Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Helsingfors

Brev skrivna i Helsingfors i kronologisk ordning

Brev som nämner Helsingfors i kronologisk ordning

Kiala den 16 Juni 67. 16 juni 1867
Sommaren är sen i år, men tante Nathalia Krook sade att det var grönare på Kiala än i Helsingfors.
Dahlsbruk den 19 Juni. 1871. 19 juni 1871
Det är härligt försommarväder i Dalsbruk; på Helsingfors "kvalmiga" gator märktes sällan "naturens återuppvaknande" lika tydligt.
Edelfelt beskiver ångbåtsfärden med kapten Albert Rydell på ”Amiral von Platen” från Helsingfors till Ekenäs; en skeppare hade glömt att stiga av båten i Helsingfors och släpptes i stället av vid Porkala lotsstation; Edelfelt hade däckplats och satt uppe under natten med andra studenter, de underhöll sig med studentsång; kvinnorna sov på akterdäck; ingen mat serverades under natten.
Fragment 1 januari 1872
Edelfelt hoppas ha arbetet färdigt på Gripsholm till den 25; han åker därefter till Stockholm och Uppsala och sedan till Helsingfors så fort som möjligt.
Edelfelt ber morbror Gustaf Brandt säga Calle Holm att ifall han vill ha ett större porträtt så måste Edelfelt i Helsingfors måla en kopia av kopian; om 300 mark är för högt pris för en mindre tavla går det an att sänka priset.
Stockholm den 19 Juli 1872. 19 juli 1872
Ombord på ångbåten fanns baron Fridolf Linder, som i samtal med Gunnar Berndtson hade kallat Edelfelt en hygglig ung man, även om de aldrig hälsat på varandra i Helsingfors.
Edelfelt reste med skärgårdsångbåt från Helsingfors till Stockholm; för saknaden är avgångstiden från Hangö lämplig, man kryper genast till kojs för att på morgonen vakna långt ute på sjön; som reskamrat hade han Bernhard Reinhold; förutom de två var det bara en ensam fröken Maria Ammondt som av salongspassagerarna sent dröjde sig kvar på däck; Edelfelt kände sig manad att slinka iväg en stund och vara artig mot henne, bland annat pratade de om att Strömparterren i Stockholm är vacker; Edelfelts omdöme av konversationen var att fröken Ammondt har den föreställningen att det är nödvändigt att slå in på svärmeri och känslosvall för att vara intressant, vilket enligt Edelfelt hör till de tråkigaste konversationsämnen i världen; de nattliga drömmerierna på däck resulterade följande morgon i en förkylning.
I Strömparterren träffade de Gösta Antell, som var på väg hem till Helsingfors efter en badortsvistelse i Sandefjord; "Stackars gosse! Det är synd att ett så godt hufvud som hans skall uppbäras af en så skrabbös lekamen"; i Norge hade Antell varit bjuden till Bjørnstjerne Bjørnsson, men funnit denne "sökt och affekterad"; Antell lovade hälsa deras bekanta i Finland, också Alexandra Edelfelt om han träffade henne.
Granbäck d. 1sta Augusti 1872. 1 augusti 1872
Efter att prinsen rest iväg, troligen till Sofiero, åkte Edelfelts sällskap till landshövding Carl Ekström på Ryhof; från det vackra Ryhof har man utsikt över Roxsjön, Lillsjön, Jönköping och bakom alltsammans den lugna, ståtliga Vettern; förutom landshövdingsparet Carl och Hildegard Ekström, samt deras omtalat vackra dotter Ellen som påminner om Louise Granlund, träffade Edelfelt fruns bror uppsalastudenten Carl Boheman, guvernanten mamsell Berg och häradshövding Carl Forssell; det blev en uppsluppen kväll, där man isynnerhet drev med mamsell Bergs svärmeri för tyska språket, dagbok skrev hon emellertid på engelska; student Boheman rekommenderade språket sanskrit, förhörde Edelfelt om Helsingfors och bjöd denne söka upp honom i Uppsala (ett erbjudande Edelfelt också fått av studerande Rydbeck); Edelfelt sjöng motvilligt finska visor; sällskapet skall träffas igen på Torpa hos Odencrantz.
Tante Adelaide Leuhusen och farbror Alexander Leuhusen är ledsna över att Edelfelt inte har teckningar med sig; de hade gärna velat se porträttet av Tajta (Fredrika Snygg); det är för problematiskt att be Alexandra Edelfelt sända porträttet då hon inte befinner sig i Helsingfors.
Thorsdagen d. 8 Augusti 1872. 8 augusti 1872
Friherre Theodor Walleen var vänlig och intresserad av allt som rörde Finland; Edelfelt kunde förse honom med upplysningar om de flesta personer i Helsingfors, med undantag för Carl Brakel och Georg Federleys bror Carl Federley; friherrinnan Anna Walleen frågade efter Alexandra Edelfelt och bad Edelfelt komma till Eriksberg.
Granbäck d. 31 Aug. 1872 31 augusti 1872
Edelfelt tänker sig få ett och annat ritningsarbete i Helsingfors på hösten; han har illustrationer till Zacharias Topelius bok och teckningen åt Ferdinand Tilgmann att göra; teckningarna till Topelius har han tänkt utföra med omsorg; han har tagit reda på en utmärkt träsnidare i Köpenhamn.
Lund den 4 September 1872. 4 september 1872
Följande dag följde en "hel hop af mina Lundenserbekanta" med Edelfelt till tåget; han jämförde akademiföreningen i Lund med Studenthuset i Helsingfors.
Granbäck d. 11 September 1872. 11 september 1872
Då Alexandra Edelfelt i Helsingfors läser brevet är Edelfelt troligen inte längre på Granbäck; han har skrivit till Fredrik Ekenstierna på Gripsholm, vilken han skall träffa den 15 september; på grund av att hans linnekläder varit i tvätten och Brita inte hunnit stryka dem förrän idag, har avfärden från Granbäck skjutits upp.
Gripsholm d. 23 Sept 72. 23 september 1872
Porträttet av C.J. Adlercreutz är svårare att måla än vad Edelfelt trott, då det är målat i ett för honom nytt "maner" [sätt]; eftersom alla teatrar är stängda i Stockholm har han ingen brådska och planerar stanna två dagar längre på Gripsholm; han planerar anlända till Helsingfors i slutet av följande vecka.
Gripsholm d. 26 Sept. 26 september 1872
Arbetsdagarna har p.g.a. mörkrets tidiga inbrott blivit så korta att Edelfelt inte hunnit så långt som han velat och måste stanna längre på Gripsholm; han hade tänkt resa till Stockholm följande dag och sedan till Helsingfors, men resan uppskjuts med ett par dagar.
Reval kl. 4 ½ e.m. 1 januari 1873
Då båten lämnade hamnen stod Edelfelt och tittade med fuktiga ögon mot stranden så länge han kunde se de vita näsdukarna, studentmössorna och Helsingfors vita stenhus; han botade saknaden med sömn.
Om några dagar väntas de anlända till Lübeck, då blir det första han gör att skriva till Alexandra Edelfelt; han ber henne hälsa alla i Helsingfors.
på Östersjön, nära Bornholm, d. 28 Sept. 28 september 1873
Middag intog Edelfelt med kapten Mattsson och två andra Åbo-sjökaptener på värdshuset Hotel Helsingfors; följande morgon gick han än en gång in till staden som trots sitt ålderdomliga och intresseväckande utseende föreföll honom smutsig i jämförelse med Helsingfors.
Edelfelt hoppas reda sig bra och instämmer med herr Rosenbaum: die Menschen sind doch überall so charmant [männsikorna är dock överallt så charmanta]; han har tagit avsked av kapten Mattson som reser till Helsingfors; Lübeck är en intressant gammal stad.
Antwerpen d. 2 Oktober 73. 2 oktober 1873
Människorna är i allmänhet hyggliga och beskedliga, däribland hans värd Monsieur Baptist; denne är inget lejon [Belgiens nationalsymbol] enligt hur det uppfattas i Helsingfors, utan helt simpelt en gemytlig flandrare [flamländare].
Edelfelt fick brev av Axel Antell och ber Alexandra Edelfelt hälsa alla bekanta i Helsingfors.
Antwerpen d. 8 Oktober 73 8 oktober 1873
Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev; för en stund har han levt sig in i livet i Helsingfors.
Edelfelt ser fram emot tidningar från Helsingfors; de antwerpiska tidningarna är idel affärstidningar.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt säga till Morbror Gustaf Brandt att denna skall meddela August Eklöf att Van Loon d.y. gärna inleder träaffärer med denne; herrarna Van Loon har stora affärer med Hackman & Co; Van Loons har bett Edelfelt nämna solida affärshus i Helsingfors, men han har inte kunnat nämna andra än de som de redan känner till: Sundman och Kisileff; Van Loon menar att Edelfelts husrum är gott och billigt, han känner också ägarna (Baptiste).
Antwerpen d. 16 Oktober 73. 16 oktober 1873
Edelfelt tackar Alexandra Edelfelt för brevet och tidningarna, och ber henne också hälsa och tacka för Anni Edelfelts och Mille (Emil) Cedercreutz brev; Edelfelt känner sig som en annan människa då han genom breven för en stund fått leva tillsammans med alla i Helsingfors.
Edelfelt tycker det är ledsamt att inte få vara med om förtjusningen över Lorentz Dietrichson i Helsingfors.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt hälsa alla; det är glädjande att höra att Tajta (Fredrika Snygg) nu är så bra att hon kunde komma till Helsingfors.
Antwerpen d. 23 Oktober 73. 23 oktober 1873
Edelfelt mår bra och längtar ibland rätt mycket efter alla där hemma, kanske beroende på det ohyggliga vädret; en värre storm och ett mera ihållande regn än vad som piskat den senaste veckan tror Edelfelt påträffas endast på en ort på jordklotet – i Helsingfors.
Det var en utmärkt god idé att skicka tidningar; Edelfelt kan följa med händelserna i Helsingfors och avståndet känns inte så långt.
I en försändelse till Morbror Gustaf Brandt vilken sänds via Helsingfors tackar Edelfelt Alexandra Edelfelt för brevet och tidningarna; Edelfelt har fått fem brev hemifrån på fem dagar, fyra är ännu obesvarade.
Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29 oktober 1873
Edelfelt har sällan förut kommit att se det som en lycka, "något att tacka Gud för", att vara född och uppfostrad i den protestantiska tron, som ger en rättighet att tänka och forska själv, och inte behöva ställa "ett oräkneligt antal helgon och ett despotiskt herrsklystet, sniket, listigt och sjelfviskt presterskap" som medlare mellan sig själv och sin Gud; han har börjat högakta König Wilhelm I och Otto von Bismarck för deras sätt att hanter hans helighet och hans biskopar, vilket går i linje med den uppfattning som framkommer i de belgiska liberala tidningarna; Jesuiterordens stormästare, Pater Beckx, lär snart gästa Belgien; jesuitorden i Antwerpen håller på att bygga ett "charmant" nytt hus, "ungefär så stort som Senatshuset med banken och hela historien" i Helsingfors.
Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1 november 1873
Efter mässan blev de bjudna till Mister Sidney Adams som är talentfull [talangfull] och bor i ett präktigt rum vid Place de Mer; Adams satt nästan hela kvällen vid pianot och spelade utantill flera stycken som Edelfelt kände igen från Helsingfors; Edelfelt lät sig övertalas att sjunga några svenska visor, bl.a. Bellman; Monsieur Arthure hade hört Christina Nilsson i Amerika.
Antwerpen, Lördag d. 8 November 73 8 november 1873
Rätt ofta tänker Edelfelt med saknad på alla i Helsingfors; Alexandra Edelfelt ska ändå inte tro att han blivit någon smärtornas sorgsne son för det.
Antwerpen d 13 Nov. 1873. – 13 november 1873
Den första tvätträkningen har kommit; Edelfelt har ännu inte skaffat något i klädväg; är Tajta (Fredrika Snygg) ännu i Helsingfors?
[?] har uppträtt tarvligt i Helsingfors.
Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
Allt som försiggår i Helsingfors intresserar ofantligt, bl.a. Mille (Emil) Cedercreutz myndighetsdagsfirande.
Edelfelt var i dag hos Joseph Van Loon, som gjort en stor affär med August Eklöf och funderar på att knyta affärskontakter med Carl Sundman och Feodor Kisileff i Helsingfors; Van Loon anser att Ekenäs borde vara en stor exportort, bara konsul Frithiof Hultman bedriver affärer där.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Från Alexandra Edelfelt brev förstår Edelfelt att Tajta (Fredrika Snygg) trivs i Helsingfors och att systrarna är sig lika.
Antwerpen d. 30 Nov 73. 30 november 1873
Det är roligt att höra att Tajta (Fredrika Snygg) trivs i Helsingfors.
Antwerpen d 11 December 11 december 1873
Tidningarna och Axel Antells brev ger ytterligare en bild av livet i Helsingfors.
Man väntar på frost och all ungdom förbereder sig för skridskofärder på kanalerna i parken, eftersom Schelde aldrig fryser; Edelfelt vet inte varifrån uppfattningen om att den nordiska ungdomen skulle vara skickligare och kraftfullare än vekligheten i söder kommer; även om han befinner sig i ett nordiskt land är det ändå ett stycke sydligare än Finland och ungdomen här verkar inte mindre "härdad eller fallen" för övningar och lekar än där hemma; skolpojkar i Brügge åker skridsko ända till holländska gränsen längs kanalerna, en sträcka längre än från Helsingfors till Borgå; i Tyskland åker man skridsko på Rhein från Frankfurt ända till Cöln.
Edelfelt är ledsen över att han inte får fira jul med Alexandra Edelfelt och resten av familjen i Helsingfors; på julafton behöver hans tankar inte färdas längs järnvägar eller gå "via St. Petersburg" för att hitta hem till nummer 10 Södra Esplanadgatan; han tvivlar inte på att det blir ganska angenämt att fira jul med Karel Scriba och Schultz.
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14 december 1873
Med de medel som blev över från de insamlade pengarna beslöt man att nästa lördag ställa till maskeradbal; Frédéric Matthæi erbjöd Edelfelt och Karel Scriba kostymer; Edelfelt vet inte vad han skall göra med sina två extra biljetter; Schultz tror att Edelfelt kommer att bli "lyckliggjord" med en av dem; Sidney Adams funderar på en Hamlet-kostym men menar att det blir oskäligt dyrt; inbjudningar har sänts till akademierna i Brüssel, Gent, Brugge, Lüttich och Mons; Edelfelt beklagar att han inte har några av sina Helsingforsbekanta att ge sina biljetter åt; man kan hoppas på en munter afton, de trumpna antwerparnas karaktär lär försvinna bakom masken (karnevalen i Antwerpen är den grannaste i Belgien).
Antwerpen några dagar före jul 1873. 20 december 1873
Dag för dag inser Edelfelt hur usel han är, hur mycket han har att lära; i detta fall var det en lycka att komma bort från Helsingfors, där det är omöjligt att försvinna i mängden, och där man tror sig vara något, åtminstone vara bättre än någon annan.
Antwerpen d. 8 Januari. 74. 8 januari 1874
Konstföreningen i Helsingfors ordnar tävling i figurmåleri; Edelfelt tycker det är förargligt att den kommer att hållas redan i slutet av 1874 eller 1875; det är omöjligt att till dess göra så stora framsteg att han kan vara med; han skulle vilja tävla med en historiemålning, detta tilltalar honom mest av allt, men det kan hända att han inte har sina anlag ditåt; i naturklassen har de för närvarande den vackraste modell man kan tänka sig, en ung kraftig flamländsk arbetare; Edelfelt har njutit av att betrakta menniskokroppen i dess skönhet; han förstår inte hur man hellre vill måla den döda naturen när man kan måla människan i alla dess tusende olika lidelser och handlingar.
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
Edelfelt uppskattade Alexandra Edelfelts berättelser om karnevalen i Helsingfors.
Antwerpen d. 1 Mars 74 1 mars 1874
Då Edelfelt får nyheter hemifrån tänker han ofta att det är en lycka att befinna sig på annan ort då man vill studera; ens intresse, tid och krafter ”bortpluttras” därhemma av "afdelningsroligheter" [studentnöjen], pjäser, att diskutera tidningsartiklar och danser; visserligen har de här en karneval som räcker i 3–4 dagar, men sedan den är över är nöjet förbi och man kan uteslutande ägna sig åt det "man har för händer".
