Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Köpenhamn

Brev som nämner Köpenhamn i kronologisk ordning

Stockholm den 19 Juli 1872. 19 juli 1872
Många av tavlorna på Nationalmuseum är sända till [den nordiska konst- och industriutställningen i] Köpenhamn; Stockholm är över lag stillsamt, och man hör överallt talas om Köpenhamn.
Granbäck, d. 23 Juli 1872. 23 juli 1872
Johnsson har återvänt från överste Alexander Leuhusens läger i Danmark tillbaka till Granbäck; han kom med ett brev från tante Iden (Adelaide) Leuhusen, vilket Edelfelt vidarebefordrar till Alexandra Edelfelt; doktor Eljert Mobeck som har tänkt åka till Köpenhamn, fick en inbjudan till Granbäck, för att lindra saknaden efter sin fru, Emilie Mobeck, som befinner sig på annan ort halva sommaren.
Edelfelt tycker mycket om Jönköping stad; överste Alexander Leuhusen lär snart komma hem, då kan de göra besök i trakten; doktor Eljert Mobeck reser till Köpenhamn för att möta översten och besöka [den nordiska konst- och industri]expeditionen.
Granbäck d. 1sta Augusti 1872. 1 augusti 1872
Vägen in till staden är den mest lämpliga för promenader av alla slag; på alla sidor fanns trevliga ställen, Källbo, Eklundshof, Djupadal, Haraldsbo, för att inte tala om det namnlösa ställe där kapten Bernt Bergman bor; kaptenen är det stora samtalsämnet i trakten sedan denne gift sig med en 73-årig ungmö, mamsell Christina Witthoff; de fick lov att åka till Köpenhamn för att viga sig; kaptenens nybyggda veranda kallade doktor Mobeck "Snufvan", då folk antar att kaptenen önskar att hans nyvigda hustru där förkyler sig och dör, för att lämna honom med arvet på 100 000 riksdaler.
Granbäck d. 7 Augusti 72. 7 augusti 1872
Georg Pauli berättade om den nordiska konst- och industriexpositionen i Köpenhamn, där greve Georg von Rosens tavla "Erik den fjortonde undertecknar en dödsdom" liksom i Stockholm ska ha väckt uppseende och Georg von Rosen omtalas som Sveriges mest lovande konstnär.
Edelfelt beskriver friherre och friherrinnan Leuhusen; tante Adelaide Leuhusen är lättroad, tack vare Alexandra Edelfelt möts Edelfelt av en vänlighet som gör honom ovanligt hemmastadd; friherrre Alexander Leuhusen har berättat roliga historier om lägret vid Hald, dit han kommenderats av kung Karl XV som utländsk officer, andra kom från Köpenhamn, Berndorf o.s.v.; friherren var bjuden till middag vid hovet, hos krigsminister Wolfgang Haffner, Lave Beck-Friis och general Paul Scharffenberg; han berättade om fältherren, general Ernst Wilster, som var så liten till växten att soldater måste bära fram en soffa att stiga på varje gång denne skulle upp på hästryggen.
Thorsdagen d. 8 Augusti 1872. 8 augusti 1872
Friherre Alexander och friherrinnan Adelaide Leuhusens värdskap och löjtnant Axelssons närvaro bidrog till att kvällen trots de svikna förhoppningarna inte alls blev tråkig; löjtnant Axelsson var glad och trevlig; han berättade om sin studenttid i Lund och om en resa till Köpenhamn under vilken kravaller uppstått.
Georg Pauli och Olof Sörling har vistats hela sommaren i Köpenhamn och har mycket att berätta om expositionen [nordiska konst- och industriexpositionen]; om Edelfelt hade mer pengar skulle även han bege sig dit för att se Hans Gudes, Georg von Rosens och Adolfph Tidemans tavlor, samt Thorvaldsens museum.
Alexandra Edelfelt föreslår en resa till Köpenhamn i sitt brev; Edelfelt är entusiastisk och menar att han kunde ha råd med en sådan resa om han får tillåtelse att måla på Gripsholm.
Om Edelfelt kommer sig i väg till Köpenhamn och Gripsholm måste han ta ett lån från Finland, vilket får likvideras [betalas tillbaka] med pengarna för porträttet.
Granbäck d. 15 Aug. 1872. 15 augusti 1872
Då inkomsten är säkrad har Edelfelt funderat på att resa till Köpenhamn, "Konges smukke Bye"; han kunde få sällskap av doktor Eljert Mobeck som ännu inte kommit sig i väg till den nordiska konst- och industriexpositionen; för att kunna resa och för att i Stockholm kunna köpa material till arbetet på Gripsholm är det ett "conditio sine qua non" [en oumbärlig förutsättning] att Alexandra Edelfelt sänder pengar, hon kunde skicka av Calle Holms utlovade pengar.
Edelfelt kinesar [sover över] hos doktor Eljert Mobeck ifall de följande dag skulle resa till Köpenhamn tillsammans med "gubben" Johan Killander; det smärtade honom att Alexandra Edelfelt tror att han slösar pengar i Jönköping; han har fått 300 mark av Calle Holm till statyetterna och klarar därför Köpenhamnsresan; han hälsar till morbror Gustaf Brandt.
Doktor Eljert Mobeck var på sitt briljantaste humör och drev oförskämt med Gustaf och Wilhelm Heintze som han kallade Tikjobarna, efter en dansk bok om Anders Tikjobs resa till Köpenhamn.
Granbäck d. 22 Aug. 72 (Thorsdag). 22 augusti 1872
De senaste dagarna har varit livligare än vanligt; fröken Cederschöld har varit på besök; likaså anlände kapten Johan Ahlberg med fru Emma från Kiob.havn [Köpenhamn]; tante Idens (Adelaide Lauhusen) planer för veckan gick i stöpet; farbror Alexander Leuhusen fick lov att resa på skjutövningar till Grenna; tante kunde inte följa med på lustfärden till Visingsö då fru Ahlberg på inga villkor hade lust att följa med.
Granbäck d. 31 Aug. 1872 31 augusti 1872
Edelfelt tänker sig få ett och annat ritningsarbete i Helsingfors på hösten; han har illustrationer till Zacharias Topelius bok och teckningen åt Ferdinand Tilgmann att göra; teckningarna till Topelius har han tänkt utföra med omsorg; han har tagit reda på en utmärkt träsnidare i Köpenhamn.
Lund den 4 September 1872. 4 september 1872
Från det faktum att brevet är skrivet i Lund kan Alexandra Edelfelt gissa att "hendes lille Dreng har været i Kongens smukke By" [hennes lille pojke hade varit i kungens vackra stad], Köpenhamn; han, doktor Eljert Mobeck och hovintendent Johan Killander har åkt tåg till Malmö och därifrån tagit ångbåten till Kjøbenhavn.
Edelfelt beskrev stämningen på expositionen; svenska hörde man talas nästan lika mycket som danskan; det mesta han hörde av det "heoriske sprog", danskan, var kyparnas "Vær's'go'" eller "vær saa artig"; då han uttröttad kom hem från Christiansborg till hotellet hindrade en Amagergumma med gäll sopranröst utanför hans hotellfönster honom från att få ro att skriva till Alexandra Edelfelt i Köpenhamn.
Från Köpenhamn hade doktor Eljert Mobeck fortsatt till Jönköping, Edelfelt stannade i Lund för att besöka parken Lundagård och domkyrkan, medan hovintendent Johan Killander ännu stannade ett par dagar i den danska huvudstaden; Edelfelt träffade en tysk "æsthetiker", nomine pastor Dollberg från Mecklenburg; domkyrkan höll på att restaureras efter Helgo Zettervalls modell.
Reskamrat till Jönköping var major Kejl [?], som Edelfelt träffat i Köpenhamn.
Resan till Köpenhamn hade varit mycket rolig och utgifterna stannade på 60 riksdaler, inklusive Lundresan och små inköp som handskar och hänglsen.
Köpenhamn framstod inte lika storslaget som Stockholm.
Leonard Serlachius har sänt brev, likaså Alexandra Edelfelt, vilket gör att Edelfelt längtar hem; Edelfelt försvarar sig mot moderns beskyllningar om fåfänga för utgifterna och resan till Köpenhamn; pengarna räcker för att resa till Stockholm.
Granbäck d. 11 September 1872. 11 september 1872
Alexandra Edelfelt har menat att Edelfelt dröjt för länge hos Leuhusens efter att han återvände från Köpenhamn; Edelfelt har känt att han inte kunnat göra annat, i synnerhet sedan friherre Alexander Leuhusen skänkt honom 60 riksdaler som gåva.
Gripsholm d. 23 Sept 72. 23 september 1872
I Köpenhamn såg Edelfelt några nederländska konstverk, bl.a. några av Rembrandt vilka han tyckte mycket om.
Alexandra Edelfelt har inte nämnt något om det brev han skrev från Lund om Köpenhamnsresan; kanske väntar ett svar på postkontoret i Stockholm.
Edelfelt låter inte sy sig en frack i Stockholm, sedan flera personer sagt att det är dyrt och av dålig kvalitet; kläder är i allmänhet dyra i Stockholm och Köpenhamn.
Gripsholm d. 26 Sept. 26 september 1872
Det finns inget som lockar i Stockholm; de bättre teatrarna är stängda och Edelfelt har inga bekanta där förutom Ahlbergs; han skall göra visit hos kapten Johan Ahlberg, riksarkivarie J.J. Nordström och Nils Mandelgren, den sistnämnde sökte Edelfelt förgäves i Köpenhamn.
Paris d. 12 Maj 1875 12 maj 1875
Edelfelt skulle gärna se någon av Richard Wagners operor; i Köpenhamn har han sett "die Meistersinger von Nürnberg", men den lär vara hans sämsta; Pauline Ahlberg talar med förtjusning om Tannhäuser och Lohengrin.
Rôm. 6te Maj 1876. 6 maj 1876
I och med att Edelfelt känner sig så väl har han kunnat övertala Pietro Krohn att åtminstone om förmiddagarna gå hem och måla; olyckligtvis har Krohn ändå fått lov att tillbringa en stor del av förmiddagen på sjukhuset, eftersom den norske doktorn har behövt någon som skrev telegram om den arma norska fru Wiesener, som i dessa dagar har varit värre än någonsin; Dr Erhadt och Dr Holm trodde att hennes sista timmar väntade, vilket ledde till allmän sorg på hospitalet, den alltid glade Giovanni hade tårar i ögonen; lyckligtvis har hon överlevt natten; hennes man ligger sjuk i tyfus på ett sjukhus i Köpenhamn och hon har två små barn hemma i Norge.
Roma d. 10 maj (onsdag) 1876. 10 maj 1876
Som ett minne av vistelsen i Rom gav Pietro Krohn föregående dag en barnbok som han tecknat "Lille Peters Juul", med text av hans bror som är teologie kandidat och skollärare (en annan bror är läkare); vignetterna är förträffligt tecknade och skurna; Edelfelt funderar på att nästa gång han låter skära något så sänder han det till Köpenhamn.
Roma d. 12 maj (fredag) 1876. 12 maj 1876
Om Edelfelt inte tar vägen över Sverige till Finland tycker han det är onödigt att fara till Köpenhamn; Pietro Krohn har inte varit hemma på 5 år och Edelfelt är rädd för att vara i vägen då Krohns gamla far, hans styvmor, bröder och vänner vill träffa honom; det vore mera angenämt att resa via Sverige (och Pauline Ahlberg i Stockholm?), men det är dyrare.
Rom, fredag d 19 Maj 1876. 19 maj 1876
Pietro Krohn får brev om hälsa och välbefinnande av teologie kandidat Bohn, som insjuknade efter att han suttit hos Edelfelt de första dagarna av dennes sjukdom; Bohn reste till Albano och åkte sedan på Krohns befallning till Köpenhamn, där luftombytet kurerade honom; han befinner sig nu i godan ro hos sin kjæresta [fästmö] på Jutland; det har plågat Edelfelt att han kunnat vara orsaken till Bohns insjuknande, så han är glad att Bohn tillfrisknat och mår bra.
