Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Uppsala

Brev skrivna i Uppsala i kronologisk ordning

Brev som nämner Uppsala i kronologisk ordning

Fragment 1 januari 1872
Edelfelt hoppas ha arbetet färdigt på Gripsholm till den 25; han åker därefter till Stockholm och Uppsala och sedan till Helsingfors så fort som möjligt.
Granbäck d. 1sta Augusti 1872. 1 augusti 1872
Efter att prinsen rest iväg, troligen till Sofiero, åkte Edelfelts sällskap till landshövding Carl Ekström på Ryhof; från det vackra Ryhof har man utsikt över Roxsjön, Lillsjön, Jönköping och bakom alltsammans den lugna, ståtliga Vettern; förutom landshövdingsparet Carl och Hildegard Ekström, samt deras omtalat vackra dotter Ellen som påminner om Louise Granlund, träffade Edelfelt fruns bror uppsalastudenten Carl Boheman, guvernanten mamsell Berg och häradshövding Carl Forssell; det blev en uppsluppen kväll, där man isynnerhet drev med mamsell Bergs svärmeri för tyska språket, dagbok skrev hon emellertid på engelska; student Boheman rekommenderade språket sanskrit, förhörde Edelfelt om Helsingfors och bjöd denne söka upp honom i Uppsala (ett erbjudande Edelfelt också fått av studerande Rydbeck); Edelfelt sjöng motvilligt finska visor; sällskapet skall träffas igen på Torpa hos Odencrantz.
Granbäck d. 7 Augusti 72. 7 augusti 1872
Farbror Alexander Leuhusen har rått Edelfelt att besöka Kinnekulle och Trollhättan före han reser; Edelfelt är inte säker på att hans ekonomiska situation tillåter en sådan utflykt, i synnerhet då han inte får försumma det planerade besöket i Uppsala; farbror Leuhusen har lovat skriva till intendent Fredrik Ekenstierna på Gripsholm, för att Edelfelt skall få tillåtelse att måla på slottet.
Granbäck d. 22 Aug. 72 (Thorsdag). 22 augusti 1872
Alexandra Edelfelt har förhört sig om Edelfelts återresa; planen är att i början av september bege sig till Stockholm och stanna en vecka på Gripsholm, för att sedan göra en tur till Uppsala; Leuhusens vill ännu inte höra talas om någon avresa.
Granbäck d. 31 Aug. 1872 31 augusti 1872
Planen hade varit att följande vecka resa till Stockholm, stanna en vecka på Gripsholm, sedan några dagar i Uppsala för att sedan påbörja "die grosse Retirade", den stora hemfärden.
Edelfelt jämför svenska författare som Fjalar och andra "Upsalastudenter" med finländarnas Zacharias Topelius, J.J. Wecksell, Theodor Lindh och Odo Reuter den yngre; ett positivt undantag finns bland svenskarna – Carl Snoilsky; Edelfelt hittade förklaringen till bristen på svensk poesi i det nyvaknade politiska livet i Sverige.
Den för inte länge sedan införda svenska tvåkammarriksdagen har gett upphov till skandalskriften ”Andra kammaren”, där bl.a. ärkebiskop Anton Sundberg från Uddevalla och professor Sigurd Ribbing från Upsala svartmålas.
Följande vecka ges en studentkonsert i Jönköping med Smålands nations sångare som är på väg till Uppsala; Leuhusens har bett Edelfelt stanna till dess.
Gripsholm d. 23 Sept 72. 23 september 1872
Edelfelt har tänkt låta fotografera sig i Stockholm för att skicka kortet till Leuhusens, assessor Herman Gegerfelt, fröken Ellen Ekström och hans Upsalabekanta.
Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9 juni 1875
Edelfelt har i tankarna varit vid studentmötet i Uppsala; i de svenska och finska tidningarna har han läst att Otto Donner talat bra och Oksanen [Ahlqvist] skrivit verser; de kunde inte ha fått bättre professorer med sig än August Ahlqvist och Leo Mechelin; Mille (Emil) Cedercreutz, Edvard Antell, Gunnar Berndtson och Johan Edvard Juslin måste vara utom sig av glädje; han går varje dag till Café de la Régence för att läsa nordiska tidningar.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
Edelfelt har slukat rapporterna från studentmötet i Uppsala, men han förlorar mycket tid då han måste sitta och vänta på Café de la Régance tills andra nordbor läst färdigt Aftonbladet, Allehanda och Helsingfors Dagblad; han ser fram emot att höra muntliga historier från resan.
*Vad tycker Alexandra Edelfelt om de finska verserna från Uppsala?; Edelfelt tycker att Gabriel Lagus opus är något matt.
På avskedsfesten i Uppsala blev finländarna överhöljda med ett blomsterregn.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Edelfelt har noga följt med jublet och glädjen i Uppsala och Stockholm vid studentmötet; han tycker det är rätt att Finland blivit hedrad, folket har trots att det är under utländskt ok vetat att bevara sin självständighet, vilket resulterat i ett rikt litterärt liv, som eldar landsmännen till ädel hänförelse.
Paris, andradag jul 1877 26 december 1877