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8 mars 1874
Edelfelt ska göra sitt bästa för att i målningen göra något skapligt att skicka hem; man må väl kunna ställa ut en enkel tors i Helsingfors då expositionen [utställningen] i London tagit emot sådana från Antwerpen.
Edelfelt gillar fullkomligt Lulle (Julian) Serlachius åsikt om adeln, ”I det hela taget är vår adel derhemma bra human, bildad och folklig"; i Belgien, där adelsståndet som politiskt parti inte har någon betydelse, har man i varje stad adelsklubbar, dit ofrälse inte har tillträde; i likhet med Frankrike är belgarna "ordensgalna"; på festen för Nicaise de Keyser fäste man sig vid att direktören blivit utnämnd till kommendör av Leopoldsorden; det skulle inte falla studenterna i Helsingfors in att gratulera Elias Lönnrot eller biskop Frans Ludvig Schauman för en sådan utnämning; ändå är Belgien Europas friaste land; kungen är inte lika framträdande som i Sverige.
Antwerpen d. 16 Mars 74. – 16 mars 1874
Edelfelt har börjat på kolkompositionen Attilas död för expositionen i Helsingfors; Nicaise de Keyser har gett honom råd om kompositionen.
Edelfelt tänker sända Attilas död och sin tors från concoursen till utställningen därhemma; han bryr sig inte om ifall publiken och några recensenter inte förstår hans tavlor, bara de personer som begriper något tycker att det som han sänt är bra; de som vet hur man lär sig målarkonst kan avgöra om "en naken karl" av Edelfelt är väl eller illa målad; den nakna kroppen är det svåraste och vackraste man kan måla.
Antwerpen d. 27de Mars 74 27 mars 1874
Edelfelt hoppas att Nicaise de Keysers namn ska ha verkan; han är en av sin tids största, men det har man inte reda på i Helsingfors!
Antwerpen, lördag d 28 Mars 28 mars 1874
På sina lediga stunder kommer Edelfelt att arbeta på den komposition han kommer att skicka till Helsingfors.
Berättelserna om "sällskapsspektaklet" i Helsingfors roade; Edelfelt är glad över att befinna sig långt från dessa roligheter som förstör ens tid, göder "dum egenkärlek" och egentligen inte gör någon nytta; i Helsingfors måste man vara lite av varje, vilket kan leda till att man blir liten alltigenom; det har gjort honom gott att komma ut i världen och inse hur lite dilettantismen egentligen betyder; det är "det envisa trägna arbetet, den glödande ihärdiga kärleken till sin konst, sin vetenskap, eller sitt land", som föder storverk; hans uppfattning om konsten har också ändrats, den är inte något "lekverk" utan svår, allvarlig och skön.
Vädret är "fult och regnigt", troligen sämre än i Helsingfors; så snart Edelfelt får pengar ska han beställa kläder och låta fotografera sig; han tror inte att han fått några utländska "air" [fasoner].
Antwerpen d. 17 April 74. 17 april 1874
Edelfelt har flera gånger varit hos Nicaise de Keyser med sin kolkomposition "Attilas död", men han har ständigt så mycket att ändra så han tror inte att han hinner få den färdig för utställningen i Helsingfors; han har funderat på att välja ett annat ämne, Gustaf Adolf och de 70 vid Demmin, som han tror att bättre skulle tilltala Helsingforspubliken; arbetet med kompositionen "Alexander den store på dödsbädden" för Antwerpen expositionen tar mycket tid och de vackra vårkvällarna lockar också till promenader.
Antwerpen d 22 April 74. 22 april 1874
Nicaise de Keyser tyckte att Edelfelt med sin kartong lyckats få en mycket bra helhet; Edelfelt vågar därför ställa ut den i Helsingfors.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
Varför skriver inte B.O.Schauman om hur Edelfelt ska sända tavlorna?; han tar med kartongen och torsen till Paris och ber Adolf von Becker om råd; försändningen kommer därför först i slutet av maj till Helsingfors.
Antwerpen d. 4 Maj 74. 4 maj 1874
I katalogen står både Émile Claus och Edelfelt under rubriken "medaille de vermeil" [medalj av förgyllt silver], men det är bara den första som får medalj, medan de två andra får nöja sig med äran; det grämer Edelfelt att inte bara hans hemort stavats fel, Helsingford, i katalogen, utan även att det anges ligga i Ryssland, fastän han uttryckligen skrivit Finland (Russie) i matrikeln; han behöver inte skilt sända de olika elevernas nationalitet till B.O.Schauman i och med att hemorten är angiven i katalogen.
Packandet har känts tråkigt och svårt; Edelfelt har mer saker och skisser än då han reste från Helsingfors; det vackra vädret har förbytts till köld och regn; om Alexandra Edelfelt vill skriva innan Edelfelt har en adress i Paris så kan hon sända dem till Karel Scribas adress i Antwerpen; Edelfelt säger farväl för kanske sista gången på belgisk jord och ber Mamma hälsa alla.
Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt meddela B.O.Schauman att tavlorna snart är på väg till Helsingfors; han ångrar inte att han tog dem med sig, i och med att Adolf von Becker fick se dem; han slutar brevet för att pappret, bläcket och pennan är så dåligt och ber Mamma hälsa alla.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Edelfelt funderar på att åka tillbaka till Brüssel; i Belgien är det billigare än i det Helsingforsiskt dyra Paris; maten är dyr, Edelfelt har med Thorsten Wænerberg och Adolf von Becker ätit på det billigaste stället i Montmartre; han har också prövat studentrestaurangerna i Quartier Latin; han bor på ett litet hotell vid Rue Fontaine 29, som kostar 35 francs i månaden, plus 5 francs för städning; Alexandra Edelfelt kan vara övertygad om att det verkligen är så här ohyggligt dyrt efter kriget; det lär nog bli annat än de egyptiska köttgrytorna i Antwerpen om han stannar; amerikanen Robert Arthur betalar mindre på Hôtel Russie på Rue Racine; Becker och Waenerberg verkar inte vara några goda hushållare.
Det finns en försvarlig mängd finnar i staden; många var samlade hos Mellins förra söndagen, fröken Mili (Emilie) Mechelin, fröken Naëmi Ingman, doktor August Neovius med fru, Carl Gustaf Estlander, magister Gustaf Sohlström och student Karl Snellman; kvällen gick åt Helsingforsskvaller; Mili Mechelin har en envis hosta och har kanske förlorat sin röst; när Edelfelt kommer in på en ateljé blir det slut på umgänget med nordbor och landsmän, med undantag för Adolf von Becker, i och med att det är dyrt, tar tid och inte är lärorikt.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
Intagningen var lindrigare än Edelfelt tänkt sig; fransmännen lämnade honom snart i fred; en ung "sprätthök" från Athen försökte driva med honom, men Edelfelt svarade ifrån så elakt han kunde; fram till att en ny kommer är det hans uppgift att köpa tvål och föra handduken till "tvättmadamen"; som Alexandra Edelfelt märker duar man varandra i ateljén; Edelfelt tänker på alla styva engelsmän och amerikaner i ateljén som fått genomgå samma behandling; Sidney Adams kommer att ta illa upp när han får ett sådant mottagande då han kommer i augusti; några schweizare frågade mycket om Finland och kände till Helsingfors, Åbo och Wiborg.
Paris, tisdagsafton. 3 Juni 1874. 3 juni 1874
Oförutsedda depenser [utgifter] har lett till att Edelfelts börs magrat och han ber Alexandra Edelfelt skicka pengar; han måste betala 20 francs för att skriva in sig vid École des Beaux arts; när han kommer till Clichy och ateljén på Rue de Carrière kommer han bättra att kunna hushålla med pengarna; han har på morgnarna börjat dricka choklad och äta ett bröd (mer än hälften av ett Helsingforsiskt franskt bröd) förmånligt på ett litet crèmerie [mjölkbutik] i närheten.
Alexandra Edelfelt funderar på en resa till Italien eller Frankrike, vilket gläder Edelfelt; om man lever sparsamt vid resemålet, exempelvis Florens, borde levnadskostnaderna vara nästan de samma som i Helsingfors; friherrinnan Emilia Wallensköld torde inte göra av med mycket pengar under sin rundresa; det lönar sig att fråga fröken Constance Lepsen om förhållandena i Italien när hon kommer hem.
Paris d. 10 Juli 1874. 10 juli 1874
Edelfelt läste i tidningarna att man redan åkt hela sträckan mellan Helsingfors och Borgå på den nya järnvägen; det är en epokgörande händelse i Borgås historia.
Paris d 17 Juli 1874. 17 juli 1874
Lilla Johan Wilhelm Brummer är beskedlig men har förutsättningar att bli en riktig Helsingforssnobb, som Anders Ramsay kommer att sätta stort värde på; Brummer ser också upp till fina, snygga och eleganta män som Waldemar von Frenckell, Lennart von Knorring och Carl Armfelt; Edelfelt ger inte mycket för tal om den "nordiska kraften" eller Finlands "söners dygd"; det är bekvämt att tala om ”det förderfvade Frankrike” och det genomkorrumperade Paris, men Edelfelt tror att det i Helsingfors proportionsvis finns lika mycket eller mer "maskstucken" livsåskådning och idéer som här vid Seinens strand; Alexandra Edelfelt får inte tro att han säger detta med anledning av Brummer, det var snarare ett resonemang han hade med Berndt Lindholm härom kvällen.
På hotellet där Brummers bodde fanns en ung polack, en f.d. medicinstudent i Berlin; det var underligt att på nytt tala tyska, som han dagligen talade i Antwerpen; unga Johan Wilhelm Brummer kunde inte tåla den "otäcka tyskan"; Edelfelt kan inte förstå den kategoriska avogheten mot allt tyskt i Helsingfors, man måste kunna skilja på tyska språket, litteraturen och den preussiska politiken; han har inte blivit preussare eller pangerman men han kommer att akta sig för kategoriska omdömen om tyskarna.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Paris d. 28 Juli 1874. 28 juli 1874
Filip Forstén har anlänt till Paris; Edelfelt åt middag med honom, samt Adolf von Becker och svenske målaren Nils Forsberg; Filips planer är att studera vid konservatoriet för Victor Massé och nästa sommar göra concoursen [tävlingen]; Bassan som tecknar i Edelfelts ateljé kan inte förstå hur en hygglig ung man som Filip vill rikta in sig på något så osäkert som sång; Edelfelt högaktar varje människa som följer sin inre kallelse och tror att det kommer att gå bra för Filip bara han kommit bort från Helsingfors.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4 augusti 1874
Det är inte troligt att Alexandra Edelfelt får se Calle Holms tavla före hon åker från Kiala den 1 september; Edelfelt kunde ordna det så att tavlan sänds till Humberger i Helsingfors, så att Alexandra Edelfelt skall få se den, innan denne sköter transporten till Borgå; hur snabbt Edelfelt kan sända tavlan beror på om Calle Holm vill ha ramen gjord i Paris eller inte.
Paris, lördag d. 22 Aug. 1874 22 augusti 1874
För tredje gången har Edelfelt målat om ansiktet på "Kalle Holms flicka"; Adolf von Becker säger att det är bra nu; han kan troligen sända tavlan med Becker då han åker; Alexandra Edelfelt kan beskåda tavlan i Helsingfors hos Heimberger.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Adolf von Becker är visserligen konfys men vänlig, glad och fiffig, utmärkt rådgivare och trevlig sällskapsmänniska; han intresserar sig mycket för Edelfelt; Edelfelt hoppas Becker får förlängt sin permission ännu ett år; följande dag borde han få besked från Helsingfors.
Paris . 11 Sept. 1874. 11 september 1874
Helsingfors förefaller för Edelfelt större än Antwerpen, Brüssel och Paris i och med att han känner alla där och jämnt hör talas om Adlerberger, Hagemeistrar, om baler, soupéer, soiréer, konserter och slädpartier; i Helsingfors har han inte friheten av att vara incognito.
Alexandra Edelfelt har som projekt att bygga en villa på Snickarsbacken, vilket roade Edelfelt mycket, han skulle gärna arbeta i en rymlig ateljé; han tror inte att han kommer att tycka om Helsingforslivet utan mest hålla sig hemma och då vore det roligt att vistas på Kiala.
Paris d. 24 September 1874 24 september 1874
Edelfelt har gjort skisser till en akvarell som han tänker sälja i Paris eller Helsingfors för vilket pris som helst; det föreställer ett älskande par i medeltidsdräkt, som svärmar i aftonstunden; i bakgrunden finns ett fantastiskt slott.
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Eftersom Edelfelt måste flytta i en hast har hans utgifter blivit så stora att han är totalt pank och har behövt låna 60 francs av Berndt Lindholm; han var tillsammans med Adolf von Becker och köpte en järnsäng och tillbehör till ett förmånligt pris om man jämför med Helsingfors; Becker har också sålt honom lakan och dynvar; bord, tvättfat och kanna har han "fått på krita" av Severin Nilsson.
Paris, måndagen d. 5 Oktober 1874. 5 oktober 1874
Av Alexandra Edelfelts brev och tidningarna att döma har det i Helsingfors varit fennomangräl, d.v.s. gräl i språkfrågan.
Paris Onsdagsafton 3 Nov. 1874 3 november 1874
Glad som en speleman tågade Edelfelt av till Établissement Duval vid Boulevarden, där han skulle träffa familjen Cedercreutz för sista gången; de var som alltid "utmärkt vanliga"; friherrinnan Emmy Cedercreutz gav honom en portmonnä med en 20 francs dukat till minne; efteråt gick han ännu med Mille (Emil) Cedercreutz på ett avskedsglas till Café de la Régence; Edelfelt hade köpt små presenter till Axel Antell, Lulle (Julian) och Leonard Serlachius; han hade gärna sänt något åt Alexandra Edelfelt och systrarna Ellen, Anni och Butti (Berta) men det skulle ha blivit för dyrt och för svårt att få ner i Milles fyllda kappsäck; de ska få färska hälsningar av Mille då han anländer till Helsingfors.
Edelfelt har inte varit hos Philip Forsten sedan den gången han sjöng med sin nye vän Monsieur de Mazy; Philip skulle sjunga bättre om han glömde att han är "vacker gosse" och lade bort de artistiska poserna som sitter i från Helsingforstiden; häromdagen träffade Edelfelt på Monsieur de Mazy, som gav honom fribiljetter till en stor bal med "vackra och rika judinnor"; Edelfelt tror att han överlåter åt Filip och Oscar Kleineh att göra de Mazy sällskap, han har inga balstövlar, eller vita handskar.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Det är förunderligt att stora konstnärssnillen som J.A.D. Ingres och Bertel Thorvaldsen behöver ett helt människoliv för att lära sig förstå de gamla mästarna, medan en magister från Helsingfors vanligen behöver sex månader för att bli kapabel att dömma "kungar, menskor, Gud och fan".
Paris d. 14 December 1874 14 december 1874
Edelfelt har gjort en färdig skiss till "Den första skålen hurrah! Kamrater skall Finland ha"; både Berndt Lindholm och Julian Alden Weir tycker att den med några ändringar är tillräckligt bra för att visas för Jean-Léon Gérôme.
Alexandra Edelfelts brev kom idag, Edelfelt har väntat sedan fredagen; hans svar får Mamma förhoppningsvis i Helsingfors.
Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16 december 1874
Edelfelt ska försöka förtjäna pengar på porträtt i Helsingfors; det borde inte vara omöjligt då Bernhard Reinhold inte längre är där.
Paris d. 18 December 1874. 18 december 1874
Edelfelt hoppas att det brev han skrivit till Morbror Gustaf Brandts adress kommer fram på julaftonen; detta brev sänder han på Alexandra Edelfelts begäran till adressen i Helsingfors.
Fortsättning juldagen om aftonen 25 december 1874
*Det är besynnerligt att Gustaf Idestam inte ännu passerat Helsingfors.
Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
Edelfelt förvånades över inbjudan till "la soirée dansante" [afton med dans] hos Madame Enjolras eftersom han under sin tid i staden inte sett till fröken Naëmi Ingman; han gick dit med Filip Forsten och Oscar Kleineh behörigen bränd i håret, försedd med handskar och uppsträckt i frack; Madame Enjolras ger lektioner i deklamation och kvällen inleddes med en "dum scenisk föreställning" kallad "Dispute des Etats de l'Europe" [Gräl mellan Europas stater] som konkluderas i att Frankrike är den främsta bland dessa stater; sedan spelade fröken Ingman och en "liten jude" utmärkt på två pianon samtidigt; Edelfelt dansade med en ung belgiska som påminner lite om fröken Hernmarck i Helsingfors; det utländska sättet att dansa en hel dans med samma dam tycker han är trevligt; han dansade också med fröken Ingman och en fru som han i efterhand fick veta hette Julia och hade ett belgiskt efternamn på Van -.