Roma, onsdag d. 31 maj 1876 31 maj 1876
Fru och fröken Wiesener flyttar till Hôtel Costanzi och kommer med doktor Holm att lämna Rom samtidigt som Edelfelt; Doktor Wiesener har legat i tyfus i Köpenhamn och hoppas att ha tillfrisknat tillräckligt för att komma sin fru till mötes i Schweitz.
Frascati d. 8 Juni 1876. 8 juni 1876
Edelfelt vet inte när eller hur de reser; han vet inte heller om han ska fara till Köpenhamn; han tar för givet att de stannar i Florens någon dag; det tar emot att inte få gå upp till Academia de Belle Arti, Pitti eller Uffizii.
Frascati, tisdag d. 13 Juni 1876. 13 juni 1876
Edelfelt vet inte om han vågar be Alexandra Edelfelt adressera sina brev post restante Berlin; de kan ha åkt därifrån före breven kommer fram; om hon adresserar dem till Pietro Krohns far: Professor Krohn Nyhavn 18, Kiøbenhavn, borde han få dem i något skede; han vet ännu inte om han reser via Lybeck; han hälsar hjärtligt åt alla.
Dresden d. 26 Juni 1876. 26 juni 1876
De har hunnit halvvägs hem; Pietro Krohn vill att Edelfelt blir bekant med Ole (Otto) Hasslund, så han reser troligen till Själland; de åker från Rostock till Nykjøbing och Kjøbenhavn; han vet ännu inte om han reser tillbaka till Lübeck och tar ångbåten hem, eller om han åker över Sverige; han meddelar Alexandra Edelfelt då han vet.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
Två pojkar Forchhammer, 7 och 10 år gamla, söner till en skolrektor i Köpenhamn, tillbringar sommarferierna [sommarlov] där.
På måndag reser Pietro Krohn till Köpenhamn och Edelfelt stannar där troligen en dag och beger sig därefter till antingen Lübeck eller från Malmö norrut; han har ännu inte fått svar från Piehl & Fehling om ångbåtarna; skall han stanna en afton i Jönköping?; resan via Lübeck blir lika dyr som resan över Sverige.
Edelfelt vill inte stanna längre än en dag i Köpenhamn, han kommer ändå inte att se mycket av Pietro Krohn där; Krohns far är medaljgravör, f.d. professor vid konstakademien, och nu myntdirektör; Frederik Krohn är gammal och rätt konservativ, Kristian Zarthmann har berättat att "gubben" endast bjuder cigarrer åt de äldsta i sällskapet då där är främmande, söner och ungt folk betraktas som pojkar utan mycket förstånd; Krohns mor [Sophie Krohn] är död och fadern är omgift; styvmordern [Emelie Krohn] är inte mycket äldre än sönerna och mycket omtyckt; en bror är teologie kandidat [Johan Krohn], en annan är läkare [Herman Krohn] och den tredje [Mario Krohn] som var ingenjör dog i Basel.
Edelfelt känner till hur det är att komma hem efter en lång bortavaro, han ska därför inte vara Pietro Krohn till hinders den eller de dagar han är i Köpenhamn; det är förargligt att det inte finns direkt ångbåtsförbindelse mellan Köpenhamn och Helsingfors.
Edelfelt har hört sig för om ångbåtarna från Köpenhamn till Stockholm, men ingen av dem går direkt utan viker in i alla möjliga vinklar och vrår.
Idag ska de till Hammerichs på Islingen och följdande dag far Pietro Krohn, Ole (Otto) Haslund och Edelfelt till Köpenhamn; budet går till stationen så Edelfelt tar farväl.
Lübeck, den 17 Juli 1877 17 juli 1877
Det var tryckande hett i tåget, som kom till Cöln på morgonen; därefter följde den tråkiga vägen via Osnabrück och Bremen; i Osnabrück fick han pröva det tyska köket: plommon, stickelbärskräm [krusbärskräm], uselt kött, potatis, rå skinka, blanc manger, oätligt bröd i en artistisk oordning; han hade pratsamma kupékamrater, ett skomakarherrskap som varit 25 år i Amerika, en professor Kirchhoffer från Altona som i sin ungdom studerat i Köpenhamn och bott i Örsteds hus, hans dotter och en gammal hennes nåd; skomakarfrun började med fria berättelser från New York; Die "gnädige Frau" berättade om då hennes son låg dödssjuk i tyfus under kriget; hon reste från Hamburg till Paris och lyckades under stora svårigheter ta sig till St Denis; sonen tillfrisknade och de började återresan; från St Denis till St Germaine fick hon betala 120 francs för en vagn; de tog sig till Belgien; Edelfelt berättade om sin sjukdom i Rom och om Alexandra Edelfelts förtvivlan då.
Stockholm måndag d. 15. Okt 77. 15 oktober 1877
Edelfelt skall låta putsa upp sin hatt och sedan bege sig till Albert Laurin, Johannes Jæger och Nationalmuseum; om han blir färdig ger han sig av på kvällen med tåget till Malmö och är följande kväll i Köpenhamn.
Stockholm, tisdag d 16 okt 77. 16 oktober 1877
På kvällen tar han nattåget och är med Guds hjälp i Köpenhamn tidigt följande morgon.
Cöln, fredag d. 19 okt. 77 19 oktober 1877
I Köpenhamn hade Edelfelt tappat Ole Haslunds och andras adresser som Pietro Krohn gett honom; i en adresskalender sökte han upp Bissens adress och åkte dit; till sin förvåning fann han Runebergs där, som sedan reste med samma tåg; de har bara träffats på stationerna, då Runebergs önskade att Edelfelt inte skulle vara vittne till deras barnskötsel; Runebergs reser med fru Runebergs syster, en äldre fröken Elfving, samt en finsk piga.
Café de la Régence d. 14 april 78. 14 april 1878
Nu är Edelfelt övertygad om att den franska konsten står över allt vad övriga länder åstadkommit på senare tid; de bästa danska målerierna som försatte honom i hänryckning då han första gången såg dem i Köpenhamn föreföll honom nu skrala; Carl Bloch är deras bästa målare och tecknar ganska bra, men kan ändå inte jämföras med de bättre tecknarna här; de danska landskapen är förfärliga, bäst är den nyss avlidne Harald Jerichaus, men de är inte omtyckta i Köpenhamn.
Paris skärtorsdag – 78. 18 april 1878
Pietro Krohn och Edelfelt bjöds på middag av arkitekten, professorn Vilhelm Dallerup, som byggt nya Operan i Köpenhamn; närvarande var också konsthistorikern och skriftställaren Julius Lange, som såg annorlunda ut än vad Edelfelt tänkt sig; han hade föreställt sig Lange glasögonprydd och à la Dietrichson, men i stället möttes han av en stor tjock figur som mera liknade en ölbryggare eller skeppare än en docent i estetik.
Tisdagen d. 23 april 78 23 april 1878
Kammarherre Friedrich Wolfhagen skickade Edelfelt med ett inträdeskort till fru Ingeborg Thaulow, som är representant för en fabrikant i Köpenhamn; fru Thaulow är fortfarande Pietro Krohns ideal.
Paris d. 29 april 78 29 april 1878
Edelfelt hade föresatt sig att inte mera gå till världsutställningen före den öppnar; föresatsen slopades då Edelfelt lyckades skaffa en tapetserare åt Pietro Krohn; Krohn har förargelser med sin överordnade, kammarherre Friedrich Wolfhagen, som är knusslig, högdragen och dum; Wolfhagen hade nyligen middag för alla danskar hos Champeaux och lät då servera sig själv först; hans fru är en före detta kokott från Köpenhamn som spelar drottning.
Paris d. 5 Maj 1878 5 maj 1878
Edelfelt kommer från en utställning där han träffat Pietro Krohn; ett danskt herrskap Hirschsprung har besökt Edelfelt; Heinrich Hirschprung är tobaksfabrikant och hans fru Pauline är sympatisk, i synnerhet för att vara judinna, hennes man är jude; de äger en stor tavlesamling i Köpenhamn och har velat göra Edelfelts bekantskap sedan de sett fotografiet av Blanca; Krohn tror att de skall göra en beställning; de skall träffas följande dag på utställningen.
Blanca är i allmänhet mycket känd i Köpenhamn; Pietro Krohn råder Edelfelt att nästa år ställa ut något "morsomt" [lustigt] där.
Paris d. 12 maj 78 12 maj 1878
I stekande hetta fick de vänta på en överfull omnibus för att fara till expositionen [världsutställningen]; Edelfelt ville se Pietro Krohn och titta på den tyska avdelningen som öppnats föregående dag; Krohn har mot bättre vetande åtagit sig att slutföra arbetena i en del av industriutställningen, i och med att entrepenören reser till Köpenhamn och arkitekten Wilhelm Dahlerup till Spanien; Krohn är en för bestyrsam natur och kan inte säga nej; han åtog sig detta tråkiga bestyr föregående kväll då Edelfelt lämnat honom för att gå till Runebergs ett ögonblick; det innebär att Krohn de närmaste 14 dagarna kommer att vara "pinegal i hovedet" [galen i huvudet] av allt arbete.
Paris d. 29 maj 1878 29 maj 1878
Herrskapet Hirschsprung från Köpenhamn bjöd Edelfelt på middag och teater; under middagen blev Hirschsprungs, Julius Lange och Frants Henningsen sura på Edelfelt för att han vågade påstå att han inte tyckte om tavlorna av Wilhelm Marstrand som finns på danska expositionen.
Paris midsommardagen 1878. 24 juni 1878
I dag är Pietro Krohn med Frants Henningsen i Normandiet; de skall se det berömda "broderie de Bayeux" som Vilhelm Erövrarens döttrar stickat och som Hennigsen skall kopiera i olja för muséet i Köpenhamn; om de stannat längre skulle Edelfelt ha rest med, men han orkade inte med flera timmars järnvägsresa i hetten bara för några timmar i Bayeux.
Paris d. 14 Januari 79. 14 januari 1879
Pietro Krohn väntar Edelfelt till Köpenhamn i sommar; som Alexandra Edelfelt vet är det Köpenhamns universitets jubileum i juni och Krohn är redan utsedd till arrangör; Gud vet om man då får ett klokt ord av honom.
Paris d. 18 febr. 79. 18 februari 1879
Efter ankomsten till Köpenhamn insjuknade Pietro Krohn häftigt, troligen till följd av överansträngning; han mår nu bra; han ber Edelfelt bo hos honom på sommaren; han nämner inte om han följer med Edelfelt till Stockholm.
Paris d. 15 juni 1879 15 juni 1879
Svaret kan adresseras till Köpenhamn, poste restante; Edelfelt kan inte resa förrän om 8 à 10 dagar, men tackar Gud att han trots alla vedervärdigheter fått vara frisk i vinter.
Paris den 22 Juni 1879 22 juni 1879
Det skall bli roligt att komma till Köpenhamn, men ännu roligare att komma hem.
Köpenhamn d. 1 Juli 1879 1 juli 1879
Edelfelt fick Alexandra Edelfelts brev i Köpenhamn; hans avresa sköts upp till den 28 juli då han ville få tavlan åt amerikanen färdig.
Edelfelt frågar hur han skall göra med Leuhusens; han har skrivit till Eljert Mobeck från Paris och bett om svar poste restante Kjöbenhavn, men har inte fått svar.
Köpenhamn d 4 Juli 1879 4 juli 1879
Pietro Krohn har ordnat ledigt och kan ägna sig helt åt sina gäster; han har förtjänat pengar i vinter och kommer att stanna i Köpenhamn; han är allt i allo på Kungliga teatern, med i kommittéer för utställningar, artistiska företag; Edelfelt tror att han kommer att sluta som oumbärlig person och statsråd.
Gunnar Berndtson och Edelfelt har bjudit ut Pietro Krohn, Schou och Ole (Otto) Haslund på middag hos Vincent i Tivoli, en av de bäst restaurangerna i Köpenhamn; Alexandra Edelfelt får inte tro att föregående kvälls fest hade gått till överdrift, men på restaurangen var de försiktiga i mat och dryck och följde Bellmans diet: lite, men gott; vädret var kallt och ruskigt och de kom hem tidigt på kvällen.
d. 9 juni 9 juli 1879
Den nya tidningen La vie moderne har genom Jules Bastien Lepage kommit i kontakt med Edelfelt; redaktören beundrade hans croquis à la plume [pennteckningar] och bad Edelfelt först göra något parisiskt (Edelfelt föreslog Luxembourgträdgården), sedan skicka skisser från Köpenhamn, Stockholm och Finland; vid sidan av Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat lämnar Jules Bastien och flera yngre talanger teckningar till tidningen; de kom inte överens om något pris för teckningarna.
