Jag har tyvärr haft en tråkig historia med betalningen af det Miatleffska porträttet. Jag har härigenom kommit underfund med att Gubben är ett gammalt fä som tänkt luxa upp mig, och Gud vet om jag någonsin får de 500 rubel som ännu återstå att betala. – Jag mins vår konvention som om den gjorts i går. Jag uppgaf 1500 för bröstbild, 2500 för knästycke. Han svarade då: oui, c’est a peu près ce que j’avais pensé, dans les 2000. – Nu, 3 månader efteråt, skrifver han: Som ni uppgifvit ert pris vara från 1500 till 2000, skickar jag härmed maximum etc. – Jag blef flygande ond och skref tillbaka ett artigt men bestämdt bref. 3 bref skrefvos å hvarandra sedan igår, det sista der han säger: Si vous y tenez absolùment, je vous enverrais la somme à Paris, n’etant pas, pour le moment, en mesure de vous satisfaire. – En sådan gammal räf! Vi voro alla här indignerade, och beslöts, att jag skulle berätta detta för frun, som bestämdt ej hade reda på saken. Gubben M. är känd för att vara en snålvarg och en krångelmakare, och ingenting annat än hans 3 cirklade, artiga, svinaktiga biljetter i går bevisa att saken är sjuk. – I dag träffade jag ej henne hemma, men i morgon vill jag gå upp i alla fall, och skall, om så behöfves, då ha en entre vue med Gubben, så trefligt det än är. Olyckligtvis har jag aldrig med någon annan der i huset talt om priset. – Sådana saker tyckas hända alltjemnt i Ryssland, åtminstone förvåna sig menniskorna mycket litet deröfver. Pennigefrågan å sido, så skall jag riskera allt obehag för att ej bli utmålad för en skojare och schackerjude. Det är icke möjligt att han ej skulle ha hört eller förstått mig då jag först uppgaf priset. Det är skojeri från början till slut, men den fina uträkningen att förtjena 500 rubel på min finkänslighet och snabba afresa.
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)