*Edelfelt ska låta färga och pressa sin gamla mjuka filthatt som han köpt i Helsingfors.
Paris, Söndagen d. 17 Januari, 1875. 17 januari 1875
De senaste dagarna har han funderat över sig själv och vilket nöt han är i avseende att komma sig för med någon tavla till Helsingforsexpositionen.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
Huvudvärken hade Edelfelt fått på den berömda litteraturhistorikern René Taillandiers föreläsning, som han gått på tillsammans med Pauline Ahlberg; på grund av hettan i den lilla och proppfulla salen på la Sorbonne hade Edelfelt inte kunnat koncentrera sig på den intressanta föreläsningen om Pierre Beaumarchais liv och om första gången pjäsen 'barberaren från [i] Sevilla' gavs; Taillandier liknar kammarförvanten Paul Frans Vilhelm von Hausen i Helsingfors.
Edelfelt har inte hållit på tillräckligt länge för att utföra någon bra tavla hemma; de tavlor han gjorde i Helsingfors hör snarare till croquis'ens än måleriets område; han måste studera de gamla mästarna mera; hans vän Paul Robert har endast gjort obetydliga ateljéstudier i München, men har sedan sett och kopierat de gamla mästarna i Rom, Florens och senaste år på Louvren och det märks på hans distinkta sätt att måla; Edelfelt nedslås av de skisser han har gjort hemma, men hoppets röst inom honom sade att han med arbete och kärlek också en dag kan göra något "distingué".
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
På balen träffade Edelfelt och Robert Arthur, en jurisstudent och en arkitekt, en Monsieur Gorin de la Filade, och de gick efteråt på ett kafé mitt emot Valentino, Rue St honoré, där en stora maskeradbal pågick; med jurisstudenten, som var från Strasbourg, talade Edelfelt om Helsingfors universietet; jurisstudenten hade rest i Tyskland och han gladde sig åt att höra att de finska studenterna inte var tyskt sinnade och inte hade dueller och bierkneifen [bierkneipen, ölstuga]; trött vandrade Edelfelt med Arthur och Gorin de la Filade hem till quartier latin; nästa vecka skall Edelfelt gå på visit till Madame O'Connor, som är sträng katolik, så det blir inga baler eller "soirées dansantes" under fastan.
Paris d. 17 Februari 1875. 17 februari 1875
Eftersom Edelfelt inte hunnit måla under veckan har han bestämt sig för att skicka några nakenstudier till tävlingen i Helsingfors; Adolf von Becker understöder honom i beslutet; Edelfelt håller på att göra en landskapsfond till en liten spelande pojke för att göra det till ett mellanting mellan studie och tavla; Becker menar att han kan ställa ut pojken och Calle Holms flicka; till Finland sänder han studierna En spelande faun, en karlrygg och en kvinnotors, vilka alla har fått beröm av Jean-Léon Gérome; han skall skriva till Calle Holm för att be honom få tavlan från Borgå.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21 februari 1875
Adolf von Becker och Berndt Lindholm tycker att Edelfelt ska be Calle Holm om att få tävla med hans tavla; Edelfelt sänder med ett brev till Calle Holm, som han ber Alexandra Edelfelt läsa igenom; Morbror Gustaf Brandt eller Cajander kunde hjälpa till med inpackningen; eftersom Edelfelt inte har några medtävlare att frukta vore det skäl att delta i tävlingen, i synnerhet som tavlan redan vunnit ett visst erkännande i Helsingfors; allt hänger på om allt går att ordna i tid från Borgå.
Paris d. 9 Mars 1875. 9 mars 1875
Porträttet av Berndt Lindholms pojke är nästan färdigt; det tar sig sämre ut i Edelfelts ateljé än hos Lindholm; han kommer sannolikt att exponera det i Helsingfors, då han inte vill riskera att bli refuserad på Salongen.
Paris d. 13 Mars 1875 13 mars 1875
Hemkommen från en studieutfärd till Asnières väntade Edelfelt underrättelsen om att Kiala sålts till Axel Gustaf Mellin; det är mycket svårt för Edelfelt att tänka på allt vad det innebär, det låter lika otroligt som att Borgå stad skulle ha promenerat till Haiko; han hoppas att försäljningen hjälper upp Morbror Gustaf Brandts affärsbekymmer;han undrar när de skall flytta och hur det är med Moster Fanny Brandts humör; "Gubben" Morbror August Streng stannar kvar; mest ont gör det Edelfelt om Tajta (Fredrika Snygg), han ber Alexandra Edelfelt ordna så att hon får vara i Helsingfors så mycket som möjligt; Mamma får heller inte misströsta om framtiden, dels får hon förtrösta på att Vår Herre hjälper, dels får hon hoppas att Edelfelt en gång blir karl nog att ha råd att försörja henne.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Om tavlan refuseras på salongen skickar Edelfelt den till Helsingfors.
Edelfelt vill hålla sitt deltagande hemligt; även om det i Paris inte är någon skam att refuseras kunde det misstolkas i Helsingfors.
Edelfelt funderar på att fira priset i Helsingfors genom att bjuda Filip Forsten, Alfred Henri Berthoud, Paul Robert, Dewey Bates och Rafael Hertzberg hem till sig på en vin/grogg; det blir inget dyrt, eleverna vid École des Beaux Arts är inte vana vid sådana fester som därhemma.
Paris d. 5 April 1875. 5 april 1875
De Behrska barnen, som Alexandra Edelfelt berättar om i sitt brev, har Edelfelt redan läst om i de finska tidningarna och förstår hur ett dåd som detta verkar i Helsingfors; Edelfelt var skolkamrat med den "stackars galna" Behr.
Fragment 1 maj 1875
Det förvånar Edelfelt att tavlor inte kommit fram till Helsingfors, de skickades den 8 maj; han ska skriva till B.O.Schauman.
Paris, Måndag d. 3 Maj 1875 kl. 12 på natten 3 maj 1875
Alexandra Edelfelt berättar om Kung Carls jakt [opera], som måste ha varit en händelse i Helsingforslivet; Edelfelt skulle gärna ha velat vara med.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
De senaste dagarna har Pauline Ahlberg tagit all hans lediga tid i anspråk, eftersom hon reser följande vecka; de tre senaste månaderna har han tillbringat söndagarna med henne (förutom de kvällar han har varit hos Austins eller Sargents) och har dessutom träffat henne på Elme Marie Caros föreläsningar; han har varit på en rolig exkursion med henne till Versailles, på Nationalförsamlingen, dit Mademoiselle Suzanne skaffat dem biljetter; som Alexandra Edelfelt vet har församlingen sina seancer i hovteatern i palatset; de såg Léon Gambetta (som påminner om Gösta Philip Armfelt), Adolphe Crémieux, Jules Ferry, Émmanuel Arago, Jules Favre, Edmond de Pressensé och Édouard Laboulaye på vänster sida; höger och vänster sida skiljs åt av en gång som på Helsingfors teater; av högerns medlemmar kände han bara igen ärkebiskopen av Orleans, Monseigneur Félix Dupanloup, samt tidigare inrikesministern Oscar Bardi de Fourtou och krigsministern Ernest de Cissey; om Alexandra Edelfelt har hört normalskolisterna tjuta till då de anfaller i snöbollskrig i Esplanaderna får hon en uppfattning om bullret och oljudet i Nationalförsamlingen, där presidenten, hertig af Audiffret-Pasquier (liknar senator Johan Vilhelm Snellman), försöker upprätthålla ordningen.
Börjadt d. 25 Maj 1875, fortsatt senare. 25 maj 1875
Edelfelt håller med Alexandra Edelfelt om att han kunnat komma hem nu och återvända i höst; när han gjorde upp sina planer visste han inte om nyländska avdelningens "pension" och ville därför dra ut på vistelsen så länge som möjligt eftersom han inte visste om han hade möjlighet att komma tillbaka; han skall använda tiden till att göra färdigt illustrationerna till Julkvällen och börja på August Eklöfs kopia; han skulle hinna hem för att se en bit av den vackra sommaren och göra studier efter naturen; Julian Alden Weir råder honom att resa medan det ännu är vackert; det vore roligt att vara med Mamma och syskonen på landet, om inte blir det lika roligt i Helsingfors.
Paris 31 Maj 1875. 31 maj 1875
Alexandra Edelfelts brev kom tidigare än väntat; Edelfelt hoppas hans brev hinner fram till Helsingfors innan Mamma reser till Kiala.
Edelfelts studier borde lyckligen ha anlänt till Helsingfors; han borde ha förvarnat Alexandra Edelfelt på att flera av dem inte är ägnade för folks, systrarnas och fruarnas, blickar på grund av sin nakenhet; torserna, den lilla pojken som spelar flöjt och huvudena kan ju vem som helst se; han hade gärna velat måla draperier på de nakna gubbarna men då var det för sent, och målningen torkar ju inte på en dag.
Edelfelt har hemlängtan och tycker det vore roligt att vara några veckor på Johannisberg med familjen; i Helsingfors måste han se kamrater, kreti och pleti; han gratulerar Alexandra Edelfelt till att Calle Holm var hygglig och inte tog någon hyra.
Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9 juni 1875
Edelfelt har fått brev från Carl Gustaf Estlander, som ber honom gå till konstkritikern Charles Clément på Journal de Debats för att hämta två teckningar av Charles Gleyre som dog i fjol; de två teckningarna testamenterades till Gleyres goda vän Biaudet i Helsingfors; Clément fanns inte på plats och hade för sommaren rest till Schweiz då Edelfelt sökte upp honom.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
Edelfelt läste med intresse om festen för Morbror Gustaf Brandt och Alexandra Edelfelt; han delar Mammas känslor vid att slutligt skiljas från Kiala; auktionen har ägt rum i dessa dagar; det har varit omöjligt för Edelfelt att inte tänka på en återkomst till Kiala, på samma sätt som han med glädje har tänkt på att komma till Helsingfors.
Hur tar Morbror Gustaf Brandt flyttningen till Helsingfors; det måste kännas ledsamt att lämna landet för staden i midsommartider, då det är som vackrast på Kiala.
Edelfelt har köpt en svart surtout; han valde tyget med student Eugén Wolff i ett av de bästa konfektionsmagasinen vid Place de la Bourse och hade Karl Alfred Caveen att se om den skulle sitta bra; han hälsar Morbror Gustaf Brandt att det inte lönar sig att tro att han kan få kläder billigare och bättre här än hemma; parisskräddare som säljer till drägliga, billigare, priser är de "värsta skojare på jorden"; vill man ha något bra skall man köpa det till peterburgska priser; på "le bon diable", "la belle Jardiniere" och de andra stora magasinerna blir man uppklädd så det står härliga till; Julian Alden Weir köpte ett par byxor för 20 francs på "la Maison de Pont Neuf", ett av de största i Paris, men byxorna sprack i sömmarna efter två veckor; man får bättre hos Helsingfors skräddare.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Edelfelt antar att han får höra mer om Morbror Gustaf Brandts flyttning till Helsingfors i nästa brev från Alexandra Edelfelt.
Paris d. 30 Juni 1875 30 juni 1875
Alexandra Edelfelt oroar sig för att Edelfelt skall bli för förströdd av kamraterna i Helsingfors; Edelfelt har emellertid lärt sig att älska arbetet och han kommer att ha porträtt att måla, så arbetet blir också ett tvång; vilken är Morbror Gustaf Brandts adress?; har Alexandra Edelfelt fått de ilustrerade tidningarna?
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
Axel Antell hade inte förändrats; han hade studerat så flitigt att han inte hade reda på vad som hänt i Helsingfors under senaste tiden; *om någon vecka fortsätter han till Schweiz och Italien, för att på hemvägen komma via Paris, så att han och Edelfelt kanske kan åka hem tillsammans.
Paris d. 15 Juli 1875. 15 juli 1875
Axel Antell hälsar Alexandra Edelfelt och syskonen; han vet inte om han skall åka via Marseille till Neapel och sedan via Rom, Florens och Venedig till Schweiz eller tvärtom för att komma till Paris för att hämta Edelfelt; de kommer inte att bli reskamrater lång väg, då Axel inte far direkt över från Lübeck till Helsingfors.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
*Filip Forstén torde vid det här laget vara i Helsingfors.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9 augusti 1875
Gustaf Wilhelm Edlund har ännu inte svarat och graverandet kan därför inte gå framåt; av tidningarnas rapportering verkar Edlund vara i Helsingfors.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Karel Scriba bjuder Edelfelt till Metz; han kanske kommer till Paris för några dagar; åker Edelfelt via Metz ser han till att direkt kunna resa till Lübeck-Helsingfors, utan att behöva vänta på ångbåt; *han önskar Alexandra Edelfelt och alla andra farväl.
St. Petersburg d. 2 Mars kl. 8 på aftonen Hôtel Kaiser 2 mars 1876
Resan från Helsingfors till Wiborg gick som väntat; sedan han skiljts från vännerna i Träskända hade han sällskap av Lars Agathon Godenhjelm hela vägen till Wiborg.
Wien, thorsdag afton 9 mars 1876
I dag tog de på morgonen ett romerskt bad; Alexandra Edelfelt känner till hurudana de är; kalla och varma bassänger i praktfulla salar större än Societetshussalongen i Helsingfors; de besökte künst ü Gewerbemuseum och gjorde ett fåfängt besök att få se det inre av operan; på kvällen gick de till Ésterhazy keller och satt senare en stund på café chantant Orpheum; följande morgon går tåget till Triest; det är dyrt i Wien; Edelfelt har svårt att vänja sig vid turistlivet; han ser fram emot att se Venedig och hoppas få tid att se på Tizian och Tintoretto.
Rom, lördag d. 13 maj 1876. 13 maj 1876
Det borde bli festligt i sommar under [konst- och industri]expositionen i Helsingfors.
Frascati d. 10 Juni 1876 10 juni 1876
Kanske har Edelfelt fått nog av resande då de väl hunnit till Lübeck eller Hamburg att han åker över direkt till Helsingfors; om det gläder Pietro Krohn och denne insisterar på att han kommer till Danmark tar Edelfelt troligen den vägen.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
Edelfelt känner till hur det är att komma hem efter en lång bortavaro, han ska därför inte vara Pietro Krohn till hinders den eller de dagar han är i Köpenhamn; det är förargligt att det inte finns direkt ångbåtsförbindelse mellan Köpenhamn och Helsingfors.
Föregående morgon återsåg Edelfelt Östersjön; då ångbåten styrde av mot Danmark var Edelfelt förtvivlad över att inte kunna få den att vända mot Finland; han får ändå tålamod av att veta att han är Pietro Krohn till lags; han önskar att han om en vecka skulle kunna gå ombord i Stockholm eller gunga på Östersjön mellan Lübeck och Helsingfors.
Edelfelt borde hinna se kejsarståten i Helsingfors fastän han anländer den 12 juli; Hans Majestät skulle anlända den 15.
Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1 november 1876
Då Edelfelt vaknade föregående morgon var vädret vackert och lugnt; reskamrater på ångbåten var Wilhelm Grefberg, en engelsman, en provryttare från Paris, en gammal petersburgsdam och en svensk notarie Dahlström som gift sig med handlande Forsmans änka i Helsingfors.
På sin morgonpromenad fick Edelfelt se något Ahlbergskt; gubben Oscar Weidenhjelm (som med sina korskruvslockar liknar Rouget i Helsingfors) gick förbi på gatan utan att känna igen Edelfelt.
allt ännu Göteborg d. 7 nov. 1876. 7 november 1876
Föregående morgon gick Edelfelt med Berndt Lindholm till ångbåtskontoret, men han fick lov att återkomma upprepade gånger under dagen; Lindholm förde honom omkring i staden som ser prydlig men tråkig ut; museet går inte upp mot Konstföreningens galleri i Helsingfors; han presenterades för intendenten, kammareherre Magnus Lagerberg, som varit i Rom och hört talas om Edelfelts och Victor Hovings öden; hans fru Tekla hade kommit hem med tyfus från Italien, men var nu bra igen.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Nästa lördag är den sedvanliga banketten för Jean-Léon Gérôme; aftonen före julafton kommer Edelfelt således att tillsammans med gamla och nya elever äta och dricka på Hôtel du Louvre eller hos Wepler; Maxime Faivre och Pierre Petit-Gerard vill att Edelfelt tecknar Gérômes matsedel eller dyl; Edelfelt har inga idéer och tackar troligen nej; det duger i detta fall inte att komma med slarviga teckningar som för "Pierrot" i Helsingfors.