Stockholm torsdag afton – juli 79 Hôtel Rydberg 10 juli 1879
Edelfelt hoppas B.O.Schaumans expediering av tavlan går bra; adressen borde ha varit Luitpoldstrasse 3, till kommittén för internationella utställningen [i München]; i Köpenhamn fick Edelfelt brev från Pjotr Iseeff som sade att tavlan redan hade avsänts till Helsingfors.
Pietro Krohn lät dem åka från Köpenhamn senaste söndag då vädret var så dåligt att det inte gick att tänka på utflykter; Krohn hade tandvärk och var så förbi av sin tillställning att turen till Fredriksborg inte blev av.
Kjøbenhavn d 21 november 79 21 november 1879
Edelfelt hade telegraferat till Pietro Krohn att han bara kunde stanna ett dygn i Köpenhamn; Krohn fick honom att stanna fyra dagar; Krohn ville nödvändigtvis att Edelfelt såg hans kostymer och uppsättningen av Faraos ring och det första Holbergsspektaklet för säsongen; Chr. K.F. Molbechs Faraos ring har gjort fiasco men alla talar med hänförelse om Krohns uppsättning; Edelfelt har inte sett något så komplett ens på theâtre français; tredje akten föreställer den dröm som den danske älskaren hade i pyramiden i Luxor; där framkommer på ett mästerligt sätt hela det gamla egyptiska livet, Farao, hans dotter, danserskor, harpspelerskor, knektar, negrer, Nilen, folktyperna, alméer [egyptisk dansös, sångerska eller musiker av hög kvalitet] som dansar och halvciviliserade paschor; det var så storartat att Edelfelt frågade om Krohn varit i Egypten, men han hade bara varit i Dresden där pjäsen givits.
Edelfelt har andats annan luft än i Stockholm; han är mera bekant med konstnärer och litteratörer i Köpenhamn, vilket gör honom mera hemmastadd.
Paris, måndag d. 23 nov. 23 november 1879
Resan från Köpenhamn var rolig då han fick sällskap av Paul Viardot som blivit kvarhållen i Stockholm några dagar extra.
Edelfelt åkte inte direkt från Köpenhamn; på lördagen var han ute i Sorö, där Ole Haslund slagit sig ner i en liten målarkoloni; han har redan två raska pojkar på 2 och 1 år; Sorö har nordfransk natur, liksom hela Sjælland; där finns inte ett spår av nordisk natur som vi förstår den.
Paris d. 30/11 1879 30 november 1879
Det gör Edelfelt ont att se Alexandra Edelfelts oro över att han lät en och en halv vecka gå utan att skriva från Stockholm; hans illamående i fem dagar har av ryktet redan hunnit uppförstoras till sjukdom; i Köpenhamn rafsade han ihop några rader som han hoppas kommit fram; han ångrar Stockholmssejouren, som kostade honom mycket pengar och tid; visserligen fick han vistelsen i Stockholm och resan till Paris betald; då han kom till Paris var konciergens [gårdskarlens] "halvtassiga" svärmor på 80 år den första han träffade; hon ropade att hans familj varit orolig och att man skrivit och telegraferat; telegrammet visade sig vara från en tavelhandlare i Paris.
Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30 december 1879
Då Edelfelt blickar tillbaka framstår 1879 kort som en dag, med salongsangsten, hans resa, den förtjusande vistelsen på Haiko och sist Stockholm, Köpenhamn och kölden; han tänker på Alexandra Edelfelt som är hans livs glädje; han hoppas vid Gud att det kommande året och decenniet blir lyckligt och välsignelsebringande; under 1870-talet har han sått, nu hoppas han få skörda.
Tisdag januari -81. 18 januari 1881
En vacker dag komma Walter Runeberg med fru hit, tala om ett vigtigt bref till mig som de förde med sig, en stor underrättelse o.s.v. jag trodde minst att jag blifvit utnämd till storvizir hos kalifen i Bagdad – men blef icke mindre förbluffad då jag erfor sanningen. Krohn är förlofvad och skall gifta sig den 28 januari. Det är ej någon ungdomsblomma men intelligent, rik och chic, en fröken Bull, som jag såg i Köpenhamn och som jag då på skämt ifrigt rekommenderade åt Krohn. Hon har i sin ungdom varit förlofvad med en sjöofficer som dog, har rest mycket, sett och läst allt som kan ses och läsas, och derigenom har redan en viss klockarkärlek etablerat sig mellan henne och Krohn. Hon lär ha ungefär 10,000 i räntor hvilket ej heller är illa för Krohn. Han säger sig vara obeskrifligt lycklig i sitt bref. Han har aldrig tålt blodunga flickor, och då han sjelf är 40 år nu tror jag att det kanske ej är så galet att ha vändt sig till en mera bedagad. Fröken Bull lär ha smak och l'esprit d'arrangement i högsta grad och de passa således också i detta fall för hvarandra. Emellertid hade denna underrättelse en sjusjungande middag hos Runebergs följd. Man äter och dricker bra hosWalter.
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Krohn kommer hit om 14 dagar. f.n. är han mycket upptagen af Coquelin Mme Pasca och hela den franska trupp som f.n. gästar Köpenhamn. Att Krohn, den gamla teatertoken är deras vapendragare och factotum är sjelffallet, och han skall vara alldeles bortblandad af fester, middagar o.d. för de franska gästerna.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
Jag gick nu igen (alltid följd af en lakej) ned till fru Flotow, för att se barnen – De höllo på att äta frukost på tumanhand. Den lilla prinsessan liknar modren, är blyg och ser mycket snäll ut. Lille Storfursten är blond och den vackraste af barnen. Mme Flotow som tycktes vara mycket svag för dem, bad mig att ej plåga dem för mycket med seancer, och talte om alla möjliga kungabarn i hela verlden som hade suttit en qvart timme i sender för David, Boucher, Mme Lebrun o.s.v. En rysk målare Makaroff har just slutat deras porträtt i bröstbild, alls ej illa. Jag frågade af lilla storfurstinnan om hon förstod franska, men det tycktes hon ej göra – Engelska tala de, och ryska. Så frågte jag om de ej talte danska "Ær De dansk?" sade madame Flotow med den renaste Kjöbenhavnska accent – Ja hon är så godt som danska, då hon är dotter till ryska generalkonsuln i Kjobenhavn, och lefvat der till 30 års ålder. – Och sedan talte vi bara danska. "Jag ær saa glad at Di är Finlænder, fordet daa ær De ju Kejserindens undersaate, og jeg syns man maa holde sig til sine egne.
Paris d. 8 april (lördag) 82 8 april 1882
Han hade kommit samma dag från Wien för att se Erckmann-Chatrians "les Rantzau" och ta reda på uppsättningen, emedan pjesen skall gå i Kopenhamn. – Döm om vår öfverraskning, glädje. Han trodde, i anledning af mitt sista bref till honom, att jag ännu var i Petersburg, och hade till råga på olyckan glömt såväl min som Runebergs adress, så att han ej ens kunde höra sig åt. Naturligtvis voro vi sent sent tillsammans, och nu på morgonen väntar jag honom hit, för att bo här ordentligt. Jag inrättar åt mig sjelf i salongen, och låter som bäst städa uppe i sängrummet. Hvad det är roligt att träffa honom, tala med honom och höra hans öfverdrifna, lifliga, paradoxala prat.
Paris d. 12 april 82 12 april 1882
Krohn reser troligen om fredag. Han uppmanar mig mycket att skicka en massa saker till en konstutställning i Köpenhamn i nästa år. Hvarföre kan jag ej tänja ut dessa år som gummielasticum – om 10 är det slut med farten och kraften.
Paris d. 1 Juni 1882 1 juni 1882
För resten är Gubben Walter ganska modfäld, och funderar på att öfverge Paris för att slå sig ned i Stockholm eller Köpenhamn. Och Gud vet om han ej gör rätt deri, ty här kan han aldrig väcka uppmärksamhet.
Fragment 23 juni 1882
Krohn vill nödvändigt att jag skall skicka något till Köpenhamn men jag tror ej att staten går in på att ge taflan till icke-Officiella expositioner, och annat har jag ej.
d. 28 juni 1882 28 juni 1882
Min vän Kauffman som är danska Dagbladets korrespondent har skrifvit en artikel om skandinaverna i Salongen, Jag och min tafla upptaga en tredje del af korrespondensen, en hel spalt. Det är då grannt. Han skildrar mig som en Aladdin natur för hvilken allting lyckas – ledsamt dock att jag ej fick gå igenom artikeln förut, så att jag kunnat stryka åtskilliga dumheter. Bl.a. säger han att Köpenhamn är min favoritstad, att jag alla år reser dit, och talar Kjobenhavnsk som en Kjøbenhavner. Tvärsäkert påstår han att om jag ej skulle ha blifvit en "feteret pariser maler" jag otvifvelaktigt hade blifvit en nordisk forfatter, samt säger att jag följer med och är inne i den danska litteraturen som få! Dessutom heter det att jag är af gammal svensk Adel m.m onödigt och ej till ämnet hörande.
Paris d. 3 aug. 1882 3 augusti 1882
Jag reser öfver Köpenhamn dit jag kommer om söndag morgon stannar der till måndag – är om tisdag kl. 7 på morgonen i Stockholm och tar sedan Aura så att jag om onsdag är i Åbo – hvarifrån jag telegraferar.
Paris d. 2 Dec 1882 2 december 1882
Hon tycker ej mycket om Krohn och Kaufmann, då desse i Köpenhamn så ”öfverdrifvet” firat Coquelin, och ställt henne i skuggan. Alltid denna yrkesfåfänga och afvundsjuka.
Odaterat 19 januari 1883
Ack, Mamma skulle höra fru Thaulows tal om äktenskapet – Hon går, i första rummet, och har ledsamt här, så är hennes man henne underlägsen, och följden är att hon på ett indirekt sätt går åt honom i det hon förklarar äktenskap på mer än 5 år vara en orimlighet – barnen skola delas och tillhöra dem som håller mest af dem. o.s.v. Hon är danska och har varit en stor kokett, ser bra ut och är intelligent, han är en tjock, stor, jätte med barnförstånd. Hon anser naturligtvis norrmännen vara "forfærelige” trifs ej i Kristiania och egentligen heller ej här, blott i Köpenhamn. – Men hon är tanklös och taktlös och aktar icke för lof att för så pass främmande som mig, berätta om sina husliga misèrer.
d. 2 febr 83 2 februari 1883
Hvad skall jag skicka till Köpenhamn? Ledsamt att jag ej kan få någon af mina föregående större taflor dit. Hertig Karl är så omogen som tafla att jag ej mera står derför!
d. 9 mars 83 9 mars 1883
Då nu Salong-ågan är öfver, tar jag åter itu med taflan, som borde kunna bli bra. Jag skall skicka en skizz deraf till Kejsaren, och skall, om han tar den, försöka att få den exponerad i Köpenhamn i sommar.
Fredag d. 16 mars 83 16 mars 1883
I dag är jag på så dåligt humör som möjligt, och känner mig som om jag begått ett brott. Jag skickade upp Tajta med, och tänker ändå få henne till Köpenhamn, eftersom expositionen der börjar först i Juli.
Paris d. 6 April 83. 6 april 1883
I förrgår fick jag Mammas sista brev. Hvad det gladde mig att se att ni verkligen tänka på resan i Maj. Jag har allt sedan dess gått och tänkt på huru det borde ställas, huru ni kunde få det trefligt och beqvämt – och få ett annat intryck af resan än bara besvär och möda. Kunde ni vara här omkring d. 15 maj, så skulle ha tre veckor på oss till den 4 Juni, då vi kunde dra mot norden igen, öfver Köpenhamn der vi kunde stanna 1 dag, 2 dagar i Jönköping och 1 dag i Stockholm. Återresan kunde ju göras så lugn och långsam som möjligt – stanna i Köln först, så i Köpenhamn – (Hamburg är kanske ej värdt) der vi skulle bli emottagna af Krohn och mina många vänner.
