i Zarskoïe och anträda återfärden imorgon. Alla gardestrupper skola på detta sätt fara ut och helsa på kejsarn. Det hällregnade, och kejsarns egen mössa såg ut som om den varit af vaxduk. Vackert var det emellertid då han red ut från slottet och alla musikkorpserna stämde upp Kejsarhymnen. Hvad han ser tjock ut till häst. Alla officerarne blefvo inbjudna på frukost (kanske 200) och jag fick då tillfälle att be Paul sticka sig upp för att se taflan. Han kom emellertid ej, troligen emedan han ej kunde skiljas från sina kamrater, utan gick i flock som han kommit.
Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Nu skall jag gå till Manzeys. – Fru Etter och gossarne ha gått redan för en timme sedan. Hellre skulle jag stanna här och skrifva, skrifva arktal till Mamma.
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
Sebastian är här sedan i morgse, och hela huset, med undantag af Lilli och Froufrou, har undergått en af dessa hastiga scenförändringar som vi känna till från Haiko. Ett tråkigt allvar och en pinsam tystnad. Gossarne äro stumme som fiskar, och fru Etter och jag ha ej just mycket att påstå. Måtte han nu ej tycka att jag varit indiscret som stannat här så länge – jag hatar ogrannlagenhet – men hvad har under denna vinter varit att göra?
Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
I går afton voro vi hos Armfelts d.v.s. Paul och jag, bjudna på en marinlöjtnant Klüpfel och fröken Sophie. Tråkigt, förfärligt tråkigt. Denne Klüpfel, en slags skridskokung här, är en faslig åsna, och vi (P. och jag) voro så öfvermätta på hans dumhet och den allmänna tråkigheten att vi gingo och superade efteråt, hvilket litet friskade upp mig.
torsdag 16 mars 1882 16 mars 1882
Jag ger åt fru Etter den lilla spanska flickan i hvit mantilj (jag har fått studierna från Jacoby) och har dertill bestäldt en vacker ram. – Åt Paul ger jag den andalusiska sångerskan, likaså i ram. Jag är så villig som skyldig att ge något åt Lilly – men hvad – en idé, en idé –
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28 mars 1882
Tillstås måste, att jag i går ej förde den diet som av omständigheterna anvisats mig – På morgonen med hela familjen Manzey, Etter och Armfelt på akademin, der mina Wladimirovitschar mycket beundrades så frukost med Paul, så en exposition, derefter visiter till fru Linder, Volkoffs, Nikiforakys m.fl. så ett evinnerligt språng efter Duperret, som suttit och väntat på mig halfva e.m. och underhållit sig med fru Etter, och sist bal hos Bruuns, derifrån jag kom kl. 5 på morgonen.
Senare gick jag ut med Paul för att köpa något åt gossarne och Lily – åt de förre köpte jag mycket välkomna saker men åt Lily hittade vi ännu ej på något. Åt Wania gaf jag en stor fotografi af Munkaczys Kristus inför Pilatus åt Koki en samling croquis militaires af Detaille och de Neuville – Fru Etter förklarade detta vara folier men jag är rigtigt glad att jag kom mig till dessa uppköp. Schura har jag tröstat med att han ej skall bli utan, och år Lily skall vi försöka få något i morgon.
Torsdag d. 30 mars 1882 30 mars 1882
Manzeys och Etters äro verkligen utmärkta mot mig nu, så vänliga, så tillmötesgående, att jag sannerligen vore en Thomas, om jag tviflade på att jag i dem har rigtigt goda vänner.
Söndag morgon 2 april 82 2 april 1882
I går voro alla Manzeys här på frukost, för att sedan följa mig till bangården. Jag var ännu alldeles förbi då, och blef först sedan jag hvilat mig litet på e.m., menniska igen. Aldrig har fröken Manzey varit så söt som nu, och man skall verkligen ha min egendomliga karaktär full af motsägelser och dum räddhåga för att resa. Etters pojkar tyckas verkligen få ledsamt efter mig, åtminstone öfvertala mig alla att stanna.
Måndag morgon 3 april 1882
I går höll jag mig med flit mest stilla hela eftermiddagen, och fann mig väl deraf. Fröken Manzey var här på aftonen, men icke så en train som i förrgår. Eget är att mitt obehag af det ryska hos dem alls ej minskats sedan den första dagen, och att det alltännu förargar mig då de, t.ex hon och Paul, prata sin ideliga ryska – och ändå har jag börjat förstå bättre nu. Är det fördom, är det medfödt och hör till racen, denna motvilja mot våra östra grannar.