Julmorgonen 1876. 25 december 1876
Det frestar att måla Sveaborgs kapitulation som ämne; kanske kan han måla det därhemma, men det är svårt att få ateljé i Helsingfors.
Paris. torsdag d. 28 dec. 1876 28 december 1876
Filip Forstén har grälat med en lärare i konservatoriet och tagit skiljebetyg; om någon månad tänker han bege sig till Milano, dit han velat ända sedan han lärde känna fröken Hortense Synnerberg och Bruno Holm i Helsingfors; det är inte värt att tala om saken i Helsingfors där onda tungor genast förvränger den.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Edelfelt hade bett Ernst Nordström komma och konstruera perspektivet på hans tavla; Nordström kom utrustad med alla hjälpmedel och gjorde omständligt ett perspektiv, som visserligen var riktigt men alldeles olämpligt för Edelfelts tavla; deskriptiva geomiljöer som är Nordströms styrka var inte mycket till hjälp då det gällde att komponera en interiör; Gunnar Berndtson ansåg att Nordström påminde om en snickare i Helsingfors.
Paris d. 10 Januari 1877. 10 januari 1877
Edelfelt skulle vilja vara lugn och resonera som så att om tavlan inte blir färdig till början av mars, kan han i alla fall göra den färdig till utställningen i Helsingfors, där han högst antagligen får den såld; han tycker ändå att det vore en skam som han inte kunde bära om han blev refuserad till Salongen i år; tandvärken gör att hans reflektioner blir melankoliska.
Om Alexandra Edelfelt vore här skulle det inte vara svårt att få det vackert arrangerat i ateljén; man kan tydligt se då en kvinnlig hand varit med om att möblera ett rum; Maxime Faivres mor hjälper till att hålla reda i sin sons ateljé; ifall Edelfelt inte riskerade att bli alldeles "abruti" [förslöad] som konstnär i Finland, skulle han gärna flytta för alltid till Helsingfors eller vart som helst där han kunde leva tillsammans med Mamma; om han hade pengar kunde hon bo med honom i Paris.
Paris d. 12 Jan. 1877. 12 januari 1877
Gunnar Berndtson arbetar på ateljén och brukar mest sitta tyst på eftermiddagen; de fyra år han gått och "stulat" [stultat] i Helsingfors har inte gjort honom någon nytta; det kan vara svårt att bli av med ett "apatiskt vegeterande” som man vant sig vid; Gunnar är så god och vänlig att Edelfelt inte har hjärta att säga att hans moltigande och liknöjdhet förargar honom; då Edelfelt är nedstämd är Gunnar inte den rätta mannen att inge nytt mod.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24 januari 1877
Edelfelt överraskades av ett brev från Stanza Gullberg, née [född] Ullner, som anlänt med sin man till Paris; de bodde på Hôtel du Louvre och herrskapet Gullberg bad Edelfelt äta middag med dem vid Table d'hôte [värdens bord]; efter middagen satt de länge och talade och gick sedan till Café Regence; Stanza är sig lik, underlig och "gauche" [vänster]; Gustaf Teodor Gullberg är en beskedlig herre, ytterst språksam och skämtsam; han frågade om Edelfelt var, som alla ungherrar i Helsingfors, en gammal beundrare till hans fru; Edelfelt undvek att svara, men Gullberg försäkrade att han inte blev ledsen; i Finland hade Gullberg inte hört annat än att han som svensk kommer och far i väg med den trevligaste flickan i staden; de avtalade inte om att träffas på nytt, men Edelfelt tror att han stöter på herrskapet under de 14 dagar de fortfarande är i staden.
Edelfelt tänker ofta på hur roligt det skulle vara att få leva med Alexandra Edelfelt i Paris eller Florens eller dyl.; om det fanns ett museum eller något annat att hålla sig till i Helsingfors skulle han vara där; men han förstör sig helt som konstnär om han lever där utan artistiskt umgänge, i synnerhet som Edelfelt ännu inte trampat ut barnskorna i måleriet; Walter Runeberg säger detsamma.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Edelfelts tavla såg blek ut mot Gustaf Cederströms, som överdriver färgen betydligt; den starka koloriten tar sig bra ut på salongen; Cederström har mycket ogjort, men gjort stora framsteg och blivit bättre än man på basen av den första ebauchen [skissen/utkastet] kunde vänta; Cederström är en hygglig karl och vinner på närmare bekantskap; han är tidigare officer och vill troligen imiterar Georg von Rosen i sätt och tal; han är släkt med Cronstedts i Helsingfors, med Gunnar Wennerberg och många människor Edelfelt känner i Sverige.
Lördag d. 3 mars 77. 3 mars 1877
Edelfelt tänker retouchera fonden på Ellen Edelfelts porträtt och sedan sända det till Helsingfors; han ber Alexandra Edelfelt beställa en ram och betala med stipendiepengarna.
Om Edelfelt hinner skall han göra några teckningar till Nadeschda och Gamle Hurtig; tillsammans med ett par studiehuvuden av exempelvis Sulamith borde han vara tillräckligt representerad på Salon de Helsingfors [Helsingforsexpositionen]; huvudsaken vore att måla något smått hastigt och lustigt, som kunde säljas för 200 à 300 mark.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Om det bara är möjligt kommer Edelfelt hem i augusti och september, kanske redan i mitten av juli; han har inget emot att bo i Helsingfors så länge han får vara med Alexandra Edelfelt och får göra landskapsstudier; inget är så nyttigt som studier efter naturen och landskap lär en komponera mer än något annat; tycker Alexandra Edelfelt att det är otacksamt och hjärtlöst av honom att resa igen på hösten?
Edelfelt vill göra allt för att vara Alexandra Edelfelt till nöje; men han kan inte slå sig ner i Helsingfors som konstnär.
Paris d. 5 April 77 5 april 1877
Kommer Alexandra Edelfelt ihåg all Edelfelts oro? Föregående dag kunde han i glädjen inte arbeta, utan skickade bort modellen; han höll på med ett "vackert hufvud", som han vill sälja i Helsingfors; det ser emellertid ut som om det inte alls blir vackert.
Ramen, rocken, en väst och åtskilliga gånger modell har gjort att Edelfelts pengar börjar sina; han vill försöka öka sina inkomster genom att måla några småsaker till expositionen [utställningen] i Helsingfors.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
I onsdags träffade Edelfelt Monsieur Gustave Roy; han är på väg till Norden men vet inte om han kommer ända till Helsingfors; på middagen var också en pariseraffärsman och en champagnehandlande från Epernay; Roy talade mycket uppskattande om morbror Gustaf Brandt; han ville också söka upp Alexandra Edelfelt för att säga att Edelfelt var vid ypperligt humör; han hade ett gott intryck av besöket i Finland i somras; efter middagen gick de till Folies Bergère, där Edelfelt slog omkull ett marmorbord som gick i tusen bitar; tack var Roys ingripande behövde Edelfelt inte stå för kostnaderna.
Det talas allmänt om kriget [mellan Ryssland och Turkiet] som en verklighet; Edelfelt är orolig för att förslaget om värnplikt ska gå igenom i Finland och han blir tvungen att åka hem och exercera på parola malm; tänk om kriget blir allmäneuropeiskt och engelsmännen kommer och bombarderar Helsingfors; att folken aldrig ska lära sig hur dumma dessa krig är; turkarna är inte goda att tas med och det förestående kriget blir således blodigt och grymt.
Följande dag har de kostymmodell på ateljén; på eftermiddagen ska han börja på något att sälja i Helsingfors.
Paris d. 7 maj 1877 7 maj 1877
Edelfelt ska skriva till Hackman och fråga om han går med på att betala 2 000 francs, han vill inte sälja tavlan för mindre; i annat fall hoppas han att fru Aurora Karamzin tar den; han vill i varje fall exponera [ställa ut] den i Helsingfors.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Edelfelt har inte presenterat unge Otto Wallenius för Alexandre Cabanel eller Jean-Léon Gérôme ännu, i och med att han ännu inte fått sitt intyg från ministern; Edelfelt tycker det är egendomligt att Wallenius nödvändigt vill börja teckna innan han sett något; Edelfelt fick honom igår till Luxembourg; det är underligt att han och andra unga ständigt talar om Helsingfors, Finland, fru Achté och finska operan, Ferdinand von Wright, Lennart Forstén och Hjalmar Munsterhjelm, och inte får nya intryck av det de dagligen ser här; dessa intryck borde ju vara tusen gånger starkare än från de små förhållandena därhemma.
Paris s. 13 juni. 13 juni 1877
Edelfelt hoppas att dessa rader kommer fram medan Alexandra Edelfelt ännu är i Helsingfors.
Paris d. 16 Juni 77 16 juni 1877
Det gläder Edelfelt att Alexandra Edelfelt inte redan nu reser till Hindhår; ensam med alla minnen [Ellen Edelfelts sjukdom och död] från ifjol skulle hon bara vara ledsen därute; hon planerar i stället åka till morbror Gustaf Brandt; Edelfelt undrar om de bor kvar i Kyrkslätt i sommar?; Edelfelt tycker hon kunde stanna kvar i staden då juni inte brukar vara så varm i Helsingfors, tante Adèle Gadd borde också vara där; Edelfelt skulle gärna komma hem redan nu så att Mamma inte behöver vara ensam och nedslagen på Sandbacken på Hindhår.
Edelfelt har fått sina nya kläder, en rock med väst och vida byxor; om Alexanda Edelfelt tycker att han borde ha en finare rock med liv låter han göra den i Helsingfors; priset är ändå detsamma där som här.
Paris d. 21 Juni 77 21 juni 1877
Edelfelt har skrivit till Carl Gustaf Estlanders [Finsk] tidskrift så att han är alldeles trött i handen och yr i huvudet; han har varje dag varit på Salongen, som stängdes igår; han har läst tidningskritiker och gjort anteckningar; det blir långt och tråkigt, då han inte vill säga bara gamla fraser; det vore lätt att avfärda en tavla med att säga att den är "stämningsfull", som det heter på konstspråket i Helsingfors.
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Edelfelt hoppas att brevet kommer fram till Alexandra Edelfelt även om han adresserar det till Helsingfors; nej, han tror ändå att han skriver till Hindhår.
Ännu Paris 1877 lördag d Juli 7 juli 1877
Edelfelts tavla är avsänd (för 61 francs) med grande vitesse [express, snabb fart] till Böning i Lübeck; därifrån tar Edelfelt den som passagerargods; det blev brådskande på grund av att Johannes Jæger infinner sig i Helsingfors den 25; borde inte Carl Gustaf Estlander & co betala en del, om det inte hade blivit så bråttomt skulle Edelfelt ha låtit tavlan avgå i sakta mak; Edelfelt är skamsen över att han på staden låtit förstå att han sålt tavlan, utan att ha gjort det; han kan inte veta om Aurora Karamzin eller Herman Frithiof Antell går med på att betala den begärda summan.
Åbo, d. Torsdag. hos grefvinnan Gustafva Essen. kl. 6. e.m. 11 oktober 1877
Edelfelt hittad på den milslånga Slottsgatan fram till var herrskapet Kynberg bodde; Edelfelt blev vänligt mottagen både av herrn, frun och barnen (4); Alma Kynberg hade blivit fet men i övrigt inte förändrad; Sven Karl Mauritz Kynberg föreföll vara en fiffig och hygglig karl; Alma gjorde många frågor om Morbror Gustaf Brandt och Alexandra Edelfelt; Edelfelt måste dementera ryktet om Morbror Gustafs 60 000 marksaffär; historier som går i Helsingfors hade kommit dit i mångdubbelt starkare färger, t.ex. skulle Procopé ha fått 5 bajonettstygn och 15 gardister vara arkebuserade.
Stockholm måndag d. 15. Okt 77. 15 oktober 1877
"Gubben" Fredrik Pacius var språksam och berättade om Johan Ludvig Runeberg, Fredrik Cygnæus och om tiden då han först kom till Helsingfors.
På Rydbergs hotell träffade Edelfelt Julius Lindström och Adam Hårdh af Segerstad från Helsingfors; de gick på Dramatiska theatern och såg Kung Renés dotter, den vita halsduken och kvarnen i Marly; i den första pjäsen var spelet likt det som bestås i Helsingfors; Törnqvist har gått mycket framåt och var riktigt bra i den vita halsduken; i den sista pjäsen spelade Lagerqvist förträffligt.
Stockholm, tisdag d 16 okt 77. 16 oktober 1877
Albert Laurin tog Edelfelt också till Artur Hazelius etnografiska museum; från Finland fanns en kantelespelande gubbe; de finska sakerna vittnar bara om fattigdom; ett herrskap beskärmade sig över vaxdockan och en herre förklarade att fattigdomen gjort finnarna så små och usla; Edelfelt ingrep och sade att han inte kunde klaga på sin längd fast han är finne; uppsättningen med gipsdockor är inte bättre än den i Helsingfors, men när skall de få denna mängd av husgeråd, saker och kuriosa?; på hemvägen mötte Edelfelt Henrik Cederschöld som bjöd honom på middag, men Edelfelt avslog.
Paris. d 21 Okt 77. 21 oktober 1877
Resan från Helsingfors blev dyr, med värdshusräkningar i Åbo, Stockholm och Köln, samt inköp av hatt, handskar och halsdukar.
Allhelgonadag 77 1 november 1877
Sedan senast har Edelfelt målat en ny skiss, som blev så pass bra att han kan gå till Jean-Léon Gérôme med den; han skall ännu försöka göra en teckning med kompositionen på höjden för att göra den mera originell; han fasar för alla historiemålningar som liknar varandra och är komponerade på samma sätt; John Macallan Swan säger att skissen inte är illa vad färgen beträffar; den ser ungefär ut som de sista skisserna han gjorde i Helsingfors med några förbättringar; Carl IX:s ställning är han ännu inte säker på, den får åtminstone inte bli för teatralisk.
Otto Wallenius tänker inte tillräckligt; därtill har han umgåtts bara med "fruntimmer" hela sitt liv, vilket gjort honom kvinnlig i "åthävor och ord"; de fennomanska lunsorna [klumpiga kvinnor] har ansett honom vara en skönhet på Suomalainen teatteri i Helsingfors; Wallenius är med andra ord inte karl ännu, och har hittills tyckt att måleriet varit lika trevligt som att spela danser, klä ut sig till fruntimmer, brodera eller sy på symaskin, eller sjunga med fruntimmersröst långa arior i falsett.
Paris d. 19 november 77 19 november 1877
Otto Wallenius är den mest omtänksamma, praktiska och den vanaste att sköta sjuka; hans egendomligt kvinnliga väsen plågar Edelfelt; alla är barn av sin utveckling – Wallenius har skönhet i kemi, är förste elegant i Uleåborg, dito bland finska teatersocieteten i Helsingfors, österbottningarnas "begåfvade" gunstling, som blivit beundrad lika mycket för sin eleganta växt som för sin egendomliga talang att sjunga de svåraste arior i falsett; han har ingenting och stöter på svårigheter i sina penningförhandlingar då tiderna är så dåliga.
Paris d. 27. / XI 77 27 november 1877
Vädret har varit vackert och Edelfelt har promenerat före och efter frukosten som han vanligen intar i en fin restaurang i närheten; Sanceau har rekommenderat restaurangen och känner till den tack vare att han levererar vin dit; priserna är på samma nivå som på Opris i Helsingfors; en förträfflig frukost med en halv butelj Mâcon får han för 2,50 à 3 francs.
Paris 1 dec. 77 1 december 1877
Robert Ehrnrooths öde är hårt; om han räddas från sjukdomen kanske han inte behöver skickas ut till den stora slakten därnere; Edelfelt hoppas Gud styrker och tröstar hans föräldrar under tågresan mellan Helsingfors och Plock; Edelfelt tycker inte längre att en död med svärd i hand är något mera att eftersträva än att dö i sin säng; han beklagar därför inte Robert för att han inte fick slåss mot turkarna och gå en krigares död till mötes.
d 5. Dec 77 5 december 1877
Carl Mannerheim stannade några dagar extra i Paris, men har nu rest; han envisades med att lova söka upp Alexandra Edelfelt i Helsingfors och personligen lämna fotografierna; Edelfelt vet att Mamma inte vill ta emot någon nu då Walleenerna och Georg Wallgren är där.
Paris d. 23 Dec. 77 23 december 1877
Gunnar Berndtson hade med sig nyhter från Helsingfors: Selma Antells bröllop, Axel Antells förlovning, nyheter från Alexandra Edelfelt och kamraterna.