Fragment 17 april 1883
Se här hur jag tänker mig resan à peu près resa fr. Hfors t. Pburg med nattåg omkr. d. 15 maj 16 och 17 i Petersburg om ni vill. afresa derifrån d. 18 maj kl. 1 ankomst till Berlin d. 20 kl. 6 f.m. afresa derifrån d. 21 kl. 10 f.m. (Således ett dygn i Berlin – sömn – bad, promenad i vagn i Thiergarten) ankomst till Paris d. 22 kl. 10 f.m. sömn – ro – obetydliga uppköp – de första dagarne – Kanske vore Det bättre att resa redan den 10 maj – så vore ni här d. 16, 17. Afresa härifrån omkr. d. 10 juni öfver Köln, (stanna en dag) Hamburg, Kopenhamn (2 dagar) Jönköping 2 dagar Stockholm 1 dag – så vore vi hemma ungefär den 22.
d. 27 april 83 27 april 1883
Bolinders ha hvilat sig i Köpenhamn, Hamburg och Köln – tänk nu noga efter om ni behöfva hvila Er – en direkt biljett gäller för 30 dagar och man har rättighet att stanna hvar som helst på vägen.
Lördag 15 dec. 83 15 december 1883
Hon frågade om de mina, mor och syskon, och intresserade sig specielt för Butti, som, med Capi, allt fortfarande utgör Kejsarens ögonfägnad. – "Och så ha vi varit i Kjobenhavn" sade hon” ja ändtligen ha vi igen varit i Kjøbenhavn och jag var så glad deråt. Hon menade att jag skulle bli förtviflad här öfver mörkret, hvari jag instämde. Det var en förfärlig massa uppvaktande den dagen, 25 stycken ungefär, deribland utländska ministrar i full skrud, generaler, hvaribland en fransk general, kammarherrar och kammarjunkare. Jag var den enda i frack.
Petersburg söndag afton 30 december 1883
Jag vet ej hvad det var som gjorde af Mammas bref liksom ett svar på så många frågor som jag ställt till mig sjelf under de sista dagarne. Det är ändå bra lyckligt att jag just hos Mamma, i urkällan till mitt väsende, finner två ting som jag så mycket saknar omkring mig: helsa och harmoni. Också är hvarje bref från mamma som en påminnelse om att också jag är stark och ung ännu. Olyckliga lynne jag har detta att låta nedslå sig af allt möjligt strunt och isynnerhet af saker som alls ej angå mig. – Jag saknar er fortfarande. Hvarför ha vi alla ej fått bo i ett konstland – hvarföre äro vi ej födda i Italien, i Paris, i München, i Köpenhamn t.o.m. Jag skulle då kunna vara hos Eder ständigt, och min personlighet skulle vinna oändligt derpå.
Fragment 1 januari 1884
Jag tror ej jag skickar den Jacobsonska taflan till Petersburg, utan tänker på att få den med i en utställning af flere saker som jag allt mera funderar på för Köpenhamn och Stockholm.
Tisdag morgon 1 januari 1884
Några, som nyligen Egusquiza och en förläggare i Köpenhamn, bli förargade då jag ej svarara.
Odaterat 1 januari 1884
Då jag ej skickades till Petit, skyndade jag mig genast af afsända Mammas porträtt till Köpenhamn, der det kommer att uppställas d. 1sta maj. Jag har fernissat det och det tar sig mycket stiligt ut i en rikt förgyld ram, som Mamma för resten såg här i ateliern.
Petersburg d. 11 Jan 84 11 januari 1884
Jag har sett Coquelin 2 gånger – sist i Gringoire och Tartuffe. Gringoire gick ej i publiken här – pjesen är för fin och för välskrifven för dem. Han är mästerlig, Coquelin – isynnerhet i monologerna. Neiglick är der hvarje dag, och var dessutom hos C. en morgon på uppvaktning, få att få besked om Helsingforsresan. Denna blir ej af nu, men i nästa år lofvade han komma öfver Kjöbenhavn–Stockholm till oss.
Måndag d. 10 mars 1884 10 mars 1884
I dag har jag fått ett stort paket från Akademin i Stockholm som kallar mig till utländsk ledamot. – Ännu har jag ej fått något dylikt från Kjøbenhavn.
Paris d. 8 maj 84. 8 maj 1884
Deremot gör Mammas porträtt stormande lycka i Köpenhamn. Jag skickar samtidigt med detta ett nummer af danska Dagbladet der Mamma får läsa den grannaste kritik jag ännu någonsin fått. Att kritikern gör en karakteristik af Mamma der jag ville ändra ett och hvarje förstås af vårt nordiska begär att ta ur målerier mera än der finnes. – Jag tycker hvad det skall vara för en godbit för Bertha när hon får läsa att Mamma "ær tækkelig". Men utom tidningsartikeln har jag sqvallervägen fått höra att hela Köpenhamn springer och ser på porträttet, att alla menniskor tala derom och att konstnärerna der rynka på näsan ått denna oväntade succès. – Det blir kinkigt att ställa ut något efter detta, och dock vill jag försöka att göra en utställning der i höst.
För Stockholm är jag mera rädd än för Köpenhamn. 1• begriper de sig ej ditåt så mycket på konst 2• känner jag på mig att min fiende Josephsons ande hvilar öfver en del Stockholmsglopar och Stockholmskritiker. 3• behagar mig herr Blanch ej det ringaste. – Kommer tid kommer råd och jag bekymrar mig ännu ej öfver detta.
d. 10 maj 84 10 maj 1884
Jag arbetar temmeligen flitigt dessa tider för att få några mindre saker färdiga – endera för konsthandlare eller också för att ställa ut i Köpenhamn.
Af Hirschsprung, som var här i går hörde jag om Mammas porträtts stora succès. Konstnärerna och deras vänner härtill H. räknar sig, protestera tyst. Det är ledsamt nog att hela denna sak blifvit litet polemisk. – Denna oväntade succès gör en utställning i Köpenhamn allt svårare för mig. Är den icke utmärkt så kommer naturligtvis kritiken att slå ned på mig, ty efter det öfverdrifna berömmet måste en reaktion komma.
Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24 mars 1885
Kallt väder; längtar till Köpenhamn.
Paris d. 8 april 85 8 april 1885
Hoppas att Alexandra Edelfelt fått breven från Köpenhamn och Köln; har telegraferat samma dag; ledsamt att inte ha brev hemifrån "emot sig" i Paris.
Paris lördag 18 april 85 18 april 1885
Krøyer reste tillbaka till Köpenhamn i går för att fullborda ett porträtt av Emil Poulsen med fru; kommer tillbaka om tre veckor; Köpenhamn ligger så mycket närmare Europa.
Paris d. 22 april 85 22 april 1885
Roligt att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt "haft utbyte" av Bangs försläsningar; modern har frågat vad man anser om Bang i Danmark; enligt Edelfelt anser man att Bang har stor talang, men finner honom lustig; Edelfelt citerar Pietro Krohn: "Jeg kan ikke lide hysteriske mandfolk" [på danska]; Bjørnson anser lika; i Köpenhamn umgås Bang med sina likar, "små magra pessimister"; inte konstnärer, Krohn eller Benzon, eller skådespelarna vid Det Kongelige Teater.
Paris d. 12 Juni 1885 sent på aftonen. 12 juni 1885
Edelfelt tidsplanerar och undrar hur det ska gå med porträttet av Madame Appert i Köpenhamn.
Paris söndag d. 28 juni 85 på aftonen 28 juni 1885
Edelfelt hoppas vara klar för hemresa snart; funderar på att ta båten från Lübeck, eller resa via Köpenhamn.
Paris, tisdag d 18 maj 86 18 maj 1886
Greve de Kergorley är förste sekreterare vid franska legationen i Köpenhamn; har bett om sitt porträtt för 1000 franc; beskrivning av hans utseende, påminner om Don Quijote.
Paris d. 9 Juli 86 9 juli 1886
Edelfelt reser från Paris måndagen den 12 juli; han kommer till Köpenhamn den 14 juli och reser därifrån den 16 juli; kommer till Stockholm den 17 juli och är hemma följande kväll.
Palmsöndag 1887 1 januari 1887
Edelfelts resplaner för sommaren med Alexandra, Annie och Berta Edelfelt är allvarligt menade, försäkrar han: Edelfelt undrar om de vill komma till Köpenhamn och sedan fortsätta resa i Finland.
Edelfelt måste resa i Finland för att teckna och skriva för tidningen Harpers; han föreslår att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt möter honom i Köpenhamn i början av juni, att de vistas där i åtta dagar och sedan reser hem till Haiko, vilket beräknas ta åtta dagar; sedan kan Edelfelt åka till Imatra och vidare mot Norden med systrarna; han hoppas komma tillbaka till Haiko med skisser, Annie Edelfelt med fotografier och Berta Edelfelt med resebeskrivningar eller "små snolleska sonetter" [sonetter i Snoilskys stil], alltefter vad hon själv finner lämpligast.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26 februari 1887
Edelfelt hoppas fortfarande att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt kommer till Köpenhamn; han planerar åtta dagar i Köpenhamn och sedan hemresa genom Sverige; synd att resan till Paris är så lång, Edelfelt skulle vilja se Alexandra, Annie och Berta Edelfelt i Paris.
Paris, d. 31 mars 87 31 mars 1887
Neiglick har köpt en skrivmaskin i Köpenhamn och är mycket stolt över den; Neiglick och Edelfelt övade sig på att skriva med den och märkte att det behövs fingerfärdighet och koncentration för att använda den.
Paris d. 27 april 1887 27 april 1887
Edelfelt hade önskat få se Alexandra, Annie och Berta Edelfelt i Paris; nu får han nöja sig med att träffa dem i Köpenhamn; det skulle ha varit roligt att höra Bertas intryck av staden, men Paris skulle sannolikt p.g.a. den poltiska spänningen och krigsrykten inte ha visat sig från sin bästa sida; Edelfelt planerar Alexandras, Annies och Berta Edelfelts besök i tankarna; då han kan slita sig loss från sitt "usla måleri" och går ned till Place de la Concorde och går över broarna, då tänker han vad allt han skulle vilja visa dem.
Paris d. 12 maj 87 12 maj 1887
Jean Baptiste Pasteur ber Edelfelt måla ett porträtt av deras bekanta fru Holmblad i Köpenhamn för 2500 franc; Edelfelt skulle i så fall måla fyra timmar om dagen, frun skulle inte orka sitta mer än så, och sedan skulle han kunna umgås med Alexandra, Annie och Berta Edelfelt; porträttbeställningen skulle inskränka en vecka på den finska resan.
Paris d. 5 juni 87 5 juni 1887
Edelfelt hinner inte måla porträtt av fru Holmblad i i Köpenhamn.
Alexandra, Annie och Berta Edelfelt har gett upp tanken på att resa till Köpenhamn; Edelfelt reser i stället över Schweiz för att träffa Ellan de la Chapelle.
Edelfelt har inget speciellt att uträtta i Köpenhamn; då blir det bara flängande med visiter; Krohn är den enda som Edelfelt vill träffa i Köpenhamn och honom träffar han i Paris.
Edelfelt gläder sig åt resan i Finland; för Annie och Berta Edelfelt blir den inte så rolig som en resa till Köpenhamn, men resan till Köpenhamn och Paris får göras ett annat år.
Det skulle spara tid att ta ångbåten från Köpenhamn till Helsingfors , men den går vid en tidpunkt då Edelfelt redan hoppas vara hemma.
Paris 21 mars 21 mars 1888
Edelfelt har varit hos Antonin Proust för att tala om utställandet av porträttet av Pasteur i Köpenhamn; Edelfelt behöver inget annat att ställa ut i så fall.
Onsdag morgon 11 april 1888 11 april 1888
Edelfelt har varit hos Petit för att tala om porträttet av Pasteur; fransmännen lånar porträttet för att ställa ut det i Köpenhamn [Nordiska konstutställningen i Köpenhamn 1888], men danskarna vill inte att Edelfelts och Stevens verk ingår i den franska avdelningen, eftersom de inte är födda fransmän.
Huvudsaken för Edelfelt är att få porträttet av Pasteur till Köpenhamn den enda gången han får ställa ut det i Norden; det skulle ha sett bättre ut i den franska avdelningen än bland Liljelunds och Marga Kiseleffs verk, men "schto djälats?", vad göra?
