Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Ryssland

Brev skrivna i Ryssland i kronologisk ordning

Brev som nämner Ryssland i kronologisk ordning

Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15 februari 1874
Peeters talade om sin otur i lottdragningen för värnplikten; i Belgien drar varje ung man mellan 19 och 20 år lott om de skall tjäna värnplikt eller inte; Alexandra Edelfelt måt tro att det var liv den senaste veckan då lottdragningen företogs på Hotel de Ville; en framstående tecknare och gravör vid akademien Frans Lauwers har dragit ett dåligt nummer; han hade tänkt tävla om Prix de Rome i sommar men måste i stället bära gevär i två år; ännu värre är det i Tyskland, där värnplikten är obligatorisk för alla och sträcker sig över tre år; en bondtrupp sänds till Berlin för att lära sig inse hur lite folket betyder inför Hans Majestät Kaiser Wilhelm & komp.; Schlesvigare och Hannoveranare som hatar preussarna måste klä sig i kungens och kejsarens jacka och puckelhuva; ”måtte Gud beskydda Finland från värnepligten”; Edelfelt anser att det ligger i Rysslands intresse att försvara Finland mot yttre fiender utan bistånd från Finlands "enda rikedom", landets ungdom och intelligens; Karel Scriba kom inte undan värnplikten i Tyskland, men flyttades över till reserven; Edelfelt ser inte fram emot att för att avtjäna värnplikt tvingas avbryta sina studier som han brinner för.
Antwerpen d. 4 Maj 74. 4 maj 1874
I katalogen står både Émile Claus och Edelfelt under rubriken "medaille de vermeil" [medalj av förgyllt silver], men det är bara den första som får medalj, medan de två andra får nöja sig med äran; det grämer Edelfelt att inte bara hans hemort stavats fel, Helsingford, i katalogen, utan även att det anges ligga i Ryssland, fastän han uttryckligen skrivit Finland (Russie) i matrikeln; han behöver inte skilt sända de olika elevernas nationalitet till B.O.Schauman i och med att hemorten är angiven i katalogen.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
I Antwerpen skulle Edelfelt inte ha kunnat tänka sig att låta en vecka gå utan att "göra strå i kors"; så har det emellertid gått nu, i en vecka har han bara sett och sett, och ändå långt ifrån sett allt; han har besöket Salongen, Luxembourg, Louvren med Rafaël och Peter Paul Rubens, expositionen i Corps Legislatif för Elsass-Lothringarna;den sistnämnda utställningen är arrangerad av baron Taylor, till förmån för de Elsassare som tänker flytta till Algier hellre än stannar under Preussen; Frankrikes rikare familjer har bidragit, så Alexandra Edelfelt kan tänka sig att det är imponerande; det finns utställningsobjekt från Nathaniel Rotschilds samlingar; bland porträtten finns alster av Marie Antoinette, Napoleon och Robespierres; där finns också Ernest Meissoniers Napoleons återtåg från Ryssland.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Edelfelt har varit några gånger hemma hos Bassan, vars mor verkar förmögen men är sjuklig och vistas i Ems; på väggen hänger porträtt av israelitiska [judiska] förfäder; Bassan skall i november göra värnplikt; om värnplikten var införd i Finland skulle Edelfelt få börja lunka på från morgon till kväll under Hasselblatts eller någon fältväbels kommando; tack vare rekommendationer och att Bassan är elev vid École des Beaux Arts behöver han bara tjänstgöra ett år; samma borde gälla i Ryssland och något liknande har de även i Tyskland.
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Alfred Henri Berthoud har varit guvernör [informator] för furst Grigorij Gagarins barn i Moskva och Rom; förutom hans modersmål franska (född i Neuchatel) talar han tyska, ryska, engelska och italienska; som informator har han vistats i Ryssland och kommit in i den finaste ryska societeten; Berthoud umgås med Aleksandr Bariatinsky och Lev Tolstoj när de är i Paris; han känner Aleksej Bogeljubow, ungraren Mihály Munkacky och alla målare i Rom; efter studierna tänker han slå sig ner i Sankt Petersburg; han har reda på sociala förhållanden i Finland och förundrar sig över att Edelfelt inte lärt sig ryska och sökt stipendium från Petersburgerakademin; Berthoud är den enda utlänningen som är medlem i amerikanernas klubb i Paris; Edelfelt ser fram emot att umgås med Berthoud och Paul Robert.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
Edelfelt höll på att bli ond på Alfred Henri Berthoud, som med stöd av sin vistelse i Moskva uttalat sig om värnplikt i Finland och landets behov av att sluta sig till Ryssland och det berättigade i att införa ryska och i övrigt russificera Finland.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
Theodor Lindhs verser är raskare, men påminner mycket om Johan Ludvig Runeberg; August Ahlqvists verser är bäst även om Edelfelt tycker att han kunnat lämna bort strofen om att Ryssland är tryggad under den ryska spiran som är stark och mild, eftersom den alltid inte har varit det; Ahlqvist tycks vara mycket uppburen i Sverige.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9 augusti 1875
Det var chevalereskt av "gubben" Henri-Alexandre Wallon att gå fram till Madame Pauline Carolus-Duran för att överräcka hennes medalj, då hon på grund av visslingarna inte vågade gå fram; när skulle en minister i Ryssland eller en senator i Finland göra detta?; Madame Duran är syster till Sophie Croizette.
St. Petersburg d. 2 Mars kl. 8 på aftonen Hôtel Kaiser 2 mars 1876
Edelfelts sällskap har tänkt åka på lördag morgon till Warschau; eftersom "sleeping wagons" [sovvagnar] ännu inte finns i Ryssland tänker de sova ut en natt i Warschau och sedan fortsätta till Wien; en herr Harling (Lydecker & Harling) följer dem ända till Triest; unga Heyne reser till Hannover och skiljer sig från dem redan i Wilna.
Roma d. 2 Juni 1876 2 juni 1876
Vad sägs om händelserna i Turkiet?; krig mellan Ryssland och England anses här sannolikt och sympatierna är på Rysslands sida.
Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1 november 1876
Fru Bodisco har inte varit i Finland, utan har långt nere i Ryssland läst i någon tidning att Edelfelt fått silvermedalj [vid konst- och industriutställningen i Helsingfors 1876].
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Edelfelt var med Charles Baude hos redaktören för l’Illustration [Lucien Marc], som sett Edelfelts album hos Baude; redaktören vill få hjälp med teckningar från Ryssland; han tyckte Edelfelts finska nationaldräkter var vackra och lovade använda dem senare; för tillfället var alla sinnen riktade mot de slaviska folken.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
Det talas allmänt om kriget [mellan Ryssland och Turkiet] som en verklighet; Edelfelt är orolig för att förslaget om värnplikt ska gå igenom i Finland och han blir tvungen att åka hem och exercera på parola malm; tänk om kriget blir allmäneuropeiskt och engelsmännen kommer och bombarderar Helsingfors; att folken aldrig ska lära sig hur dumma dessa krig är; turkarna är inte goda att tas med och det förestående kriget blir således blodigt och grymt.
Paris d. 26 April 1877. 26 april 1877
De franska tidningarna har ändrat språket beträffande kriget; i början var de välvilligt inställda mot Ryssland, men nu går de inte lika hårt åt turkarna som förut.
Paris d. 7 maj 1877 7 maj 1877
Edelfelt hoppas att tyskarna inte anfaller Frankrike så snart Österrike och England förklarar Ryssland krig; det är inte troligt att engelsmännen skulle komma till Östersjön, men om det sker blir det samma spektakel som 1854; hemma får de i tidningarna inte läsa alla ryssfientliga yttranden som fälls i England; i allmänhet är Helsingfors Dagblad ensidigt underrättad, man hör aldrig om turkarnas entusiasm, flotta och artilleri; nu verkar också grekerna röra på sig, liksom alla folk i Ottomanska riket tycks de vara räddare för ryssar än för turkar; det är synd om de kristna i Orienten som får gå som bulvaner och undanber sig Rysslands beskydd; i Mindre Asien finns mer än 10 miljoner kristna och de kommer att slås ihjäl om turkarna drivs ut från sitt land.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
I orientaliska kriget har ryssarna blivit slagna i Kars och Botoun; det ljugs så tjockt på båda sidor att man ingenting vet; därtill kommer tjerkessernas uppror; tror folk på allvar i Finland att Ryssland startat kriget för att försvara kristendomen?
Paris torsdag d. 25 Okt. 77 25 oktober 1877
*Man förhåller sig mycket neutral till kriget; alla är eniga om att turkarna inte har rättighet att leva som nation; Rysslands anseende har sjunkit och man anser att Rysslands administration sköts av tjuvar och att det behövs stora sociala reformer innan det har rätt att tala om sig självt som representant för den europeiska civilisationen.
Paris d. 6 Nov. 77 6 november 1877
Jean-Léon Gérôme blev utom sig över Sergej Verestchagins död; han beklagade sig över kriget och utropade "Oh quelle brute que l'homme" [åh, vilket odjur människan är]; den andre Verestchagin hade underrättat Gérôme om sin blessyr [skada]; Gérôme tyckte det var ganska onödigt att konstnärer gick och lät skjuta ner sig i kriget, i synnerhet som man inte kunde säga att Ryssland var i fara.