Paris, andradag jul 1877 26 december 1877
I år var julaftonen, som firades med svenskarna, mycket rolig; de samlades på ett kafé vid Boulevard Clichy, där svenskarna har sitt huvudkvarter; dinern [middagen] var en inte så misslyckad efterapning av julmaten där hemma; Axel Borg hade tecknat matsedeln; Edelfelt satt mellan Gunnar Berndtson och Borg; dessa tre beslöt att sätta fart på festen; Borg drack en skål för finnarna, vilket gjorde stämningen hjärtlig och munter; Edelfelt drack för deras nordiska hem; Edelfelt bildade kvartett med Berndtson, Borg och Otto Wallenius och märkte att han inte skämde ut första basen alltför mycket; de sjöng bl.a. studentsånger, eftersom repertoaren är ungefär densamma i Uppsala och Helsingfors.
Det är onsdag kväll då Edelfelt skriver brevet; på fredag är det i Berlin, på lördag på vägtill Petersburg och kommer troligen till Helsingfors på nyårsaftonen; Alexandra Edelfelt får det således först in på det nya året; han skulle vilja önska mamma och syskonen gott nytt år i egen hög person.
Paris den 1sta Januari 1878. 1 januari 1878
Man spelade komedi hos Madame Jacquinot, en lustig parodi på vers av Fenelons Télémaque; Mademoiselle Marguerite Jacquinot spelade Calypso, Mademoiselle d’Avançon Eucharis, Monsieur Bachmont Télémaque och Henri Perrot mentor; dessa fyra är så vana att spela tillsammans att det inte kan gå annat än bra; kostymerna var mycket bra; herrarna hade ungefär samma kläder som grekerna i Sköna Helena med pincenezer och mentorn hade en gummi-resdyna; Edelfelt har aldrig sett så goda grekiska kostymer på Helsingfors teater; det är inte underligt att man spelar bra sällskapsspektakel i Paris, där man har så ypperliga modeller att kopiera.
Paris d. 10 Jan. 78. 10 januari 1878
Edelfelt har besvär med arkitekturen; fonden ser ut som en fond på Helsingfors teater, Alexandra Edelfelt vet den gotiska kyrkan med vapnen.
Paris d. 16 Januari 78. 16 januari 1878
Edelfelts livsföring har varit dyrare än förr; det skär i hans hjärta när han tänker på att Alexandra Edelfelt inskränker sina utgifter så mycket som möjligt; hans kamrater i Helsingfors för ett lika dyrt liv som han och de har ändå inte utgifter för resor, modeller, färghandlare och kostymörer.
Paris d. 13 Febr. 13 februari 1878
En herr Nystedt från Helsingfors kom och frågade efter fröken Wibergs adress; Edelfelt kunde inte ge den.
Paris d. 26 febr. 78 26 februari 1878
Det är roligt att ingen officer ur finska gardet stupat; denna vinter har troligen lämnat djupare intryck än många andra som de dansat bort i det goda Helsingfors.
Paris d. 24 mars 78 24 mars 1878
Edelfelt skall fråga Pietro Krohn om tavlan kan avlägsnas från Champ de Mars före expositionens slut; för att delta i tävlingen i Helsingfors i höst borde den vara där 1 oktober; det inverkar också om tavlan kommer till Salongen eller världsutställningen.
Paris d. 5 Maj 1878 5 maj 1878
Alexandra Edelfelt uttrycker ängslan för krig i sitt brev; då Edelfelt gick genom expositionen [världsutställningen] och hamnade vid prinsen af Wales indiska palats stod det klarare för honom att Ryssland bör göra allt för att undvika brytning med en sådan makt som England; de båda ländernas utställning är ingen ofelbar utgångspunkt för jämförelse; Ryssland har kämpat med örlog och svåra kommunikationer, men det går ändå inte att på Marsfältet undgå att märka den ofantliga skillnaden mellan Ryssland och England; de liknar varandra i makt, men den ena har en urgammal kultur, ett fritt folk och outtömliga rikedomar, den andra bara en uttröttad krigshär; Ryssland gör ett sorgligt intryck i jämförelse med obetydliga jordlappar som Belgien och Schweitz; Alexander Beggroff sade att Ryssland borde göra alla eftergifter för att inte råka i krig med England; under Aleksandr Gortschakoffs sjukdom sägs det att kejsaren själv sköter politiken, därav den fredligare hållningen under de sista dagarna; det är för tidigt att frukta för att Helsingfors skulle bombarderas; Edelfelt vill tro att engelsmännen genast angriper Petersburg om de alls kommer in i Östersjön.
Paris d. 12 maj 78 12 maj 1878
Gustaf Philip Armfelt har anlänt; Edelfelt tog emot honom tillsammans med Gunnar Berndtson, som ordnat rum åt honom på Hôtel Montesquiou; "gubben" flyttade ut följande dag för att det var för dyrt; Armfelts toalett är mera sans façon än i Helsingfors; Edelfelt förvånade sig över att Armfelt tågade med sin nedfläckade rock och halmhatt till Koechlins; de åt middag med Herman Frithiof Antell; på hemvägen diskuterade Edelfelt och Berndtson Antells taktlöshet; Antell som är rik hade beställt in buteljer utan att fråga de andra, men de hade ändå måst dela på kostnaderna; Edelfelt begår hellre en dårskap än syns småaktig och betalar därför utgifter som övergår hans tillgångar; Edelfelts far hade ett generöst och liberalt sätt och även om det är vanvett att vara så skänker Edelfelt alltid sina sympatier åt dem som är "large" [storsint] i såväl penningaffärer som idéer.
Paris d. 20 maj 1878 20 maj 1878
Unge Casper Wrede, Gustaf Philip Armfelts systerson är också i staden; föregående kväll satt de hos "gubben", som precis som i Helsingfors lustigt började beskriva sina missöden i livet; Edelfelt har också sett det otroliga: att Gustaf Philip stigit in i en omnibus.
Paris d. 16 Juni 1878 16 juni 1878
Hittills har det inte varit för hett och det vore en synd att säga att Paris är tomt (som Helsingfors under sommaren); Edelfelt har aldrig kunnat tänka sig en sådan människoröra och dessutom så många finnar; Edelfelt går helst förbi Café de la Regence, där de sitter.
Paris midsommardagen 1878. 24 juni 1878
Victor de la Chapelle har meddelat att Borns inte kommer till Paris; Edelfelt undrar var han skall börja på med porträttet, blir det på Gammelbacka eller först i Helsingfors?
Paris d. 3 Juli 1878 3 juli 1878
Edelfelt skall beställa kläder, hatt och stövlar entre saison [mellansäsong] för att förvåna världen i höst i Helsingfors.
Paris d. 9 Juli 1878. 9 juli 1878
På balen skulle Edelfelts frack få tjäna ut och stupa med ära; i Finland duger den inte mera; han beställer en ny frack om han får på krita (kredit) hos sin skräddare, vilket vore en lätt sak om han stannade i Paris; det är alltid på sommaren, då man inte har råd, som Edelfelt behöver en massa kläder; han ska försöka se så gentil (stilig) ut som möjligt i Helsingfors.
la Vallée d’Aulnay (près Sceaux) d. 16 Juli 1878. 16 juli 1878
Heimbürger har inte gett Edelfelt adressen till den petersburgska kusinen; Edelfelt måste således skriva genom kanslirådet i Helsingfors.
Paris d. 23 Juli 1878 23 juli 1878
Heimbürger i Petersburg har inte hört av sig; Edelfelt har skrivit till dennes släkting, censorn i Helsingfors och uppmanat denne att så snabbt som möjligt ordna affären.
Om inte Edelfelt får svar inom en vecka måste han be att få låna 1 000 francs i Helsingfors av Zilliacus eller Lagerborg.
Paris d. 28 Juli 1878 28 juli 1878
Böning har sänt uppgifter om ångbåtsturerna; den 3, 10 och 17 augusti går ångbåten direkt till Helsingfors, varje lördag och onsdag till Stockholm.
Paris d. 2 aug. 1878 fortsatt d. 5, sedan jag fått pengar 2 augusti 1878
Edelfelt önskar lika mycket som Alexandra Edelfelt att han är hemma den 15 augusti; han har inte hört från Heimbürger; han har skrivit till Gustaf Wilhelm Edlund och morbror Gustaf Brandt och bett endera av dem skaffa Edelfelt 1 000 mark och sända dem per telegraf; Edelfelt skulle i bästa fall ta Alexander som avgår den 10 augusti från Lübeck och anländer den 14 till Helsingfors.
Den Bornska vistelsen på Gammelbacka är en förargelse; det vore "le comble de ridicule" [höjden av fånighet] att komma hem för att sitta i Borgå, då Alexandra Edelfelt är i Helsingfors.
Det var bra att han inte tog Heimbürgers pengar föregående år; Ludvig Fredik Heimbürger i Helsingfors har nu skickat 1 200 mark och Edelfelt är klar att resa; då Alexandra Edelfelt får brevet är han redan på väg.
P.burg. tisdag afton 7 januari 1879
Axel Antell åtog sig bestyret med tavlan; Carl Adolf af Hellen skulle tala med Emil Stjernwall om att sälja den till palatset i Helsingfors för 7 000 mark; Hellen menade att Edelfelt skulle adressera tavlan direkt till Akademin.
Vilna d. 10 januari 10 januari 1879
Staden har 80 000 invånare, således två gånger så mycket som i Helsingfors; stadens bästa hotell kan inte liknas vid Societetshuset; det är grannt men smutsigt, och bara judar naturligtvis; Edelfelt fick ett rum för 1 rubel; Edelfelt väcktes kl. 11 av en knackning på dörren, det var en jude och ynglingen Schmuel som försökte sälja honom pälsvaror; Edelfelt körde slutligen ut dem och såg till sin glädje att inget av hans saker var försvunnet.
De gjorde en tripp till katedralen, som var modern och förfärlig, där finns alla polska kungars statyer i silver; därefter gick de till skridskobanan, där fröknarna Mæxmontan förmodade att den eleganta, ryska, världen skulle finnas; Edelfelt presenterades för en fru och fröken Holmblad; skridskobanan ligger mitt i en park och är artificiell; bifloden till Wilia som flyter genom staden är ungefär 2 alnar bred; man såg mest ryska officerare, om möjligt ruskigare än dem man ser i Helsingfors.
Paris d. 13 Januari 1879 13 januari 1879
Då tåget kom till Berlin var där lika tjockt med snö som i Helsingfors; Edelfelt beslöt att resa vidare med följande tåg; sovkupén kostade 11 francs per natt.
För en vecka sedan reste Edelfelt från Helsingfors; han kommer troligen inte att bli riktigt glad igen förrän han börjar tavlan; överallt på hela vägen var det snör; i Hannover åkte flera hundra människor skidsko, i Berlin slädar; nu tycks det börja töa.
Paris d. 16 Januari 1879. 16 januari 1879
Edelfelt mötte Alfred Koechlin på gatan; Koechlin hade varit i Petersburg i affärer, men hade inte tid att komma till Helsingfors eller Åbo.
Paris d. 26 Januari 1879. 26 januari 1879
Det är lika mycket snö i Paris som i Helsingfors; Paris tar sig inte bra ut i vinterskrud; det är svårt att röra sig på gatorna i snömassorna, då bara hjuldon står till buds; omnibussar och tramways har dubbelt så många hästar än vanligt och ändå går det inte; Edelfelt har bara sett två slädar, de var lyxiga och tillhörde troligen några rika ryssar eller amerikaner; snön börjar smälta; tusentals arbetare är sysselsatta med att köra bort snön och vräka den i Seinen eller i kloakerna; Edelfelts galoscher och tjocka paletå har kommit väl till pass; parisarna känner inte till galoscher och går lättklädda; de får sota för det med snuvor hostor och katarrer, men i allmänhet är fransmännen mera härdade mot köld än finländare.
Jean-Léon Gérôme har stadfäst Edelfelts skiss, som till stor del liknar den han gjorde i Helsingfors; han har redan en karton i tavlans storlek; det stora vita pappret avskräcker honom, men han har beslutat att vara envis.
Paris d. 1 februari 1879. 1 februari 1879
Tavlan har ännu inte kommit från Helsingfors, men även grand vitesse går inte så fort som posten.
Paris d 6 febr. 1879. 6 februari 1879
Gunnar Berndtson och Edelfelt hämtade den bukett de tillsammans med Schulténerna, Gustaf Sucksdorff, Otto Wallenius och Aukusti Uotila hade beställt åt fru Lina Runeberg; buketten var större än de som ges åt "scenens prydnader" i Helsingfors och bestod av terosor, violetter, vita sirener med röda kamelior; på ett ljusblått sidenband stod det "d. 5te febr. 1879 – till Fru Lina Runeberg af några finnar i Quartier latin"; Berndtson och Edelfelt tog vagn medan de andra kom med omnibus; Runebergs blev överraskade av uppvaktningen, men tycktes nöjda över hyllningen till Johan Ludvig Runebergs minne.
Hur firades Runebergsdagen i Helsingfors?
Edelfelt skulle gärna omge sig med mera komfort; många av kamraterna i Helsingfors, som bara har skulder, har det bättre och bekvämare i bostadsväg.
Paris d. 28 febr. 1879 28 februari 1879
Fröknarna Moreau spelade en sonat och en av dem accompanjerade Madame Madeleine Laurens, som inte har någon stor röst, men sjunger med uttryck och musikaliskt; Madame Laurens är liten och mager med utstående tänder och liknar någon i Helsingfors, men Edelfelt kommer inte på vem; Madame Suzanne Moreau är lång och ståtlig.
d. 8 mars 1879. 8 mars 1879
Edelfelt har varit på uruselt lynne och "vipprasande" på sin tavla; han tänkte på att tillbringa resten av livet i Helsingfors med att skriva till Dagbladet hellre än att bli konstnär à la Carl Eneas Sjöstrand, August Boman, Gerog Wilenius, Fredrik Ahlstedt, Sigfrid August Keinänen och Adolf von Becker.
Lördag mars 79. 15 mars 1879
Edelfelt har fått ramen till sin tavla och den tar sig bra ut, däremot är han uttråkad och missnöjd med tavlan; hans snö- och landskapsstudier är för små och otillräckliga; varje halvtimme skulle han ha lust att gå ned till Brunnsparken och se efter hur det ser ut i naturen; han har gjort en fyra alnar lång tavla helt de chic [på fri hand] och reslutatet är därefter; om han för en halvtimme kunde förflytta sig till Helsingfors skulle han vara hjälpt.
Edelfelt skulle aldrig resa från Helsingfors om där fanns allianser [konstföreningar], modeller, målare och utställningar.
D. 3 april 79 3 april 1879
Edelfelt har uträttat Alexandra Edelfelts kommissioner och sakerna är snart i Helsingfors om man får tro bokhållaren i St Joesph.
Edelfelt var i söndags på middag hos Eugène Lachaises föräldrar, som heter Surchon, i och med att modern är gift för andra gången; modern är amerikanska, men har båda gångerna gift sig med fransmän; de reser mycket, senast i Egypten och Nizza, medan unga Lachaise studerar juridik; då Lachaise är myndig får han ta hand om sitt arv från fadern, som lär uppgå till många miljoner; han skall snart göra en världsomsegling med en ung amerikan och kväkare, som också var på middagen tillsammans med sin mor och syster; systern är vacker och elegant, men svartklädd, vilket är högsta modet; hon duar alla i enlighet med sektens lagar, vilket John Singer Sargent tycker bara ökar hennes charm; Lachaises resekamrat är sportsman i varje fiber; han har med modern och systern varit i Finland, i Helsingfors, Wiborg och Imatra.
Paris d. 27 maj 79. 27 maj 1879
Gunnar Berndtson har sålt sitt schackparti [tavlan Ett schackparti, 1878] för 800 francs i Helsingfors; tiderna är så dåliga att man får vara nöjd med vad som helst.
Paris d. 15 juni 1879 15 juni 1879
Alexandra Edelfelt ber Edelfelt inte riva håret av sig med anledning av tavelhistorien; det är ett eländigt bestyr att ha bekanta som kommissionärer; han har bett Axel Antell att inte besvära Carl Adolf Hellen utan vända sig till en kommissionär; Pjotr Iseeff kommer att svara att han inget vet om saken; Edelfelt får överge tanken på att ställa ut i Stockholm, och, vad än värre är, i München; i München skall tavlorna vara framme senast 15 juli, därefter tas de inte med på expositionen och sänds tillbaka på egen bekostnad; Edelfelt vågar inte lita på de ryska järnvägarna, efter att den senaste försändelsen dröjde så länge på vägen mellan Paris och Helsingfors.