Porträttet av Pasteur måste ställas ut i samma byggnad som de andra franska tavlorna, annars betalar franska staten inte försäkringen och frakten; Petit löste problemet:, han låtsas inte veta om danskarnas krångel och skickar porträttet av Pasteur och Stevens verk till Köpenhamn.
Paris 20 april 88 20 april 1888
Edelfelt önskar att den politiska situationen skulle lugna sig så att Berta Edelfelt skulle kunna komma till Paris; han undrar om det inte finns något ressällskap för henne; Edelfelt skulle kunna skicka respengar i maj och så skulle hon komma hem med Edelfelt och Ellan i mitten eller i slutet av juni och se utställningen i Köpenhamn.
Paris 31 maj 1888 31 maj 1888
Hulda von Born har skrivit från Köpenhamn; hon menar att den finländska avdelningen på utställningen är usel, att Edelfelts verk är dåligt placerade och att den finländska avdelningen är för liten.
Paris 21 juni 91 21 juni 1891
Tills vidare ha vi tänkt att Ellan, pojken och bonnen skulle resa om en vecka, eller de sista dagarne af juni härifrån till Köpenhamn och derifrån per ångbåt till Finland Ellan hade tänkt komma först till Haiko för att presentera pojken, men jag tycker det är bättre hon kommer sedan, då jag är der – hur trångt det än må bli – annars får jag alls ej se honom.
Paris 2 juli 1891. 2 juli 1891
Pojken är frisk och vi tänka nu att det kanske är bäst för honom att Ellan ger sig af med den nya engelska och pojken så snart som möjligt. Om tre fyra dagar var det af och nästa onsdag resa de med Guds hjelp från Köpenhamn till Hangö. Der blifva de några dagar och så kommer Ellan och presenterar pojken på Haiko och lemnar honom kanske der någon dag för att under tiden se på den omtalade villan i Brunnsparken – sedan först reser hon till Saaris.
Paris söndag 5 Juli 91 fortsatt söndag 12 Juli 91 5 juli 1891
Det är en rysligt öde med Ellans alla saker, som enligt nyss ingånget telegram ännu ej kommit till Köln. Hon får stanna der flere dagar och försummar ångbåten från Köpenhamn allt för det fä aktiga Sleepingcar bolagets skull. Det är ju bättre än en personlig olycka, sjukdom, kollisioner och sådant, men bra tråkigt är det i alla fall. Det här är uteslutande bolagets fel, de tillstodo naivt i går att de glömt bagaget på plan de l'Opera. –
12 juli, en vecka senare. Ja, detta uppskof för bagagets skull har förorsakat oss bra mycken förargelse. Jag var alldeles sjuk af att gå och gräla och skålla och hota med process, söndag, måndag och tisdag – Till tisdag afton fick Ellan och pojken vänta i Köln på bagaget – utan att ha en tråd att sätta på sig. Jag har tänkt begära skadeersättning, och alla menniskor anse mig böra göra det, men då är det att kasta sig in i en process som Kanske räcker länge och kostar pengar. Dessutom känna ju dessa kanaljer till alla möjliga Krokvägar som jag ej kan ha någon Aning om – de känna sitt tjuftycke och jag gör det ju ej – ergo bli de alltid styfvare än jag De sista underrättelserna jag hade från Ellan voro från Kiel, den 8de Jag förmodar att hon nu redan lemnat Köpenhamn. Om flickorna emellertid rest till Hangö den 10de så få de vänta några dagar innan de får råka Ellan och pojken – Jag skulle så gerna vilja att han kunde komma och "presenter ses hommages" på Haiko – Mamma skulle få se hvilken treflig pojke det är. –
Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
Det hade varit ett rysligt spektakel om flickorna hade gett sig af till Hangö för att träffa Ellan, då hon först en vecka efteråt kom- dit. Hon borde vara der som i morgon fredag. Hon stannade från fredagen till Onsdagen i Köpenhamn och flyttade om lördagen ut till Krohns. Jag fick just ett bref från Krohn deri han berättar att de öfvertalat henne att komma dit ut till dem i Rosenvænget. De tyckas vara mycket förtjusta i min son.
25 juli 91 25 juli 1891
Mme Grancher är ånyo påbörjad och jag hoppas få henne färdig på 8 dagar med Guds hjelp blir jag färdig att resa d. 5 augusti troligen öfver Köpenhamn och Stockholm.
tyvärr ännu Paris 2 augusti 1891 2 augusti 1891
Mme Grancher är ännu ej färdig – som detta porträtt emellertid lofvar att bli ganska bra är jag ej så missnöjd med min förlängda sejour här som jag möjligen varit, om äfven denna duk blifvit dålig först om onsdag tror jag jag får den färdig, får jag då pengar så kan jag på två tre dagar klarera mina affärer och resa af fredag eller lördag, som jag tänker öfver Köpenhamn der jag stannar 2 dagar för att helsa på Krohn och för att se på målningarna i universitetet
Om några dagar komma Anna Knorrning och fru Törngren hit och Jag reser kanske med dem från Köpenhamn om det passar i stycket
Paris 6 augusti 1891 6 augusti 1891
Anna Knorring och fru Törngren äro här. I går var jag och åt middag med dem. Det hade varit roligt att resa med dem på Nidaros den 12 från Köpenhamn –
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22 maj 1892
Dagnan har jag sett alla dagar – han är så uppmuntrande och vänlig som alltid och så ovanligt klok och klar – och jag tror att han och alla andra af mina vänner verkligen ha vänskap för mig Courtois blir allt mera maniaque med sitt eviga predikande, pedantisk med sin atelier och trädgård som äro hållna som dockskåp. Hos Emile Bastien var jag i dag på frukost med Dagnans och Collin – Det var så underligt att bli återflyttad genom dessa gamla kamrater och J. Bastien-Lepages utmärkta taflor som hänga kring väggarna, till de första åren af 80 talet – Tusen minnen. Jag måste dock tillstå att jag ej sörjer öfver min "forna glöd" jag tror nämligen att jag har lika mycket qvar deraf ännu. De närmaste 40 åren som man så mycket skrämt mig för i Köpenhamn, skrattar man åt här bland dessa otroligt lifskraftiga fransmän. Dagnan bevisade mig med siffror att Rembrandt, Tizian, Frans Hals, Velasquez, Ingres, Meissonier gjort sina bästa saker efter 40 år många vid 60 år. Je ne comprende pas le mot "vidé" – il n' i i que ceux qui nous jamais bien en, qui soient vidés à la ens".
Söndag 29 maj 92 29 maj 1892
I morgon måndag afton reser jag med herrskapet Kröyer tillbaka till Köbenhavn. Der gör jag fru Krags porträtt färdigt och hoppas d. 10 : 12 juni vara i Stockholm. Flickorna kunna ju komma då, icke sant – De äro ju hemma igen på 2 dagar och kunna derför vara på Haiko till midsommar.
Höjfjeldssanatoriet Gausdal Norge 1 januari 1893
Jag väntar bref från Köpenhamn angående de Moltkeska porträtterna De sista underrättelserna sade att de mycket gerna ville att jag nu strax skulle börja åtminstone ett. – Det blir visserligen litet längre tills jag då kommer hem till Haiko och Mamma men Krohn anser att jag vore galen om jag ej gjorde åtminstone något på denna betydliga beställning nu. Härifrån till Hfors öfver Köpenhamn är dessutom billigare än öfver Stockholm, märkvärdigt nog.
Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
vernissagefrukosten med Thaulow, skandinaver (d. v. s alla israels stammar från Göteborg och Köpenhamn.) den gör mig ej glad mera – utan fyller mitt sinne med grubbel öfver alla officiella högtiders intighet. Dessutom tycker jag att målarne den dagen förefalla såsom Cingalesare, Eldslandsmenniskor och Aschantées i Jardin d'acclimatution – publiken och göteborgsjudarne få då för 6, 7, francs, som en frukost kostar, se detta folk i naturtillstånd. Det qväljer mig. Thaulow, som, stor och tjock och i grunden likgiltig för allt annat än sig sjelf och sin egen penningevinst – har en sorts representativ böjelse att "vara tillsammans" med skandinaver inför fransmän, skåla och hurra, med ett ord utföra en slags norsk Buffalo Bills Wild West Company, som jag afskyr.
På eftermiddagen gick jag omkring med grefvinnan Moltke, fru Torneblad och hennes dotter Signe – (Mamman har kommit och blir här till månadens slut) fru Holmblad från Göteborg [med blyerts:] Köpenhamn och Mme Artôt. – Stackars Sofi Wolkoff kunde ej komma emedan hennes gosse oläsligt igen blöder hvar natt och är mycket skrabbig. – Emellertid gick jag till dem och blef emottagen som en räddande engel, ty deras lif är ju ej omvexlande, och sorgligt till. De höllo mig qvar till middag, och så på aftonen var jag af Mme Artôt bjuden i hennes loge på Valkyrian – det var en väl änvänd dag icke samt, för en som haft influenzan
Paris 29 maj 93 29 maj 1893
Jag måste göra en J. L. Runeberg för Finland, i 19 seklet och göra den här der den skall graveras. Detta tar mig en vecka och jag kan således ej tänka på att resa för än nästa tisdag eller onsdag. Huru jag sedan gör vet jag ej, om jag far direkt till Stockholm och derefter till Köpenhamn (der Krag väntar mig) eller tvärtom Ja nog behöfvs det med att börja på med det der Djursholms idiotiserandet igen – jag hoppas dock det skall vara gjort på högst en vecka.
Paris 5 juni 1893 5 juni 1893
Till Köpenhamn kan jag ju komma senare tillbaka efter Norge, men jag kan ej denna gång igen lemna Rydberg. I Köpenhamn måste jag dessutom stanna 2 dagar för att retouchera fru Holmblads ögon. – det är ett öde med dessa porträtt i olika länder!
– Hur jag skall reda ut allt detta med resan till Norge? Vill Mamma skrifva till Krohn, Rosenvænget Marstrandsvej – så får jag säkert brefvet. Det går omkring för mig i min arma hjerta. Jag ville så gerna vara Ellan till lags. I Köpenhamn har jag kammarherre Krags porträtt att måla, och han sitter der och väntar på mig.
Stockholm midsommardagen 93 24 juni 1893
I går i Kbenhvn bjöd jag Krohns på middag, som var lika så lifvad som hjertligt – Mario var med. Det är ändå så herrligt att känna sådan sympati och vänskap i luften. Till båten kom Pasteur och sade att Carl Jacobson (Mecenaten) vill ha sin yngsta dotter målad af mig. likaså har jag fått beställning på 2 stora porträtter af grefven och grefvinnan Moltke-Bregentved – när skall allt detta ske?
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9 juli 1893
Som jag kan färdas här i Europa numera utan att träffa någon bekant under der första halftimmen af mitt uppehåll på ett ställe, träffade vi, straxsom vi kommo till Kristiania Octavius Hansen (höjer oläsligt advokaten) fr. Khvn. Otto Benzons svärfar med 2 dötre, som skulle göra en fodtur genom Norge. Vi voro litet med dem och O. H. förklarar nu att han som fordom varit en af Björnsons intimaste, nu begynt bli "lidt degoutered af ham" som politiker. Hela Bjsons prat om skilnaden mellan en agitator och en politiker förstod han ej. På grund af denna teori, tar han, agitatorn Björnson, till harapasset nu och låter politikerna reda ut konseqvenserna af hans läror – B. sade mig i Khvn. I ett trögt folk, som det norska, behöfs det en agitator som bara sätter sinnena i rörelse. Men detta är ju ytterst farligt och Bson har mycket på sitt samvete uti alla dessa dumma konsulats och flagghistorier, som kanske föra till krig innan man vet ordet af. Octavius Hansen sade dessutom att B.B varit så otroligt naïv, att han verkligen, på fullt allvar i höstas trodde att Sigurd Ibsen tvärt skulle bli utrikesminister, och få gage som sådan. Så trodde han vid bröllopet – nu blef Sigurd Ibsen emellertid ej norsk utrikes minister, och da blef Bargliot gal i hodet och så blef Björnson knusende vred på ministrarna som ej strax "grejede" saken. Emellertid sitter nu Sigurd Ibsen med fru på Aulestad hos brodren Ejvind Björnson som är gift med en rik bonddotter. De strålande litterära namnen och allt detta politiska kannstöperi lär emellertid ej behaga bonden svär fadren.
