Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Luxembourgpalatset

Brev skrivna i Luxembourgpalatset i kronologisk ordning

Brev som nämner Luxembourgpalatset i kronologisk ordning

Antwerpen, lördag d 28 Mars 28 mars 1874
Alexandra Edelfelt tycks vara av samma åsikt som morbror Gustaf Brandt i den Eklöfska frågan; Edelfelt vet inte hur han skall få tid för August Eklöfs beställning då han först måste måla något åt Calle Holm; det förefaller honom obegripligt att få en månad på sig att måla en tavla och samtidigt studera vid en akademi och försöka komma in på en ateljé; om konsul Eklöf går med på att behålla sina pengar fram till att Edelfelt får tid, så går han med på förslaget; Eklöf vill ha en historiemålning med många personer, vilket han hittills bara gjort i kol på konstakademien; han vill inte skicka hem något uselt och kan inte till juni få hem något dugligt; om Eklöf vill ha en kopia ber Edelfelt att åtminstone få se sig om i Paris och först rådgöra med Adolf von Becker; han skulle i så fall inte direkt kunna söka sig till en ateljé, utan få lov att sitta på Louvren eller Luxembourggalleriet och kopiera.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
I Antwerpen skulle Edelfelt inte ha kunnat tänka sig att låta en vecka gå utan att "göra strå i kors"; så har det emellertid gått nu, i en vecka har han bara sett och sett, och ändå långt ifrån sett allt; han har besöket Salongen, Luxembourg, Louvren med Rafaël och Peter Paul Rubens, expositionen i Corps Legislatif för Elsass-Lothringarna;den sistnämnda utställningen är arrangerad av baron Taylor, till förmån för de Elsassare som tänker flytta till Algier hellre än stannar under Preussen; Frankrikes rikare familjer har bidragit, så Alexandra Edelfelt kan tänka sig att det är imponerande; det finns utställningsobjekt från Nathaniel Rotschilds samlingar; bland porträtten finns alster av Marie Antoinette, Napoleon och Robespierres; där finns också Ernest Meissoniers Napoleons återtåg från Ryssland.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Luxembourgmuseet har fått många nya tavlor sedan Alexandra Edelfelt var där 1852, Ernest Hébert, Ernest Meissonier, Hippolyte Flandrin och Henri Regnault; såg mamma Thomas Coutures "La décadance de Romains"?
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
I söndags var Edelfelt för sista gången på bjudning hos Mellins, friherrinnan Wilhelmina med dotter Constance reser till Ems; unga baron Axel Mellin var där, men hans fru var trött efter resan och därför inte synlig; friherrinnan Emilia Wallenskiöld och fröken Constance Lepsen utnyttjar tiden väl, på kort tid har de sett allt i Paris och ändå flera gånger varit på Louvren, Salongen och Luxembourg.
Paris . 11 Sept. 1874. 11 september 1874
Edelfelt vet inte vad han skall måla åt August Eklöf; Alexandra Edelfelts förslag om att kopiera är inte dåligt, men han är rådvill om vilket tavla han skall välja; Eklöf skulle inte tycka om någon Rafael, Corregio eller Peter Paul Rubens från Louvren; Édouard Mullers revolutionsscen i Luxembourg skulle ta månader att kopiera, likaså Thomas Coutures les Romains en decadence; Adolf von Becker har redan kopierat de bästa tavlorna av Eugène Delacroix och Ernest Hébert; det finns en vacker tavla av Jules Lefebvre med Venus och Amor som leker, men därhemma är man inte van vid det nakna måleriet; därtill finns Leda av Paul Baudry.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Edelfelt har gått skallgång efter ett rum i Quartier latin, från Pantheon till St Germain de Pres, från Luxembourg till Seinen; han sprang på boulevard St Michel, Rue Bonaparte, Rue Vaugirard, Rue des Rennes, Rue de l'École de Médécine, Rue de Racine; små möblerade rum för 25 à 30 francs är små hål under taket; lite större och ljusare kostar omkring 50 francs; Filip Forsten betalar 50-60 francs för sitt rum; Edelfelt såg ett präktigt omöblerat logement vid Rue des Cassettes som han tror att han tar; Adolf von Becker har berättat vad han behöver i möbelväg; kostnaderna skulle bli 5 francs mera än det billigaste rum med städning på hôtel Russie där Robert Arthur bott; möbeltransport får man kostnadsfritt från Kolossen på Rhodos, det största och billigaste magasin i Paris; om Becker reser får Edelfelt en del av hans möbler; Severin Nilsson kanske kunde ge honom ett av sina bord billigt (två av dem tillhör egentligen Ernst Josefson); redan i Antwerpen rådde Karel Scriba och Arthur honom att ta privat logis.