Edelfelt ber Pjotr Iseeff skicka tavlan till Helsingfors, där den kan tjäna som skärm i sängkammaren eller i pojkarna Walléens sal.
La Citoyenne [Medborgarinnan] är nästan färdig, likaså huvudet som Fredric Rettig beställde; Edelfelt sänder dessa två tavlor, samt hans Salongstavlor och den Cedercreutzska till Helsingfors; "Gubben" Chabod får sköta avsändningen.
Köpenhamn d. 1 Juli 1879 1 juli 1879
Edelfelt har fått telegram från Knorring i Petersburg: tavlan har expedierats till Helsingfors.
Stockholm torsdag afton – juli 79 Hôtel Rydberg 10 juli 1879
Edelfelt hoppas B.O.Schaumans expediering av tavlan går bra; adressen borde ha varit Luitpoldstrasse 3, till kommittén för internationella utställningen [i München]; i Köpenhamn fick Edelfelt brev från Pjotr Iseeff som sade att tavlan redan hade avsänts till Helsingfors.
Sthlm d. 14 Juli 1879 14 juli 1879
Nästa båt går fredagen den 18; Edelfelt kunde följande dag vara i Helsingfors om han tar Åbotåget, men då måste han övernatta i Kervo; kanske fortsätter han istället med ångbåten till Helsingfors och tar [hjulångare] Runeberg direkt till Haiko; han telegraferar till Alexandra Edelfelt vad han har beslutat då han kommer till Åbo.
Åbo, den 21 Oktober 1879 21 oktober 1879
Första hälften av resan förargade Edelfelt sig över sitt beteende på Helsingfors station, då han trodde att sakerna var borta; under den senare delen gjorde han betraktelser över nöjet att åka i tredje klass; Jacob Ahrenberg ville inte byta från tredje klass och talade vackert om sparsamhet, hustru och barn, Widolfa och Tatu.
Edelfelt påminner Alexandra Edelfelt att skriva till Stockholm, poste restante; han tycker resandet är tråkigt och önskar han hade en liten kamrerstjänst i Helsingfors; han påminner om fotografierna och hälsar småflickorna, Morbror Gustaf Brandt, Tante Adèle Gadd och gossarna.
Åbo, den 21 Oktober 1879 21 oktober 1879
Om Edelfelt hunnit hade han kommit tillbaka till Helsingfors, övergett Stockholmsfärden och tagit den säkrare vägen över Petersburg.
Rage et malheur! [ilska och olycka!]; Edelfelt hade just expedierat brevet till Alexandra Edelfelt då han fick veta att Konstantin blivit fördröjd en hel dag i Helsingfors.
Stockholm d 27 okt 1879 27 oktober 1879
Edelfelt var på Paul Viardots konsert, som hade skamlöst lite besökare; i Helsingfors hade han fått dubbelt så mycket publik; han spelade som en karl, bl.a. mästerligt en av Edvard Griegs norska sonater; Edelfelts landsmaninna, fröken Josefina Woldstedt, som alternerade med sångnummer, var ful som stryk och sjöng falskt, dumt och tråkigt.
Fragment 30 oktober 1879
Stockholm är en stor småstad; alla känner, har reda på och kritiserar varandra; i artistiskt hänseende står de, trots deras Nationalmuseum, på samma ståndpunkt som publiken i Helsingfors.
Edelfelt skulle hellre sitta hos familjen i Helsingfors.
Stockholm d. 9 november 1879 9 november 1879
Helsingforsarna följer med konsten bättre än Stockholmarna; det råder sådan krämaranda i Stockholm; hemma är man mera européer, har mera kommunikation och kunskap om utlandet, talar främmande språk och intresserar sig för världen i allmänhet; här är det bara Stockholm, Stockholm och Stockholm.
De stockholmska konstnärerna Wilhelm Wallander och Mårten Eskil Winge ser stofilaktiga ut: det är framtidsutsikten då man blir professor vid konstakademin i Helsingfors.
Edelfelt och Bruno Holm var på etnografiska museet med fräulein Marie Wieck, som är pianist och syster till Clara Schumann; Edelfelt tycker hon är en tysk lunsa [klumpig, bondsk kvinna]; hon ska till Helsingfors; Edelfelt har inte hört hur hon spelar.
Paris d 5 december 79 5 december 1879
Alexandra Edelfelt må tro att de haft kallt, ända till minus 14 grader och alnshög snö; vädret ställer till ett elände då det bara finns hjuldon, inte slädar; överallt finns urspända hästar, omnibussar och tramvays som stannat; föregående kväll klädde sig Edelfelt i damasker, galoscher och skinnmössa och gick upp till bulevarderna för att se på spektaklet; då han återvände klockan 11 fanns inte en katt på gatorna, det bullersamma Paris hade en högst helsingforsisk anblick; i Champs Elysées lär man ha sett några hundra eleganta slädar.
Paris d. 10 december 1879 10 december 1879
Edelfelt har välsignat sin tjocka dugliga, stoppade Helsingforspaletå; parisarna har tunna rockar; i allmänhet är fransmännen mera härdade än finländare; det finns inte galoscher, pälsarna inskränker sig till en magnifik krage; man ser inga andra huvudbonader än höga hattar; barnen leker på gatorna utan ytterplagg; alla basarer, slaktare, bagare och korvmakare är öppna; i alla boningsrum står andan som rök ur munnen.
Paris d 20 dec. 79 20 december 1879
Edelfelt ser i tidningarna att det i Helsingfors, Stockholm och Archange varit värmegrader; han önskar än en gång rolig jul och gott slut på det nya året [sic!]; han ska gå ut och gå för att få upp värmen.
Paris d. 8 januari 1880 8 januari 1880
Helsingfors tycks vara stilla och tyst under jul och nyårstiden; förr var den tiden rikast på nöjen.
Paris d. 17 febr. 1880 17 februari 1880
Gustaf Philip Armfelts plötsliga död gick Edelfelt djupt i hjärtat; han meddelade genast Alfred Koechlin, så att de sorgliga nyheterna inte skulle komma på bröllopsdagen ifall Armfelts i Åbo skulle skriva; Edelfelt gav dödsbudet även till Gustaf Philips systerson Casper Wrede; Gustaf Philip var hjärtans beskedlig, han blir nu kvitt det tråkiga Helsingfors, skulder och bekymmer på ålderdomen.
Paris d. 10 mars 1880. 10 mars 1880
Edelfelt tackar för brevet och tidningarna; på Café de la Régence har han redan läst om festligheterna, August Ahlqvists och Robert Montgomerys tal, samt Rafael Hertzbergs verser, som han inte fann särdeles originella; det måste ha varit intressant att se Helsingfors i högtidsskrud.
Odaterat brevkort 27 mars 1880
Annie Edelfelt är krasslig; det olyckliga klimatet i Helsingfors, med islossningar och blåst, är farligt för den med svaga lungor.
Paris påskdag 1880 28 mars 1880
Edelfelt tillbringade påskafton hos herrskapet Lepsen-de la Chapelle; Ellan de la Chapelle är en fullständig Helsingforsiska med rysk fernissa; Palmroth vore en passande man för henne; hon är snäll och kall, utan "elan" [anda] och det som gör en människa till "Guds beläte" och en kvinna till en kvinna.
Paris d. 27 april 1880. 27 april 1880
I förrgår var Edelfelt på en konsert i konservatoriet; han hade fått biljetter via Mademoiselle Jenny Vaillant, som Edelfelt gjort bekantskap med hos Gueldrys; endast elever uppträdde; den instrumentala delen var bättre än den vokala; en 16-årig violinist spelade en sonat av Ludwig van Beethoven utmärkt bra på piano; de manliga sångarna var dåliga ochh såg sluskiga ut; den som mest hänryckt Edelfelt på scen är Adelaide Ristori; de unga sångerskorna på konservatoriet bråkade [besvärade sig] för mycket; Georg Friedrich Händels Messias passade inte in i programmet; Mademoiselle Flandin sjöng bäst, hon lär vara född i Helsingfors, där hennes pappa varit fransk konsul; amerikanskan Miss Griswold var också bra, men hade ett grötigt amerikanskt uttal.
Paris d. 3 Juni 1880. 3 juni 1880
Edelfelt tror inte att man i Finland förstår medaljens värde, utan likställer den med de artighetsbevis som kommer i fråga vid världsutställningarna, medaljer i Petersburg, på småutställningar eller vid expositionen [konst- och industriutställningen] i Helsingfors.
Paris d 4 juni 1880. 4 juni 1880
Kejsarinnan är död; ett helt år av stillhet och hemliv väntar i Helsingfors; ska man vara svartklädd, även på landet? kommer man att dansa på Terviksbröllopet?
fredag kl. 12 på natten 10 september 1880
Edelfelt gläder sig åt hur hjärtligt de talar om Alexandra Edelfelt; trots alla ledsamheter och minnen från de senaste dagarnas fara, ska de bjuda till att än en gång i Helsingfors, bland dessa sympatiska människor leva det bekymmersfria liv som karaktäriserar Haiko.
Edelfelt önskar att porträttet blir skapligt; de får se det i Helsingfors; om han inte får det färdigt följande dag kommer han antingen med kvällståget på söndag eller på måndag morgon.
Paris måndag d 27 sept 1880. 27 september 1880
Edelfelt ska till Chabod för att fråga efter tavlan som inte har inte kommit fram; Böning hade bara fått de två kistorna som kommit till Helsingfors.
Lördag. Okt 1880 16 oktober 1880
Alla frågar om Edelfelt blivit mycket firad i Finland; på Haiko jo, men i Helsingfors hade Karl Wetterhoffs kritik vunnit mera genklang än pariserlovordet.
Det är förfärligt sorgligt med Paul Creutz död; Edelfelt undrar hur det är möjligt att alla världens Adlerbergar, kejsare och kungar kan hindra en far att skynda till sin sons dödsbädd; det är inte ens krig i landet och Åbo stad svävar inte i fara; Edelfelt tillbringade en av sina sista kvällar i Helsingfors tillsammans med P. Creutz.
Söndag d. 7 nov. 1880. 7 november 1880
Enligt Alexandra Edelfelts brev reste Gunnar Berndtson senaste vecka från Helsingfors; Edelfelt väntar honom när som helst; han hälsar till småsyskonen.
torsdag. 2 december 1880
Edelfelt får pumpa ut nyheterna ur Gunnar Berndtson och får ändå veta knappt något från Helsingfors och Petersburg.
Onsdag. december 80. 8 december 1880
Edelfelt tackar för brevet; det är ledsamt att frakten för mattorn blir så dyr; han rekommenderade vägen över Lübeck åt bokhållaren på Bon Marché; är inte en reguljär vinterförbindelse etablerad mellan Lübeck och Helsingfors?; julen nalkas och Edelfelt skulle gärna vara hos familjen.
Paris tisdag d. 14 dec 1880. 14 december 1880
Där hemma är de mitt i julstöket; Edelfelt skulle gärna flytta till Helsingfors för en vecka eller två; även om han kände sig främmande för ryssar, affärsmän, unga muster [?] och fennomaner i Helsingfors hänger han ändå fast vid sitt hem.
Julafton 24 december 1880
Edelfelt ser för sig Helsingfors med upplysta fönster; han ser dem gå i kyrkan på eftermiddagen; han önskar Gud gav honom den frid som uppfyller deras hjärtan och Honom beskydda och välsigna dem; hos honom plaskar regnet, fiacrarna [droskorna] rullar på stengatorna och reverbererna flämtar sorgligt; han skulle hellre ha snö och bjälleklang; han ska tänka på dem där hemma ofta under kvällen.
d. 24 Januari 1881 24 januari 1881
Hvad Ni måtte ha haft roligt under Nordenskiölds dagarne i Helsingfors. Jag är rigtigt ledsen öfver att ej ha fått se detta och vara med om denna enthusiasm, och tror som Nordenskiöld att det i denna finska hyllning låg en hjertlighet en hemlandsvärme som all verldens ståt ej kunde uppväga. För resten var påhittet med skridskofesten rigtigt lyckadt, tchuktschter, isbjörnar o.a. var ju både originelt och bra. Jag ser i H.D. att den stackars Nordenskiöld varit tvungen att med fru återvända från Hangö för att öfver Hamburg komma till Stockholm. Det är då för olyckligt med Express!
Paris fredag d. 12 mars 81. 12 mars 1881
En förfärlig olycka som ni troligen läst om i tidningarna är att hela det stora magasin du Printemps, så kändt i Helsingfors brunnit ned till grunden. Elden räckte i 24 timmar, en häftig blåst och den massa brännbara ämnen som funnes gjorde släckningen omöjlig. Det sorgligaste är att 2000 personer commiser, försäljerskor (handeln sköttes mest af fruntimmer i detta magasin) arbetare i hundratal nu äro utan bröd. M. Jaluzot, egaren, har ju alltid sina 7 miljoner i assurance (ehuru han förlorar 1 1/2 miljon i alla fall). – fast inom 2 år anser man magasinet kunna åter vara färdigt. Jag var och såg på elden som "hela Paris". Det var förfärligt, så mycket mer som man visste att den kostat flere mennisko lif. M. Jaluzot med fru, som bodde i 5te våningen, räddade sig i skjortan och de närmast boende fournissörerna lemnade dem kläder på kredit. Mme Jaluzot satt hela dagen och gret framför eldsvådan – och det undrar jag ej på – pengar, värdepapper kläder allt, allt brann för dem. – Kl. 5 på morgonen kom elden lös genom oförsigtighet med gasen. Kl. 9 aftonen förut hade jag köpt handskar der och hade då haft stor lust att köpa en kostym åt Anni som behagade mig mycket. Det hade varit vackert om jag, som man bruka göra, köpt kostymen och bedt att få den hemskickad dagen derpå – det hade verkligen varit fatalt och jag var glad, egoist som man är i dylika fall, att jag räddat mina fyrkar.
Paris d 16 mars 1881 16 mars 1881
Fastän det nu redan är tre dagar sedan det ohyggliga kejsarmordet i Petersburg egde rum, utgör denna olycka ännu det enda samtalsämnet här i Paris likasom troligen i hela verlden. Afsky och en viss oro för hvad som komma skall läsas i alla sinnen. Ack hvad jag längtar att få Mammas bref för att få veta huru saken kommenteras i Helsingfors. Strax på morgonen då underrättelsen spridit sig i vidare kretsar, kom Walter Runeberg hit och vi reste tilsammans till ambassaden för att inskrifva våra namn i condoléance registret. Mitt namn lär också ha varit upptaget i någon aftontidning bland de många som citerades. Det var ändå ett förfärligt slut, och man tycker att då Vår Herre på ett så underbart sätt flere gånger räddat Kejsar Alexanders lif dessa nidingar småningom skulle ha tröttnat. Huru många stora förändringar såväl i Ryssland som hos oss bli icke följden af regementsförändringen! Att den andra Adlerberg tagit afsked såg jag i gårdagens tidning, och vår torde väl ej heller dröja med saken. Boulevarden har i dessa dagar varit öfverfyld af menniskor som kommenterat händelsen och man slukar allt fortfarande alla möjliga notiser om denna ohyggliga sak.
Paris d. 18 mars 1881 18 mars 1881
Om några dagar skrifver jag mera. Jag längtar mycket efter nyheter från Helsingfors för att höra om den effekt som kejsarmordet gjort der. Gud hålle sin hand öfver Finland hädanefter som hittils tusen helsningar till alla från Atte.
1 april 1881 1 april 1881
Berndtson och mig. Han bor hos B. och denne tyckes ha öfvernog af honom. Med hans hufvudvärk och ytterst beqväma natur, har B honom på nacken hela dagen om. Han går litet ut, (aldrig utan att någon af oss följer honom), och sysselsätter sig mest med att berätta Helsingfors skandaler. B. och han ha redan några gånger skurit ihop och jag har fått lof att ge Berndtson rätt.
Granada, måndag, annandag påsk 1881. 18 april 1881
Hvad jag gerna ville skicka Eder en liten bit Alhambra med rosendoft och vårsol i brefvet. Det är helt eget att tänka på is och snöslask i vårt goda Helsingfors – men jag är ju också en bit längre söderut nu. – Farväl för denna gång – tusen varma helsningar till alla alla från Atte.