Paris d 7 Febr. 78. 7 februari 1878
Ryssarna har tågat in i Konstantinopel; Edelfelt hoppas vid Gud att det inte blir ett ryskt-engelskt, och i förlängningen ett allmäneuropeiskt, krig; Ryssland ställer hårda fordringar, engelsmännen är beskedliga om de går med på dem; England har inga sympatier, men politiken och diplomatin känner bara till själviskheten, vilket kan få makter att ställa sig på det blonda Albions [tidigaste kända namnet på Storbritannien] sida.
Paris d. 30 mars 78. 30 mars 1878
Krig mellan Ryssland och England står för dörren efter Derbys utträde ur engelska kabinettet [regeringen]; vad skall konstärer ta sig till?; om kriget blir mångårigt kommer Edelfelt hem och tar värvning, men han hoppas att Vår Herre avböjer en så förfärlig olycka som ett englekst-österrikiskt-ungerkst krig med Ryssland.
Torsdag d. 11 april 78. 11 april 1878
Edelfelt tror han gjorde rätt i att skicka tavlan till Salongen; många tror att det är få som hittar till de utländska konstavdelningen på världsexpositionen; många går naturligtvis till franska och belgiska avdelningen, samt till den stora samlingen med alla Marià Fortunys arbeten och den tyska expositionen [utställningen]; endast de som har ett speciellt intresse för de små länderna förirrar sig till Danmark, Sverige och Ryssland; då Edelfelt förde sin tavla till Salongen träffade han en polsk målare, Jan Rosen som sade att han och Edelfelt var de enda ryska undersåtar i Paris som ställer ut på världsexpositionen; alla de andra, Alexej Harlamoff, Józef Chelmonsky, Ilja Rjepin och Alexander Beggroff är så sura på det dumma krånglet i början av vintern att de skickat det bästa de har till Salongen.
Det ser igen fredligare ut; de engelsmän Edelfelt träffat litar på att finnar och polacker skall resa sig mot Ryssland; de bedrar sig; sympatierna för Ryssland är stora därhemma, där man i allmänhet har det ganska bra.
Café de la Régence d. 14 april 78. 14 april 1878
Genom expositionen [världsutställningen] löper en rad fasader från alla länder; de vackraste fasaderna har Belgien, Italien, Kina och Japan; det är underligt att européer står under dessa barn av den yttersta östern då det kommer till finare industri som bronsarbeten, porslin och fajanser; Rysslands fasad i trä är storartad, medan Nordamerikas och flera av de Sydamerikanska staternas är misslyckade.
Paris d. 5 Maj 1878 5 maj 1878
Alexandra Edelfelt uttrycker ängslan för krig i sitt brev; då Edelfelt gick genom expositionen [världsutställningen] och hamnade vid prinsen af Wales indiska palats stod det klarare för honom att Ryssland bör göra allt för att undvika brytning med en sådan makt som England; de båda ländernas utställning är ingen ofelbar utgångspunkt för jämförelse; Ryssland har kämpat med örlog och svåra kommunikationer, men det går ändå inte att på Marsfältet undgå att märka den ofantliga skillnaden mellan Ryssland och England; de liknar varandra i makt, men den ena har en urgammal kultur, ett fritt folk och outtömliga rikedomar, den andra bara en uttröttad krigshär; Ryssland gör ett sorgligt intryck i jämförelse med obetydliga jordlappar som Belgien och Schweitz; Alexander Beggroff sade att Ryssland borde göra alla eftergifter för att inte råka i krig med England; under Aleksandr Gortschakoffs sjukdom sägs det att kejsaren själv sköter politiken, därav den fredligare hållningen under de sista dagarna; det är för tidigt att frukta för att Helsingfors skulle bombarderas; Edelfelt vill tro att engelsmännen genast angriper Petersburg om de alls kommer in i Östersjön.
Paris d. 13 Januari 1879 13 januari 1879
Edelfelt har anlänt och saknar Alexandra Edelfelt och hemmet; resan gick bra, han tog en sovkupé de två sista nätterna; från Vilna hade han en fransk advokat Morillot till resesällskap; Morillot var pratsam och livlig och hade gjort en resa till Ryssland.
Paris Måndag d. 10 Febr. 1879 10 februari 1879
Pesten har skrämt folk efter de nya fallen i Wotljunka [?] och Moskva; Gud låte sjukdomen inte sprida sig; man säger att det inte är vanlig pest utan digerdöden som på 1300-talet; det är en ny konsekvens av krig och Rysslands segrar i Asien.
Paris d 20 april 79. 20 april 1879
Edelfelt har nåtts av telegrammen om attentatet mot kejsaren; tidningarna publicerar nyheter om de politiska morden i Ryssland under den hotande rubriken: "la Révolution en Russie" [revolutionen i Ryssland]; Edelfelt hoppas Gud skyddar Finland om några stora omvälvningar sker i kejsarriket.
Paris d. 21 april 1879 21 april 1879
Det ser dystert ut i Ryssland; i tidningarna sägs att Schuwaloff röstar på stränga repressalier.
Paris d. 23 23 maj 1879
Edelfelt har träffat Alfred Koechlin, som inte har tid att sitta för porträttet förrän i höst; han har varit strängt upptagen sedan han blev maire [borgmästare] i åttonde arrondissementet; i juni far han på affärsresa till Ryssland; han och frun tyckte om Edelfelts tavlor på Salongen, det enda som saknades var effekten; för Salongen fordras "petarder" [smällare], fyrverkerier som slår folk med häpnad; finess och karaktär är inte det främsta villkoret för att någonting skall ta sig ut i detta "konstens Babylon".
Det måste ha stått något farligt om Ryssland i numret av la France om det inte har kommit fram till Alexandra Edelfelt; tidningarna är fulla av korrespondenser från kejsardömet, som man i Finland inte har en aning om på grund av censuren.
Sthlm d. 14 Juli 1879 14 juli 1879
På lördag var det omväxlande regn och sol; Edelfelt var på Haga fram till klockan 6 och åt middag på Stallmästargåden; då han kom till hotellet fann han en brevlapp från Gustaf Leuhusen; de träffades på kvällen då ett 50-tal kadetter kom med ångbåten; Gustaf såg ståtlig ut i sin husaruniform; som Alexandra Edelfelt vet bär man vid Carlberg sina regementens uniformer (på samma sätt som vid junkarskolorna i Ryssland) och Gustaf är av födelse och böjelse predestinerad [förutbestämd] till Smålandshusar; de gick till Kungsträdgården, drack punsch och pratade; Gustaf bad Edelfelt komma ut till Carlberg på tisdag kväll.
Paris d. 17 dec. 1879 17 december 1879
Julklapparna kommer inte fram till julen till följd av snön och kylan; den nordiske expeditören på Bon Marché meddelade att inga försändelser till Finland och Ryssland kunde expedieras för ögonblicket och en massa saker väntar redan vid gränsen; Alexandra Edelfelt ska veta att Edelfelt är olycklig, men sakerna kommer fram bara de har tålamod att vänta; kölden har varit en förargelse och kommunikationen inom Paris har varit svår; följande dag ska Edelfelt gå till Printemps för att höra om de kunde skicka saker fortare; han ska därtill skaffa provlappar på svarta tyg och ta reda på gardiner.
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12 april 1880
Edelfelt ska äta frukost med Messieurs Lucien Marc och James Tissot för att diskutera resan till Ryssland; Edelfelt känner ingen sympati för Tissot, men eftersom denne är reaktionär kan han inte ha något emot Ryssland, och man kunde skaffa honom sanna och faktiska notiser; allt är ännu ins blaue [i det blå] och resan skulle bli av tidigast följande januari; Edelfelt skulle gärna se Kaukasien och i artistiskt hänseende vore resan inte onyttig; greve Michail Muravieff har lovat en officiell rekommendation, som skulle öppna alla portar för Edelfelt.
Paris d. 26 26 maj 1880
Ivan Turgenieff är daglig gäst hos Viardots; nu är han i Ryssland.
Söndag 3 octobre 1880 3 oktober 1880
Edelfelt märkte åskmoln i luften; det visade sig att Mischa Wolkoff hade telegraferat till Berlin på Sophie Manzeys namnsdag, efter att i Ryssland sett sentimental och kär ut; Sophie verkade inte likgiltig för hans uppmärksamhet; Edelfelt frågade hur hon kunde hålla av en människa som hon drivit med så kapitalt; andra dagen bröt stormen lös och de talade inte om annat än om Mischa Wolkoff; Wolkoff attackerades av frun och Paul von Etter; fröken endera teg eller tog honom i försvar; då Edelfelt förundrade sig över en så fullkomlig omsvängning hade fröken inget att svara och Edelfelt for hem i vredesmod; deras samtal hade varit fragmentariskt medan de strövade genom Paris; de hade varit uppe på tinnarna av Notre Dame, i Champs Elysees, på Luxembourg och Louvre; följande dag var hon mera sitt gamla jag; Edelfelt tror att Wolkoff med all sin tråkighet har en viss demonisk makt över henne, dominerar henne, så att hon i honom ser sitt oundvikliga öde.