Paris d. 26 juni 82 26 juni 1882
fru Etters vänlighet att ge Anni engelskalektioner förvånar mig ej – hon är verkligen bra söt och snäll. Hon skulle väl ändå ej göra detta och så mycket annat om det ej roade henne, och jag tror verkligen att vi ej äro henne likgiltiga – Jag skall i afton skrifva till Paul Etter att han skickar en bukett till fröken Manzeys födelsedag – några dagar efteråt skall jag skicka en vexel på 60 frcs som borde kunna bestrida det hela.
Paris d 9 Juli 1882. 9 juli 1882
Ifrån Paul Etter hade jag bref i går; den bukett jag bad honom skicka till fröken Manzey kunde i alla fall ej komma fram i tid och i godt skick, ty Manzeys lära vara på resa. Jag får derföre skjuta upp saken till hennes namnsdag den 17 september.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
Polja var emot mig vid Stationen.
Paul vill att jag skall med honom följa till Boruvna på 2 dagar, de vänta oss dit, som syntes senast af ett i dag anländt bref.
Så foro vi ut P. och jag för att få tag i vår ensamlemnade Fitz-Gerald. Ack, hvad Petersburg ser tråkigt ut. Kallt, ruskigt, grått och ledsamt – menniskorna bleka, sjukliga. Vår engelsman kom ut med oss
Som Paul hade bjudit honom på middag hemma, styrde vi kosan till Nadejdinskaïa, der till min förvåning en stor societet väntade. Sascha Walodja, Mitja, fru Ellis med dotter och Etterska barnen, naturligtvis. Fru Ellis var mycket vänlig. Jag hade mycket sjukt samvete, när jag lät påskina att jag verkligen gjort något för hennes literära arbete. Etters tyckte att engelsmannen, ehuru styf och stel var hygglig, och han var mycket nöjd att tillbringa sin första afton här så angenämt.
I morgon afton skulle vi, med Paul och engelsmannen, gå på någon theater, således stannar jag ej alltför länge hos Miatleffs.
Jag bor igen i Poljas rum. Ingenting är förändradt här – Mamma skulle känna igen hvar möbel. Endast i det stora, första rummet är det litet omsvängdt. En skärm afskiljer ingången, och den gröna schaggsoffan är ställd i hörnet mot denna. Lilys porträtt är här. Jag återser det med nöje – och finner det bättre än jag trodde det vara – endast mindre. Mina taflor här: lilla spanskan Generalife etc. göra god effektt.
Petersburg söndag. 12 nov 82. 12 november 1882
Fru Etter tyckes önska att Jag och Paul skulle resa till Boruvna på 2 dagar, framhåller resan som ingenting, då Mr Manzey och hennes bror Mitja företaga den en gång i veckan o.s.v.
Petersburg Måndag d 19 nov 82 13 november 1882
Efteråt gingo de andra på th Michel, men jag hade stämt möte med Etters på Bouffes, der de voro med Engelsmannen o Sasha. Der gafs Barbe Bleue, och två af herrarne. Juttot och Roux, voro mycket bra. Tänk, det var första gången i lifvet som fru Etter var på en Opera Buffa. Hon hade mycket roligt, och roligt var det.
Fru Etter tyckes mycket vilja att jag och Paul skola resa till Boruvna och påstår att färden skulle kunna göras på 2 dygn, inclusive järnvägsresan.
Petersburg onsdag 15 nov 82 15 november 1882
Emellertid gå de här allt på med sitt Boruvna – Paul tycker att vi skulle resa fredag afton och vara tillbaka måndag morgon – men på det sättet skulle jag ju ej kunna resa förrän om tisdag. Paul kan nämligen ej resa förr – kejsarinnan tar emot om fredagarna, och 2 dygn tar det minst att resa till Boruwna då sjelfva resan tager 2 nätter. Det är som från Helsingfors till Wiborg.
Efteråt bjöd jag Paul och Sascha på supé. De voro ej glada Jag tror rakt af att ("la plume miraculeuse”, se hvad den gör mig för spratt) – ja att man ej ens vet hvad glädje är här i landet. Jag drack bara för att dricka och hoppades sålunda bli på bättre humör. Men jag blef hvarken full eller glad. Hvad jag förstår väl att folk super bränvin i Ryssland.
