Alexander Beggrow rådde Edelfelt att söka upp Pjotr Feodorovitj Iseeff för att tala om utställningen av tavlan och om fullmakten på hans akademiska värdighet.

Emil Walleen underrättade tidigt i morse att Akademin var stängd; ryssarna nöjer sig inte med två juldagar, utan har tre; Emil och Edelfelt åkte ändå för att träffa Pjotr Feodorovitj Iseeff; geheimerådet Iseeff, tog emot i sin våning i akademins hus; han är en tchenovnik [byråkrat, statstjänsteman], och påminner om Albert Åhman vid teatern; Iseeff uppmanade Edelfelt att skicka sin tavla till akademins utställning i februari; han komplimenterade Edelfelt för hans "beau talent" [sköna talang]; Edelfelt sade att det blir svårt att få nästa tavla färdig till Salongen; Iseeff tyckte att inget borde vara svårt för Edelfelt.

Pjotr Feodorovitj Iseeff beklagade att Edelfelt kommit under julprazniken [julhelgen]; akademins preses, storfursten Wladimir, skulle samma kväll resa till Novgorod för en vecka och Iseeff kunde därför inte presentera Edelfelt för honom; Iseeff uppmanade Edelfelt att uppvakta storfursten nästa gång han kommer till Petersburg.

*Stora tavlan bör adresseras först till Axel Antell i Viborg, sedan till konferenssekreteraren Iseeff, Akademien, för de skriva bara på ryska.

Edelfelt har till konferenssekreteraren Pjotr Iseeff skrivit en förklaring av tavlans ämne; det är egentligen ett svepskäl för att få veta om utställningen är öppen och hur hans Carl IX tar sig ut.

Edelfelt har fått gynnande kritik i Petersburg; det verkar underligt att Pjotr Iseeff skrivit till Axel Antell för att få Edelfelts adress, då Edelfelt gett adressen till både Iseeff och Carl Adolf Hellen.

Alexandra Edelfelt ber Edelfelt inte riva håret av sig med anledning av tavelhistorien; det är ett eländigt bestyr att ha bekanta som kommissionärer; han har bett Axel Antell att inte besvära Carl Adolf Hellen utan vända sig till en kommissionär; Pjotr Iseeff kommer att svara att han inget vet om saken; Edelfelt får överge tanken på att ställa ut i Stockholm, och, vad än värre är, i München; i München skall tavlorna vara framme senast 15 juli, därefter tas de inte med på expositionen och sänds tillbaka på egen bekostnad; Edelfelt vågar inte lita på de ryska järnvägarna, efter att den senaste försändelsen dröjde så länge på vägen mellan Paris och Helsingfors.

Edelfelt ber Pjotr Iseeff skicka tavlan till Helsingfors, där den kan tjäna som skärm i sängkammaren eller i pojkarna Walléens sal.

Edelfelt hoppas B.O.Schaumans expediering av tavlan går bra; adressen borde ha varit Luitpoldstrasse 3, till kommittén för internationella utställningen [i München]; i Köpenhamn fick Edelfelt brev från Pjotr Iseeff som sade att tavlan redan hade avsänts till Helsingfors.

Taflan är nu på akademin. Jag har beställt ram till Buttis porträtt, som också skall exponeras. Om fredag morgon kl. 10 skall jag vara der i frack och hvit duk för att bli H. K. H. Wladimir förestäld. – Om tre år får jag titeln af professor, hvilket qvittar mig lika. I dag har jag ändtligen träffat Iseeff, som berättat mig allt detta. Många bugningar på ömse sidor, – Jag en stor talent, han ett utmärkt geheimeråd. – Kejsarn kommer ej hit på hela vintern, och låter i allmänhet ingen menniska närma sig.

Mamma må tro att det var ett öde i morgse då jag kl. 10 skulle vara på Akademin för att bli presenterad för Storfursten. Lugna sig, allt gick bra, men det var mera lycka än konst. Igår hade jag sagt till åt Lilli att jag önskade min tvätt, som jag gifvit ut för mera än en vecka sedan. – Tatjana hade emellertid ej åtlydt Lilly, och i morgse befann jag mig derför utan skjorta. Lyckligtvis var kl. bara 8. Tatjana strök en – men o ve – det nötet hade valt en som var alldeles sliten framför. Fru Etter som nyss vaknat, kl. var 9, förklarade att jag omöjligen kunde gå så klädd, och nu blef det ett sökande efter Pauls civilskjortor, alla koffertar i skrubben och på vinden tömdes, och jag stod med andan i halsgropen – slutligen kl. 20 före 10 hittades de eftersökta plaggen, och just i detsamma kom Tatjana med en ny – Jag skulle omöjligen haft tid att på Newsky köpa en ny skjorta – det var således ingen annan utväg än att ta saken lugnt. Istvostschiken körde bra, men först kl. 10 kom jag till akadem. Till min förskräckelse ser jag dörrn stängd och en gorodavoi med långsamma steg promenr utanför. "Welikij Knjas" var der, och ingen fick komma in – men jag tog och öppnade min paltå, visade att jag var högtidsklädd och så steg jag på utan vidare, flög upp för trappan – hejdades af 2ne soldater, som dock tilläto mig stå i en närliggande sal. Här skulle jag ha varit förlorad och glömd, om ej händelsen fört i min väg en rysk målare Kaschiloff, som ej talar annat än ryska, och för hvilken jag förklarade min belägenhet (tänk! på ryska). Samtidigt såg jag att storfursten gick med hela följet in ett rum der mina taflor ensamma voro utstälda, och jag kilade efter på Kaschiloffs inrådan. Jag sprang genom salen och i ett ögonblick stod jag framför hans K. H. under det Iseeff presenterade mig.

Nå, ändtligen har jag blifvit presenterad för hennes Majestät och i morgon börjar arbetet på Gatchina. I går på aftonen var jag bjuden på Sarah Bernhardt af fru Linder och hemkommen kl. 12 hade jag ett bref från Iseeff med inneliggande telegram från Storfursten Wladimir emot mig. Telegrammet sade endast att Kejsarinnan önskade träffa akad. Edelfelt i morgon kl. 11. första tåget till Gatschina gick kl. 9, och för att hinna till bangården måste jag i väg redan kl. 8.

Det ser verkligen ut som om det Romanoffska husets örn svajade öfver mig, såsom Mamma engång skref. Jag fick neml. i går en officiel skrifvelse från Wladimir, deri säges att Kejsaren ”vill köpa de af mina taflor som vore till salu, eftersom de i Gatchina exponerade tillhörde enskilda personer.” Nu är det något missförstånd. Endera ha de ljugit för honom att den stora taflan redan är såld, eller också tror Han att jag har ett helt lager af småtaflor här. Jag for i går afton till Iseeff, som rådde att i morgon gå till Worontzoff (här i Winterpalatset). Iseeff trodde att Kejsarn ville beställa något af mig, hvilket ju skulle bevisa att han är mycket nöjd med taflan.

Derefter var jag på akademin der Iseeff sade mig att storfurstinnan så pinat på sin herre och man att de oväntadt tidigt gifvit sig af – i går på morgonen. – Barnen stanna här, tänk så eget att hon ger sig af utan den lilla flickan – Hvad i all verlden må så ha kunnat såra henne att hon glömmer allt, allt. Lille Kyrill skall resa efter om en vecka med Madame Scalon. – Iseeff sade mig att storfursten ytterligare förklarat sin förnöjelse med porträtten, att han skickat dem till Akademin för att derifrån ytterligare transporteras till Moskva, samt att pengarne stodo att lyftas i palatset. (I dag har jag också lyft 2500 rubel).