Innan de reste kom Edelfelt med en bukett vita syrener och rosenknoppar, samt konfekt åt ungdomen, och då klarnade hon [Sophie Manzey] upp; hon sade att hon skulle vilja bo i Paris om hon blev tvungen att lämna Ryssland; hon tillade att Paris inte hade lika mycket charm om inte Edelfelt vore där, vilket lite slätade ut de många små stygnen under de föregående dagarna; de var ledsna att Biarritz låg så långt bort att Edelfelt inte kunde komma dit.
Söndag d. 7 nov. 1880. 7 november 1880
Herman Standertskjöld råkade på tal om Petersburg nämna bröderna Wolkoff; Standertskjöld sade att Mischa Wolkoffs sätt med det täcka könet skulle väcka anstöt överallt, men att det går an i Ryssland; dessutom var M.W. okunnig, har aldrig gjort några studier och var en äkta ryss.
d 21 dec 1880. 21 december 1880
Edelfelt har fört Sophie Manzeys solfjäder för att monteras; han har sprungit hos Paris förnämsta solfjädershandlare och rådgjort med Pascal Dagnan; han har valt grön och röd pärlemor med brons- och guldinläggningar i moderniserad Louis XVI-stil för 70 francs; det hade inte varit artigt att skicka bara målningen, i synnerhet som man inte är konstvän i Ryssland.
Paris d 16 mars 1881 16 mars 1881
Fastän det nu redan är tre dagar sedan det ohyggliga kejsarmordet i Petersburg egde rum, utgör denna olycka ännu det enda samtalsämnet här i Paris likasom troligen i hela verlden. Afsky och en viss oro för hvad som komma skall läsas i alla sinnen. Ack hvad jag längtar att få Mammas bref för att få veta huru saken kommenteras i Helsingfors. Strax på morgonen då underrättelsen spridit sig i vidare kretsar, kom Walter Runeberg hit och vi reste tilsammans till ambassaden för att inskrifva våra namn i condoléance registret. Mitt namn lär också ha varit upptaget i någon aftontidning bland de många som citerades. Det var ändå ett förfärligt slut, och man tycker att då Vår Herre på ett så underbart sätt flere gånger räddat Kejsar Alexanders lif dessa nidingar småningom skulle ha tröttnat. Huru många stora förändringar såväl i Ryssland som hos oss bli icke följden af regementsförändringen! Att den andra Adlerberg tagit afsked såg jag i gårdagens tidning, och vår torde väl ej heller dröja med saken. Boulevarden har i dessa dagar varit öfverfyld af menniskor som kommenterat händelsen och man slukar allt fortfarande alla möjliga notiser om denna ohyggliga sak.
Granada, måndag, annandag påsk 1881. 18 april 1881
Till fru Etter skall jag, som sagdt skrifva. Hvilken kapital förändring i hela slägtens lif. Måtte nu dessutom de politiska tilldragelserna i Ryssland ta en lyckligare vändning – det ser verkligen bra mörkt ut också för framtiden.
Sevilla d. 24 april 1881. 24 april 1881
Om en stund skall jag på en af Spaniens största tjurfäktningar Jag kan ej neka att jag ej är mycket nyfiken och i en viss feberaktig oro. I går blef jag ef en slags guide här på hotellet presenterad för den berömda "spada"n (matadoren) don Antonio Carmona, kallad el Gordito. Dessa toreros, isynnerhet de som med ära stått sina 1000tals blodiga strider, förtjena ända till 100 tusen francs årligen; de äro lika populära här som sångerskorna i Ryssland och aktriserna i Paris. Ej under derföre om guiden sade mig. "Vous avez l'honneur de toucher la main du celebre Antonio Cormona." – Jag sade på spanska, så godt jag kunde att Jag, jemte mina vänner kommit direkte från Paris för att beundra !la fuerza heroica de Usted" – don Antonio sade likaledes några ytterst artiga ord, och tog af sig med en elegant rörelse den runda hatten, gjorde en djup bugning och gick, sedan han lofvat mig att i morgon måndag låta mig välja bland hans gamla kostymer en svart som Sargent bedt mig köpa. I dag, om en timme skall han slåss mot 6 tjurar, den ena efter den andra. Hela Sevilla tänker blott på "Corrida de Toros" i dag. Arenan, Cirquen som rymmer tiotusen personer, har ej en enda plats öfrig. Vi ha platser i skuggan "el sombre" – och jag är som sagdt ytterst nyfiken. Få se om det sköna, vackra i denna förnöjelse skall utplåna det grusliga intrycket. Sällan slutar en tjurfäktning utan att 10 hästar äro döda och 1 karl sårad.
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Vi talte om Finland, om Ryssland om Turgeniev, som är en af hans intimaste vänner, om Sverige, om folkvisor, kommo derifrån till zigenare, Ungern, Brahms och Chopin. Då var han rigtigt i sitt esse och under det jag tecknade gnolade vi ömsom alla möjliga ungerska danser som vi ömsesidigt påminte hvarandra om. "Ack, den som vore kompositör suckade Daudet – . Så gingo vi tillsammans åt "les fils de famille" i Paris, dessa dumma, pösande borgare, som förpesta Paris.
Onsdag 2 november 1881
Sedan var jag hos Jacoby, och satt der i 3 timmar och aldrig har jag blifvit så stukad vis à vis Ryssland som då. Jacoby är visserligen patriot, men med europeiska sympathier, är dessutom en qvick, bitter, cynisk natur, och hvad han sade mig det var ord och inga visor. "För Er, som har talent, som har en framtid i Paris, att tänka på att exponera i Ryssland, eller ens offra en dag för att få namn här, det är då en ren galenskap. Här, sade han, tycker man om ingenting annat än bränvin och kort, och vore ni än den bästa målare på Jorden, målade ni Rysslands historia så storartad som möjligt, så har ni ändå något som för evigt gör er omöjlig här: ert namn slutar ej på off, ni bär inte det nationella skägget, ni håller er ren och spottar ej på golfvet." I samma stil fortfor han i tre timmar.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9 november 1881
Hvad det är rysligt ledsamt att Mamma ej fått brefven ordentligt. Jag har nu varit borta i 2 veckor och detta är det 6te brefvet. Månne något ha förkommit? Fru Etter klagar också öfver osäkerheten för bref här i Ryssland. Jag skall försöka göra bot och bättring hvad mig beträffar, men det kejserliga postväsendet kan jag ej reformera.
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Vet Mamma, jag försöker, försöker så mycket jag kan att bli varm för deras religion deras seder, minnen och sagor, men – det går ej. Kunde jag med hela min värme omfatta denna urgamla, vördnadsvärda kult, deri se något upplyftande, om icke bättre, så likagodt som våra 30-årakrigs minnen, så ginge det bättre. – Jag har lättare att sympathisera med katholicismen, ty jag känner den bättre och den står oss närmare. Och Rysslands storhet! Ja, jag försöker! "Hur är det möjligt" sade fru Armfelt "att vistas i Ryssland utan att älska allt ryskt! – Hvarföre fick jag ej vid späd ålder komma in i något militernij gimnasia" eller helst i Alexandersgymnasium i Helsingfors? Hvarföre heter jag ej Arbusoff, Apelsinoff eller Pritschipenko? Och hvarföre gaf man mig ett så barbariskt klingande namn som Albert, då man kan vara lycklig nog att heta Apollon, Pjotr eller Nikolai? Hur kom det sig att jag var så mycket mera bekant med allt långt nere i Spanien, Ja, morerna, Abencerragerna, föreföllo mig såsom gamla vänner. Och den spanska grandezzan! Jag förstår den mycket bättre än titeln af "tituljärnij sovjätnik". – Det finnes racer som äro omöjliga för civilisationen – jag hör till dem!
Onsdag 30 november 1881
Igår voro vi hos Armfelts – Ett af dessa ledsamma uppträden igen mellan herrn och frun, angående Ryssland och Finland. Fru Manzey, som är den beskedligaste menniska under solen, men som är fullkomligt subjektiv och inkapabel att resonera öfver någonting, blef ond på Armfelt, derföre att han inte "älskar Ryssland". Alltsammans var ledsamt och pinsamt. När de kunna komma fram med dylika frågor: "Om det blifve krig mellan Finland och Ryssland, på hvilkendera sidan skulle ni då stå?" så kan man ju misströsta om förnuftets seger i denna jemmerdal. Fru Etter var, tror jag, lika pinad som jag – vi förhöllo oss båda tysta.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Häromaftonen släpades jag igen på ryska operan, och Paul och fr Sofi bli högst mankerade, om jag ej himlar mig öfver Orloff, Prianischuckoff och hvad alla dessa bölare heta. De sjunga så simpelt att om de hade röster med 8 oktaver och kunde sjunga trestrukna 3 fortissimo, så förefalla de mig odrägliga. I denna opera "Nijni gorodki" förekommer en hymn till rysslands heliga jord. Ingenting kan beskrifva det vrålande som deraf framkallades hos publiken. De tjöto, klappade, stampade – Nog har jag sett kommunarderna komma tillbaka till Paris och hört pöbeln hylla dem, men det var bara barnlek mor dessa panslavistiska och patriotiska utbrott.
Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
Duperré och jag har beslutat att fara ut till zigenarne någon afton – De här lalliga pojkarne komma sig ej dertill. Jag tycker mycket om Duperré – Det är så roligt att kunna sitta i timtal och tala om litteratur, konst, Frankrike och Paris, utan att behöfva tänka på all möjlig jemmer, småaktighet och strunt. Då jag nu kanske mera än någonsin förut talat med värme om Frankrike har det naturligtvis slutit honom närmare till mig. Han skall stanna här i 7 år till (3 har han redan varit), och ber mig derföre enträget komma i nästa år. Så är det roligt med honom, att han vet allt, och är som ett konversationslexikon att slå upp i. Rysslands historia, literatur, folksägner o.d. känner han på sina 5 fingrar. Han skrifver för resten i Madame Adams ”Nouvelle Revue.
Torsdag d. 30 mars 1882 30 mars 1882
Jag har tyvärr haft en tråkig historia med betalningen af det Miatleffska porträttet. Jag har härigenom kommit underfund med att Gubben är ett gammalt fä som tänkt luxa upp mig, och Gud vet om jag någonsin får de 500 rubel som ännu återstå att betala. – Jag mins vår konvention som om den gjorts i går. Jag uppgaf 1500 för bröstbild, 2500 för knästycke. Han svarade då: oui, c’est a peu près ce que j’avais pensé, dans les 2000. – Nu, 3 månader efteråt, skrifver han: Som ni uppgifvit ert pris vara från 1500 till 2000, skickar jag härmed maximum etc. – Jag blef flygande ond och skref tillbaka ett artigt men bestämdt bref. 3 bref skrefvos å hvarandra sedan igår, det sista der han säger: Si vous y tenez absolùment, je vous enverrais la somme à Paris, n’etant pas, pour le moment, en mesure de vous satisfaire. – En sådan gammal räf! Vi voro alla här indignerade, och beslöts, att jag skulle berätta detta för frun, som bestämdt ej hade reda på saken. Gubben M. är känd för att vara en snålvarg och en krångelmakare, och ingenting annat än hans 3 cirklade, artiga, svinaktiga biljetter i går bevisa att saken är sjuk. – I dag träffade jag ej henne hemma, men i morgon vill jag gå upp i alla fall, och skall, om så behöfves, då ha en entre vue med Gubben, så trefligt det än är. Olyckligtvis har jag aldrig med någon annan der i huset talt om priset. – Sådana saker tyckas hända alltjemnt i Ryssland, åtminstone förvåna sig menniskorna mycket litet deröfver. Pennigefrågan å sido, så skall jag riskera allt obehag för att ej bli utmålad för en skojare och schackerjude. Det är icke möjligt att han ej skulle ha hört eller förstått mig då jag först uppgaf priset. Det är skojeri från början till slut, men den fina uträkningen att förtjena 500 rubel på min finkänslighet och snabba afresa.
d. 17 april 82 17 april 1882
I går läste jag en artikel som skall komma in i Figaro – angående – Finlands återlemnande till Sverige i händelse af krig. Det är Times korrespondent här, Blowitz, som först lärer kommit opp med denna idé, och nu talar man allmänt derom. D.v.s. en svensk-tysk allians gentemot Ryssland. Skulle det bli något af denna historia, så äro följderna i obehag oberäkneliga, och vi arma stackare skulle komma i den mest förfärliga position. Dock var artikeln som jag läste just en kritik af kombinationen, hvars omöjlighet tydligt bevisades.
Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Wahlberg är med i den der fin-fina utställning som Petit tänker ställa till i sin nya expositions lokal. Det blir bara 20 målare – för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry Tyskland Mengel och Knaus, Spanien Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England Herkomer och Millais österrike-ungern Munkacsy, Belgien Stevens hvad tycks? lofvar det ej bli ganska fint. Om expositionen lyckas och förnyas i nästa år, lofvade Wahlberg ställa så till att jag på något underligt sätt skulle representera Finland – men då gäller det att få någonting rigtigt fint. Tala ej om denna ytterst vågade idé.
Paris, fredag d. 21 april 82 21 april 1882
Det är löjligt att taga intryck af hvad den första bästa säger, men å andra sidan är det visst och sannt att månget förnuftigt ord ofta utgår från ointressanta och ointresserade personers mun. Jag var i går afton hos herrskapet Chevaliers, der voro några herrar och dessa jemte den språksamma gamla Claire, sjöngo hela tiden för mig: hittils har ni varit tillräckligt delad mellan Finland och Paris, nu får ni Ryssland till – hvart hör ni, när får ni tid att göra något stort. Att jag i allt är och varit delad, att mina nyförväfvade ryska sympathier ställer till ännu värre oreda i mina tankar och intressen det är säkert, och jag säger mig det sjelf alltjemnt; att jag genom mitt flammeri under de två sista åren och deras ryskhet skulle vilja ha sympathi för ryssarna, intressera mig för dem, skryta med dem. – Men det går ej.
Paris d. 1 Juni 1882 1 juni 1882
à propos judar så är det ohyggligt så det fars fram mot dem i Ryssland. Vår press med nosgrimma får naturligtvis ej tala om alla de styggelser i den vägen, hvaraf de europeiska tidningarna nu äro uppfylda. – Då sjåpiga gamla fröknar, uppträda mot vivisektion och misshandel af små sparfvar så borde de tänka på att man i vårt tidevarf far fram mot menniskor vida värre än mot oskäliga djur Här väcka de ryska judeförföljelserna den förfärligaste ovilja.
Fragment 6 juni 1882
Hvad detta spanska förefaller mig bekant och sympathiskt, och dock var jag ju ej der i 2 månader ens – och 5, 6, månader i Ryssland ha icke kunnat uppväcka samma känslor.
Paris 16 Juni 1882. 16 juni 1882
Igår var jag der (hos Martinows) på aftonen. De äro ohelsosamma för mina nerver dessa 2 fröknar Martinow och Mamma dito – Deras tysk-svenska plågar mig, men ännu mera den franska de tala sinsemellan – De försäkra att högst få menniskor tala vacker fanska här i Paris – och att man i ryssland och Finland i allmän
Paris d. 20 Juni 1882 20 juni 1882
Mamma förvånar sig öfver att jag icke helt och hållet gifvit giftomålstanken på båten. Ack, jag har ju drömt som alla andra, om en ung, klok, glad, kamratslik följeslagarinna – men jag litar ej tillräckligt på mig sjelf, och detta Ryssland skrämmer mig. Hela den malaise jag kände under min dervaro kommer öfver mig ibland som maran. Kanske har jag uti giftermålet ofta sett den säkraste utvägen att slippa en massa komplikationer, som vänta en man med framtiden för sig. Jag regretterar djupt att jag ej varit så kär, eller att hon varit så passlig för mig, att jag skulle ha känt mig tvungen att ta ut steget. – Behofvet af ett hem har jag aldrig känt. Jag har ju ett, det bästa, det käraste jag någonsin kan få, och barnkammarens myster tilltalar mig föga.
d. 28 juni 1882 28 juni 1882
Jag håller på att läsa öfver men ryska lexa, men är så grymt lat, att jag ej kommit någon hvart. Jag har dessutom kommit till den vissheten att jag ej har några naturgåfvor för den saken "int just något särdeles” som gubben Lönnrot sade om fornfinnarnes byxor. Jag ville derföre i brist på bättre beklaga mig: Lascia, qu’io pianga la dusa sorte o.s.v. Jag qväder: Här jag suttit i qväll och fåfängt pinat min hjerna Med att plugga uti mig den herrligt ljudande ryskan, Magtens och Kärlekens språk, det enda möjliga språket, Timmar börjat sin rund, och timmar lupit till ända, Utan att lemna ett spår af jasikens lefvande kunskap l mina grymt enerverade, värkande hjernmolekyler. Trefaldt lycklige de, som i barndo- mens spädaste ålder Lärt sig på skolans bänk, med ferlans eggande tillhjelp Språket som tydligen är det saliggö- rande enda Trefaldt lycklige de, som af skol- förordningars vishet Piskats i tidiga år att i ryska grammatikans töcken Hitta sin väg mellan grymt ohyggli- ga konjugationer, Hväsljud och gomljud och ljud utaf alla de verldenes sorter. o.s.v. o.s.v. – Ja hvad betyder all verldens visdomskatter, då man ej kan språket. Lycklige, store Stribulajeff – en kortsynt samtid, partisinne, småaktighet och finsk knutpatriotism har ej förstått dig – men du är dock framtidens man, och den jasik skall stor och mägtig gå från östan till vestan – i söder Ruslant, i norr ruslant, i öster Ruslant och i vester hafvet!
Apropos Ruslant så har jag i dag derifrån tvenne tassiga bref – det senare dock tragikomiskt. Det första från General Furuhjelm, som besvär mig i fosterlandets namn att åt Kejsaren måla alexander Is intåg i Borgå. Han motiverar sitt förslag långt och vidt och bredt, och tyckes icke en minut tvifla på att jag ej skall störta mig öfver den snillrika idén som öfver ett verkligt fynd.
Paris d 9 Juli 1882. 9 juli 1882
Jag ryser vid tanken på en längre vistelse i Ryssland i år. Det skulle ta lifvet af mig att ännu vara der en hel vinter. Jag måste nödvändigt ställa ut ett vackert porträtt i nästa år för att få porträttbeställningar här – så att Jag ej ens kan komma i frestelsen att stanna i Ryssland.