P.burg måndag d. 20 november 1882 20 november 1882
På söndagsmorgonen åkte fröken Sofi och jag ut i en liten släde, Paul och Tjotje Nadja följde efter – Utfärden gälde en by Fedowa, bebodd af raskolniki. miserabelt såg der ut ehuru icke smutsigare än i en finsk by.
Petersburg, tisdag d. 22 nov 82 22 november 1882
bjudit Etters d.v.s. Vania Paul och fru Etter på theatern – efter eget val gå vi på Bouffes och se "la Mascotte" icke Daudets Jack på Th Michel. Fru Etter menar att man har tillräckligt af sjukdom och elände omkring sig för att ännu vilja se deraf på scenen.
Koki är ännu sjuk – det är någonslags magkatarrh han har. Men det är en rigtigt snäll, glad och treflig pojke – som tar allt från den lustiga sidan. Schura har en böld. Paul är också bäst när man får honom ensam. Vania börjar jag allt mera tycka om för att han är en sjelfständig natur, ej en sådan der oundgänglig länk i den Jacobsonska kedjan.
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
Till Etters skall jag skrifva igen. Jag talte ju om att jag skref till fröken Manzey. Hvad tyckes om ett sådant brott mot convenanserna!
Nyårsnatten 1882-1883 31 december 1882
I dag hade jag bref af Paul Etter. De tyckas vara lika förvånade som jag öfver Saschas återkomst. Det är dock såsom ett tungt moln af ledsnad som kommer öfver mig genom deras bref. Schuras sjukdom – Saschas galenskaper – Lerchar, att det der är icke roligt. Jag säger ej detta af egoism, såsom den der ej vill höra talas om andras sorger då han sjelf är lycklig. men det är eller ej sorgen, det är det gråkalla underligt döda petersburgska, "le lent ennui” som kommer öfver mig. Och der finnas ju dock unga menniskor! I ytter måtta ha ju miljoner varit olyckligare än dessa Jacobsöner, och dock har andra, åtminstone någon gång i sin ungdom känt sig spänstiga, raska, unga, modiga. – Det är ingenting som jag fruktar så mycket som att blifva en "raté" halftalent och olycklig. Är man dum och förfelar sitt lif kapitalt, så inser man det naturligtvis icke – detta är fallet t.ex med Sascha Jacobson, den söte pojken, – är man klok, men genom lättja, svaghet och synd kommer ur gängorna så att man ej har någon samvetsfrid, då blir man en långt mera olycklig menniska, en kritisk, missnöjd, egoistisk Heine och Mussetfigur. Men Haiko skall bevara mig – hemma skall jag dricka arbetslust och friskhet i djupa drag – noch ist Polen nicht verloren!
Paris lördag d. 10 febr. 83 10 februari 1883
Just nu fick jag ett telegram från Manzeys att Etter dött i Moskva hastigt. Hvilken olycka! Huru skall nu lifvet gestalta sig för dem? Det är det första jag tänker på. Haiko – skola de sälja Haiko det är ju förfärligt att tänka – Han var ju förfärligt insyltad i skuld. Stackars Stackars fru Etter. Gud, om de pojkarne nu kunde någonting göra för modren, så att hon icke skulle bära allt på sina axlar. Tänk om Manzey skulle köpa Haiko åt fru Etter af kreditorerna – det vore ett karlatag – Hvad kan det kosta. Stackars Sebastian som skulle dö ensam – föga älskad i lifvet, ensam i döden. Om blott affärerna vore bättre, skulle detta dödsfall vara en lättnad för henne. Rysligt sorgligt är det. Skrif snart derom. Jag telegraferar till Manzeys för att få bref.
Paris d. 13 februari 83. 13 februari 1883
Ack om Etters ändå, på något upptänkligt sätt kunde få behålla Haiko! Månne icke, med klok skötsel, egendomen skulle kunna bära sig? Jag, tänker naturligtvis i främsta rummet på dem, men sedan på oss. Så rysligt det vore att få Eklöf eller någon "de cette pâte-la". Gossarnes uppfostran är nu betryggad och kommer ej att bli henne dyr, men om hon måste sälja Haiko, tror jag hon blir alldeles bruten, stackars fru Etter. Gud vara med dem – tusen helsningar till alla från Atte
Paris d. 23 febr 83. 23 februari 1883
Stackars fru Etter, jag tänker alltjemnt på henne. Måtte pojkarne ruffas upp af olyckan, så att de bli män. Jag tyckte jag blef 10 år äldre på den första veckan efter pappas död.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
Så att Fru Etter verkligen sjelf talar om ett sälja Haiko! Hvad det måste kosta på henne förfärligt. Kejsaren – ja vad lär han göra för Etter. Manzey vore då den enda som kunde köpa det. Nog är det rysligt att ingen af de pojkarne på 20 år kunna hoppas på ens att få några nämnvärda inkomster.
