Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Neapel

Brev skrivna i Neapel i kronologisk ordning

Brev som nämner Neapel i kronologisk ordning

Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
Peyrot har förslagit att han och Edelfelt om två år gör en resa till Italien och Algeriet; de gör en fotresa från Peyrots hem i Nizza till Turin och Milano, åker tåg till Florens, Rom, Neapel och över Sicilien till Algier, därifrån hans mor kommer; Peyrot talar ofta om kriget.
Paris d 6 November 1874. 6 november 1874
Dewey Bates är lite mankerad [stött] över Julian Alden Weirs val, men Weir vill inte bo med den kritiserande Bates; dessutom är Bates nybörjare och det är inte trevligt att ha en sådans kludd framför ögonen; Alexandra Edelfelt vet redan att Bates inte gick igenom concoursen [tävlingen] och är ursinnig på Jean-Léon Gérome; Bates klagar att Léon Bonnat är den enda som kan måla i Paris, och att Gérôme inte kan se färgerna som Bates gör det, och som man gör det i Antwerpen, men stannar ändå hos Gérôme; Bates har beslutat att åka med en irländare till Neapel för tre månader; Edelfelt ser inte vad Italiens luft ska ge som inte Paris har kunnat åstadkomma; man måste kunna teckna och måla innan man målar tavlor, även om Bates har underbara idéer i konst och är en intelligent ungdom.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Hos Herman Frithiof Antell har Edelfelt sett fotografier av Rafaels Villa Farnesina, Sixtinska kapellet och museerna i Florens, Neapel och Venedig.
Paris d. 15 Juli 1875. 15 juli 1875
Axel Antell hälsar Alexandra Edelfelt och syskonen; han vet inte om han skall åka via Marseille till Neapel och sedan via Rom, Florens och Venedig till Schweiz eller tvärtom för att komma till Paris för att hämta Edelfelt; de kommer inte att bli reskamrater lång väg, då Axel inte far direkt över från Lübeck till Helsingfors.
Rom, onsdag 22 mars 1876
Edelfelt önskar att hans resesällskap skulle ha lite mera ungdom och entusiasm; Alexandra Edelfelt har bett om en karakteristik av Victor Hoving; Hoving är god och präktig med gott huvud och omdöme, men har ett "gement lynne"; han är också fet, rik och bekvämlig; han koketterar med sina fel och pratar därför mera än han egentligen menar; igår påstod han t.ex. att han inte ville förlänga resan, utan ger pengar åt Edelfelt för att resa till Neapel medan han själv åker till Paris för att få äta ordentligt på Restaurant Grand Vefour, palais royal.
Rom d. 25 Mars 1876. 25 mars 1876
Harling vill att de nästa vecka reser till Neapel; Victor Hoving kommer åtminstone inte med; Edelfelt önskar att Hovings mage blir bra, annars har resan för honom varit en verklig plåga.
Rom. d. 31 Mars 1876. 31 mars 1876
Någon resa till Neapel kan Edelfelt inte tänka på innan Victor Hoving blir bättre; med undantag för dagarna i Venedig så har han bara haft tråkigheter under hela resan till Italien.
Rom, lördag d. 13 maj 1876. 13 maj 1876
Tyfusepidemin tycks avta i Rom; underrättelser har kommit in om att några skandinaver ligger sjuka i Neapel och Palermo; Doktorinnan Wiesener och en ung tysk arkitekt Eckhardt blir bättre för varje dag; en annan tysk arkitekt Leitzener har däremot haft ett återfall till följd av att han stigit upp för tidigt och köttätande; Fru Wieseners svägerska har kommit dit och doktor Holm och nunnorna glädjer sig åt fru Wieseners förbättring.
Rom d. 21/5 (söndag) 1876 21 maj 1876
Doktor Holm anser det möjligt att Edelfelt om någon tid kan göra en tur till Frascati eller Tivoli med Pietro Krohn; Holm ber Edelfelt följa med honom till Neapel i juni; Edelfelt åker inte, trots att han vill se Pompej.
Rom, måndag d. 22 maj 1876. 22 maj 1876
Edelfelt är rädd att han i gårdagens brev skrämde upp Alexandra Edelfelt med doktor Holms huvudlösa förslag att resa till Neapel; det kommer aldrig på fråga.
Paris d. 26 Januari 1880 26 januari 1880
Greve de Seilern har sett Edelfelts tavla; han tyckte om tavlan, men är för mycket musiker för att förstå sig på bildkonst; hans resonemang är färgrikt och vittsvävande, men saknar form och begränsning; Edelfelt bjöd honom på middag på deux Edmond; bohemlivet där tycktes tilltala Seilern, som är så tankspridd och intresserad av samtalet att man lätt kan få honom att glömma ställe och mat om man kan fängsla honom; kvällen avslutades hos Seilern, som satte sig vid piano och improviserade "le tableau d'Edelfelt" [Edelfelts tavla], det lät vackert Schumannskt; sedan berättade han om Alexandre Dumas (fadern) som han länge levt med i Neapel, om Franz Liszt, George Sand, furstinnan Pauline von Metternich och markis Almorini.
Paris d. 16 mars 1880 16 mars 1880
Unge Monsieiur Raymond Koechlin försöker övertyga Edelfelt att följa med på en lusttur till Rom och Neapel, som ordnas av ett järnvägsbolag; Edelfelt vill till Spanien.
Paris d. 7 april 1882 7 april 1882
Då jag kom stod Mme Bertaux, proprietaire och stor skulptris på trottoiren, och smickrade mig, alla ha längtat efter mig sade hon, alla ha väntat med otålighet. Stor omfamning med Dagnan och Courtois. – De äro ändå bra hyggliga. Dagnan är en fin natur – och klok. Det är ett godt hufvud på karlen. Hvad det är roligt att återse dem. D. har varit i Italien hela vintern. Han har haft en liten son, som dog efter 10 dagar. Detta hade mycket tagit på hans unga fru (ännu ej 20 år) och det har varit för att förströ sig som han nu legat i Neapel och på Sicilien. Jag har naturligtvis fått berätta, berätta i evighet. ”Ce n’est pas moi qui voudrais être empereur” var Dagnans slutrefräng.
Ospedaletti 10 mars 10 mars 1891
I dag var här ett napolitankt sällskap och sjöng bl.a vorrci morir och sanaa Lucia – som man hör alltjemnt här, alltid i stämmor. de sjunga den litet annorlunda och långsammare en vi. Den der storartade stilen som ännu fins qvar här och der är ett alldeles omedvetet arf från romartiden. Och italiensk musik, annars så trivial, får ofta genom detta oläsligt deras men något mycket värdigare än annars. –