Paris d. 21 Juli 1882 21 juli 1882
Denna, vän, kommer att bli ett motstycke till den senaste endast med skilnaden att det nu är de unge, och ej de sämste för det. Jaquet, som är parisare framför alt, och kanske ger för stor del af sig sjelf och sin talent och verlden och flärden, sade att han, Stewart och Beraud som äro i spetsen för det hela nu ville bjuda Paris på något rigtigt raffineradt artistiskt, och derföre hade de sammankallat oss Bland utländingarne representerar Stott England, Liebermann Tyskland, Ribeira och Egusquiza Spanien, Boldini Italien, och jag alla de nordiska länderna med Ryssland inbegripet.
Petersburg onsdag 15 nov 82 15 november 1882
Efteråt bjöd jag Paul och Sascha på supé. De voro ej glada Jag tror rakt af att ("la plume miraculeuse”, se hvad den gör mig för spratt) – ja att man ej ens vet hvad glädje är här i landet. Jag drack bara för att dricka och hoppades sålunda bli på bättre humör. Men jag blef hvarken full eller glad. Hvad jag förstår väl att folk super bränvin i Ryssland.
d. 17 Nov. fredag 17 november 1882
Jag är nöjd – naturligtvis tänk hvad det skall se bra ut i katalogen "appartient à S.M. l'Imperatrice de Russie.”
Petersburg, tisdag d. 22 nov 82 22 november 1882
Detta Ryssand är ännu något stort, främmande, dystert, tråkigt och dödt för mig. Jag tror ej att någon grad af kärlek, vänskap eller medlidande för personer kan ändra detta mitt intryck af det hela. – Utaf Boruvna fick jag ett godt intryck – derföre att jag såg Manzeys som jag håller af, skilda från hela karavanen af slägtingar, fördomar, manéer och modets inverkan på tänkesättet.
Om jag ej haft en sådan förskräckelse för Ryssland, skulle jag kanske sagt mera än jag sade åt fröken Manzey. Denna skilnad i nationalitet och detta gamla racehat, som man under långa tider tror vara dödt, faller stundom ned som en mur emellan mig och dem. Skall någondera öfverge positionen – Jag kan det ej och de vilja det ej.
Mellan Hagen och Barven d. 24 nov 24 november 1882
Man känner att man är i Europa nu igen – mildt, fuktigt väder; allt har denna egendomligt varma, djupa färg i grått och brunt som karaktäriserar mellersta delen af vår verldsdel, och som jag aldrig finner deruppe i Norden. Här är gråväder något vackert. Derhemma är det jemnt och nätt det värsta på jorden. Det är egendomligt hvad lukten kunna föra en tillbaka till gamla minnen, Hvar gång jag kommer bort från norden och Ryssland, frapperar mig denna mellersta Europas gråvädersluft och lukt, blandad af väta, fet jord och stenkolsrök. Ovillkorligen måste jag då tänka på mina första intryck från min första resa till Antwerpen.
Pelspaletån blir mig alldeles för het, – Jag är ej mera i Ryssland.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19 december 1882
Sascha är alldeles borttappad då han ej har sina femtioelfva slägtingar, sitt Petersburgslif med namnsdagar, födelsedagar, årsdagar och the tjugo gånger om dager med konfekt och lättja. Jag känner mig så underligt främmande med dessa ofullständigt utvecklade eller missrigtade hjernor. Det der måtte ligga i Ryssland, ty ingenstädes i verlden har jag sett något thesso likt, och jag känner ändå folk af alla möjliga sorter. Pasca trodde honom bestämdt vara litet rubbad i går – så såg hon på honom.
Paris d. 23 Jan 83. 23 januari 1883
Är det icke rysligt med Ryssland. Alla kommissionärer, expeditörer, posten t.o.m säga att de svara för ingenting då det gäller transporter till Ryssland. Till Eydtkuhnen går det nog säga de, men der kan tullen och polisen begå hvilka godtyckligheter som helst. Ännu en fördel af att vara förenad med det stora riket. I alla andra länder har man s.k. collis posteaux, men ej i Ryssland. – Måtte bara klädningen komma fram i tid.
fastlagstidag 83 6 februari 1883
I går afsände jag taflan till Kejsarinnan och skall i dag eller morgon skrifva till Duperret och Geheimerådet Oom, som är chef i kejsarinnans kansli. Jag skref med stora bokstäfver adressen: à S.M.l'Imperatrice de Russie – måtte de der otäcka tullsnokarne nu åtminstone fara varligt fram.
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Madame Dumas presenterade mig för alla som sin landsman – nous sommes tous les deux de Helsingfors. Hon sade sig ha talat svenska men ha glömt det nu, talte om andra Knorringar, senatorns m.fl. som hon emellertid aldrig har känt, då hon som helt liten redan kom till Ryssland.
Hon är gammal, ful och ograciös. Hvem liknar hon igen? ett bekant utseende. Blond, stor, knotig med stor mage, ovanligt fula händer, ser ut att vara öfver 50 år, talar mycket bra franska men har dock litet, helt litet rysk accent, och har ej varit i Ryssland sedan 1863.
Madame Dumas talte med mig om Volkoffs, Etters och Manzeys som hon kände genom Mme Pascas tal om dem. Madame Pasca har naturligtvis aldrig varit så fjesad som i Ryssland, och talar alltid om denna upphöjelsetid med största hänförelse.
Paris d 20 mars 83 20 mars 1883
Dessa Baschkirzeffs äro ett gåtlikt följe. Mycket rika ge de soireer och baler, men komma ej in i le monde, ty de lära ha ett och annat på sitt kapitel bl.a. åtkomsten till miljonerna. Fadren säger sig ha varit guvernör i Ryssland, men ser högst otreflig ut.
Paris d. 6 April 83. 6 april 1883
Resan från Petersburg till Paris är ju dugtigt tröttsam. Den kostar 110 rubel vill jag minnas 1sta klass i Ryssland och från Köln till Paris – 2dra i Tyskland – sofkupé från petersb till Berlin ung. 30 mark finska) – men ett ber jag Er om, om ni kommer det är att alltjemnt telegrafera under hitresan – ingenting vidare än "all right" ty annars är jag alltför orolig. Kommer tid så kommer råd – att jag rysligt gerna ville se er här och göra återresan med er är ju klart att resa öfver Lübeck är väl ej att tänka på, först emedan man kan vara dugtigt sjösjuk, dels för att ni troligen gerna vilja träffa Etters. Nå ja, allt detta få vi se.
fredag afton 1 januari 1884
I morgon afton, på ryska Julaftonen äro vi bjudna till Ellis' på julgran – det skall bli lustigt att se huru julgranen tar sig ut i Ryssland.
Nära Kovno. onsdag d. 30/1 84 30 januari 1884
Ännu är jag inom det heliga Rysslands gränser och vill skicka ett sista farväl till Mamma och ett sista farväl till denna period af mitt lif. Jag vet dock med mig sjelf att det ej är alldeles slut ännu med min roman – ännu aldrig har jag förlorat ur sigte dem som jag fäst mig vid helt och hållet.
Berlin, British Hôtel torsdag 31 jan. 84 31 januari 1884
Det är herrligt att komma till Europa och till ett mildare klimat igen. Jag ha just nu spatserat upp och ned längs Unter den Linden, precis som Ni måtte ha gjort i våras, och jag har derunder konstaterat att jag är född för vestra och mellersta Europa. Kanske är det mycket banalt att ej tycka om karaktären, den mongoliska-tartariska karaktären i Ryssland – men jag är i det fallet banal – Luften är denna varma, litet fuktiga, lifgifvande vinterluft, eller snarare vårluft, som jag känner så väl från mina första år i Antwerpen och Paris. Alltså här i denna sal, matsalen, sutto Mamma och Anni när ni rigtigt voro ute på egen hand. Ack om jag ändå hade Er här nu!
London, 3 juni, aftonen 1884. 3 juni 1884
Windsor slottet är en hel stad, i äkta medeltidsstil, med torn och tinnar, höga kracelerade murar, vapenskölden, tornerhjelmar och flere alns tjocka murar. Allt är bibehållet sedan fordom och detta ger åt slottet ett så märkvärdigt äkta utseende, att man lätt kan drömma sig in i 13 och 14 hundratalet. State apartments, som vi gingo igenom, voro icke något märkvärdigt, åtminstone ej rikare än i Ryssland. Waterloo salen var intressant, alla heliga alliancens män målade af Lawrence. En hel sal med bara engelska konungsporträtter af Van Dyck, Carl I och hans familj – deribland många utmärkta, men alla så uselt hängda, att man ej kunde se dem.
Ledsamt att jag ej hade miss Littlefairs adress – Jag skulle på skrifvit till henne och kanske kunnat bereda henne en glad stund genom att tala om hennes bekanta i Ryssland och om Haiko.
Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24 mars 1885
Sonja Kovalevsky är behaglig och intresserad, inte alls "sjåpig" av sin lärdom; hon talade om allt möjligt, trots sin lärdom och professur; Edelfelt har talat med henne om Ryssland.
Paris d. 8 april 85 8 april 1885
Ännu sämre tider väntas med kriget i Tonkin [fransk-kinesiska kriget 1884–1885]; engelsk-ryska konflikten [i Asien].
