Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Triumfbågen

Brev skrivna i Triumfbågen i kronologisk ordning

Brev som nämner Triumfbågen i kronologisk ordning

Paris d. 23 Nov. 1874. 23 november 1874
På söndagen var Edelfelt med fröken Pauline Ahlberg till Berciers protestantiska kyrka, som ligger långt bakom Arc de Triomphe mot Boulognerskogen; det var nästan omöjligt att få platser eftersom Bercier för sista gången predikade i det lilla kapellet, församlingen flyttar nästa vecka till en nybyggd kyrka; i Finland skulle det förefalla "rätt eget" om prästen inledde predikan med långa citat av Jaques-Béninge Bossuet och John Milton, vilket Bercier gjorde; han talade bra och hans sista bön för den protestantiska kyrkan, Frankrike och staden Paris var "utomordentlig".
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Edelfelt har ännu inte träffat Adolf von Becker eller någon av de svenska målarna; avståndet bidrar, Becker bor bakom Arc de Triomphe.
Fredag d. 6 April 1877. 6 april 1877
Efter dinern [middagen] förgegående dag skaffade sig Edelfelt ett par fina handskar, lånade chapeau claque av Rafael Hertzberg och lät bränna sig i håret; han tog omnibussen till Pont de l'Alma som låg längre bort från Triumfbågen än han trodde; han fick således gå en god bit i sina trånga balskor till Avenue de la reine Hortenze där Alfred Koechlins hôtel var grannt upplyst; Madame Emma Koechlin hade ett distingerat utseende och satt i antichambren; hon är så van världsmänniska att hon genast kom i håg Edelfelt fastän hon aldrig träffat honom; hon talade, i en ofta avbruten konversation, om Gustaf Philip Armfelt; Monsieur Koechlin frågade genast om Edelfelts tavla, och gratulerade honom för att den blivit antagen; Edelfelt räknade gästerna till cirka 200.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Eftersom Edelfelt befann sig i närheten av Arc de Triomphe de l'Etoile gick han på visit till Monsieur Alfred Koechlin; de talade länge om årets Salong; Koechlin har ännu inte sett Edelfelts tavla och har därför skjutit upp att skriva till Gustaf Philip Armfelt.
Paris d. 6 Nov. 77 6 november 1877
Det blev stora diskussioner om skissen då Edelfelt gick till Gustave Courtois och Pascal Dagnan, som har en magnifik ateljé nära Triumfbågen; Courtois och Dagnan ställde sig i de ställningar som behövdes för tavlan och gav goda råd; de tyckte att alla bipersoner, såväl Carl IX:s svit som de som öppnat kistan, borde trängas undan så mycket som möjligt.
Paris midsommardagen 1878. 24 juni 1878
Edelfelt var inte på den stora revyn, men stod vid l'Arc de Triomphe då människoströmmen kom därifrån; 19 000 vagnar kom från Longchamps den dagen; toaletterna var makalösa och han och Gunnar Berndtson stod bara och ryckte varandra i armen och förundrade sig; fruntimren i Paris är ibland allesammans fula, ibland alla söta, men vanligtvis alltid välklädda; de engelska fruntimrens hattar skiljer sig från de franska och har mycket "cachet" [prägel] och passar väl på deras fina profiler och guldgula hår.
Paris d. 8 januari 1880 8 januari 1880
Följande dag ska Edelfelt till Alfred Koechlin och börja på porträttet; herr och fru Koechlin vill inte ha en pendant [ett par] till Léon Bonnats porträtt; Edelfelt ska vara där halv 9 på morgnarna; det blir svårt att komma igång så tidigt, först stiga upp, dricka kaffe i ateljén, ta tramway'en som behöver 20 minuter för att komma till Arc de triomphe.
d. 27 april 83 27 april 1883
Jag har nyligen fått adress på ett "family Hôtel” nära Triumfbågen, som skall vara utmärkt bra, och vill jag derföre med det snaraste gå dit för att se på logementet och höra om vilkoren. Hanna bor med Bolinders på Hôtel du Louvre, men ett sådant stort hôtell är ju alltför stökigt och bråkigt, och så är det ju bäst att ni bor i närheten af mina trakter.