Petersburg lördag morgon 8 december 1883
Och så kommo vi fram. Gossarne Etter ha det mycket trefligt, rymligt och beqvämt hos Nikiforakis Fadrens möbler mattor o.d. äro mycket vackra, och Pauls Jacob-möbler ta sig äfven vidare bättre ut här än på Nadejdinskaïa. Gossarne, som annars ej ha något hushåll hemma hade arrangerat en supé för mig, och frågade mig om allt upptänkligt, så att vi först sent kommo i säng.
Paul och Vania gå ut kl. 9 och äro vanligtvis borta till kl 5, då de gå till Manzeys.
Paul hade för afsigt att göra visit hos Bruuns, och som jag ju i alla fall skulle dit, så följde jag med. – "Ni kommer som efterskickad” sade "Madame de Bruun” der hon satt omgifven af sin stab af fru Poggen Pol och alla möjliga lustiga generalskor – "Ehrnrooth Linder, fru Linder söka efter er" – Demidoff vill näml att ni skall måla hans frus porträtt – Stannar ni här, åtar ni er annat o.s.v. o.s.v.
Petersburg onsdag – 12 dec. 83 12 december 1883
Jag känner mig verkligen friare och derigenom oändligt mycket lyckligare nu än sista gången. Gossarne går ut kl. 8, 9 jag ½10 – så äter jag frukost ensam hos Domineque eller "à l'Ours" der frukostarna à 1 rubel äro alldeles magnifika. Vanligtvis träffar jag dem hos Manzeys kl. 6.
Petersburg torsdag afton 27 december 1883
Knappt framkommen, möttes jag af underrättelsen att Schura Etter ännu var sjuk – icke feber, icke difteri utan något i hjertat. Det var nu öfver, men i förr går afton hade han haft en svår attack – hjertklappning och häftiga plågor. Buistroff förklarade att detta ej vore så farligt om ej hjertfel förekom i familjen. Nu ansåg han Schura böra resa tidigare till landet. Fru Etter bör ej få veta att han haft något åt hjertat, det skulle alltför mycket skrämma henne, isynnerhet som B. anser att det för ögonblicket ej är farligt. Emellertid äro gossarne mycket sorgsne, tänka främst på modren och fundera nu på att skicka Schura om söndag till Haiko, ifall B. tillåter honom göra det
Då jag kom hit fann jag ett mycket vänligt bref från fru Miatleff som bad mig komma då och då till henne – jag tror det var i måndags – gossarne hade dock sagt åt budet att jag var bortrest på 4 dagar. Jag gick efter frukosten dit, men fann ingen hemma och lemnade kort.
Petersburg söndag afton 30 december 1883
Schura Etter skall resa redan om tisdag, eskorterad af af Paul. Han är nu frisk men bör hvila och skall derföre stanna en månad på Haiko. De två andra gossarne resa om torsdag tror jag.
Petersburg nyårsnatten 1883-1884 31 december 1883
I afton var jag af Paul bjuden på hans regements klubb. Aldrig i verlden har jag druckit så mycket champagne.
Petersburg d. 2 januari 84 Skrifvet hos Manzeys, i största hast. 2 januari 1884
Paul och Schura reste i går. – Dock skickade jag ej sakerna, (kragen m.m.) med dem, ej eller med Vania som reser med nästa nattåg, utan med herrskapet Armfelt, som fara direkt till Helsingfors om tisdag.
Petersburg fredag d. 13/25 Jan. 84 13 januari 1884
På aftonen var det troik-parti hos Manzeys. Jag passade på att tala med fadren, på hennes inrådan, – detta var nu mycket lustigt satt i scen, allt detta, ty hon pratade med sina gäster, gossarne Etter cirkulerade och alla dörrar voro öppna – i en handvändning hade jag sagt mitt ärende, talt om den der Wolkoffska historien och om vår plan att jag skulle resa nu och komma igen i maj. Gubben M. föll mig om halsen och sade: vous ne partirez pas, non, vous ne partirez pas. – Midt i salen kysste jag Sophie – allt för öppna dörrar med folk rundtomkring som ej såg det – ja, man vet ju icke hvad man gör ibland – och hon bara smålog: "tant mieux, me voilà compromise". Fadren lär ha frågat henne om hon lofvat Wolkoff att vara hans hustru hvilket hon ej har gjort. Det har alltid varit frågan om "fördom" och deras bestämning för hvarandra och dumheter. – Så bar det af i troikor till Ozerki der dansades, superades, dracks champagne – nog vore gossarne Etter bra blinda om de ej sågo något – Paul såg mycket blek ut – Gubben Manzey hade tårarna i ögonen och skålade alltjemnt med mig – Han åtar sig den Wolkoffska förklaringen – till dess – om några dagar, stanna allt oss emellan, en petit comité.
