Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Haraldsbo

Brev skrivna i Haraldsbo i kronologisk ordning

Brev som nämner Haraldsbo i kronologisk ordning

Granbäck d. 1sta Augusti 1872. 1 augusti 1872
Vägen in till staden är den mest lämpliga för promenader av alla slag; på alla sidor fanns trevliga ställen, Källbo, Eklundshof, Djupadal, Haraldsbo, för att inte tala om det namnlösa ställe där kapten Bernt Bergman bor; kaptenen är det stora samtalsämnet i trakten sedan denne gift sig med en 73-årig ungmö, mamsell Christina Witthoff; de fick lov att åka till Köpenhamn för att viga sig; kaptenens nybyggda veranda kallade doktor Mobeck "Snufvan", då folk antar att kaptenen önskar att hans nyvigda hustru där förkyler sig och dör, för att lämna honom med arvet på 100 000 riksdaler.
Med Gustaf Leuhusen gjorde Edelfelt en promenad till villa Skuggan för att träffa en artist, eller blivande sådan vid namn Georg Pauli, elev vid akademin, son till den förmögna parfymören, apotekaren August Pauli; villan bjöd på ett konstverk med sin utsikt över Jönköping; Edelfelt och unge herr Pauli kom överens om att följande dag åka till Tubbarp för att göra skisser tillsammans; Pauli skulle också presentera honom för Janne Höckerts släktingar; på vägen hem möttes Gustaf och Edelfelt vid Haraldsbo av det övriga sällskapet från Granbäck som var ute på kvällspromenad.
Granbäck d. 15 Aug. 1872. 15 augusti 1872
Morgonens brev fick sin förklaring; fru Ebba Ramsay har köpt Haraldsbo av stadsfogden Enoch Moberger.
Granbäck d. 22 Aug. 72 (Thorsdag). 22 augusti 1872
De är bjudna till fru Ebba Ramsay på Haraldsbo; hon är "litet målarinna, litet öfversättarinna och litet af hvarje"; hon visar stor lust att bli bekant med tante Adelaide Leuhusen, som i sin tur visar sig förunderligt liknöjd; fru Ramsay har varit ungdomsbekant med fru Charlotta Weidenhjelm, och hennes man, Carl Ramsay, hade varit finne, född på Esbo gård, Edelfelt vet inte vem han var; om inte bjudningen hos fru Ramsay hade kommit upp skulle de ha kunnat åka till Ryhof; Edelfelt frågar sig hur roligt besöket blir: "qui vivra verra!" [den som lever får se]