Paris lördag 18 april 85 18 april 1885
I Frankrike tror man inte mera på engelsk-ryska kriget.
Paris d. 22 april 85 22 april 1885
Furstinnan Demidoff har genom M. Jaunez bett Edelfelt resa till henne i Pratolino utanför Florens för att måla hennes avlidne makes porträtt; hon anser att ingen har lyckats lika bra som Edelfelt med porträttet av henne; Edelfelt har svårt att bestämma sig för om han ska resa och när i så fall; Courtois och Dagnan råder honom att resa; utställningen hos Petit är tämligen klar; innan Salongen öppnar vill Edelfelt inte resa.
Paris d. 1sta Maj 1885 1 maj 1885
"Det ser tyvärr ut som om kriget blefve en verklighet. I franska tidningar har redan stått att ryska flottan skall posteras utanför Helsingfors för att möta den engelska. Något bombardement af staden kommer väl ej i fråga, men väl skola de väl skjuta Sveaborg och Brunnsparken sönder och samman. Det är kanske klokast att ta ut till Haiko det som kan vara af värde, men först med Runeberg, ty innan sjöfarten öppnas kan ju bombardementet ej komma i fråga. För resten kan ju Mamma få råd af kloka menniskor derhemma. Om ingen annan flyttar ut sitt bohag ur staden så behöfver vi väl ej heller göra det. Skulle, emot min tes, det bli allvar af före sommaren, så kommer jag hem – här skulle jag vara för orolig. På Haiko kan det ej vara någon fara. De kunna väl ej börja skjuta ned fredliga villor och obefästade städer. Här tror man allmänt att England skall få smörj af Ryssland , alldeles säkert till lands, – och hvad flottan vidkommer säger man att engelsmännen sjelfve mycket öfverdrifvit sin magt. – Sådana rysliga galenskaper! Hvad angår detta Afghanistan dem! Och vi stackars finnar skola få sota för saker som ej det minsta röra oss!".
Paris d. 4 maj 1885 4 maj 1885
Edelfelt kommenterar krigsrykten; det väntade kriget [mellan Ryssland och Storbritannien] verkar torka in; konstaterar att ett krig mellan "två s.k. civiliserade nationer" vore galet; nu slipper Helsingfors bli utsatt för bombardemang och kejsaren kan komma och se sina söner exercera i Villmanstrand; Edelfelt kan ställa ut på Finska konstutställningen i Helsingfors; undrar om han borde be Fürstenberg låna "På havet" till utställningen; ber Alexandra Edelfelt rådfråga B.O. Schauman .
Paris d. 7 maj 85 7 maj 1885
Furstinnan Demidov har begett sig till Ryssland tidigare än tänkt och Edelfelts resa till Pratolino är inställd; Edelfelt grämer sig över den missade chansen och önskar att han själv var mera praktisk och hade lättare för att besluta sig snabbt; hoppas kunna göra porträtt över furst Demidov på hösten och önskar att furstinnan inte glömmer idén före det.
Paris d 22 mai 85. 22 maj 1885
"Ack måtte de nu låta bli att ställa till krig – De begynner ju krångla igen. De båda ländernas värdighet kan tänka! – den är icke värd hundratusental menniskolif. Vore det bara fähundarne som skulle stryka med säger jag ingenting om det, men hyggligt folk, som ofta ha ingen längtan att dö för Herat [i Afghanistan] och Pendjab.".
Lördag d. 30 jan. 86 30 januari 1886
Om den obildade finländska adeln; många har tjänat i Ryssland, men ingen har översatt rysk litteratur.
W. Runeberg är från en annan tid och har det "omotiverade rysshatet" kvar; fru Runeberg menar att finländare inte kan känna igen karaktärerna i rysk litteratur; Edelfelt fårstår fru Runeberg som är borgerligheten själv: borgerlighet hittar man inte i den ryska litteraturen.
Paris d. 17 april 86 17 april 1886
Edelfelt har blivit presenterad för Zola hos förläggaren Charpentier; Zola påminner om Werner Salingre och Rosenborg; Zola är tvär och tvärsäker, talade om Norden och Ryssland, men inget märkvärdigt.
Paris Påskafton 86 24 april 1886
Om judar i England, Frankrike, Tyskland, Ryssland.
Paris d. 3 februari 1887 3 februari 1887
I Frankrike räknar man inte mera med Ryssland; England spelar den fulaste rollen.
Paris d. 27 mars 1887. 27 mars 1887
"Parisersocieteten eller rättare sagdt alla societeter i Paris" hade infunnit sig på mottagningen; de ville visa sin tacksamhet mot Rysslands hållning i den nyligen timade krigsfrågan [konflikt med Storbritannien]; alla republikens höga tjänstemän och hela Faubourg St. Germain [de rojalistiska aristokraterna vars residens ofta fanns i denna fashionabla stadsdel] var där; de kommer inte överens, men var i alla fall samlade under samma tak.
Paris 31 maj 1888 31 maj 1888
Edelfelt undrar hur det går med världsutställningen: kommer Ryssland att delta med en konstutställning? Om Ryssland inte deltar kommer Edelfelt att försöka vara med i den internationella sektionen, trots att anmälningstiden redan har gått ut.
Paris 7 juni 1890 7 juni 1890
Roligt att läsa om ovationerna för Mechelin, de vittnar om vapenstillestånd mellan partierna för stunden; sorgligt att se Finland så förstämt; "galet" att tro på att en sådan förryskningsprocess som i de baltiska länderna skulle fungera i Finland: det finländska samhället, självmedvetenheten och patriotismen annorlunda, den bildade klassen annorlunda än Baltikums tyska baroner.
22 juni 90 22 juni 1890
De ryska tidningarna har blivit "löjliga"; finns det ingen i Ryssland som skulle kunna driva med dem?
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15 januari 1891
I morgse då vi kommo var det formligt yrväder, 4 grader kallt och en blåst som var rigtigt Helsingforsisk. I kupeerna har man det ju bra och beqvämt, isynnerhet i Ryssland. Det var verkligen ej så dumt att resa på ryska nyårsdagen – vi voro alldeles ensamma på tåget och hade det alldeles utmärkt bra. Pojken dansade, ritade, lekte med sina sammanfogningstärningar och var således idealisk som respojke
31 maj 1891 31 maj 1891
De franska tidningarne börja litet släppa efter kurtisen för Ryssland nu. De sista dagarne har denna vändning varit alldeles ögonskenlig. De flesta tala här om l'alliance franco russe såsom en fint för att skrämma Tyskland ingen tror i grunden derpå vidare än kanske Mme Adam och hennes anhang. Gud låte inga nya olyckor drabba vårt land till följd af uppträdena vid landtdagen. Var denna Bornska protest af behofvet på kallad? Det är ändå naivt att tro på den absoluta rättens seger i detta lifvet.
Köpenhamn 7 maj 92 7 maj 1892
Just nu fick jag Berthas bref och ser deraf till min rigtiga sorg att Mamma skrifvit till mig 6 gånger sedan min afresa. Af dessa 6 bref har jag fått endast 2 d.v.s. ett bref och ett brefkort – Har de gått öfver Ryssland, ha de troligen försvunnit i obekanta ödet, såsom mitt ett bref till Otto Benzon – och hvad det är ledsamt. Att jag ej skrifvit kommer af en högst bedröflig oföretagsamhet och sedan af en mycket strängt sysselsättning och en genom boandet i Rosenvænget, mycket komplicerad existens. De här resorna ha tagit så mycket tid och krafter af mig att jag ordentligt bedt Krohn om att få flytta på hôtel. Denna proposition togs emellertid mycket illa upp.
Just nu fick jag Mammas rekommenderade bref. Tusen tack. Alla bref öfver Ryssland tyckas vara bortstulna. Jag har bara fått ett som gått öfver Sverige. Hvad är det? Hvad betyder det. Usch hvad det är tråkigt i alla fall. Kanske böra brefven som gå öfver Ryssland ha ryska frimärken ta reda på det för all del.
Kjobenhavn lördag afton d. 14/5 92 14 maj 1892
Vet Mamma att hon påminste rätt mycket om Lily Etter – smalare ansigte, ljusblondt burrigt hår som ser ut som en pudrad peruk ** precis sådan klädning som Annis grå randade – samma tyg –) – men samma litet generade sätt, samma tonfall litet utsändskt i sättet att tala (hon talade bara danska och hade ett förvånande ordförråd). – Der satt hon och hennes gemål och åt färdigbredda smörrebröd och drack öl – prinsen tog en stor dansk sup dertill. Han är otroligt "ligefrem" och påminner litet om sina systrar hvad det vänliga uttrycket i ögonen beträffar.Det var så lustigt när han alldeles naturligt talade om "min söster i Russland" – med mig talade han mycket om Gatchina om Bogoljubow, om Finlands natur, som kejsarparet beskrifvit i så lifliga färger. – Kl. 1/2 12 på natten gingo de bort till fots som de kommit. Man har aldrig förr sett en prinsessa gå till fots här i Köbenhavn, men prinsessan Marie har infört det, och går nu, trots drottningens protester, i butiker i parker öfverallt – med sina tre små pojkar som heta Åke, Axel och Erik –
Köpenhamn måndag 16 maj 1892 16 maj 1892
Nu skall jag begåfva mig på posten med detta jag måste veta att det kommer rigtigt fram. Innehållet af de senaste brefven voro berättelser om Coquelin dagarna här. Cs förtviflan bekantskapen med prinsessan Marie och prins Waldemar hos Frans Henningsen. Min förtjusning öfver prinsessan som tog mig med storm – så naturlig och intagande var hon! Prinsen mycket enkel talte om "min syster i Ryssland" såsom en vanlig dödlig.
