Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Frankfurt

Brev skrivna i Frankfurt i kronologisk ordning

Brev som nämner Frankfurt i kronologisk ordning

Köln. d. 29 September 1873. 29 september 1873
På den "Frankfurtska knodden" träffade Edelfelt en efterhängsen elegant herre på tåget; han misstänkte att det var en Brauerufärger [?], men blev slutligen av med herren då denne på morgonen tog tåget till Paris; den eleganta herren hade underhållit sällskapet i kupén med kort och "taskspelerikonster" [trick] och berättat om sinar resor i Italien och Frankrike; Edelfelt delade i övrigt kupé med en ung posttjänsteman, en ritlärare vid lyceum i Hannover, en målare från Düsseldorf, några maskinbyggare och en utmärglad sachsare.
Antwerpen d 11 December 11 december 1873
Man väntar på frost och all ungdom förbereder sig för skridskofärder på kanalerna i parken, eftersom Schelde aldrig fryser; Edelfelt vet inte varifrån uppfattningen om att den nordiska ungdomen skulle vara skickligare och kraftfullare än vekligheten i söder kommer; även om han befinner sig i ett nordiskt land är det ändå ett stycke sydligare än Finland och ungdomen här verkar inte mindre "härdad eller fallen" för övningar och lekar än där hemma; skolpojkar i Brügge åker skridsko ända till holländska gränsen längs kanalerna, en sträcka längre än från Helsingfors till Borgå; i Tyskland åker man skridsko på Rhein från Frankfurt ända till Cöln.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15 februari 1874
I Belgien och Tyskland motarbetar Internationalen, arbetarrörelsen, militärtvånget; arbetarrörelsen har en ofantlig makt för att den består av människor som har lidit mycket, som har förtvivlat mod och starka armar; i Norden skrattar man för att man ännu inte lärt känna arbetarrörelsen; i Antwerpen hålls dagligen arbetar-"meetings" [möten] för att diskutera militärlagen; i Tyskland är de flesta fabrikstäderna i Westphalen och Rhenlandet, Mainz och Frankfurt fulla av internationalister.
Rom, onsdag d. 24 maj 1876. 24 maj 1876
Om det förunnas Edelfelt att på nytt resa till Italien ska han förbereda sig på ett annat sätt; han ska "plugga" italienska och studera Bædeker (reseguidebok) och romerska historia; han ska på något bibliotek gå igenom avbildningar av de gallerier han kommer att se; han ska ha hunnit längre som konstnär för att bättre kunna uppfatta den italienska konsten; det är en hård dom att han för tillfället inte får besöka några gallerier på grund av sjukdomen; till en början får han inte resa mer än 10 till 12 timmar; hemresans etapper ser följaktligen ut att bli Florens, Bologna eller Botzen (Tyrol); München, via Frankfurt till Cassel och Hamburg.
Dresden d. 26 Juni 1876. 26 juni 1876
Edelfelt gick för att söka upp Karel Scriba, som i sitt senaste brev nämnt att han ville fortsätta sina studier i Nürnberg där hans vän Heinrich Schwabe blivit professor; han sökte upp Schwabe på konstakademien och fick veta att Scriba var död sedan två månader tillbaka; det "hjärtlidande" som Scriba klagat över redan i Antwerpen hade under vintern tagit på hans krafter till den grad att han lämnat Nürnberg och rest hem till Offenbach am Main; Edelfelts tankar har gått till alla samtal de haft borta vid Scheldes strand; deras sympatier grundade sig inte endast på samstämmiga åsikter eller att de drev med Fischer; Schwalbe sade att Scribas syster förlovat sig med en rik köpman i Frankfurt och därmed var hans mors ålderdom tryggad.
Söndag morgon – Berlin. 1 januari 1891
Vi taga de många sakerna (utom tafvelrullen) med till frankfurt – derifrån skicka vi det mesta förut och jag tror det blir bäst så. Måtte vi få en enskild kupé i dag! Kl. 12 fara vi, och 9 äro vi framme.
Berlin, den 16 Januari 1891 16 januari 1891
– I morgon kl. 12 på dagen resa vi till Frankfurt, der vi äro kl. 9 på aftonen. Måtte de ha lika väl försedda rum der som här. Enligt går dagens Figaro är det fortfarande 6 graders köld i Paris och Seinen frusen. Här gå menniskorna i sommarpaletåer – dessa eropéer stå tusen gånger bättre ut med köld än vi hyperboreer.
Jag skall från Frankfurt skicka en del av vårt bagage förut på jernväg.
d 22 jan. 1891 22 januari 1891
– I natt i sofkupén kom en rysk fru, som förde sin lungolytige son till Rivieran in och började med tårarna i ögonen kyssa lilla Kickis händer, och talar ryska med honom, såsom fru Etter brukar melinki haroschenki o.s.v. Stackars gumma. Der hade hon sin, kanske enda son, nu 20 årig, men så eländig, halfdöd redan. Hon var rörande och ganska karaktäristisk rysk på samma gång. Något af Baboulinka då hon kommenderade sofkupé konrduktören, sjelfva stationsinspektorn i Frankfurt för att få den kupé hon ville – "Wenn es mir auch hundert Gulden Kosten soll" så skulle hon har den och den kupén. – Att hon talte om Gulden, nu bevisade att hon varit i Hamburg och de här trakterna förr i verlden.