Herrskapet Odencrantz har under sommaren varit i Marstrand, där Frenckells väckt uppseende; man beklagar att fru Laura Zaûme i år inte var där; hon var huvudpersonen i frenckellska familjen, övriga "Frencklar" tituleras enbart som generalskan Zaûmes mor, bror, syster o.s.v.; hon har varit hjältinnan i otaliga roman-historier.

Torsten Lode, Gunnar Berndtson och Edelfelt kommer följande dag att sända ett telegram till Monsieur och Madame Theodor de Frenckell; de hoppas det kommer fram i tid; Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt.

Det Frenckellska bröllopet är i kväll; Alexandra Edelfelt är förmodligen där; det kan vara bra att de unga tu kommer till Paris först senare, för vädret är för närvarande ruskigt.

Det är Torsten Lodes fel att telegrammet till Ehrnrootska bröllopet kom för sent; han glömde en hel dag att sända det, medan han umgicks med några chevalier gardes – ryska officerare.

Theodor Frenckell med fru är i Paris; de har besökt Edelfelt, som tillsammans med Gunnar Berndtson bjöd dem på frukost hos l'Avenue, den bästa restaurangen i trakten; paret var på Operafesten och föregående dag var de alla ute vid kapplöpningen; Frenckell hade vagn och bjöd dem både på frukost och middag; fru Fanny har embellerat [vuxit till sig/slagit ut i blom], men aldrig förefallit Edelfelt så liten som nu; på kapplöpningen var Jules Grévy, alla ministrar och hela corps diplomatique [diplomatkåren]; det var fråga om "le grand prix de Paris" och prissumman var 100 000 francs.

Frenckells reser om några dagar; Theodor von Frenckell är den hyggligaste i hela familjen Frenckell; fru Fanny von Frenckell tycks längta hem till Tervik och sin mamma.

Den senaste veckan har Edelfelt levt i sus och dus; Gustaf Cederström har haft middagsbjudning, likaså Lennart Reuterskiöld; han tillbringade hela gårdagen med unga herrskapet Frenckell.

Jag tycker det måste vara eget för Boït att alla morgnar kl. 8 bege sig af från all denna komfort och lyx för att fara till den enkla ateliern på andra sidan Seine. Förmögenheten må vara fruns, så tycker jag ändå att Boït kunde se mera hemma ut då han är hos sig. – Det är eget att jag ej ett ögonblick känner någonslags blyghet eller tycker mig främmande bland mycket rikt och fint folk; då man är ung (och det är jag ännu, fastän jag passerat linien) gör det en ej det minsta, ty hoppet finnes qvar. Jag konstaterar också med sorg att jag är ofantligt likgiltig för pengar. Lyx, vackra saker o.d. äro visst mycket bra att ha, men jag har lika roligt af dem då de tillhöra andra – skryt hatar jag, hatar och föraktar. Verkligen rika och verkligen förnäma menniskor skryta heller icke. Men les Bourgeois, hela den Frenckellska sorten kunna, trots skrytet ej göra något intryck på mig. Jag har bara roligt åt deras ändlösa bråk och låta sina guldmynt skramla i tid och otid, men känner ej spår af afund, eller ens en aflägsen längtan att vara i deras skor. Hvad som är utmärkt vackert hos Boit, är entréen, trappan och antichambren. Det är en smak och en esprit d'arrangement som är verkligen ovanlig t.o.m. i Paris der ändå dekorationen af rum spelar en så vigtig rôle.

I sofkupén voro vi tre: engelsmannen Theodor Frenckel jag – mycken hetta och till följd deraf ofta afbruten sömn. Dock har jag ej varit det minsta trött i dag.