Hvad skall jag få för en pretexte för att stanna här? – I Gossarne Etters ögon hufvudsakligast – Jag har ju annoncerat min afresa till höger och venster.
Petersburg d. 21/1 84 21 januari 1884
Gossarne Etter torde vara i antågande. Koki och Vanja komma i afton. Paul troligen i öfvermorgon.
Petersburg fredag 22/1 84 22 januari 1884
I afton är det meningen att ha roligt – ett stort troikparti till Ozerki. Armfelts, fröknarna Ellis och gossarne Etter – ty Paul kommer ju i dag – och framför allt fröken Manzey, naturligtvis.
Just nu blef jag afbruten af Polja med – Lily, som kom hit för att helsa på och för att låta plombera sina tänder.
Af Paul och Lily hör jag att fru Etter kommer till Helsingfors om söndag. Det är bra att hon får se litet menniskor nu, efter att ha expedierat alla de sina.
Petersburg, måndag afton 28/1 84 28 januari 1884
I afton skall jag gå och supera med gossarne Etter, som ingenting veta af allt detta.
På vägen från Petersburg till Vilna, tisdag d. 29 Jan. 84 29 januari 1884
Fru och fröken Manzey följde mig till bangården, jemte gossarne Etter. Sophie stack in litet paket i handen på mig – c'est un souvenir de moi que vous porterez toujours, quoi qu'il arrive – Här i vaggonen har jag tagit upp paketet – en magnifik hvit perla, monterad som bröstnål. Detta hennes ofta återkommande ”quoi qu'il arrive" bådar ingenting godt. Är det verkligen hennes giftermål med Volkoff hon åsyftar? Händer detta, då skall jag icke mera vara naiv, utan ta qvinnorna för hvad de äro. Söt och förtjusande är hon – kanske har hon rätt i att vi ej böra förstöra en herrlig illusion genom något så omöjligt som ett giftermål – icke böra utsätta oss för hela prosan af le pot-au-feu.
Paris måndag d. 25 febr. 84 25 februari 1884
Från Paul Etter hade jag bref. Den stackars Schura Manzey tyckes verkligen nu vara sämre än någonsin. Hon skall ha blifvit så mager och eländig. Hvad de äro djupt beklagansvärda, och hvad fröken Sophies lif ändå är ovanligt sorgligt. Det ser ut som om Paul åtminstone ej skulle ha mycket hopp om Schura.
London, 3 juni, aftonen 1884. 3 juni 1884
Visst är det sant att den gamle Meyer alltjemnt kommer och afbryter mig med några dumheter (det är ett original som det ej fins maken till i verlden), men jag likväl fått ett bref till Paul Etter färdigt, och hoppas nu få några rader skrifvna till Mamma.
Petersburg, tisdag morgon 1 januari 1885
Edelfelt har inte sovit gott, har haft för många tankar som hållit vaken; dagen innan var ett härligt väder, lagom kallt och klart; mötte Traubenberg på Nevskij prospekt, men kunde inte tacka ja till middag eftersom "les garçons, Wolodja och poor Mitja" redan hade bjudit; promenerade längs Neva och kanalerna; åt frukost med Paul von Etter på l'Ours; besökte Traubenbergs där bara frun var hemma; förmedlade hälsning från Bertha Edelfelt; Traubenbergs hem ser "enkelt och tråkigt" ut; uppsökte Zichy som var bortrest; köpte konfekt till Lily Etter och flickorna .
Paul von Etter har bjudit Edelfelt till sin klubb; efter det ska de gå till Operan och se "Onegin" som baserar sig på ett poem av Pusjkin; Edelfelt tänker tacka sina värdar i Petersburg genom att bjuda dem på teater och supé "i någon lafka"; såg Koki föregående dag; som kammarpage har Koki två "sortier", två gånger ledigt i veckan .