Paris 4 mars 1895 4 mars 1895
Flameng hade berättat för Dagnan sina intryck från Ryssland. Han tyckte mycket om Kejsarinnan Dagmar – hade haft stora motigheter i början, men sedan Kejsarinnan beskyddade honom gick det som en dans. Kejsaren och Kejsarinnan hade mycket berömmande talt om mig – Flameng förvånade sig öfver att jag ej i Petersburg hade den plats som tillkom mig – il à bien plus de talent que tous ces gens-là" – (än de ryska målarne) – Hans porträtt af furstinnan Jusupoff har jag sett här – det är icke vidare bra – jag skulle nog kunna gör ett lika godt. Jag funderar argt på att göra en saison i Petersburg – komma hem till Hfors emellanåt för att andas hemluften. I nästa vinter gör jag det om allt går bra.
Paris lördag 1sta Juni 95 1 juni 1895
Jag hoppas att det otäcka koleran låter oss vara i fred i sommar – det är så odrägligt att ha den der buren om också på håll. Märkvärdigt är det annars att den hållit i sig så länge i Ryssland. – Madame Chantemem, som följt sin man på hans kolera mission till Turkiet (der de voro i 6 månader) talar om de besynnerligaste och otäckaste oläsligt, alldeles i fejans stil, med den skilnaden att man i Turkiet får betala ochmuta alla för att gå ett steg, ta emot ett bref, få en bit mat o.s.v. – Ch. var inbjuden af sultanen och reste på hans bekostnad – deras hotellräkning (inga excesser endast vanligt lif) som sultanen betalade var öfver 30,000 frcs – så skall man stjäla – cigaretter 1000 frcs och allt i samma proportion. Dessutom hade de bråk med hvart enda kolera lik han skulle öppna, ty islam förbjuder liköppning. Emellertid säga de att ingenting i skönhet öfvergå Bosforen och 176 des princes.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
*I går på aqvarellisterna träffade jag en fransk litteratör Labbé, som känner Stigell och Vallgren, och nu skall skrifva en bok om Ryssland. Han var naiv, som fransmän utom eget land ofta äro det
Petersburg. tisdag. 17 mars 1896 17 mars 1896
Då jag på aftonen åt middag hos Carl Armfelt jublade han åt mina missöden: Sa' jag inte det förut? Tjotje Nadja som ju endast har en idealisk, patriotisk kännedom om Ryssland, var förvånad men kände sig besegrad af fakta.
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22 april 1896
Mme Bernstam är också svärmande hängifven folkupplysningssaken – hon framhåller Finland (der hon varit en gång) som ett exempel och går åt Ryssland och Slavofilerna så att det är farligt. Med allt detta svärma dessa menniskor för rysk literatur, skrifva vers, improvisera, spela teater och ställa till allt möjligt barnsligt skoj med tableaux vivants o.d. – bra mycket roligare och fiffigare än i "le monde" här – der det bara gäller att känna alla och alltid vara med.
Moskva tisdag 7/19 Maj 1896 19 maj 1896
Hela staden behagar mig tusen gånger mera än Petersburg. Frånvaron af allt officielt – raka gator, officerare och tschinovnikar – så den gamla arkitekturen, så det rent orientaliska i oregelbundenheten, och sist folket som ser mycket raskare ut än i Petersburg – ger åt det hela något gemytligt, något af leben und leben lassen. – Mest ser man prester, munkar och köpmän – feta, stora, i kaftaner stå de i dörrarna till sina mjöl-te – och andra lafkor. – Jag håller ännu vid mitt första intryck att de små gatorna mest påminna om det gamla Viborg. – krokiga, backiga med 2 våningars låga gamla stenhus. – Besynnerligt att fastän så många hundratusen man hitskickats man ändå ser påfallande litet militär. Landskapet omkring Moskva är också mycket vackrare än Petersburgs fasliga sumpiga omgifningar. – Ja, hade jag varit tsar af Ryssland skulle jag aldrig öfvergifvit den här hufvudstaden för den andra, som kanske, när allt går omkring är den tråkigaste stad i verlden hvad det yttre angår.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Alla dessa literära venstre tala om bara nya böcker, Obstfelder och Geijerstams sista – och bilda i allmänhet "la petite église" Derigenom begå de samma fel som de flesta artister i vår tid, det näml. att en del fakturfrågor bli hufvudsak (det centrala, som det nu heter i svensk literär stil) och man så mycket som möjligt blir främmande för publiken som står utom den lilla frimurarlogen. – Det är visst sannt att publiken här är oändligt materialistisk, moralisk och sofvande – (den som sofver syndar icke, derför äro de moraliska), och i detta fall underlägsen Helsingfors publik. Tack vare, evig tack vara universitetet hos oss och vår hotade nationella tillvaro samt de större vyer vi ändå ha genom att ha Ryssland inpå oss! – Jag tycker t.ex. att vi mera intresserar oss för Europa hos oss och i allmänhet äro mera konstnärliga och liberala. Jag trodde prins Eugen skulle kunna omvända detta samhälle. – Jo resultatet är att samhället med ett öfverlägset brackleende rycker på axlarna åt "röde prinsen". – Det är nämligen i grunden en skam här att skrifva, måla och allt det der, att inte vara reaktionär och konservativ och moralisk (då det gäller att strängt bedöma andra och himla sig öfver att man icke är som denne syndaren). Nu är prins Eugen ytterst moralisk en ädel menniska, en begåfvad målare – men han umgås med publikaner och syndare och han älskar verkligen konst och poesi, och det är ett fel för en prins. Sager sade ursäktande att han, prinsen ändå fått 2 andra pris i hinderridt vid regementet – annars vore han ju också omöjlig – icke sannt?
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Efter Armfelts var jag hos Albert Benois och såg der en familj från sydligaste Ryssland, tyska kolonister från 1700 talet Pfalz-Fein hette de. Mycket lutherskt sinnade, mycket beresta och språkkunniga, och många många gånger miljonärer. Deras förmögenhet består i får. Då Esterhazy den ungerske grefven, skröt för den härs farfar öfver att han ägde hundra tusen får sade tysken: det är ungefär så många hundra jag har för att vakta mina får. En 20 årig mycket söt flicka beskref rigtigt poetiskt om steppen dernere, 30 verst utan ett träd eller en hydda, bara gräs och boskap. Så var der en ung fru från östligaste Sibirien, fast för ett år sedan kom hon från denna landsort, men lemnar ingenting öfrigt att önska i vesterländskt koketteri. Lille Gadon var hos Benois och frågade så mycket efter Er alla, talte om Haiko som om ett Paradis, och bad om sina helsningar. Efteråt gingo vi herrar på supé till belgiske ingeniören Acher, der det dracks champagne till kl. 3. Jo nog är det Petersburgskt lif alltid.
Paris, Café de la Regénce 28 maj 98 28 maj 1898
Saken skulle nog vara lättare klarerad om ej här vore en reaktion värdig restaurationstiden, isynnerhet i tidningarna, ty i det dagliga lifvet märker man det ej. Jag är så degouterad åt tidningarna här att jag icke orkar läsa igenom deras artiktar om l'armée, la Russie o.s.v. – Igår var det i figaro en herrlig artikel full af ilska öfver att general du Barail inte blifvit invald i franska akademin! – Det är ett kryperi för dessa generaler som om landet vore i krig och de vore de enda räddarne!
Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
Att vi i allra högsta grad har Europas sympathier är säkert. Det är en slags äretitel att vara finne nu – det har det för resten alltid varit! Mamma skulle ha hört hur ryssar, som t.ex furstinnan Eristoff talade om oss för fransmän – det var entusiasm och indignation, och samma tankegång som tolstojs, att Ryssland gjorde bättre i att följa och imitera Finland. Yves Goyot (f.d. ministern) Max Nordau, Pasteur allesamnan feu et flammes af indignation En klerikal författare Ponsonailhe likaså. Han har skrifvit en mycket vacker artikel (alldeles spontant) i en revy. för resten äro alla dreyfusarder för oss. Vallgren sade att Madame Menard Dorian ordentligt sörjer öfver Finland och dess öde. Hundratal menniskor kommo på de två vernissagerna och talade med mig om detta. t.o.m. alliancens vänner anse denna politik ytterst oklok och sörja deröfver.
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21 maj 1899
Häromaftonen var jag hos Vallery Radot på middag med deras abbé Hertig heter han, märkvärdigt nog, och en ung vetenskapsman som ser ut att vara något ovanligt skarpt. Han är bretagnare, elev af Pasteur och heter dr Le Dentec eller Ledentèque, – ett rigtigt bretagniskt gaeliskt namn. Inför en sådan karl, så vaken, så utomordentligt kunnig, så klok måste man beundra denna gamla franska kulturnation ändå. Han är ifrig Dreyfusard och talade om Finland och Ryssland med en kännedom som var förvånande. Han höll ett slags monolog om Europa och Asien som var makalös. – Han har förresten, ehuru blott 30 år nu, studerat pesten i Indien och Gula febern i Brasilien – och har haft Gula febern som han fick af en annan fransman som dog i den.
