Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Vatikanen

Brev skrivna i Vatikanen i kronologisk ordning

Brev som nämner Vatikanen i kronologisk ordning

Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Edelfelt vill studera för Jean-Léon Gérome av främst två orsaker: en utmärkt allvarlig teckning och en "oupphinnelig" sanning i uppfattningen; Gérome har tre tavlor på Salongen, "Fredrik den store" är en satir över tyskarnas avgud, kungen, bakom vilken François de Voltaires byst står och grinar mot sina beundrare; den andra är "Corneille och Molière; den tredje "l'eminance grise" [den grå eminensen], som föreställer en av dessa munkar som i tiderna spelat en ofantlig roll vid Vatikanen.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Edelfelt hoppas någon gång komma till Spanien och Italien för att se "El Prado", som lär vara det bästa muséet i världen, samt Rafael och Michelangelo i Vatikanen.
Rom, onsdag 22 mars 1876
På förmiddagarna har Edelfelt hunnit se en massa gallerier och kyrkor, men det bästa återstår ännu, Vatikanen; som Alexandra Edelfelt vet håller påven inte längre palatsen öppna för allmänheten, utan man måste ha en skild permesso, ett skilt tillstånd, vilket Walter Runeberg har skaffat; inom kort kan Edelfelt säga vilket intryck stancerna [stanza–rum], loggierna [täckta pelargångar] och sixtinska kapellet gjort på honom.
Vännerna väntar på Edelfelt för att bege sig till Vatikanen; han sänder tusen hälsningar från Rom och Via del Babuino dit han går alla dagar från Monte Pincio.
Rom d. 25 Mars 1876. 25 mars 1876
Edelfelt besökte tillsammans med Runebergs häromdagen Vatikanen; Edelfelt kände till alla de viktigaste konstverken; Capella Sistina [Sixtinska kapellet] gör ett överväldigande men oroligt intryck; Yttersta domen har Edelfelt aldrig förstått sig på; MichelAngelo som konstnär är ändå den mäktigaste ande som levat; det gudomliga, övernaturliga, har denne aldrig vunnit eller eftersträvat, men den mänskliga andens kamp, trots och förödmjukelse har han skildrat som ingen annan; tack vare Vatikanens samlingar på École des Beaux Arts hade Edelfelt en god föreställning om det gigantiska konstverket i taket på Sixtinska kapellet; av profeterna tycker han mest om Daniel och Jonas, av pannåerna Adams skapelse och Syndafallet.
Rafaels Stanzer [rum] överträffade allt vad Edelfelt sett i dekorativt måleri; det är en skada att Rafael låtit sina elever utföra så mycket av arbetena, skillnaden är iögonenfallande; Rafaels måleri är lättare att förstå än MichelAngelos; man kan inte annat än avundas dessa engelsmän som så lätt verkar komma underfund med ett så stort snille som MichelAngelo och står och suckar sitt splendid och beautiful inför taket i Capella Sistina; det är synd att Loggian [pelargång] är så illa medfaren; man märker hur genomartistisk Rafael är då man kommer in i den andra loggian som kallas di Berberini, Berberini har gjort allt för att kopiera Rafael men har misslyckats fatalt; den bästa kopian av Rafael hittas i den nyaste loggian som pryddes under Pio IX; Edelfelt planerar snart återkomma till Vatikanen; permesso [inträde] lär man kunna skaffa genom danske konsuln.
Rom, fredag d. 26 maj 1876. 26 maj 1876
Edelfelt kommer troligen att köpa egna fotografier; bilder av Vatikanens skuptursamling är inte dyr.
Frascati d. 5 Juni 1876. forts. d. 6te Gustafsdagen 5 juni 1876
Från antiken kommer Edelfelt rakt in i medeltiden då han berättar om den "sjudundrande" kyrkoprocession som annandag pingst satte hela Frascati i rörelse; en berömd Madonna hade kommit på besök till Madonnan i Frascati vilket firades med en lång procession ledd av Nationalgardets musik, som spelade samma marscher och polkor som Victor Emanuel och "la constituzione e la libertà" [konstitutionen och friheten] hade hedrats med föregående dag; en liten obetydlig Kristus på korset bars med i processionen, men Kristus har så lite att göra med Vatikanens kult; Edelfelt har sett processioner i Flandern, men där var ännu så mycket andakt och "bigotteri" hos folket att man tyckte det hela var högtidligt; här var det inte ett folknöje; granna kyrkotjänare höll med sina häroldstavar och hotande åtbörder hopen på tillbörligt avstånd, utan tecken på andakt eller religiös prägel.
Frascati d. 10 Juni 1876 10 juni 1876
Edelfelt har läst Hippolyte Taines "Voyage en Italie" [Resa i Italien]; det är klokt, spirituellt som allt vad han skriver; Lorentz Dietrichsons "Vandringstid" förefaller dum och platt i jämförelse; Edelfelt tyckte tidigare att Dietrichsons böcker var intressanta, men de förefaller nu nordiskt-barnsligt-magisteraktiga; Dietrichsons bästa vän Walter Runeberg medger att han inte lyckats i dessa italienska saker; ett kapitel där Dietrichson skildrar ett nattligt besök i Vatikanens antikmuseum, är riktigt besatt, Herculestorsen växer fullt färdig med armar och ben; om antikens levande friska konst har en sådan verkan på honom att han svimmar, ser syner och åbäkar sig, så har han inte begripit antiken; om man vill ställa till en dylik effektscen skall man hellre välja medeltiden med blödande Kristuslik, flådda martyrer, St Agatha o.d.