Petersburg Onsdag morgon 1 januari 1886
Edelfelt har mot sin vilja stannat en dag längre i S:t Petersburg; [betjänten] Alexej kom för sent till bangården p.g.a. dålig istvostschik; Paul von Etter som hade skyndat från Peterhof och Nikolaj Manzey som hade kommit för att ta avsked på bangården var glada och den senare bjöd på en storartad frukost "hos Borrel" [en restaurang?].
Herr Manzey har kvar en "klockarkärlek" till Edelfelt; fru Manzey är sjuk; efter frukosten gick herrarna upp till fru Manzey, men då kom också Michail och Sophie Volkov, vilket Edelfelt fanns pindamt, men han fann en viss distraktion i att studera Volkovs tölpaktigheter; Volkov visade artighet mot sin fru på ett "komligt", klumpigt, sätt och utan respekt för andras människovärde.
Petersburg tisdag 23 nov 86 23 november 1886
Edelfelt har kommit till S:t Petersburg och Paul von Etter kom honom till mötes på tågstationen; bröderna von Etter har installerat sig i en lägenhet i staden och Edelfelt bor hos dem under sin vistelse; Edelfelt verkar inte vara till besvär för någon annan än [betjänten] Alexei som ska få betalt för det extra arbete Edelfelt förorsakar.
Bröderna von Etter bor bättre det här året än förra året; deras lägenhet är vid Mojkan, inte långt från Isakskyrkan.
Paul von Etter hade tjänstgöring [vid hovet] kvällen innan och är fortfarande denna dag p.g.a. tjänstgöring i Pavlovsk; om Edelfelt reser denna dag hinner han inte träffa Paul von Etter; Edelfelt är fortfarande fast besluten att resa samma dag.
Edelfelt lovar sända konfekt hem; han konstaterar att människorna i Petersburg är vänliga mot honom, men att han längtar därifrån; nu ska han lämna kort till "les fréres", bröderna [von Etter?] och avslutar sitt brev med hälsningar till alla, "jag saknar Er dugtigt".
Paris 3 juni 1888 3 juni 1888
"P. S. Hvilken är gossarne Etters adress i Petersburg. Jag hade nämligen tänkt adressera Child och Thullstrup till Polja, då de i sommar skola besöka Pburg och lägret. Polja bör ej vara orolig att få några depenser genom dem – de äro alls ej af den sorten – för resten utmärkt hyggliga, gentlemän båda två – tvärtom tror jag gossarne Etter bara skulle ha roligt af dem. Först i Juli komma de – kanske passera de genom Helsingfors på hemresan, då får jag fara dit oläsligt dem en dag. – Hur går det med Mischas och fru Etters ädla strid om villan Skandinavia? – Blir ej Skandinavia, som ingen menniska skött om alldeles Ruti Hilda småningom?".
Lördag afton 1 januari 1890
Efter måltiden beger Edelfelt sig till von Etters på Haiko gård; ”de mondaina förpliktelserna trycka”; beskriver hur han behöver klä om sig för kvällen; beskriver dagens målarklädsel, inklusive tante Gadds grå strumpor; kommenterar strumporna med citat på tyska.
Söndag kl. 6 1 januari 1890
Denna kväll är Edelfelt bjuden till Gammelbacka gård, ”för mina synders skull”; Paul von Etter menar att Edelfelt måste gå.
Paris 3 april 90 3 april 1890
Igår på utställning med Chambure; Chambure är en snäll människa, men ytlig på samma sätt som fru Etter; fru Etter har ändå sin kärlek till barnen och sitt heroiska sätt att bära sin ekonomiska situation som motvikt.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15 januari 1891
I Petersburg voro Ettrarna mycket gladde att se oss, och deras lilla thé på nyårsafton var särdeles lyckadt – sånär som på att deras rum voro bra kalla
Paul sade att han visst skulle göra allt för att förljufva Fröken Karin Brunous vistelse i Pburg – Vallgren lofvade söka upp Ettrarna, så det blir nog bra.
Stockholm fredag 16 Okt 91 16 oktober 1891
Prins Carl är en mycket mycket lång herre, längre tror jag att Paul Etter – han är bestämdt sjuklig, ty han ser ibland så gräsligt vemodig och hopfallen ut – fastän han morskar upp sig hvar gång jag ser på honom. Han är mycket allvarlig – hans sängkammare är enkel som Carl XVIs tält – en jernsäng och blågula uniformsrockar som hänga på stolkarmarna. Ofvanom sängen står broderadt: Befall Herranom din väg –" och oläsligt "Så älskade Gud verlden att han utgaf sin enda son" o.s.v. Den gängliga gestalten, uniformen, stöflarna påminner mig om Carl XVI. Den yngre brodren är mycket vänlig mot honom och tar synnerlig vård om hans helsa. Eugen är mycket gladare.