Sevilla d. 24 april 1881. 24 april 1881
Eget nog, påminna många gator här om unionsgatan vid klinikerna och Krigshospitalet i Helsingfors. 2 vånings hvitmenade eller gulmålade hus –. Sevilla, byggdt uteslutande af rappad tegel ser ytterst snyggt ut. Husen hvitmenas 2 gånger om året och fönsterluckorna efter, alla målade med den grannaste spansk-gröna, se mycket propra ut. Alla fönster äro försedda med blomsterprydda balkonger, der de vackra Señoras passera en del af dagen med att mönstra de förbigående.
Toledo d. 30 april 1881. 30 april 1881
Jag tänker i dag så mycket på Paris (le jour du vernissage) och på Helsingfors der studenterna just nu sjunga i Kajsaniemi
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Detta bref träffar er ännu i Helsingfors. Lyckliga menniskor som redan d. 8 få resa ut till Haiko.
Paris d. 7 juni 1881 7 juni 1881
Är det sannt att det i nästa år blir studentmöte i Helsingfors? Hvad det vore roligt! Men hvad ha vi att visa dem – hvarken Upsala eller Stockholm – Brunnsparken och Kaisaniemi?
d. 20 Juni 81. 20 juni 1881
Jag reser näml. öfver Lübeck–Stockholm Helsingfors ty jag har nu alldeles öfvernog af Reval der jag fick ligga i 30 timmar i höstas, och som jag svor att aldrig återse här i lifvet. Posten går, mera om några dagar Mammas Atte som bara längtar att komma till Haiko *Många helsningar till Etters, tant Gadd, flickorna
Petersburg söndag 30 okt 81 30 oktober 1881
De bo i bel étagen vid Stora Morskaïa. Vacker entrée och stora rum. Alla voro församlade i salen d.v.s. alla Manzeys Armfelts Mima och Hermuschka, för att försöka en flygel som de nyss fört hem, och jag blef så vänligt emottagen som möjligt. Vid första anblicken af fröken tänkte jag: Tante Gadd hade rätt, hon kan ej jemföras med Anna Ehrnrooth, hon är verkligen ett strå hvassare. – 5 minuter efteråt voro Armfelt och tjotje Nadja inne i en diskussion om koketteri, hvari Armfelt med sin gälla röst uttalade sina åsigter fram och tillbaka, till föga fromma för menskligheten. Många frågor gjordes om alla derhemma. Anni Butti och Mamma, Mamma främst. Jag tror ej att Mamma ett ögonblick skulle känna sig generad här. 1o äro de verkligen mycket fästade vid Mamma 2o är det alls ej så farligt med deras lyx att t.ex. Ahrenbergs och Mamma i Hfors skulle ha det lika trefligt i deras salong och 3o äro de bra hyggliga och enkla menniskor.
Tisdag 8 nov. 1881 8 november 1881
Spetschinsky sjelf är nu i Moskva. I afton äro vi alla ditbjudna på middag. – De bebo ett rigtigt furstligt palats med balsalong som går genom två våningar, förgyllningar o.s.v. – ingen så vacker balsalong finnes i Helsingfors. – De äro ännu ej rigtigt installerade i sitt nya hus, men der kan bli vackert. Men uti all denna rikedom finnes ej detta något som man anträffas i Paris, "le goût et le chic". Är det förgyldt så är det för mycket förgyldt bredvid en marmorvas af flere tusen rubels värde står en simpel skärm eller något dylikt. Fru Etter har mest smak af alla systrarna. Fru Spetschinsky ser ut som sin egen piga i detta granna palats, så förskräckligt enkel är hon. – Jag vet ej hvarföre de äro så enkla, dessa fruntimmer, då de ändå betala fabulösa priser för hvarje tråd de ha på kroppen.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9 november 1881
När jag tänker på deras familjesammankomster här, tänker jag så väl att Mamma ibland kan förgås af ledsnad i Helsingfors. Dock tror jag det är tråkigare här, med det evigt enahanda och den totala bristen på lifvande elementer utifrån. Fru Etter ser ledsen ut, ty hennes man plågar henne med knarriga bref. Skrif och muntra upp henne! Hon håller så ofantligt mycket af Mamma, och säkert är, att Mamma är annat toista än hvad hon har att göra med här, så slägtkär hon än må vara. Huru jag saknar Mamma, det vill jag ej ens beskrifva.
Petersburg fredag 10 9:bre 1881 10 november 1881
Storfursten som just betraktat Bertha, sade till mig på ryska: Jag hoppas ni talar ryska" "Pardon, Altesse, je regrette infiniment de ne savoir assez de russe pour oser le parler" sade jag "Alors c'est le français, le français exclusivement, pas de russe du tout" – Hvarpå jag svarade att jag vid 18 års ålder lemnat Finland, och sedan dess vistats mest i Paris, aldrig haft tillfälle att lära ryska men hoppades att i framtiden lära mig. ryska" Hvarpå gjorde han mig frågor om Gerome, min ålder, frågade om jag var från Helsingfors o.s.v. samt slutligen: Savez vous que vos oeuvres sont tres jolies – qui est donc l'heureux acquéreur de ce petit tableau? Hvarpå jag svarade 'en engelsman Mac Lean i London, – Härefter sade han. "J'espère que vous n'allez pas oublier nos expositions ici, Vos envois nous ont fait grand plaisir" hvarefter han gick
Petersburg d. 26 nov. 1881 26 november 1881
Hvad gör att det är så trefligt hemma? Ofta tänker jag på att Mamma bestämdt ej, trots all klagan, kan lefva ett andefattigare lif i Helsingfors än man gör det här. Det finnes ju dock allmänna intressen, intelligenta menniskor, diskussion o.d. här är det dödens sömn. Hos Etters o. Manzeys känner jag mig väl, men endast en petit comité – såsnart Sascha och hela konkarongen nalkas då blir jag olycklig och önskar mig hundratals mil härifrån – alltid vesterut, förstås.
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Innan Generalen kom satt jag en stund och pratade med fru Ellis – om Jacobsons naturligtvis, och hon höll med mig om att fru Etter står ojemförligt öfver sina systrar. Vet Mamma, fru Etter är verkligen bra aktningsvärd. Här i P. burg ser man t.ex. att hon får lof att hushålla mycket mera än på Haiko – jag tror att hon har en klädning – Sebastian skrifver de mest dumma och elaka bref om huru han nog vet hur hon roar sig och lefver kräsliga när han ej der, o.s.v. och hon håller ändå god min. – Det är alltid gubben Manzey som betalar theaterbiljetterna. Det måtte gå åt bra med pengar hos dem, ehuru de ej ge baler o. tillställningar. Ms kök är utmärkt, och som de alltid ha främmande (bara slägten) till middag måste detta ej kosta så litet. – Fru Spetschinsky har något skyggt och alls ej verldsvant i sig (Ingen annan har verldsvana än fru Etter af dem) och så är hon, "Génie" så ovanligt ful. Jag vet ej huru ordet "hjelphustru" alltid kommer för mig då jag ser henne – hon liknar någon tvätterska hos oss i Helsingfors – jag vet ej hvem. Det är från gubben Jacobson de ha de der mongoliska kindknotorna. Fru Etter försöker på allt sätt att få mig att beundra fru Armfelt – men "här står jag och kan ej annat" än tycka bra litet om henne. De tycka i familjen att Sascha ser bra ut och är mycket (élégant)(det enda alltid begagnade uttrycket för bien mis, distingué, homme du monde).
Vet Mamma, jag försöker, försöker så mycket jag kan att bli varm för deras religion deras seder, minnen och sagor, men – det går ej. Kunde jag med hela min värme omfatta denna urgamla, vördnadsvärda kult, deri se något upplyftande, om icke bättre, så likagodt som våra 30-årakrigs minnen, så ginge det bättre. – Jag har lättare att sympathisera med katholicismen, ty jag känner den bättre och den står oss närmare. Och Rysslands storhet! Ja, jag försöker! "Hur är det möjligt" sade fru Armfelt "att vistas i Ryssland utan att älska allt ryskt! – Hvarföre fick jag ej vid späd ålder komma in i något militernij gimnasia" eller helst i Alexandersgymnasium i Helsingfors? Hvarföre heter jag ej Arbusoff, Apelsinoff eller Pritschipenko? Och hvarföre gaf man mig ett så barbariskt klingande namn som Albert, då man kan vara lycklig nog att heta Apollon, Pjotr eller Nikolai? Hur kom det sig att jag var så mycket mera bekant med allt långt nere i Spanien, Ja, morerna, Abencerragerna, föreföllo mig såsom gamla vänner. Och den spanska grandezzan! Jag förstår den mycket bättre än titeln af "tituljärnij sovjätnik". – Det finnes racer som äro omöjliga för civilisationen – jag hör till dem!
Onsdag 30 november 1881
Jag fick Mammas bref för en stund sedan. Tusen tack. Hvarför vill mamma att jag med omgående skall skrifva om och när jag kommer till Helsingfors. Att jag vill träffa Mamma det är säkert, men skulle det då verkligen ej gå an att komma hit. Om jag tycker att Petersburg är tråkigt, så är det naturligtvis för att Mamma ej är här. Låt nu frågan vara oafgjordt tills vidare.
Onsdag afton 4 dag jul 1881 28 december 1881
Jag steg in och Dagmar stod der och såg ytterst fin och behaglig om också alls ej Kejsarinnelik ut. hennes enkla väsen och snälla, goda blick hennes lilla växt och något blyga uppträdande kontrasterade med ståten och ceremonierna förut. Hon var klädd i svart atlas. – Tilltalade mig genast på franska – om att hon var förtjust i mina porträtt, taflorna hade ännu ej kommit från Zarskoje, samt önskade att jag skulle göra hennes barn – I morgon skall jag börja och installera mig. Hon frågade om jag talade svenska, hvarpå jag svarade att det var naturligt eftersom det var mitt modersmål; men hon fortsatte icke destomindre på franska. – Det var litet krångligt för mig att passa in Votre Majesté – veut-Elle o.s.v. Hon sade sig ha ett alldeles utmärkt minne från Helsingfors – j'aime tant la Finlande, et je serais très heureuse de voir votre tableau – Derpå sade hon att ännu ingenting kunde bestämmas om porträtternas storlek och hvilka af barnen skulle målas – i morgon får jag se dem. Kejsarinnan har något i sin blick som påminner om fru Leuhusen. Detta egendomligt fixerande och drömmande på engång – en utmärkt vacker blick. Hon står hela tiden – det gjorde hon med de andra med såg jag. Slutligen sade hon att hon var "charmée d'avoir fait min bekantskap.
Gatschina 3 januari 1882 3 januari 1882
I dag har jag hvarken sett H. M. eller kunnat tala ett förnuftigt ord med Mme von Flotow, som håller på att laga i ordning de många julklapparna åt fattiga barn. Jag har således ej fått besked om, huruvida jag kan aflägsna mig på 4 dagar. I hvarje fall får Mamma ett telegram förrän detta anländer. Ack jag ville så gerna komma. Resa på thorsdag, och anträda återfärden söndag för att åter vara här på måndag morgon. – I alla fall kommer jag på några dagar till Helsingfors förrän jag reser till Paris.
Jag hoppas att detta bref går af ännu i afton, så att det om thorsdag är i Hfors. I alla fall telegraferar jag. Och nu önskar jag Eder Guds välsignelse, helsa, glädje och lycka för detta år. Vet Mamma, jag finner allt mera att det icke blott är en lycka, men en pligt att vara glad – och det är just den rätta glädjen jag saknar i min omgifning i Petersburg. Och nu farväl och au revoir à bientôt Atte
Tisdag – 5 januari 1882
*E var några dagar i Hfors med Lily Etter.
Och nu får jag rigtigt hjertligt tacka mamma för de uppfriskande dagarne i Helsingfors, jag behöfde så väl denna lifgifvande medicin. Lily tyckes verkligen haft roligt, och hon bad mig skrifva och tacka Mamma och flickorna.
Vädret är här likadant som i Helsingfors, smutsigt och gråkallt.
Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31 januari 1882
På aftonen hade Schura främmande hos Etters – två kamrater af samma ålder och samma kön, två små grefvar Titschkevitsch, högst komiska der de sutto och konverserade som små kavaljerer med fru Etter. Sliezien och Hfors Titschk. tycktes de ej vilja kännas vid – det var allt en ”branche cadette” mycket simplare, af den fina slägten.
Gatschina fredag 17 februari 1882
Annas konversation är ändå bra ofullständig och underlig – det der att inte vilja säga ut, helt enkelt och naturligt hvad man tänker, ty någonting måste man ju tänka. På ”Aida” var det löjligt rigtigt. Vare sig att dessa haft någon scen eller att musiken så tjusade Anna, men högst få ord voro de som jag fick höra från hennes purpurläppar. Två gånger hviskade grefvinnan mig något i örat, som jag till följd af bullret i orkestern ej hörde, och som hon ej, nej inte, ville upprepa. – Emellertid sade hon på middagen att jag på Terviks bröllopet var ”rigtigt led” och att hon då för enda gången var ledsen på mig – protesterades – halp ej. Anna sade sig längta så mycket tillbaka till H.fors, och icke för allt godt i verlden vilja bo i Petersburg.
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
I dagens hufvudstadsblad läste jag en historie om mig – ”en rik och skön dam” – hvilket mycket roade Madame M. – Hon förtretade en öfvertse Olkin, (som gör henne sin kur –) och som hon ej tål på sina utmarker) med att tala om detta, och att torgmadamerna i Helsingfors nu tala endast om henne. Olkin har näml. påstått att hon är för litet rädd för publiciteten, och att han ej ens förstår att hon vill ha sitt porträtt på Akademin eller i Parisersalongen. O. handteras af henne grymt och obarmhertigt. ”Voyer vous” sade hon på tal om hennes skoj med denne herre ”j’ai voué une véritable haine à la bêtise, et il a un peu ce defaut-la, le pauvre garçon.
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28 mars 1882
balen efteråt var ganska animerad och väl arrangerad. 150 personer ungefär. Fru Linder var sublim i sin modjournals-storhet. Jag dansade med henne, med en dotter till rumäniska ministern en liten hvit-gul mulatt-unge, och kotiljongen med en fröken Cognard, syster till fru Froloff, och vän och bekant till Olli Tobiesen och de andra flickorna i Hfors som varit dömda att tillbringa sommaren der. Fru Zaũme var också der – gammal och alls ej välklädd.
Söndag morgon 2 april 82 2 april 1882
Med Armfelt som om några dagar kommer till Hfors, eller med hans fru skickar jag pengar åt Mamma, med bön att sätta in dem på löpande räkning i Mammas namn, och betrakta dem såsom Mammas egna, ifall så behöfves. Temmeligen snart kommer jag väl att behöfva en liten förstärkning i Paris, ty jag skall betala några gamla skulder.
Paris d. 1sta maj 1882 1 maj 1882
Min tafla tar sig rigtigt bra ut, fastän den förefaller förskräckligt liten. Jag hade gerna kunnat gjort den 1 meter större på hvar sida. Färgen är behaglig, och det något kritartade i himlen försvinner helt vid Salongens starka ljus. – Komplimanger från höger och venster. resumén af alla omdömen är ungefär följande: Jag har gjort framsteg hvad färg, helhet och utförande beträffar. Likfärden var kanske mera slående, till följd af solljuset och den egendomliga kompositionen, men detta eger mera helhet, harmoni och mera en tafla. Många talte om medalj – det få vi se sedan. Platsen är god, ramen vacker, jag var i allo nöjd. Hvarken i Hfors eller i Petersburg såg taflan ditåt så bra ut.
Paris d. 5 maj 1882 5 maj 1882
Månne jag ändå ej vara född att vara ett ljus i Helsingfors, i språkstriderna och vid universitetet – en slags Wasenius, Robert Castrén?
Paris d. 28 Juli 1882 28 juli 1882
Häromdagen köpte jag några Japanesiska målerier på siden att hänga upp på Haiko. Jag ville, med tanken på Haiko och Mammas hem i Helsingfors, köpa allt hvad jag ser. Vänta bara – om några år skall Mamma ha det rigtigt fint!
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
Genralen är ännu ej anländ, besynnerligt nog, men väntas alla dagar, så att vi kanske i morgon ha honom här. Generalskan glad att se mig. På eftermiddagen satt jag och pratade och berättade om allt nytt från Helsingfors.
Det är afgjordt. – Petersburg är ej: Là que je voudrais vivre et là que j'aimerais mourir" nej usch då! Här är mörkare, ruskigare, kallare än i Helsingfors, och så se menniskorna alls ej glada ut.