Gausdal måndag 11 juli 1893 11 juli 1893
Gud vare Tack och lof. Sedan jag väntat under ett alldeles förryckt crescendo af oro sedan den 5te juli (således 12 dagar) på underrättelser från Mamma och Er alla, fick jag i dag telegrammet, afsändt i går, samt Berthas två bref af den 6te och 12 juli. Sådan är postgången i detta hand, der man i allmänhet låter resande och utländingar nöja sig med den herrliga bergsluften, men der alla andra lifvets förnödenheter äro si och så. Tänk bara att det fins telefon härifrån till Lillehammer – men ej telefon på telegrafstationen – ett depesch föres derför med "Halvor kusk" – när han ej glömmer det till 24 timmar senare. Tålamod får man ha. – Resan är också komplicerad och så ställd att de som skola till Stockholm få vänta 6 timmar på en station och de som ämna sig till Kbnhvn 12 timmar i Kristiania – nå allt det der har ingenting att betyda nu när jag vet att Mamma är bättre, att Mamma är på godt humör och att det med Guds hjelp således går framåt.
Hvad säger Mamma om min plan (ifrigt understödd af Krohn) att lemna Norge för att under de veckor Ellan ännu är här måla ett af de Moltkeska porträtten på Bregentved. Jag kommer nog ändå hem i Augusti till Mammas födelsedag och förr Jag fick telegram från Kbnhvn "Bregentved venter Dem" och Krohn mente att då jag ändå ej har någon bestämdt tafla att måla nu vore jag galen om jag icke åtminstone började med porträttena. Det är ju ändå ett temmeligen betydande "pengespörsmål". Carl Jacobsen måste jag också träffa ehuru det ej kan blir tal om att göra hans flicka nu. Det är ju också en client som heter duga. –
troligen reser jag ångbåt på min födelsedag till Kjøbenhavn. Vill ni skrifva dit poste restante – ty Klohns äro ute på Humlebæk vid Helsingör) så gör det.
Gausdal 18 Juli 1893 18 juli 1893
Som jag skref i går reser jag till Köpenhamn – Jag är sålunda faktiskt närmare Mamma och skall försöka slippa porträtterna (eller det ena bara) med Så liten tidsutdrägt som möjligt, Så att jag snart igen kan få ta min älskade Mamma i famn och säga hur innerligt jag längtat hela sommaren efter den glada stunden.
Bregentved, Haslev söndag 29 juli 1893 29 juli 1893
Jag hade lofvat att tala om Norge – nåväl det var roligt att se, men för ingen del ville jag bo der. Jag tyckte der genom gående saknades trefnad, likasom menniskorna icke äro särdeles tillmötesgående tycker jag. Denna otroliga suffisance och förnöjelse med allt deras eget, är alldeles obegriplig för oss finnar, som lärt oss af ett hårdt öde att vara skeptiska vis à vis vår egen styrka och dugtighet. Eget nog fick jag ej tag i Grieg stämningen der – hvad som mest sysselsatte mina tankar var Brand, Det der underligt hårda, omedgörliga. Städerna äro särdeles otrefiga, Kristiania specielt. Det finnes hvarken den trefliga gemytliga köpenhamnska sidan eller den mera storslagna Stockholmska. – Jag gick ofta och tänkte på det Norge jag gjort opp i min fantasi, diktens, musikens Norge – och fick alls ej tag i något motsvarande bland menniskorna. Hvad som är så herrligt med naturen är att den ser så snygg ut der. Alla rinnande vatten och andra äro kristallklara och luften är verkligen som klart källvatten från Torilon, (om Mamma mins, på Kiala)
Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6 augusti 1893
Hvad det är roligt med Koki. Jag skall be Pasteur och Krohns ta hand om honom – likaså grefve Emil Moltke – får se om jag sjelf får i honom under det dygn jag är i Kjobenhavn.
Bregentved 11 aug 93 11 augusti 1893
Det vore bra roligt att träffa Koki den förmiddag jag kommer att vara i Kbnhvn. Jag har redan rekommendat honom till hofchefen gr. Moltke, som sade att han bestämdt ofta kommer att träffa honom, likaså till yngsta brodren Erik Moltke. Dessutom skall jag be Pasteur och Krohns ta hand om honom.
Berlin W., den 29 Maj 1894 29 maj 1894
Ja, nu skäms jag ögonen ur mig igen öfver mitt slarf med brefskrifningen. De sammanrafsade raderna från Nästved station räknas ej, och då står det sorgliga faktum oförändradt att jag ej gifvit något lifstecken från mig sedan jag lemnade Köpenham.
Har Mamma fått sakerna och det rek. brefvet från Kjøbenhavn? Då vi efter all sannolikhet äro hemma i medlet af juni (åtminstone Ellan) så är det kanske bäst att flickorna vänta med beställningen af tyget tills vi komma, så få vi bestyra om det – det hastar ju ej då det är till stadsmöblerna, icke sannt!
Paris den 6 juni, Gustafsdagen 1894. 6 juni 1894
Ellan packar in och säger att hon reser om fredag kl. 1 på dagen – hon skulle då vara i Helsingfors tisdag morgon (via Lybeck) Jag kan ej begripa hur jag skulle kunna bli färdig till dess. Kan jag det ej reser jag öfver Köpenhamns nästa onsdag och är då fredagen d. 15 i Hfors på qvällen (öfver Hangö)
torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18 oktober 1894
Af Krohn i Köpenhamn får jag egentligen icke några förnuftiga råd – han har nu mera att göra än någonsin. Hans fru gret då hon talte om hur öfveransträngd han var och hur litet hon såg honom. Jag företog mig att allvarligt förehålla honom att ingen konstindustrisutställning i verlden var värd så mycket som hans lif, och att han måste skona sig, för fruns och barnens skull. Men jag tror det är omöjligt. Det är en sjuklig nervöst verksamhetsifver som icke kan efter min mening, sluta väl. två gånger lyckades jag narra honom ut, och sedan han pratat en stund var han som en annan menniska. –
Till Ellan skref jag redan att jag måndag afton var bjuden på middag för Drachmann hos professor Feilberg. Det var verkligen underligt att se D. med familj – han var näml. kommen till Kbhvn till följd af äldste sonens konfirmation. Han läste upp en längre dikt – om honom sjelf naturligtvis, vacker i formen fornnordisk till innehållst. Men det var något i det hela som sade att han blifvit gammal, och det duger han minst till af alla. Han höll med ens under middagen ett vackert tal för mig, der han (mindre smickrande) jemförde mig med sig sjelf som vagabond och lösdrifvare – han trodde dock att han visste hvar jag var hemma – i finska folkets och mina vänner hjertan. Jag hade just läst förskrevet och kunde tala med honom om de herrliga lyriska sakerna der. Hans fru ser mycket vänlig ut hvitblond med rödt ansigte. Hvad den stackarn ändå måtte ha gått igenom! – Han skall resa tillbaka till Hamburg igen, troligen till – Edith! Är det icke besynnerligt att sådana der gamla hundar aldrig skola få nog af älskog? Och denna idealiska dyrkan för en caféchantant diva (ty hvart ord i boken är sant utom systerskapet naturligtvis)! Han talade om att vi vore galna om vi läte oss förbryllas af symbolismen och hvad det allt heter. – Symbolismen lefver ej länge, ty den är född utgammal – vi hade åtminstone blod i ådrorna." – Och när det blef fråga om Goethe, då var D. i sitt esse! – Han var mycket glad åt att jag skulle ta ihop med Fänrik Stål Det skulle ligga för mig, mente han. Krohn säger detsamma. "Det vill du göra briljant, bedre än Svenske Billeder" säger han. – Ack ja, allt är ju ej forloradt fastän jag råkat in i den här otäcka återvändsgränden med hennes porträtt, mod har jag, helsa har jag och jag känner mig alls ej gammal och grå ännu.
Då jag sist var inne i Köpenhamn träffade jag Acku och Marie Louise vid bangården. De skulle följa Estelle till tåget – hon reste med Aina Ehrnrooth och fröken Leander. Dessa senare såg jag dock ej, ty jag var tvungen taga ett tidigare tåg. Acku var mycket nyter – hade fått stipendiet. är det icke besynnerligt. Högst "tuschur" och glad, optimist som alltid. Så skulle jag vara!
Bregentved Haslev st. 19 Okt 94 19 oktober 1894
– Det är ju mycket sorgliga underrättelser om Kejsarens helsa. Ingen resa till Korfu och Bulletin om att tillståndet förvärrats. Gud vare vårt stackars Finland nådigt! Denna kejsare hade i alla fall bevarat vår konstitution och vill oss bestämdt intet ondt. Att han varit illa rådd, ofta af våra egna kan han ju ej rå för – Om jag ej skulle komma hem skall jag gå eden hvar det då skall vara. Jag kan emellertid ej förstå att ryska konsuln i skall ha med saken att göra – det vore ju det naturligaste. i Köpenhamn känner jag många jurister som nog kunna upplysa mig derom.
Bregentved lördag 28 Okt 1894 28 oktober 1894
Farväl för denna gång. Gud vare med Er och hålle sin hand öfver Er – det är min dagliga bön. Hvad det är ledsamt att tänka att jag behöfver 10 dagar för att få svar på detta Skrif hit eller kanske hellre till kunstindustri museum Kjøbenhavn. Tusen helsningar
Bregentved tisdag 30 okt 94 30 oktober 1894
Jag gnor som sagdt på och målar så mycket jag hinner, ger mig knappast tid att gå ut "en dejlig Tur" i ösregnet. Med Guds hjelp hoppas jag vara färdig lördag eller måndag – får se om Frederik då blir mera nöjd. Deras ideal är som målare är en professor Jensen i Khvn, som målare mycket i Berndtson stil, men mycket mera hårdt och stelt, förstorade fotografier, rätt och slätt. Ack hvad prinsessan Marie hade rätt då hon sade: "vous êtes bien bon de vous tourmenter ainsi – vous leur donneriez une photographie colorieé, que cela leur plarrait mieux qu'un chef d'oeuvre. Men som sagdt – jag tar det från den stoiska sidan och hoppas snart bli färdig – en månad hade ju också kunnat gå till strunt i Hfors. Nu har jag emellertid lärt mig tålamod och finner att den dygden, likasom alla andra inte är så svår bara man kommer i farten.
Några sånger af Sibelius ha sjungits i Köpenhamn på en koncert – kritiken var ytterst strängt. Svendsen som jag mötte menade att han gerna ville spela något symfoniskt af Sibelius att han bedt Kajanus derom, men att han aldrig ännu fått läsa en rad af Sibelius. – Jag lofvar spela det bra, sade Svendsen. Hvarför göra de ingenting för en sådan sak. Det vore kanske bättre än det problematiska supandet med Gallén.
Bregentved 1 nov – 94 1 november 1894
Nu på aftonen kom det sorgliga budskapet att Kejsaren dött – efter de sista dagarnes mera lugnande telegram kunde man icke vänta att katastrofen var så nära. Jag tänker oupphörligt på Finland och dess öde – måtte den nya Kejsaren verkligen vara vesterländskt sinnad, måtte han komma ihog sin slägts traditioner, besvära vår grundlag och låta oss lefva så som vi gjort det förr, då får han sina trognaste och bästa undersåtar bland Finlands folk. Kejsarn Alexander III hade något så godt och manligt i sin blick, han var alltid så utmärkt vänlig mot mig – att jag känner förlusten som rent personlig. Ännu senaste sommar hade han upprepade gånger frågat efter mig. Hans ärliga arbete för freden, hans hat till kriget och den allmänna aktning han åtnjöt i Europa göra honom nu efter döden till en vacker och ädel historisk personlighet. – Om dessa kodifikationskomitéer i Petersburg icke gjort något ondt åt vårt land och vårt samhällskick, så tror jag att vi till största delen ha att tacka kejsaren derför. Jag tror att man nu på hans döda mull skall uppskatta honom bättre än förut. Den stackars Kejsarinnan – Det är svårt att tänka sig hennes förtviflan och sorg. – Jag hade gått upp på mitt rum då grefven skickade upp ett skrifvet meddelande och Kejsarens död. Jag kom ned och fann dem mycket bestörta. Att de båda genast tänkte på Finland höll jag dem räkning för och som grefvinnan skulle gå upp till en gudstjenst för folket i kapellet sade hon till mig med tårar i ögonen: "Nu vill jag gå och be för deras land". Ja, Gud gifve den nye unge Kejsaren (Tänk ett år äldre än Bertha!) förstånd och mod och ädla känslor för de svage och små. Koki sade sist i Kbhvn att han tronföljaren, var "très intelligent" – och det är ju redan en stor lycka. Att han har engelska sympathier är också lyckligt – Är det icke besynnerligt med den fransk- ryska alliancen och dess två förnämsta upphofsmän kejsare Alexander III och Carnot, båda två döda nu ett år efter festligheterna i Toulon och Paris!