St P.burg onsdag morgon 1 januari 1893
så foro vi till Etters – de voro djupt nedslagna öfver Sofi Wolkoffs pojkes sjukdom han tyckes nästan öfvergifven af läkare. Schura Nu också dålig. Någon middagsbjudning kom ej i fråga under sådana omständigheter – i dag skola vi gå till Gossarne på aftonen. Koki är i Rom, och fru Etter är orolig för honom ty koleran lär grassera i Italien. Alla frågade de de mycket om Mammas sjukdom och skrattade hjertligt åt friherrinnan Borns uppmuntrande tal. Lily skulle på aftonen sjunga hos de andra Heydens. De frågade Sparre mycket om Mannerheim naturligtvis –
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17 februari 1895
Gud låte Er få vara friska. Jag är rigtigt orolig för Berta. Hon må nu vara försigtig och desinficiera sig på alla sätt så att hon ej får influenza. Paul Etter har haft ett återfall – jag skall just gå och se hur det är med honom nu. – Nu går jag och äter frukost här i hotellet – sedan går jag igen till Eremitaget och så på visit till Kaemers. I går afton stor middag för mig hos Benoit de äro verkligen mycket vänliga – Helsa alla hjertligt från Mammas Atte
Petersburg 19 februari 1895 19 februari 1895
I går på e.m. var Schoura Etter här – hemma hos dem ligga Paul, Vania, och fru Etter – Lily är ute och spatserar för att ej få smitta af dem.
Petersburg Onsdag 20 febr 95 20 februari 1895
Dessa sista dagar ha varit särdeles tråkiga. Då jag ej kunnat gå, och Etters alla man legat för ankar, har jag fått hålla till godo med mitt eget sällskap – hvilket icke alltid är så roligt.
I dag reste jag på visit till Manzeys och den eviga generalskan Ellis som jag alltid måste gå till. Ingen hemma, lemnade kort. I morgon går jag till Etters. Paul skref till mig att fru Etter hade haft en svår natt men att det var bättre i går på morgonen.
torsdag en timme före afresan 21 februari 1895
Hos Etters äro gossarne nu uppe – fru Etter ligger. Hon har varit rätt dålig och en natt skickade de efter läkaren kl 3 på natten. Hon svimmade gång på gång den natten. – Nu har hon bara stark värk i armarne.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
Allmänt solsken i går, alla ytterst vänliga. Middag hos fru Manzey – med grefvinnan Armfelt Mima, Baby, Etters allesamman. – De frågade hvar minut om flickorna ej skulle komma, och om Ellan ej skulle göra allvar af sin hitresa. Jag svarade jo. hvilket till efterrättelse länder.
Sitter nu och väntar på Paul som skall föra mig till fursten hertigen af Mecklenburg och gr. Carlowa, hans gemål (i Paris ha de mycket bedt mig besöka dem i Pburg).
Petersburg lördag morgon 22 februari 1896
Genom Lilys sång har Etters umgänge på de senaste åren blifvit ännu mycket mera aristokratiskt än förut. De andra systrarna, som troget hålla på sin Jakobsonska exklusivitet, anmärka spetsigt att Emelie och hennes barn blifvit så fasligt fina nu.
Der voro en del unga flickor af den det släta, tysta engelsk ryska typen, fula, långa, magra och slätkammade. Med Madame Labouroff, hvilken är en af de få som apprecierat Scholander, hade Jag en lång utläggning om Ibsen. Under aftonen spelades saker af Svendsen och Grieg. Fru Etter och hennes söner äro artigheten sjelf vid ett dylikt tillfälle, och kommo alltjemnt och uppmanade mig att tala med den och den. – Det värsta är att jag tillika fick alla dessa gummors adresser, med tillsägelse att nödvändigt gå till Mme A. mellan 3 och 4, till 5 emellan 1/2 5 och 1/2 7, till Mme C mellan 3 och 5, torsdagar och lördagar m.m. – Att lemna kort i denna goda stad är det ej fråga om – nej man skall sitta, och sitta länge och prata, och dricka tevatten, och prata igen och isynnerhet känna alla menniskor.
