Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Nationalmuseum

Brev skrivna i Nationalmuseum i kronologisk ordning

Brev som nämner Nationalmuseum i kronologisk ordning

Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14 juli 1871
Edelfelt hade följande dag stämt möte med Eliel Aspelin på Nationalmuseum; Aspelin presenterade dem för föreståndaren dr. Bror Emil Hildebrandt, som visade dem alla historiska samlingar, trots att muséet egentligen inte var öppet på lördagar.
Stockholm den 19 Juli 1872. 19 juli 1872
De har varit på Söder, Mosebacke, Nationalmuseum och Hasselbacken.
Gunnar Berndtson och Edelfelt såg på både Nationalmuseum och Hasselbacken en dansk flicka som påminde om Marie-Antoinette; de beundrade hennes utseende och speciellt hennes profil.
Många av tavlorna på Nationalmuseum är sända till [den nordiska konst- och industriutställningen i] Köpenhamn; Stockholm är över lag stillsamt, och man hör överallt talas om Köpenhamn.
Gripsholm d. 23 Sept 72. 23 september 1872
På Nationalmuseum i Stockholm tycker Edelfelt bäst om de nederländska tavlorna, delvis de franska och svenska, men inte de italienska, å andra sidan lär de vara svagt representerade där.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Adolf von Becker påstår att Hugo Salmson och Alfred Wahlberg är de enda svenskar som har kommit någon vart i Paris, och det beror på att de satt sig in i de franska förhållandena och försökt bli något där och inte i Stockholm; August Malmström, Mårten Eskil Winge och Wilhelm Wallander har rest iväg lika svenska som när de kom; vad lönar det till att resa igenom Europa bara för att konstatera att allt utanför Stockholm är bara skräp; ynglingen Ernst Josefson påstod på allvar att Nationalmuseum i Stockholm var mera värt än Louvren; "Stackars franska konst som ej har lyckan att vara förstådd af så många stora män i Sala, Köping och Arboga!"
Lübeck, den 17 Juli 1877 17 juli 1877
På Edelfelts råd övergav Ritz planen att åka med en lastångbåt via Stockholm för att se Nationalmuséet; Edelfelt anser att man kan leva och dö utan att ha sett muséets konstskatter, det är inte värt att riskera hälsan; Edelfelt tror inte att Ritz blir bra mera, lungsot är en förfärlig sjukdom.
Stockholm måndag d. 15. Okt 77. 15 oktober 1877
Edelfelt skall låta putsa upp sin hatt och sedan bege sig till Albert Laurin, Johannes Jæger och Nationalmuseum; om han blir färdig ger han sig av på kvällen med tåget till Malmö och är följande kväll i Köpenhamn.
Paris d. 29 april 78 29 april 1878
Johannes Jæger proponerade [föreslog] att Edelfelt skulle göra en skiss åt honom och för skissens värde välja ut vad han ville ur Jægers fotografisamling (Nationalmuseum, Rustkammaren, svenska slott, Kronans dyrbarheter); Edelfelt lovade tänka på saken.
Paris d. 16 Juni 1878 16 juni 1878
Resan borde inte bli dyr och Edelfelt ber Alexandra Edelfelt tänka på saken; Johan August von Borns och Johan Ludvig Runebergs porträtt kommer åtminstone att ge pengar; Edelfelt får troligen lov att i varje fall stanna några dagar i Stockholm för att göra några landskapsstudier i omgivningarna (Haga) och teckna av några porträtt på Nationalmuseum; hans tavla blir inte såld; till nästa salong skall han ha två tavlor, av vilken den ena skall vara säljbar.
Sthlm d. 14 Juli 1879 14 juli 1879
Edelfelt har kommit så långt i sina studier på Haga att han kan färdigställa tavlan var och när som helst, så länge det är sommar och solsken; han har gjort teckningar och två skisser i färg; följande dag börjar han på den definitiva duken; på Nationalmuseum finns inte mycket användbart, han hittade en hovdräkt som han skall klä Gustaf Mauritz Armfelt i.
Fragment 30 oktober 1879
Stockholm är en stor småstad; alla känner, har reda på och kritiserar varandra; i artistiskt hänseende står de, trots deras Nationalmuseum, på samma ståndpunkt som publiken i Helsingfors.
Stockholm tisdag 28 okt 91 28 oktober 1891
Jag har dessutom konstaterat att jag lider af mask – och har varit hos en berömd läkare, professor Medin, som ordinerat mig en kur) – men att genomgå den persen nu, midt i brådskan, det blir väl omöjligt, och fastän jag ej mår bra, tror jag ändå att jag skjuter upp det till min hemkomst. I morgon är det nämligen stor fest för mig. Jag kunde aldrig tro att det skulle blifva något så storartadt då prof Montelius kom och bjöd mig på enkel middag om onsdag på Hôtel Continental. Nu ha de emellertid skramlat ihop mycket folk. Montelius, Hildebrand hela Nationalmusum, Cederström, Nyblom med fru och dotter, Bjorck, Millets, Snoilsky m.fl. hvad det blir förskräckligt att hålla tal. Jag har redan börjat skrifva det. Jag kunde ej riskera att ta maskkur dagen innan denna historia, – kan Mamma förstå.
Stockholm den 28 juni 1893 28 juni 1893
Jag är nu inne i mitt Djursholmeri igen. Då jag först återsåg porträttet på Nationalmuseum, blef jag modstulen öfver dess bleka gråblå färg, men Ellan som var med, tröstade mig och försäkrade att jag med några friska tag och färger kunde få den önskade effekten i det. Hon rådde mig också genast att ta bort det ljusgröna fönstret, som hon kallade, sant nog, "impressionisme de chic" och det var ett godt råd. Att porträttet det var likt och väl tecknadt det är säkert. kl. 2 på dagen hade jag stämt möte med Rydbergs på danska konstutställningen, och Kikuli, som var med, var mycket frimodig och gick fram till V. R., tog af sig hatten bockade och tackade för Ville Viggs äfventyr. – Han såg V. R. en minut blott då. Några timmar senare stod porträttet i hotellrummet och Kiki sade genast, utan att någon frågade honom "der är professor Rydberg". Det är således likt.
Kjøbenhavn 26/4 94 26 april 1894
I det hela är jag rätt nöjd med att altartaflan ej blir utstäld i Stockholm – emedan jag skulle ha suttit i dödlig oro. Publiken der är ändå ej så förståndig att jag skulle ha någonslags nytta af dess dom. Det vore således bara en artighet mot National-Museum – men med kostnader och med risk.
Stockholm onsdag afton 11 november 1896
På nationalmuseum har jag ej sett Rydberg, emedan salen undergick reparation – och är lika glad, ty jag skulle bestämdt bli ledsen.