Här ha vi rigtigt novemberväder nu. rococomonumenten i parken se malplacerade ut bland fallna, hvirflande löf och med vattpussar på gångarne. Alla blommor borta. Det hviner af nordanvinden i knutarne. Det vore ej roligt att sitta på Östersjön nu. I hvarje fall stannar jag nästa vecka i Köpenhamn Skrif derför till Krohns Marstrandsvej 4. Jag kan ännu ej säga hvad jag gör – jag kan ej nu tänka derpå – hufvudsaken är att komma lös härifrån med heder.
Säg Ellan att Pasteur resa ifrån Kbhvn i dag – han har blifvit utnämd till redacteur i Utrikesministeriet i Paris (han skrifver näml. briljant och hans diplomatiska noter äro beundrade af alla) får se huru länge han får vara der. Om han sjelf är nöjd med utnämningen vet jag ej.
Är det säkert att jag för edgången i Kbhvn ej behöfver en bestyrkt afskrift af Skuldsedeln?
Bregentved, måndag 5 nov 1894 5 november 1894
Det gjorde mig mycket mycket ondt att ni genom Öhmans bref och tidningar fått veta af den grymma Göteborgshistorien. Jag hade läst alla dessa tidningar sedan 14 dagar. Då jag näml. sist var inne i Köpenham (i morgon blir det 14 dagar sedan) fick jag genast på morgonen i teaterkafeet se några svenska tidningar som talte om detta. Jag var naturligtvid utom mig och hade ej mod att söka upp Koki som jag tänkt. Först kl. 6 hade jag rendez vous med Krohn och åt middag med honom ute i staden – Han är en vän i lif i död när man får tala med honom – han tyckte naturligtvis det var djupt sorgligt men tröstade mig i alla fall med att det var en lycka att det icke skett i samma land – att ingen menniska kunde falla på den tanken att mitt namn derigenom blefve vanhedradt – äfven om, såsom jag i min pessimism antog och fruktade, det hade varit några oregelbundenheter som farbror Erik var skuld i. – Krohn har genomgått något mycket värre – tänk han har för 6, 7 år sedan sjelf varit tvungen ange en köttslig kusin som har hans namn, för förfalskning – för att derigenom rädda en annan, misstänkt kusin. –
i Köpenhamn, när jag engång kommer dit gör jag färdiga Krohns och Marios profiler som jag målat upp och som lofva att bli rigtigt bra.
Jag far ej till Köpenhamn för än porträttet är alldeles färdigt, signeradt och upphängt. Det måste bli färdigt denna vecka ty nästa vecka ha de igen jagt här, och då gå igen 3 dagar förlorade utom att det är så gräsligt tröttande detta prat med obekanta, isynnerhet när man har annat allvarlig att tänka på.
Paris 26 mars 1895 26 mars 1895
I söndags var jag på diplomatmiddag hos Moltkes. Ellan hade icke gifvit något lifstecken och sade sig vara illamående. Sanningen var att hon ej hade ett decolleteradt lif. Der, hos Ms var en ung Wachtmeister (hygglig och bildad som alla Wachtmeistrar) och mycket förtjust i Svenska bilder. – En holländsk baronessa, fru till en sekreterare, utmärkt söt (hon icke sekreteraren). Pasteurs voro der. Gubben som varit så dålig att han ej tagit emot, kan knappt röra sig (han har haft sitt fjerde slaganfall i vinter). De voro mycket nedstämda – saknade Köpenhamn och ansågo sig åsidosatta här vid utrikesministeriet. Han är redacteur vid detta ministerium – d.v.s. det är han som sätter upp alla diplomatiska bref och akter. Han har också förfärligt mycket att göra och är mindre betald än i Khmn.
Paris lördag 4 maj 1895 4 maj 1895
Om fem dagar ungefär hoppas jag få något besked från Hegel i Kjöbenhavn och går då och talar med Lies. Jag vill gerna göra något lika godt som Pasteur af dem. Det är ju också en heder för mig som icke norsk eller dansk att bli vald af Hegel och Kröyer.
Paris torsdag 9 maj 1895 9 maj 1895
Något svar från Hegel i Köpenhamn har jag ej fått ännu, vet således ej huru jag skall göra med Jonases ännu.
Paris 27 maj, (måndag) 95 27 maj 1895
Ingenting har jag hört om Lies porträtt från Köpenhamn, och Kröyer som hade att göra med det är nu på Skagen.
Paris lördag 1sta Juni 95 1 juni 1895
– J. B. Pasteur har blifvit utnämnd till 1ste sekreterare i Madrid. och han är mycket nöjd deröfver. Han skall emellertid först fara till Köpenhamn och packa och flytta, och kommer så kanske i juli augusti öfver Hangö till Finland på några dagar. Mamma behöfver ej rysa – det är den enklaste menniska på jorden litet klumpig i sina rörelser, men en klok karl och en vän à tout épreuve. Jag far väl till Imatra med honom.
Paris Lördag 15 juni 1895 15 juni 1895
Under början af veckan var jag rätt mycket ute och kom sent hem om qvällarne. I tisdags var det middag hos Mme Menard Dorian – Georges Hugo, Magin, Daudets, Clemenciau, Hellen, målaren (alla med fruar) Vallgren och Antoinette, och några löshästar som jag. Georges Hugo är mycket sympathisk tycker jag mycket mera än Leon Daudet som är vigtig och nervös. Emellertid är det roligt att vara vid ett så spirituelt middags bord, der alltjemnt konst och litteratur äro på tapeten. En niece till Mme Menard Dorian, Dora Dorian, gift med advokaten o. författaren Ajalbert är utmärkt vacker – hennes mor en halftokig rysk furstinna har nog gifvit henne litet fri steppnatur (som åt Wahlberg med de soliga ögonen). Vallgren är mycket i smörek hos alla dessa – G. Hugo har beställt af honom silfver bordsuppsatser, som han redan gjort, för resten. – Mme Menard Dorian är en ovanligt treflig vacker fru, – alldeles inne i konst och den af den "le dernier cri". – De känna till Skandinavien alla dessa menniskor mycket bra – utom resor till Norge och Köpenhamn, ha de också besökt Stockholm. G. Hugo reste till Stockholm på sin bröllopsresa under den värsta kölden i år.Och skandinavisk konst och Ibsen och Strindberg och de unga norrmännen känna de på sina fem fingrar. – L. Daudet och G. Hugo ha sin oläsligt Nouvelle Revue.
Midsommaraftonen kl. 6, skrifvet på Cerclen 1895 24 juni 1895
Aina Ehrnrooth som vi ville ha med på finska kalaset i går, men som ej kunde komma emedan de hade främmande i pensionen,skall resa om lördag direkt till Köpenhann får att träffa Anna Knorring der – denna senare skall den 4 juli begifva sig till Ronneby.
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5 juli 1895
Nu är det slut med sötebrödsdagarne här, fyra sötebrödsdagar, efter hvilka vi i morgon bryta upp, följas åt allesamman till Bern eller Basel, och skiljas der – Ellan och Kiki med Sanny fara raka vägen till Köpenhamn, Hangö, och jag återvänder till Paris.
Paris 10 juli 1895 10 juli 1895
Nej, nu måste jag sluta – af Ellan och Kiki som i början af nästa vecka komma direkt från Lubeck (eller Köpenhamn) får Mamma höra mera.
J. B. Pasteur kommer i dag från Madrid och reser 1sta Augusti till Köpenhamn för att flytta. –
Paris 15 Juli 95 15 juli 1895
Jean Baptiste reser med fru och herrskapet Rochefort, om lördag till Köpenhamn der de stanna 14 dagar. Jag träffar dem således der. –
Ellan och Kiki telegraferade från Hamburg att de skulle resa till Köpenhann – de äro således der nu efter all Sannolikhet, ehuru jag ej haft någon direkt underrättelse från dem. –
Paris fredag 26 Juli 1895 26 juli 1895
Jag väntar Krohn hit i dag eller i morgon. Skall visa honom porträttet och sedan packa in så att jag kommer med Köpenhamnsbåten om onsdag – fredag morgon skulle jag då vara i Hangö – om allt går väl.
Paris söndag d. 28 Juli 95 28 juli 1895
Nu är jag få första gången på länge litet nervös – af väntan på Krohn. Sedan fredag har jag, enligt hans bref, alltjemnt väntat honom, och jag hade redan bestämdt min afresa till i morgon afton, för att kunna taga Köpenhamns båten om onsdag – men ingen Krohn hörs ännu af. Jag kan ej heller telegra för till honom då jag ej vet hvar han finnes. Jag får väl då lof att resa från Lübeck nästan lördag och är först om tisdag i Hfors. Båtarne från Lybeck ha icke lärt sig att gå det minsta snabbare på de sista 40 åren – allt den gamla lunken – afresa lördag kl. 4 och ankomst till Hfors fram på tisdagen.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
På utställningen hörde jag att Scheremetieff köpt Paraske – jag är glad att jag satt ett ordentligt pris på henne.*) *) 1500 rubel – i Finland hade jag begärt 2000 mark. – Såväl gummorna som Paraske slå an här – det är typer som de känna. – Så såg jag de från Hfors anlända taflorna, som Mamma och Ellan haft bråk med. – Jo Helsingforsvyer och Sveaborg ställer jag ut, likaså Imatra – Men med den gulnade Köpenhamnsmarinen och blommorna gör jag ingenting. – Jag menade aqvarellpionerna och aqvarelltulpanerna. – Kan och vill Ellan ännu besvära sig med dessas afsändande (de äro upptagna i katalogen som aqvareller) så vore det bra.
Petersburg fredag 13 mars. 13 mars 1896
Jag var verkligen förtjust i honom, så naturlig och genomvänlig var han. Han tyckte mycket om mitt utkast, talade om allt möjligt, om Skutnabb, om Gunnar Berndtsons två taflor, om Alfthans död, om Universitetet, om Konstföreningens jubileum, om konst, om Detaille och – Burne-Jones, konstindusti – England, South Kensington – Danmark, hans morföräldrar, som jag ju kände, om Norden, de ljusa nätterna – ("je suis tout à fait homme du nord – rien n'égale pour moi les nuits de juin – Déjà en Angleterre je ne puis vraiment croire à l'été, encore moins en Grèce, et dans lestropiques je souffre litteralement de ces nuits noires af étouffantes – non, c'est à copenhague que la vraie impression d'été, de printemps et de clarté commence pour moi. – Est-ce que vous ne les regrettez pas quand vous êtes à Paris"). Så talade han med förtjusning om Pierre Loti.
Söndag 27. 1 januari 1897
Stannar här till fredag då jag, troligen med Wentzel H. och Uno W. reser till Köpenhamn.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4 april 1898
Jag reser fredag eller lördag qväll till Köpenhamn, och sammanträffar der med Zorns.
Min namnsdag, d. 6 Juli 1898, hos Koki Etter 6 juli 1898
Om torsdag reser jag troligen med Koki till Berlin (han reser som kurir till Pburg, men kommer för sent till Vanias bröllop) – jag far derefter till Khmn der jag stannar några dagar (adress Krohn Kunstindustri Museum) och så kommer jag med ångbåt via Hangö hem till Eder.
Onsdag morgon, Altona. 1 januari 1899
Ingen vårstämning ännu i Köpenhamn – icke tecken till grönska, stark blåst med yrande damm.