Petersburg onsdag 15 nov 82 15 november 1882
Emellertid gå de här allt på med sitt Boruvna – Paul tycker att vi skulle resa fredag afton och vara tillbaka måndag morgon – men på det sättet skulle jag ju ej kunna resa förrän om tisdag. Paul kan nämligen ej resa förr – kejsarinnan tar emot om fredagarna, och 2 dygn tar det minst att resa till Boruwna då sjelfva resan tager 2 nätter. Det är som från Helsingfors till Wiborg.
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
Det Lilleska profnumret har jag fått – och år fullkomligt af samma åsigt som Mamma – jag fann det förskräckligt skralt – Sådant der skrefvo vi i våra konventstidningar. Isynnerhet Helsingforsbrefvet! Konstkritiker af den kalibern skall jag skrifva hur många som helst utan att någonsin se taflorna. Måtte tidningen bli bättre. Men jag fruktar att Lille ej är den som kan sköta den. Han har aldrig gjort på mig intrycket att vara på något sätt öfverlägsen. – Nej om jag skrifver något så nog skall det vara genomarbetadt på ett annat sätt. Dessa banala floskler komma en ibland att tvifla på svenska literaturens framtid i Finland. Kunna de då ej en enda gång hitta på ett nytt ord, en ny vändning, ett originelt sätt att ordna en artikel.
Odaterat 19 januari 1883
Tusen tack för 2 bref. Att Mamma kan känna sig på något sätt ovan eller blyg "dans le monde" i Helsingfors förstår jag endast derigenom att en öfverlägsen person alltid gör det bland medelmåttor. Man tror alltid att menniskorna är litet qvickare än de verkligen äro, och deras eviga följande med dagens händelser, som gör att man sjelf känner sig okunnig i det kapitlet gör att de verkligen få ett slags försprång.
Måtte Annis klädning komma fram i tid. Nog kommer den alltid fort till Eydtkuhnen men derifrån till Helsingfors det är frågan.
Paris lördag d. 10 febr. 83 10 februari 1883
Det ser ut som om det denna gång igen blef ett kort bref. Jag fick just nu mammas, som underrättade mig om att sakerna ändtligen voro på väg till Helsingfors – Det har då varit ett elände utan like.
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Madame Dumas presenterade mig för alla som sin landsman – nous sommes tous les deux de Helsingfors. Hon sade sig ha talat svenska men ha glömt det nu, talte om andra Knorringar, senatorns m.fl. som hon emellertid aldrig har känt, då hon som helt liten redan kom till Ryssland.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
Har mamma läst noveller af fru Edgren, en syster till Mittag Leffler? Många äro dåliga, såsom den från Helsingfors, men den första, en bal i Societeten, har några ganska väl observerade detaljer.
Fragment 17 april 1883
Se här hur jag tänker mig resan à peu près resa fr. Hfors t. Pburg med nattåg omkr. d. 15 maj 16 och 17 i Petersburg om ni vill. afresa derifrån d. 18 maj kl. 1 ankomst till Berlin d. 20 kl. 6 f.m. afresa derifrån d. 21 kl. 10 f.m. (Således ett dygn i Berlin – sömn – bad, promenad i vagn i Thiergarten) ankomst till Paris d. 22 kl. 10 f.m. sömn – ro – obetydliga uppköp – de första dagarne – Kanske vore Det bättre att resa redan den 10 maj – så vore ni här d. 16, 17. Afresa härifrån omkr. d. 10 juni öfver Köln, (stanna en dag) Hamburg, Kopenhamn (2 dagar) Jönköping 2 dagar Stockholm 1 dag – så vore vi hemma ungefär den 22.
Petersburg torsdag afton 27 december 1883
Hvad det är för en annan luft hos i Helsingfors, än här – Man kan skära denna dimma med knif – den stinker och tyckes vara mättad med sjukdomsfrön, tvi vara en sådan gröt som man måste dra i sina lungor.
Petersburg söndag afton 30 december 1883
Några damer som jag mycket hört talas om voro der, bl.a. en fru Lazareff f. Soumarokoff – illa klädd tyckte jag. För resten kan man ej alls jemföra toiletterna med dem i Paris. De ha nog dyra kläder men sakna totalt chic. Om man frånser qualiteten af tyger och spetsar o.d, tycker jag att de unga damerna i Helsingfors äro precis lika väl klädda. – En gjorde ett undantag – en ung grefvinnan Miloradovitsch, som ehuru 20 år redan är frånskild, och nu ämnar egna sig åt skulptur, hvadan hon beger sig till Rom i rappet, för att i vår komma till Paris och se salongen der. Hon var rigtigt vacker och väl klädd – men eget nog hade hon också detta egendomligt ryska allvarliga då hon talade – detta bittra utskjutande af läpparne, som, med den ryska accenten till hjelp, ger oss utländingar ett så obehagligt intryck. Jag saknar mjukhet i deras tal.
fredag afton 1 januari 1884
Neiglick lemnade ett kort här i går och jag skickade i dag efter taflorna. I morgon har jag bedt honom komma och äta frukost "a l'Ourse”. Han skrifver att han stannar här en vecka, således tycks det ej bli något af Coquelins Helsingforsresa. – Det var ena skamlösa pris han skulle begära – 100 mk lagen i Helsingfors, det är oerhördt.
Fragment 1 januari 1884
Ni tycks ju rigtigt ta ut det fina i Helsingfors; Mamma måtte vara bra trött af det der flänget. Men så är det när man har en ung fullvuxen dotter. Helsa Anni och Butti – Om några är bli det ännu värre när Butti också gör anspråk på att bli förklad af sin Mamma.
Valter Runebergs atelier påskaftonen kl 4 ½ e.m. 1 januari 1884
Acku har just inga nyheter från Helsingfors, ty han har ju ej varit der.
Petersburg d. 2 januari 84 Skrifvet hos Manzeys, i största hast. 2 januari 1884
Paul och Schura reste i går. – Dock skickade jag ej sakerna, (kragen m.m.) med dem, ej eller med Vania som reser med nästa nattåg, utan med herrskapet Armfelt, som fara direkt till Helsingfors om tisdag.
Petersburg d. 11 Jan 84 11 januari 1884
Hon lofvade ta med sig de saker, som jag ej kunde skicka med Armfelts, af det goda skäl att dessa ej alls resa till Helsingfors. Bebe är litet förkyld och då är det ju omöjligt, gudbevars.
Jag har sett Coquelin 2 gånger – sist i Gringoire och Tartuffe. Gringoire gick ej i publiken här – pjesen är för fin och för välskrifven för dem. Han är mästerlig, Coquelin – isynnerhet i monologerna. Neiglick är der hvarje dag, och var dessutom hos C. en morgon på uppvaktning, få att få besked om Helsingforsresan. Denna blir ej af nu, men i nästa år lofvade han komma öfver Kjöbenhavn–Stockholm till oss.
Petersburg fredag d. 13/25 Jan. 84 13 januari 1884
1• reser jag ej i morgon, och Gud vet när jag reser – 2• kommer kanske ännu till Helsingfors, och då i det bästa sällskap – allt detta för att jag – ja, jag kan alls ej tro det, förstå det – är förlofvad med fröken Sophie Manzey sedan i går, lycklig, ännu uppskakad af dessa tre sista dagars vånda, halft abruti af total sömnlöshet.
Nej nu slutar jag. Detta bref är lika fånigt som jag själv för tillfället. Hon är den sötaste flicka på jorden. Ryskheten skrämmer mig ej numera – vore hon hottentottska, vore det mig "ganz egal" Några ord talades om att resa till Helsingfors – tänk på att allt hoppfullt och gladt tal undangjordes under gårdagen – dittils hade det bara varit förtviflan – vi stod der som antika tragiska figurer och offrade åt pligten, som när allt gick omkring ändå ej var någon pligt.
Petersburg fredag 22/1 84 22 januari 1884
Af Paul och Lily hör jag att fru Etter kommer till Helsingfors om söndag. Det är bra att hon får se litet menniskor nu, efter att ha expedierat alla de sina.
Petersburg, lördag d. 26/1 84 26 januari 1884
Mamma fick telegrammet och brefvet. Ack, jag är så olycklig, och innan jag börjar tala om detta ville jag luta mitt hufvud mot Mammas famn och gråta ut, såsom förr då jag var en liten gosse. Det är ej feghet – nej jag känner det som ett tvingande behof att gråta ut hos Mamma. Hvarför skall jag ej få vara nära Mamma, nära detta varma hjerta, det enda på jorden jag kan lita mig till, nära detta ljusa, klara hufvud – hvarför skall jag ej nu få höra Mammas röst! Och dock kan jag ej nu be Mamma komma hit, lika så litet som jag kan komma till Helsingfors.
Petersburg, måndag afton 28/1 84 28 januari 1884
Jag tackar Er ännu för den stora, stora fröjden ni beredde mig i våras. Jag hoppas det ej är sista gången jag får se Er mina käraste, dernere. Annie måste komma ännu – tänk om jag i nästa år tar henne med mig och accorderar in henne hos Mme Jacquinot på några månader! Jag kommer således ej till Helsingfors nu – men i sommar har ni mig åter, som jag hoppas med friskt mod, ty nu vill och skall jag ha mod – nu vet jag att det är för Er och min konst (den länge försummade sköna), som jag arbetar.
På vägen från Petersburg till Vilna, tisdag d. 29 Jan. 84 29 januari 1884
Det är Således gjordt! Jag är på väg. Imorgse hade jag en svår strid med mig sjelf – Skulle jag uppskjuta min Pariserresa ännu en vecka för att helsa på Er i Finland eller skulle jag resa strax! Jag hade gifvit mycket för att veta hvad Mamma, efter mogen öfverläggning hade rådt mig till. Emellertid såg jag i andanom huru litet vi i Helsingfors skulle få talas vid om det ämne, som nu mest intresserar mig, huru det skulle bli svårt att tänka sig afskedet uppskjutet i oändlighet – och så beslöt jag hogen drogen att ge mig af, med samma slags blinda hjeltemod som då han kastar sig hufvudstupa i sjön.
Paris, måndag d. 4 februari 84 4 februari 1884
Hvad jag ändå känner mig stärkt och lycklig sedan jag fått Mammas bref. – Jag gick och grufvade mig under jernvägsresan öfver att jag ej farit till Helsingfors ändå – kanske hade mamma gerna sett det. Men jag var rädd att i minnet alltför tydligt gå igenom de sista dagarnes händelser – det var slut och jag ville att det skulle vara slut. Mamma beklagar henne mera än mig, och det är rätt. Jag kan nog få såren att gå igen och kan alltid hållas upp af ett eller annat intresse, men hon går en lefnadslång pinsam sömn tillmötes. Hennes fatalistiska undergifvenhet under Wolkoff är nu något som jag ej begriper – der är något skrockfullt, underlagt i detta som jag ej, med min vesterländska och derföre kanske mera prosaiska förstånd, mägtar med.
Paris d. 6 Juni 1884 6 juni 1884
I går morgse skref jag några ord från London om att jag derifrån skickat tvenne vackra regnkappor åt flickorna – en ny konst har kommit från St. Petersburg – och detta är alldeles nytt. Gubben Meyer lofvade skicka dem på snabbaste sätt. Paketet är ej stort ty kapporna äro mycket tunna. Jag hoppas ni ställa så till att, äfven om I ären på landet någon tar emot paketet som är adresseradt till Helsingfors
Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24 mars 1885
Helsingforspubliken är fri i sin konstsmak konstaterar Edelfelt; i Stockholm behärskas konstpubliken av en"idiotisk akademismak".
Handlanden Dumel från Helsingfors var på ångbåten.
Lördag d. 28 mars, på jernvägen mellan Göteborg och Jönköping 28 mars 1885
Stockholm som konststad är mera "arrieradt", efter, än Helsingfors.
Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30 mars 1885
Amic har varit i Konstantinopel, Odessa, Moskva, S:t Petersburg, Helsingfors.
Köpenhamn är storartat då man kommer från Helsingfors.
Köbenhavn, lördag d. 4 april (påskafton) 85 4 april 1885
Svendsen lovade komma till Helsingfors; han har varit i S:t Petersburg och blivit "mycket firad".
Paris, Lördag 11 april 85 11 april 1885
Londén klagade över de "trånga förhållandena" i Finland.
Paris. d. 26 April 1885 26 april 1885
Som svar på något modern skrivit, konstaterar Edelfelt: Herman Bang producerade ett konstverk då han talade, han hade rätt att kräva uppmärksamhet av publiken; vad hindrade fru Linder och Konni Zilliacus att gå ut om de inte lyssnade?; Bjørnson konstaterade om Bangs senaste bok: "talentfull men svinsk", svinaktig; Edelfelt om fru Linder och Konni Zilliacus: bara svinaktiga.
Edelfelt kritiserar "Kola", Tudeer m.fl., dessa "Helsingfors herrar, salongsvettets och taktens försvarare" vet inte hur man ska bete sig; det kallas "lefnadsvett", men Konni Zilliacus verkar inte veta vad det är; man måste visa respekt för Hermang Bang som var inbjuden som konstnär och ta honom som han är.
Hugo [Standertskjöld?] är som takten personifierad; Edelfelt påminner om hans analys om studenternas förhållande till Moltskmoff på generalguvernören Heydens bal.
Edelfelt tycker att Helsingforsarna kunde slå sig ihop och skriva en manual i gott uppförande; ett kapitel var av Kola S, Jean Cronstedt, Lennart Knorring, Gripenberg, Tudeer; föraktar "Helsingforssnobberi" på avstånd.
"Med allt detta ser det nu, tyvärr ut, som om vi skulle få krig! Bismarck och Kejsar Wilhelm tyckas vackla numera, och då finns ingenting säkert mer. I svenska tidningar står att man nu redan sett en engelsk flotta i Östersjön. På Haiko kunna vi alltid vara fredade, likaså i Helsingfors der vi nu bo. Något bombardement af staden tror jag ej kommer i fråga, möjligtvis –".
Paris d. 1sta Maj 1885 1 maj 1885
"Det ser tyvärr ut som om kriget blefve en verklighet. I franska tidningar har redan stått att ryska flottan skall posteras utanför Helsingfors för att möta den engelska. Något bombardement af staden kommer väl ej i fråga, men väl skola de väl skjuta Sveaborg och Brunnsparken sönder och samman. Det är kanske klokast att ta ut till Haiko det som kan vara af värde, men först med Runeberg, ty innan sjöfarten öppnas kan ju bombardementet ej komma i fråga. För resten kan ju Mamma få råd af kloka menniskor derhemma. Om ingen annan flyttar ut sitt bohag ur staden så behöfver vi väl ej heller göra det. Skulle, emot min tes, det bli allvar af före sommaren, så kommer jag hem – här skulle jag vara för orolig. På Haiko kan det ej vara någon fara. De kunna väl ej börja skjuta ned fredliga villor och obefästade städer. Här tror man allmänt att England skall få smörj af Ryssland , alldeles säkert till lands, – och hvad flottan vidkommer säger man att engelsmännen sjelfve mycket öfverdrifvit sin magt. – Sådana rysliga galenskaper! Hvad angår detta Afghanistan dem! Och vi stackars finnar skola få sota för saker som ej det minsta röra oss!".
Paris d. 4 maj 1885 4 maj 1885
Edelfelt kommenterar krigsrykten; det väntade kriget [mellan Ryssland och Storbritannien] verkar torka in; konstaterar att ett krig mellan "två s.k. civiliserade nationer" vore galet; nu slipper Helsingfors bli utsatt för bombardemang och kejsaren kan komma och se sina söner exercera i Villmanstrand; Edelfelt kan ställa ut på Finska konstutställningen i Helsingfors; undrar om han borde be Fürstenberg låna "På havet" till utställningen; ber Alexandra Edelfelt rådfråga B.O. Schauman .
Paris d. 7 maj 85 7 maj 1885
Furstinnan Demidov har begett sig till Ryssland tidigare än tänkt och Edelfelts resa till Pratolino är inställd; Edelfelt grämer sig över den missade chansen och önskar att han själv var mera praktisk och hade lättare för att besluta sig snabbt; hoppas kunna göra porträtt över furst Demidov på hösten och önskar att furstinnan inte glömmer idén före det.
Paris d 10 maj 85 10 maj 1885
Edelfelt tackar modern för skildring av "invigningen" av Runebergsstatyn på Esplanaden i Helsingfors; Edelfelt har tidigare bara läst Kalle Wetterhoffs och Hertzbergs verser i Dagbladet; det måste ha varit roligt att höra "Vårt land" sjungas och spelas av så många människor, konstaterar Edelfelt.