Albert Edelfelts brev

Edelfelt har sett och beundrat Peter Paul Rubens målningar i katedralen och känt sig som en mask inför Rubens gigantiska snille, men samtidigt också hänförd över att stå ansikte mot ansikte med några av konsthistoriens största mästerverk.

Antwerpen – Anvers (s hörs) är en stor stad; katedralen reser sig hög; i de trånga gränderna hänger Mariabilder i varje hörn; de finaste platserna i staden pryds av tre målare: Paul Peter Rubens, David Teniers, Anthonis Van Dyck.

De har haft kvällen ledig med anledning av fête des Trépassés [Alla själars dag]; med Messieurs Robert Arthure, Devey Bates, Sidney Adams och John Hamilton besökte Edelfelt mässorna i katedralen och i St. Jaques.

Det är ett härligt månsken ute; den sekelgamla katedralens spira med sin gotiska arkitektur reser sig vackert mot den klarblåa aftonhimmelen; våren och sommaren lär vara vacker vid Scheldes stränder, men vädret är bara undantagsvis drägligt under vintern.

Ärkebiskopen av Mecheln, Victor-Auguste-Isidore Dechamps, den belgiska kyrkans primus håller fransk predikan i Notre Dame följande dag; Edelfelt funderar på att gå och lyssna på honom; på konstakademien har han en gång hamnat i en dispyt om religion med katolikerna Léon de Pape och Anthonies; Edelfelt talade om Luthers reformation som vändpunkten mellan medeltiden och nya tiden, vilket de andra reagerade starkt emot; likaså svartmålar man på ett nedrigt vis redan i skolorna "kättarkungen" Gustaf Adolf och Jan Huss, Martin Luther, Jean Calvin och Ulrich Zwingli, John Wickleff som egoister, falska profeter, revolutionärer och Antichrister; de andra hade försvarat påven och förbudet att läsa bibeln; alla rättrogna katoliker gläder sig över de stora framsteg katolicismen gör i England; Edelfelt finner det egendomligt att aristokratin i deras tid börjat ägna sig åt vallfärder och tron på det heliga vattnet i Lourdes.

Edelfelt gick slutligen inte till Sidney Adams som han tänkt; han har haft kvällen ledig, ätit supé i sällskap med Karel Scriba; allt är stilla med undantag för det "odrägliga" klockspelet i tornet på katedralen.

Då klockan i katedralen slår elva tar Edelfelt god natt av Alexandra Edelfelt för att hinna skriva till Lulle (Julian) Serlachius; han ska "med det första" även svara på Morbror Gustaf Brandts "epistel"; han hälsar alla bekanta och småsyskonen.

Antwerpen var sagolöst vacker när de anlände till St Annika för att med ångfärja ta sig över Schelde; den makalösa tornspiran höjde sig mot den blå kvällshimlen.

Edelfelt tog in på hotell och gick på en spatsertur; han gick till kyrkan S:te Trineté, Stora operan, Vendôme kolonnen, och Tuilerierna, sedan till Louvren, palais royal och sist till Notre dame; Paris är som Stockholm i det att alla monument och större gator känner man igen från fotografier; Notre dame verkade liten och futtig i jämförelse med Kölnerdomen och katedralen i Antwerpen.

Amerikanerna Robert Arthur, John Hamilton och Dewey Bates har anlänt till staden; Edelfelt har sprungit omkring med Bates för att få honom in vid École des Beaux Arts; Bates och Hamilton kommer till Jean-Léon Gérôme, liksom Sidney Adams som också lär vara i staden; Émile Claus hade sökt Edelfelt, men hunnit resa tillbaka till Belgien innan de träffats; Frédéric Matthæi väntas komma inom de närmaste dagarna; i nästa månad kommer Jules Dubois där via på sin resa till Rom; Alexandra Edelfelt ser således att Edelfelt får en riktig antwerpisk klick där; allt tal om Antwerpen har gjort att Edelfelt ser gatuvyerna framför sig och hör tornklockspelets Marthaouvertyr.