I år var julaftonen, som firades med svenskarna, mycket rolig; de samlades på ett kafé vid Boulevard Clichy, där svenskarna har sitt huvudkvarter; dinern [middagen] var en inte så misslyckad efterapning av julmaten där hemma; Axel Borg hade tecknat matsedeln; Edelfelt satt mellan Gunnar Berndtson och Borg; dessa tre beslöt att sätta fart på festen; Borg drack en skål för finnarna, vilket gjorde stämningen hjärtlig och munter; Edelfelt drack för deras nordiska hem; Edelfelt bildade kvartett med Berndtson, Borg och Otto Wallenius och märkte att han inte skämde ut första basen alltför mycket; de sjöng bl.a. studentsånger, eftersom repertoaren är ungefär densamma i Uppsala och Helsingfors.
Paris d. 28 april 79 28 april 1879
Man har hållit Skandinaviska klubbens sista möte för säsongen; Upsalastudenten Berggren höll det roligaste talet, i vilket han vände sig till de ogifta damerna; danskarna lät inte någon få "öronro" utan höll tråkiga tal hela tiden; fru Straube, en simpel och oförskämd madam, tackade på damernas vägnar och sade anspråkslöst att hon varit skådespelaren i den skandinaviska klicken; John Börjeson trodde han sjöng oöverträffligt; Kalle Wetterhoff sade några kvickheter, fram till att han blev full som vanligt.
Stockholm d. 9 november 1879 9 november 1879
Oscar Montelius har sökt Edelfelt fyra gånger under hans sjukdomstid; Montelius hade lovat föra upp Edelfelt på Idun föregående kväll, men blivit tvungen att resa till Upsala; Edelfelt gick ensam (Fredrik Vult von Steijern hör inte dit) och togs vänligt emot av ordförande, professor Axel Key; Edelfelt träffade bekanta som doktor August Malmström och doktor Gustaf Upmark; doktor Arvid Ahnfelt höll ett roligt föredrag om Magnus Jacob Crusenstolpe; fastän två av Carl XV:s närmaste och statsråd var närvarande citerade Ahnfelt Crusenstolpes karakteristik av Carl Johans, Oskars och Carl XV:s regim som spionernas, jesuiternas och gluntarnas tidevarv; han läste också upp brev från Wilhelm von Braun till Crusenstolpe.
Paris d. 7 juni 1881 7 juni 1881
Är det sannt att det i nästa år blir studentmöte i Helsingfors? Hvad det vore roligt! Men hvad ha vi att visa dem – hvarken Upsala eller Stockholm – Brunnsparken och Kaisaniemi?
Paris d. 24 maj 86 24 maj 1886
Nyblom är en "äkta Uppsalatyp", utan "onödigt djup" i konstfrågor; Edelfelt konstaterar att han inte borde ha varit förvånad över Nybloms gammalmodiga fraser efter att ha läst dennes artiklar.
Stockholm tisdag 28 okt 91 28 oktober 1891
De äro så inbitna uppsaliensare som möjligt. Rom och Upsala, andra städer finnas ej. Jag måste komma dit om söndag – de skulle visa mig allt sevärdt och jag skulle göra bekantskap med alla intressanta menniskor der. – Så följde jag dessa damer Nyblom hem och frun lofvade skicka några af sina böcker till mig i dag – hvilket hon också gjorde med en vers-dedikation.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
En af de roligaste jag mött här är Albert Engström, karrikatyrtecknaren från Söndagsnisse. En glad Upsalastudent och filolog (Kan utmärkt bra hebreiska, grekiska och latin och bland andra språk också finska) och en hjertans qvick menniska. Han sjunger sina visor så urkomiskt att jag aldrig tror Jag skrattat så. Han är gift med en fröken Sparre, mycket intelligent, man med ett besynnerligt ryskt-mongoliskt utseende: Gul hy, tjocka läppar, sneda svarta ögon. Hon gör lika litet heder åt sin stamfar Odin som vår vän Louis, som ju heller ej är någon urgerman till typen.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
I förrgår fick jag ändtligen tag i min kusin, bjöd honom, på middag och passerade aftonen med honom. Jag åt just ingenting, ty jag har, som sagdt, varit skral i magen. Han är ganska klok och hygglig, gör ett duktigt och säkert intryck, kort, bredaxlad, rak och trygg som han är – soignerad som en svensk. Han har en viss äfventyrslusta som jag tycker om har varit, sedan han lemnade de juridiska studierna i Uppsala i stora affärer i Genua, London, Mannheim, Schweitz Rotterdam, Rouen och är nu här sedan 3 år. Han tyckes tala alla dessa språk mycket bra och mycket bra franska, med mycket litet svensk accent. Han är här 1sta man hos en stålhandlare (svenskt jern och stål) Lindberg, som sjelf är kontrakt i sina ben. – Han tycker att Svenska klubben är tråkig (när Antoinette Vallgren hörde det ropade hon: Men då är det ju en riktigt stilig pojke, som jag måste få bli bekant med!) Mycket uppriktigt talte han om fadrens död och hans förfärliga förtviflan då. Sin äldste bror Robert talte han om, visserligen med vänskap men med ett visst något som liknade medlidande med den mindre begåfvade.