Petersburg fredag 13 mars. 13 mars 1896
Han gör från början till slut intryck af "bättre folks barn" och en europé. Om Rjepins porträtt sade han: Il m'a torturé tout l'hiver dernier, Rjepin, – et tout ça pour aboutir à ce portrait à l'expression hautaine et dure – que je n'ai pas, je l'espère, sade han småleende. – Han är minst af allt hautain et dur. och har modrens ögon, hvilket jag sade honom. Han kom mycket väl ihog Gatschina och min målning der samt alla de taflor hans föräldrar ega af mig. Hans yttre är mycket mera fördelaktigt på nära håll. fin, ytterst jemn hy – icke gul, men blek – ljust skägg och vackra goda ögon, med samma omärkliga kastning som tant Leuhusen och kejsarinnan – . Han är ej kort egentligen, men då han alltid är omgifven af kusiner och onklar som äro långa som Ettrarne, ser han kortare ut.
Petersburg fredag 1896 24 april 1896
I går afton var jag på middag hos Etters med Paul Paulowitsch och Sofia Andreevna. Efter middagen fick gubben P.P. ett qväfningsskof som såg obehagligt ut, men som med Lilys och gossarnes droppar och hjelp gick öfver. Sofia Andreevna var mycket humoristisk då hon berättade om fru Manzeys oro då hon skulle förklä Baby och Mima samt Mima Spetschinsky på ett sällskapspektakel hos Schouvaloffs. Hvar gång Mima eller Baby talade med någon ungherre som de dansat med tog hon på sig den olyckligaste min och ville gå och förhindra samspråket såsom varande för långt och
Petersburg tisdag. 27 april 1896
I går var den stora vårparaden. Jag hade köpt 2 biljetter, men dessa pengar 8r.50 voro bortkastade, då jag ändå genom mina officersbekanta fick stå vid kejserliga tältet ibland generalerna – Grefve Schuvaloff Kræmer m.fl. – Jag såg nu kejsaren alldeles nära till häst, visserligen litet från ryggen, men kunde teckna af honom flere gånger. Det kejserliga tältet – invändigt rikt guldbroderadt vaktadt af kammarherrar i stor uniform, lifkosacker, lakejer i rödt och guld, tcherkesser i rödt och silfver grannt, grannt, grannt! Och så defilén: chevaliergadet med Gustaf Mannerheim (bland de ståtligaste officerare) lifhusarer (med Meyendorff), konnogardet, gula kyrassierer, blå kyrassierer och alla sorters kosacker, röda, blå, ljusblå, hallonfärgade – det var en prakt utan like – Infanteriet var långtrådigt. Kejsarn såg mera likgiltig ut än hemma hos sig – också måste det ju vara tröttsamt att sitta och se och ropa "spassiba, ulani" och "spassiba hussari" o.d. och så ropa de i takt "rádi staratsa – vásche – imperatorskoe velitschestvo" och detta i två timmar. Vädret var herrligt – I logen bakom sutto Manzeys-Volkoffs med Paul Etter, hvilken som kassör vid brigaden var befriad från att paradera.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Jag funderar så jag kan gå åt på mitt telegram till Paul Etter. Hvad skall jag säga. Kommer troligen, eller kanske – det är ju ej det de vilja veta – Det ungefärliga priset har jag sagt Paul angående andra större porträtt 2000 rubel, och detta tyckes skrämma sådana som Scheremtjeffs, som ju äro miljonärer. Hvad skall jag då säga? Irai Varsovie nouvel an priez Schouvaloff faire conditions – är det bra? Nu inser jag ju att jag ej kan måla honom efter naturen – dertill är han visst för sjuk. Det är således ingen konstnärlig ära att vinna dermed. Å andra sidan är Gubben Schuvaloff en bekantskap att göra.
Stockholm sönd. d. 6 dec. 96 6 december 1896
Hvad skall jag skrifva till Schuvaloffs Etters? Polia ber mig skrifva till dem med omgående. Äro de icke besynnerliga? När jag sagt: Jag kommer, med Guds hjelp, till Warschau i Januari, och jag nöjer mig med det pris de vilja betala (hvilket allt jag gör för Etters skull) så kan jag ju ej annat. – Emellertid skall jag just nu skrida till författandet af brefvet.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Paul Etter kommer kanske med till Warschau. Det vore bra roligt dels för att den långa vägen då blefve helt treflig dels emedan han är så lierad med Schuvaloffs.