Mina reskamrater stannade i Kbhvn der K. skulle hålla ett föredrag.
Utställningarna i Kbhvn icke intressanta denna gång – får se och de bli bättre i Paris.
Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
Arbetena för verldsutställningen äro långt framskridna redan. Det ser ut att bli mycket trångt både på marsfältet, Trocadero och Invalidesplanaden. Stora, många våningars hus äro redan uppförda – icke vackra tycker jag. Det är märkvärdigt hvad de hålla i med sin renaissance, de franska arkitekterna. Det är först här man ser hur mycken talent Boberg i Stockholm, Saarinen, Lindgren o.a hemma ha, huru mycket mera originalitet och mod. Då man ser Bouguereau m.fl. stofiler i Champs Elysées måste man beundra eller under öfver fransmännens kinesiska konservation. De radikalaste äro radikala mera i handtverket än i sjelfva saken. den fri Udstilling i Kbhvn hade mera nya uppslag och nya tankar än allt hvad jag ser här. Och så denna côté aimable och litet fläska ytlighet som ändå vidlåder den franska konsten, den har jag icke sett förr, men de plåga mig så mycket mera nu. Naturligtvis finnas stora undantag – men en sådan förlust som Puvis de Chavannes är ändå mycket märkbar.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
Det är utomordentligt roligt att ännu få bref från Eder derhemma, då jag som mitt dumma fixerande af resdagar alltid tros vara rest veckotal förrän jag kan ge mig i väg. Så också nu. Jag har talt om den 10 hela våren, och nu, den 12, ser jag att Mme Pasteur tar minst en vecka till, och så skulle jag ju också rita några hästar för fänr. St. Sägner i en bildhuggares stall – det är redan öfverenskommet derom. Det ser derför ut som om jag midsommaraftonen ej skulle vara hemma ännu utan troligen i Kbhvn
15 Juni 99 15 juni 1899
Här lida mina arbeten mot slutet och jag hoppas kunna fara i dag om en vecka, så att jag midsommaraftonen är på resa och på midsommardagen kommer fram till Köpenhamn.
20 Juni 99. 20 juni 1899
K. kommer till Haiko kanske förr än jag: han reser direkt öfver Berlin och P.burg. – och jag skall ju i alla fall stanna några dagar i Köpenhamn.
Paris söndag afton 27 maj 1900
Bertha rustar sig nu, ledsamt nog, till afresa. Jag kommer att bittert sakna henne. Hon reser med fr. Munsterhjelm. fr. Elsa v Born, Öhrnberg och unga Björksten om onsdag kl. 1.50 är följande afton i Köpenhamn, bli der en dag och reser så med Elsa v B. till Stockholm. Jag hoppas att allt skall gå väl och råder henne ifrigt att icke ta alltför mycket tullpligtigt gods med sig, utan hellre skicka det direkt till Borgå.
Paris 2 juni 1900 2 juni 1900
Från B. hade jag telegram i dag från Köpenhamn att hon lyckligen anländt och nu som bäst rullar till Stockholm. Alltsedan hon reste har här varit ett fasligt väder: kallt och regnigt. Roligt vore om B. ville skrifva om resan så der utförligt: och så gjorde vi det, och så gjorde vi det, och så kom vi dit. Om Ni har vackert väder på Haiko nu, så är der herrligt.
Paris 10 november 1900 10 november 1900
Med utställningarna i Köpenhamn och Dresden tycks det gå bra så till vida att de på hvartdera stället bestyra om assurancer och transporter, och lyckligtvis ha vi ej så mycket taflor att man ej kan hålla reda på dem. Som sagdt. Nordströms härvaro är mig till stor tröst.
Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
Nu äro våra taflor inpackade, 10 låder gå till Köpenhamn, 15 öfver Pburg till Hfors. För denna ändring af routen fick jag i går sitta 2 timmar på ett assuransbolag och skrifva och räkna.
Paris 23 dec. (da’n före julafton) söndag. 1900. 23 december 1900
Vill Mamma ta upp Ernst Nordström i telefon och säga att han skall kungöra för vederbörande konstnärer huru urvalet för köpenhamnsutställningen försiggått – så näml. att jag helt och hållet öfverlät åt den danska kommissarien Hr Jastrau, att välja, annars skulle de flå mig hemma, alla de som icke fingo vara med. – Westerholm är Vittne på detta. Jag var icke ens der när urvalet gjordes.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Samtidigt skref Krohn, som skall hålla ett föredrag om finsk konst i Köpenhamn i anledning af den nu öppnade finska utställningen, att han önskade upplysningar om den finska konstens utveckling, födelseår, statistiska data, anekdoter m.m. hvilket allt tillsammans blef 16 tättskrifna sidor som jag skickade till honom.
De tyckas vilja låta mina originalteckningar utställas i landsorten (detta är nu Söderströms käpphäst, denna landsort) men tillåta mig ställa ut (för egen konto om jag förstått rätt) i Helsingfors Stockholm och Köpenhamn.
Måndag 18 febr. 1901 18 februari 1901
Från Krohn hade jag ett långt och varmt bref i dag. Han vill ha alla fänr. Ståls teckningar till Köpenhamn för att der i Kunstindustri museum arrangera en utställning af dem i april. Han skrifver bl.a. Jeg talte i Kunstföreningen for en talrig Tilhörerkreds om finsk Kunst og er Dig hjertlig taknemmelig för Din gode hjelp (jag hade skrifvit en längre promemoria, anekdoter m.m) Jeg Skriver i disse Dager en Artikel derom till Tidskriftet "Kunst" og skal nok Sende Dig den. Forovrigt længes jeg meget after at tale med Dig om Eders Kunst. Jeg bliver mere och mere begeistret for Gallén. Jeg synes at hans – desværre nu ödelagte – fresker i den finske Pavillon hore til det allerbedste som är gjordt i Norden. Det er ikke det ringeste söde, fruntimmersegtige vid hans kunst, han er en Mand, djærv og med en vældig sands for Form. – Eders Udstilling har vækt megen og fortjent Opmærksomhet. – Om Asp säger han: Du ved at Asp har lavet en Reklamerudstilling og har püttet endel gode Borgere Blaa i Øinene. Han er en fræk Hund, der har snuset til alt muligt, kan lidt af alting, men dog ikke nok til at være kunstner. – Efter långt tal om fänr. Ståls Sägner säger han: Jeg har saameget at tala med Dig om, ogsaa om Dig selv og Din Kunst. Jeg har tænkt meget derover i denne tid. Naar du blot vil lade være med at lade Dig paavirke af Gallén. Du skall ikke stilisere, det ær slet ikke Din Natur och det gælder dog først og sist at være sig selv i Kunst. Du skal glæde Dig over Lysets virkningar i Farven, det skal Du fordybe dig i Saameget som Du formaar. Det ær Din Domæne. Derfor er Jeg nu ikke videre glad over at Du skal mala paa universitetet. Du kan naturligvis gjøre det meget godt – men det er dog ikke det som er Din sjæls Lyst. Jeg vilde saa gjerne have at Du skulde koncentrere Dig om de Opgaver, som rigtig laae for Dig, fordybe Dig vel deri och udføredem med al den Finhed som Du formaar,uden at give Slip paa Helheden. – Du ved, hvormeget Din Kunst legger mig paa hjerte. ..... – Ja det är ju långa citat men jag tänker det kan intressera Mamma.
Lördag 30 mars 1901 30 mars 1901
De sista dagarne ha varit svåra genom det mångahanda under dem. först telegrammer från prinsessan Marie att jag nödvändigt skall ge något till en publikation "la belle France" som hon skall ge ut i Kbhvn för välgörande ändamål vid en bazar – så frågar jag telegrafiskt hennes adjutant i denna sak, Herman Bang, när bidraget allra senast skall afsändas härifrån hvarpå han svarar: i morgon, d.v.s. i dag. Jag har vakat genom hela natten får att göra en teckning, som Jag dock ej var nöjd med, utan sände ett utrifvet blad ur mitt album med.
10 april 10 april 1901
London är ganska slaskigt – bristen på stora avenuer, utsigten, frapperar alltid när man kommer från Paris – man kör på en liten gata in i en annan liten gata alltid mellan små tvåvånings hus, högst trevånings – alla dessa enkla tegelfacader förvåna dessutom då man kommer från Sandstenslyxen i Paris. London påminner något om ett många gånger upprepadt och mycket lifligt Köpenhamn.
London 14 april 1901 14 april 1901
Vill Mamma vara så god och bedja B. ta nyckeln till den skrubb i Alexandersg. 26 der mina saker äro förvarade och från en portfölj ta ut originalteckningen till molnets broders dödsscen, telefonera till Tilgmann att han skickar efter den, packar in den och expedierar den till Krohn, Kunstindastrimuseum, Kjöbenhavn jemte ett lyxemplar af fänr. Ståls Sägner (Om lyxexemplar ej finnas, så då ett annat) Jag tror näml. att Krohn håller fast vid sitt gamla löfte att föranstalta en utställning af originalen till F.S.S. – Jag säger jag tror emedan jag lefver här som i säcken, ej fått några underrättelser från Er, ej från Krohn, ej från Paris – så är det att komma så här till landsbygden!
Paris 25 april 1901 25 april 1901
Underligt att jag icke fått ett ord från Köpenhamn, från Krohn. Skulle han vara sjuk? Annars kan jag ej förstå att han ej skrifvit angående utställningen af fänr. Ståls Sägners originalteckningar.
Paris 2 Maj 1901 2 maj 1901
Till Krohn har jag skrifvit och bedt om att få uppgift ang. ångbåtar fr. Köpenhamn ty är det menskligt väder reser jag direkt. Men när? Om 14 dagar hoppas jag dock ha såväl Demidoff som flickan V. R. och de antellska uppköpen undanstökade.
Paris 4 maj 1901 4 maj 1901
De sista brefven har jag fått på fjärde dags morgonen – bed systrarna skrifva ett ord bara som svar på detta – och skrif till Köpenhamn der jag i alla fall stannar 1 dag för att helsa på Krohn och se huru han gör med min fänr. Stål utställning
Paris 7 maj 1901 7 maj 1901
Och så få jag intet svar från Krohn ang. utställningen af mina saker i Kbhvn.
Jag försöker fortfarande få porträttet så färdigt att jag kan resa söndag kl. 1.50 – då skulle jag måndag afton vara i Köpenhamn. Att jag längtar hem snart det är säkert, och att den stunden Jag får återse Mamma blir en glädje och högtidsstund för mig det är visst. Gud låte Mamma bli rask snart Mammas egen Atte
Paris 8 maj 1901 8 maj 1901
I går gick jag efter slutad séance till Café de la Regence och såg der att Arcturus går från Köpenhamn tisdag morgon (icke afton som jag trodde. Jag får således lof att resa om lördag ifall jag ej vill fara öfver Stockholm och der är det, enl. tidningarna så underligt beställt, att ingen ångbåt finnes före fredagen d. 17 kl. 6 e.m. – Döbeln – jag kunde då vara hemma den 18 på kvällen. – Men om jag tar vägen öfver Stockholm kan jag lika gerna resa först om tisdag morgon, är onsdag kväll i Köpenhamn och har hela torsdagen der att se huru Krohn mår.
Jag telegraferar till Köpenhamn till Krohn – obegripligt att han ej ger lifstecken ifrån sig.
Paris fredag 10 maj 1901 10 maj 1901
Krohn har varit sjuk, likasom hela familjen. men han, knappt kommen på benen efter en 3 veckors bronckit (sängliggande) har anordnat min utställning i Kbhvn och nu gifvit sig ut på en föreläsningstournée i provinsen. – Mario, blekrotsaktig och svag är skickad på landet. Om fänr. Ståls Sägner originaler skrifver han: "Det bliver en höjst intressant Udstelling. Tegningarne ære rigtignok mangfoldige gange bedre end Gjengivelserne." – Vidare "Jag glæder mig meget over Din Succès med Acktés Portret, Kjæreste Ven, naar Du blot vil bruge Dine Evner paa rette maade, ere de saamand gode nok og Du er ikke bliven for gammel. Tvertimad Du er i Din bedste Alder til at frembringe gode Værker.".
Jag telegrafera nog igen när jag reser, vidare från Köpenhamn, så att Ni kan följa mina spår.