För resten äro de klerikala alls ej alla stämda mot Finland – de ha alltid ett horn i sidan till R. för Polens skull.
Paris 1 Juni 99 1 juni 1899
I förrgår hade jag besök af Leroy-Beaulieu, Membre de l'Institut, som skrifvit den der vackra artikeln om Finland. Det var mycket intressant att höra honom. Han har bättre reda på Ryssland än de flesta fransmän, och sade Il y a vingt ans j'espérais comme tout le monde, maintenant !...!
1sta maj. 1 maj 1900
Jag har väl skrifvit Finlande på väggen, men måste sätta Russie ofvanför, och detta är ännu ej gjort. För resten tror jag ej att någon misstager sig – Se på Figaro i dag som jag skickar – det är ju roligt ändå att vi föraktade tschuder anses vara de ojemförligt bästa konstnärerna inom det väldiga Riket.
Paris söndag afton 27 maj 1900
I allmänhet har jag, trots kritiker från höger och venster, ganska godt samvete, och är öfvertygad om att jag kunnat göra ett och hvarje för den finska utställningen här. Att ryssar (icke tshinovnikar) sagt så vackra saker om oss gör mig godt i själen. Häromaftonen i en jurysammankomst sade en högt: Mon Dieu comme la Russie s'est compromise par sa politique finlandaise" och "à quoi bon" säga de flesta. I går sade en ung mycket begåfvad ryska, Mme Jakuntschikoff "Je dois plusieurs de mes meilleurs impressions aux finlandais, à vous, à Gallén, à Järnfelt. En Morosoff från Moskva sade: mais vous êtes der scandinaves, c'est à dire de beaucoup supérieurs à nous.
Köpenhamn torsdag 25 okt 1900 25 oktober 1900
Tolstoys bok om patriotismen talar ofta om Finland – men han skyller allt på patriotismen (= panslavismen) och vill att den skall utrotas. Att den lilla boken blir förbjuden i Ryssland är klart, och dock måste den ju läsas af tusenden der – men hvad hjelper det, då icke de som magten hafva tänka på att läsa sådant.
Paris Söndag d. 4 nov. 1900 4 november 1900
På utställningen kommer jag tillbaka till Finland och Danmark, hvart jag än går. Det är ändå säkert att ärlighet vara längst, i konst som i allt annat. Danmark är verkligen så bra att packet (det silkeklädda) icke förstår det. Men oj, oj, oj, oj, sådana länder som Ryssland, och Ungern och Böhmen delvis Österrike och de latinska folken! Frankrike har nog ypperliga konstnärer, men der är ändå något ovanligt vid det, utom att färgen är black och rosa färgad. Det är hårdt att se en massa illusioner ramla.
Paris 5 mars 1901 5 mars 1901
Ahrenberg skref som sagdt ett besynnerligt bref om Fänr. Ståls Sägners distribuerande till Kejserliga husets medlemmar, (alldeles utan att fråga mig, han har bara gjort det redan, i bolagets namn). Han säger: "Jag skickade F.S.S., med ett långt franskt bref (det måtte ha varit skönt, ty hans franska är i frihet dresserad) till Storfursten Konstantin Konstantiovitsch, som är chef för alla kadettskolor i Ryssland (och också för finska kadettkåren) och sade honom att ingen skald så besjungt de militära dygderna, lydnaden o.d som vår Runeberg". – Kan Mamma förstå sammanhanget? Det är så viborgskt det der, likasom när jag frågade hvarför det stod ett B på Wahlska huset "natourligt, det är ju Wahlska huset" svarade min Wiborgske ciceron – hvem det var kommer jag nu ej ihog (Wahl=Валњ.) De kunna icke förstå att verlden kunde existera och jorden axla sig utan ryssar. Nåja, så skickade Ahrenberg ett ex. af F.S.S. till Enkekejsarinnan, men blef uppkallad till Schipoff och hade en "Konferens" med honom, som resulterade i att ett ex. också skulle skickas till Alexandra Feodorovna. Jag undrar om ej Ahrenberg vill bli senator som hans vän R. Runeberg!
Paris 19 mars 1901 19 mars 1901
Jag önskar Er alla god helsa och så godt kurage som möjligt i dessa svåra tider. Får se om det blir krig mellan England och Ryssland ang. Mandschuriet. – Helsa hjertligt alla från Mammas Atte.
Lördag 30 mars 1901 30 mars 1901
Hos Menard Dorians talades mycket om Ryssland – Clemenceau sade: je crois et j'espère que c'est un reveil tout de même! förfärliga detaljer i dagens "Matin" – De äro inga alliance beundrare der i huset, det kan Bertha intyga. De menade att detta i hvarje fall borde vara nyttigt för Finland som ju icke ens kastat galoschen på gendarmerna, som studenterna.
Paris 3 april 1901 3 april 1901
Här har varit, i den republikanska och Dreyfusvänliga pressen, rigtiga brandartiklar om Ryssland, meetings för de ryska studenterna o.d. – en skulptör skall ställa ut en allegorisk figur ”la république russe” – hvilket naturligtvis blir förhindradt af ambassaden. Alla mena här att hela denna rörelse måste vara bra för oss finnar, då vi ej deltagit i någon revolution, och då de samma reaktionära ministrarne varit också våra förnämsta antagonister. Gud låte det gå bra för Finland! Att den stränga Pobedonostjeffska reaktionsregimen nu är, om icke förbi, dock dugtigt sjuk, det tviflar ingen på. G. Clemenceau hade i le Bloc en utmärkt artikel om Ryssland, som jag skall skicka i rek. bref till Ellan.
Paris Annandag Påsk 1901 8 april 1901
Gud låte Mamma bli raskare dag för dag, Gud låte Mammas humör bli bättre – Skola våra fiender, utom allt annat, ännu beröfva mig min egen Mammas goda humör! Nej visa dem att de icke få den glädjen. Det går nog bättre än vi nu tänka – sedan Ryssland sjelft börjar röra på sig. De fingo ju backa i Mandschuriet – Och Japan, lilla pigga Japan som rör på sig! – Helsa alla tusen miljoner gånger från Mammas Atte.
London 14 april 1901 14 april 1901
D. är en underlig kurre – jägare och resande framförallt – beundrar Nansen, äter och dricker litet drömmer om stora upptäcktsresor, uroxar o.d. – vet ej om han denna sommar skall resa till Thibet eller till Alaska. Men derjemte har han rätt mycket sinne för böcker och har ett mycket vackert bibliotek af lyxupplagor hvar jag glötat rätt ofta. På måleri förstår han sig ej mycket. I politik måste han ge mig rätt vis à vis Finland, – då jag alltid vädjar till hans engelska uppfostran, frihet, lagbunden frihet, känsla af ansvar o.d. – t.o.m. hans lilla bror, en vettvilling som jagar zebror i Afrika alla år, och som af detta lika så oskyldiga som randiga slägte skjutit 520 (!), säger att alla upplysta menniskor i Ryssland hålla med Finland. Mycket påverkad är han af den engelska omgifningen här; och delar i allt klubbmännens åsigter, också om boers, naturligtvis. Men huru går det då medrespekten för friheten?
Paris Fredag 19 april 1901 kl. ½ 7 e.m 19 april 1901
Ack hvad jag gåfve mycket för att veta precis huru Mamma mår, hvad Mamma tänker just nu, huru Mamma ser sommarn och badresan an o.s.v. – Jag ber Mamma rigtigt innerligt att försöka se allt detta litet hoppfullt och ej alltid i svart. Och tänk icke så mycket på politiken – jag vet att det är svårt att göra annat – men gör det ej för vår skull. Tänk på att detta är en period som måste ha sin öfvergång – Finland har varit så stort och sjelfständig att det ej kan bli ryska mera och så måste det ju komma förändringar i Ryssland också.
Paris 22 april 1901 22 april 1901
Få nu se hvad makterna ställa till i Kina – I England sade alla att de vilja ha ett krig med Ryssland inom 10 år, ett stort krig, som måste komma, menade de. Min Demidoff, som talar efter sin omgifning, är mycket engelsk och går som sådan mycket åt Ryssland, som han (!) skulle vilja reformera. – "Der finnes inga gentlemen i Ryssland" sade han "Deri har ni fullkomligt rätt, sade jag, men det finnes i Finland". Grefve Costa utbröt "Sapristi, vous ne l'envoyez pas dire" (ett talesätt som betyder ungefär: det vill jag kalla att tala är skägget).
Paris 25 april 1901 25 april 1901
Gårdagens tidningar här talte om att L. Tolstoj skulle landsförvisats från det hel. Ryssland, sedan han utdrifvits ur den hel. ortodoxa kyrkan. Är det icke skamligt. Hvad skulle Kristus säga om han igen kom till jorden i en menniskas skepelse och såg all den nedrighet som folk våga bedrifva i Hans namn!