Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk politiker, konseljpresident

Källor

Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
De senaste dagarna har Pauline Ahlberg tagit all hans lediga tid i anspråk, eftersom hon reser följande vecka; de tre senaste månaderna har han tillbringat söndagarna med henne (förutom de kvällar han har varit hos Austins eller Sargents) och har dessutom träffat henne på Elme Marie Caros föreläsningar; han har varit på en rolig exkursion med henne till Versailles, på Nationalförsamlingen, dit Mademoiselle Suzanne skaffat dem biljetter; som Alexandra Edelfelt vet har församlingen sina seancer i hovteatern i palatset; de såg Léon Gambetta (som påminner om Gösta Philip Armfelt), Adolphe Crémieux, Jules Ferry, Émmanuel Arago, Jules Favre, Edmond de Pressensé och Édouard Laboulaye på vänster sida; höger och vänster sida skiljs åt av en gång som på Helsingfors teater; av högerns medlemmar kände han bara igen ärkebiskopen av Orleans, Monseigneur Félix Dupanloup, samt tidigare inrikesministern Oscar Bardi de Fourtou och krigsministern Ernest de Cissey; om Alexandra Edelfelt har hört normalskolisterna tjuta till då de anfaller i snöbollskrig i Esplanaderna får hon en uppfattning om bullret och oljudet i Nationalförsamlingen, där presidenten, hertig af Audiffret-Pasquier (liknar senator Johan Vilhelm Snellman), försöker upprätthålla ordningen.
Fredag d. 6 April 1877. 6 april 1877
Bland gästerna såg Edelfelt två från septemberregeringen, Emmanuel Arago och Jules Ferry, vars porträtt synts i Ny illustrerad tidning; dessutom var där flera deputerade från vänstern, Léon Bonnat, Henri Chapu, ett tiotal målare som han kände till från fotografierna hos konsthandlare, samt författaren Émile Erckmann.
Vid buffetten stötte Jules Ferry till Edelfelt och bad om förlåtelse; han hörde samtal om politik, börsaffärer och om konst.
Paris d. 20 maj 1880 20 maj 1880
Alexandra Edelfelt vill troligen höra om balen hos finansministern; finansministeriet finns på Louvren i flygeln som vätter mot Rue de Rivoli; långt ut på gården stod lakejer i silkesstrumpor, likaså i den eklärerade [upplysta] trappan; i det första rummet ger man sitt namn, i det sista rummet i raden skriker en härold ut namnet; ministern med fru och dotter stod vid dörren och tog emot; Edelfelt kom med baron Roger Portalis; Madame Angéline och Mademoiselle Jeanne Magnin hade sett Edelfelts tavla, storstadsmänniskor verkar ha gott minne; där var corps diplomatique [diplomatkåren], ministrarna Jules Cazot, Jules Ferry, polisprefekten Louis Andrieux, senatorer och deputerade, artistiska och litterära celebriteter, samt creti och pleti [allehanda löst folk]; grevarna Pjotr Kapnist och Michail Muravieff var där; Muravieff är kamratlig och artig men en riktig ryss, det vill säga inte mycket att lita på tror Edelfelt; där var också en massa judebaroner och -bankirer med sina lika dryga och tjocka diamantprydda fruar; det var roligt att dansa i en stor sal på ett välbonat golv; Edelfelt dansade bland annat med Madame de Tyssaut.
d. 17 nov 1880 17 november 1880
Under talet om Mischa Wolkoff har Edelfelt ofta varit olycklig över att han inte är elegant eller en homme du monde [världsman]; häromaftonen såg han på cerclen [klubben] hundratals prinsar, markiser och grevar, den ena mer dum och "ramolli" [förslöad] än den andra, och han kände att "le monde" ändå inte var hans sak; kvällen innan hade han varit hos Frisé; alla dessa unga artister är fattiga men har mera verklig esprit [anda], förnuft och själ; människor som sysselsätter sig med intelligent arbete får ett annat djup; de konservativa kan aldrig förlåta Léon Gambetta, Jules Ferry och Challemel de Cour att de för 15 år sedan åt på kredit hos la mère François i quartier latin; ofta då Edelfelt tänker på en möjlig framtid hos Manzeys har det petersburgska snobberiet kommit över honom som maran [en mardröm]; allt detta är inte livet och ännu mindre evigheten.
Paris d. 1 Juni 1882 1 juni 1882
Jag har haft ganska mycket språng för min taflas inköp. Jag ville näml. ha, om möjlig, ett skriftligt anbud för Luxembourg. Statssekreteraren, Paul Mantz (förr konstkritiker i le Temps) tog utmärkt vänligt emot mig och sade att han gjort anbudet i akt och mening att få taflan till Luxembourg – men, sade han, att ge ett skriftligt löfte vore för regeringen omöjligt, dels emedan ministeriet när som helst kan störtas och efterträdarne då ej behöfva hålla de förres förbindelser, dels emedan han förutsåg det fall att jag i framtiden skulle måla en bättre tafla, hvarvid denna skulle få vika för den senare. Emellertid lofvade han göra allt för att få taflan på Luxembourg, som från början varit meningen. Han sade att det pris som bjudits vore löjligt, och lofvade, bara för att reparera skammen, gå upp till ministern, Jules Ferry, för att be om ett extra anslag för taflan C'est un tableau tout-à fait remarquable, dont la place est certainement au Luxembourg.
Måndag d. 10 mars 1884 10 mars 1884
I går afton var jag på spanska ambassaden. Mycket stort och grannt. Sjelfva hôtellet är gammalt, i faubourg St. Germain, icke särdeles luxuöst men der finnas goda kopior af Tizian Velasquez o.a. allt spanska kungar. jag kände rätt mycket folk der. Först de svenske ryska o danska diptomaterna, så en massa ungherrar från corps diplomatique, så en massa spanjorer, hvaribland alla de målare som voro der: Madrazo, Ochoa, Egusquiza, Mellida, Arcos m.fl. – Gayarre sjöng. Jag förstår mig nu icke på deras extas. – Alla ministrar voro der. Ett ögonblick stod jag alldeles bakom en lustig trio: Jules Ferry, påfliga nuntien, Mgr di Rende och tyske ambassadören, furst Hohenlohe. – De talte mycket gladt om likgiltiga saker som de bäste vänner. När man tänker på att de i politiken vilja äta upp hvarandra.
Paris d. 4 maj 1885 4 maj 1885
Edelfelt har varit i Madame Magnins loge på teatern tillsammans med Cochery, som har blivit avsatt samtidigt som Ferry.
Herrskapet Magnin är Ferrys anhängare.
Paris 18 dec. 85 18 december 1885
Den yttersta vänstern och den yttersta högern har slagit sig ihop; det är sorgligt att se Rochefort och Clemecau "kappas med" [tävla med] biskop Freppel och hertigen av la Rochefoucauld i att gå åt Ferry och centre gauche [politisk positionering i parlamentet, centrum-vänster].