Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Tuilerieträdgården

Brev skrivna i Tuilerieträdgården i kronologisk ordning

Brev som nämner Tuilerieträdgården i kronologisk ordning

Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Edelfelt tog in på hotell och gick på en spatsertur; han gick till kyrkan S:te Trineté, Stora operan, Vendôme kolonnen, och Tuilerierna, sedan till Louvren, palais royal och sist till Notre dame; Paris är som Stockholm i det att alla monument och större gator känner man igen från fotografier; Notre dame verkade liten och futtig i jämförelse med Kölnerdomen och katedralen i Antwerpen.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Alexandra Edelfelt hade rätt i att Edelfelts ögon har öppnats för den stora tavla som Paris utgör, och den har fått liv; det historiska Paris ser han med förtjusta ögon, Seines böljor, Notre dame kyrkan, det nedbrunna hotel de Ville, Tuilerierna.
Föregående dag hade Edelfelt träffat på fröken Constance Lepsen, friherrinnan Emilia Wallensköld och deras "högra hand" fröken Sandell på Louvren; de kom från Genève; sällskapet gick förbi Jeanne d'Arcs staty, Tuilerieträdgården till Champs Elysés och Industripalatset där årets salong håller till; Edelfelt tyckte synd om fröken Sandell som nästan hela tiden fick sitta i trädgården för att lilla fröken Walborg Wallensköld började skrika på expositionen; friherrinnan Wallensköld har genom sina resor, sin långa vistelse i Petersburg och sitt intresse mycket mera hum om saker än andra fruntimmer; när de skildes åt bad de Edelfelt följa med till Versailles någon dag.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
Edelfelt har fått brev från Oskar Levin, som ber honom ta hand om fröken Viola Levin när hon anländer till Paris och presentera henne för Pauline Ahlberg; Edelfelt är förargad över att Levin har reda på att han känner Pauline och tycker att finska styrelsen borde anställa en guide i Paris för resande finnar; det vore på tiden att skaffa någon som stod ut med att gå fem gånger på Louvren och peka ut vackra verk av Titian, Rafael och Peter Paul Rubens, eller att på gatan visa dem Nya Operan, Madelaine, Tuilerieträdgården och Place de la Concorde.
Paris d. 5 Maj 1875 5 maj 1875
Efter promenaden i Tuilerieträdgården begav sig Edelfelt till Café Suède för att träffa finnar; Julian Alden Weir var på bal hos en amerikansk familj Watts; erfarenheten är alltid den samma när finländare samlas i grupp, fransmännen är roligare och mer omväxlande i sina konversationer; bland finländarna rör sig samtalet vanligen kring mat och dryck, samt gamla kvickheter från Finland; den som börjat känna Paris blir också led på alla nya resandes reflektioner om priser och om chateau d'eau [vattentornet] är på höger eller vänster sida då man går från Louvren till Boulevarden, om maten på Peeters och Champion, som är de dyraste restaurangerna i Paris; dessutom känner flera dåligt till franska språket och kulturen.
Alexandra Edelfelts brev med växeln kom på hennes namnsdag; tusen gånger har tankarna gått till hemmet denna dag, så till den grad att han känt hemlängtan; i synnerhet slogs han av hemlängtan när han efter middagen gick till Tuilerieträdgården och kände doften av syrén och grönska; hans melankoli den senaste tiden har tagit sig uttryck i en längtan till hemmet; han tänkte med sorg hur lite han förtjänat allt det goda som kommit honom till del, medan Alexandra Edelfelt sitter hemma, har sorg och bekymmer och sällan får sina önskningar uppfyllda.
Frascati d. 10 Juni 1876 10 juni 1876
De stora adelsfamiljerna i Italien har att tacka påvar och kardinaler för sin rikedom; Clemens VIII gav åt sina nevöer [brorsöner] Aldobrandini av den påvliga inkomsten; släkterna Farnese, Doria, Sciarra, Barberini och Borghese har öst ur påvens och kordinalernas kassa; under renässansen byggde prelater och furstar slott och villor, och lät pryda dem med målningar och skulpturer, med de miljoner som det "bigotta" Europa skickade till Rom; de gav fester som inte ens de moderna i Tuilerierna eller Vinterpalatset överträffar i prakt och glans; inget ont som inte har något gott med sig, konsten skulle aldrig ha blomstrat på samma sätt utan de olagligt tillkomna rikedomarna.
Paris d. 1 Juli 1878 1 juli 1878
Firandet av fête nationale [nationaldagen] var mera storartat än 1 maj; det vackraste fyrverkeriet avfyrades i Boulognerskogen på sjön, men Edelfelts sällskap orkade inte gå ända dit; Tuilerierträdgården var ett stort ljushav, likaså place de la Concorde; Edelfelt tyckte bäst om Place du théâtre français och l'Avenue de l'Opera som hade den största mångfalden av ljus: elektriskt, gas, oljelampor och papperslyktor; husen var dekorerade i huvudsak med fanor och girlanger; det var rörande att se hur det fattiga folket smyckat sina hus; de yttre bulevarderna påminde om finländska lanthus vid midsommar, födelse- och namnsdagar; folk och transportmedel bar band, buketter och flaggor i nationlfärgerna; trots den fredliga stämningen var ändå Marseillaisen den stående melodin; Paul Droulède hade skrivit en patriotisk sång som också sjöngs mycket; kvällen förlöpte utan ledsamheter; poliserna hade trätt ur sin vanliga roll som finder till arbetarna och såg mellan fingrarna med smärre förseelser; det hela var en tillställning av republikanerna för att för evigt utplåna Napoleondagen den 15 augusti ur folkets minne.
Paris d. 16 mars 1880 16 mars 1880
Edelfelt var föregående dag hos Ellan de la Chapelle och sällskap, som flyttat till ett bättre logis vid rue de Rivoli; det är lika billigt som på pensionen och har utsikt mot Tuilerieträdgården.
Paris d. 24 maj 86 24 maj 1886
Edelfelt har varit tillsammans med Chambure på "militärkarusell"; Edelfelt har förkylt sig; beskrivning av uppvisningen; särskilt hade Edelfelt sett fram emot att se de från Afrika komna "spahis", afrikanska ryttare, som alla var araber; alla gamla släkter var representerade bland officerarna: de Broglie, de la Trémouille, de la Panouse, d’Uzés; festen gavs för de fattiga, på samma sätt som ett evenemang i Tuileriträdgården.
Paris d. 19 mars 87 19 mars 1887
Den här tiden på året brukar Ludvig XIV:s kastanjeträd få löv, men inte i år; det har varit kallt hela vintern, vind från nordost och nu är det snöstorm; "le marronnier du 20 mars" [kastanjen av den 20 mars, kastanjeträd i Tuilerieträdgården i Paris] ser lika tillfrusen ut som allt annat i staden; det har bara varit några milda dagar under hela vintern, och en ständig blåst "à décorner des boeufs" [som kan avhorna boskap, stående uttryck för hård vind].