Paris måndag d. 25 febr. 84 25 februari 1884
Jag skickar igen till Anni två ögonblicksfotografier som kan påminna henne om färderna till Boulognerskogen. Arc de Triomphe sedd från en af sido avenuerna och så ett parti af sjön i Boulognerskogen – Jag mins att vi just der stego ur vagnen en gång för att mata svanar och ankor eller åtminstone se på huru de matades.
Paris 25 mars 88. 25 mars 1888
Berndtsons är installerade hos Bazire, som de i grunden inte känner alls; med en ny piga som också hittades med hjälp av Pierre; de bor på andra sidan triumfbågen.
Paris söndag 10 mars 1895 10 mars 1895
Efter regencen ville jag gå hem – så mycket mera som jag sprungit hela eftermiddagen för våningar – det fins ändå till ganska rimliga pris möblerade våningar i trakten af triumfbågen. – Men nej – Marie Louise ville gå till "Maxime" och det hjelpte ej annat än att hon, Acku hennes lydige slaf, Santesson, jag och Kurtén men fr. Kurtén gingo dit. – Nu är "Maxime" alls ej något ställe för hyggliga damer, men det är Marie Louises älsklingsställe. – Der superas, dansas efter musik af en ungersk orkester, och der ser man alla Paris snobbar och snobinnor af le "quart du monde" – Jag kan ej begripa att man ids sitta och se på detta mer än en qvart. Men att få Marie Louise bort från denna välgörande atmosfer "måste ske med kran" som Bellman säger. Hon satt lycksalig der. Slutligen bröt jag upp gick hem och sade mig, sedan jag fått höra att jag ej var aimabel, "då det nu var sista gången", då de nu en gång fick rå om mig" o.s.v. – Acku bara förtjust; – Jag undrar om han ändå ej är en lycklig menniska med detta sitt orubbliga lugn, denna olympiska egoism, hvarmed han seglar stolt genom lifvet – troende på sin talent – skrifver nouveller nu – det är obegripligt! Säger sig ha så många nya idéer etc. Måtte de vara lika så goda som de äro nya! – Med det lifliga intrycket af en i grund och botten spolierad afton lade jag mig återigen förvissad om att man endast bör uppsöka sådant sällskap som gör en bättre, klokare, skarpare, mera koncentrerad.
Paris, tisdag 12 mars 1895 12 mars 1895
Jag låter dem först bo i pension (och bor der sjelf med) hos Mademoiselles Mondan, två äldre fröknar (den ena målande) – der Reinhardt, Butler m.fl. af mina vänner och grannar bott. Rummen se utmärkt trefliga ut, roliga och stora (mycket större än hos Mme Jacquinot t.ex). Huru maten är vet jag ej, men min färghandlare M. Gay, som förmedlat saken säger "On y revient, donc on doit être content. En amerikansk målare Picknell kommer årligen dit med familj på 3 månader sedan 10 år. – En massa möblerade våningar har jag sett – några ganska trefliga vid Arc de Triomphe till 350 – få nu se hvad Ellan säger. Ja måtte de komma helskinnade hit och njuta af många herrliga dagar som denna.
Paris 21 mars (mi-carème) 95 21 mars 1895
Då det ännu var vackert (i måndags tror jag) voro vi på en lång (kanske för lång) promenad med var son. Vi gingo härifrån till Triumfbågen och sedan till Place de la Concorde och Kiki skuttade, dansade med, mycket förtjust. Mest jublade han vid Guignolteatern – han lyftes upp på min arm och skrek med de andra ungarne när polichinellen fick eller gaf stryk. Och bockarna sedan, och alla de tusen barnen! Det fans ej spår af historikern och vetenskapsmannen Kiki – endast kläppen af samma namn.
Paris lördag 4 maj 1895 4 maj 1895
Herrskapet Julin voro här på visit just under frukosttimmen. De äro alla dagar på teatrar, museer, utställningar – och friherrinnan Cedercreutz med dem. Det är förunderligt att gumman aldrig är trött. Dock lär hon ej ha varit uppe i Julikolonnen på tinnarne af Notre Dame eller på Triumfbågen såsom hon alltid gör annars här i Paris.