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Severin Nilsson och Gerle sitter inomhus hela dagarna utan att ens öppna fönstren; städerskan madame Ledet kallar Gerle "le grand sauvage" [den store vilden]; Edelfelt tycker det är oförlåtligt att en 25-åring som tio år varit elev vid konstakademien i Stockholm inte känner namnen på Léon Bonnat, Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme; Gerle tycker att Carl Wahlbom är lika bra som Ernest Meissonier, att Mårten Eskil Winge och August Malmström är lika goda som Paul Baudry, William Bouguereau och Léon Bonnat efter att ha sett dem en gång på Luxembourg.
Paris. den 26 Okt. 1874 26 oktober 1874
Hela veckan har Edelfelt umgåtts med familjen Cedercreutz; Mille (Emil) Cedercreutz hämtar honom vanligen i École des Beux Arts och eftermiddagarna har gått åt till att besöka Louvren, Luxembourg, Boulognerskogen och Jardin d'Acclimatation; på kvällarna efter hans lektioner på skulpturskolan har han gått med Mille och friherrinnan Emmy Cedercreutz på Folies Bergères-teatern och på Elysée Montmartre, gjort promenader på boulevarden, suttit på kaféer och dylikt, vilket har kostat mycket pengar; Edelfelt anser att anledningen till att Cedercreutz inte har stått för hans kostnader beror på konfusion snarare än på snålhet, som Filip Forsten menar; det som han skrivit får i detta fall inte föras vidare till någon, ingen!; friherrinnan Cedercreutz har en mani för "spektakel", och är också outtröttlig i att se sig omkring, de har sett mycket av Paris; i Schweiz träffade friherrinnan många "hyggliga" tyskar och är i allmänhet rätt tysksinnad och fäller därför hårda kommentarer om fransmännen.
Vid skulptur- och teckningsskolan har Edelfelt modellerat ett ornament och ett litet lejonhuvud; Aimé Millet tyckte att det inte var dåligt för en nybörjare, "pas mal pour un commençant"; från Jean-Léon Gérômes ateljé är det också en brasiliansk markis som tar skulpturlektioner.
Arkitekten Karl Alfred Caveen har anlänt och skall stanna hela vintern; Caveen sökte upp Edelfelt i Ecoles des Beaux Arts; han har med saknad talat om Carl Albert Edelfelt; som Alexandra Edelfelt vet har Caveen stipendium från Överstyrelsen för allmänna byggnaderna för att studera arkitektur; Edelfelt anser att stipendiet kommer för sent för en person som är betydligt över 30 år och inte kan språket; Edelfelt vet inte heller om Caveen har anlag att bli en Donato Bramante, Louis Visconti eller Karl Friedrich Schinkel; Caveen var häromkvällen med dem på Folies Bergères; Edelfelt har skaffat honom en lärare i franska och presenterat honom för Julian Alden Weir och Dewey Bates; Filip Forsten och Mille (Emil) Cedercreutz tycker Caveen är "typisk", men hjärtligheten och personligheten själv; han verkar intresserad av måleri, åtminstone gick han noggrant igenom Luxembourg; då Caveen lärt sig något av språket skall han gå in vid en privatateljé vid Rue de l'Ecole de Medicine.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
Följande morgon väcks Edelfelt av sin bolagist [rumskamrat] Julian Alden Weir, som meddelar att Viola Lewin oanmäld väntar i andra rummet; Edelfelt söker upp henne på Hotell Splendid nära Louvren senare på dagen, men får vänta flera timmar innan hon dyker upp; Edelfelt har aldrig sett en så dåligt arrangerad resa, det är inte passande att ett "ungt fruntimmer" bor ensam på hotell; hon som bott på en pension i Genève kunde ha ordnat en rekommendation till något "fruntimmer" i Paris; hennes familj hade inte heller försett henne med skriftliga rekommendationer till greve Horn, som de bad henne söka upp; inte heller hennes kusin "baron de Lewin" som är gift med en parisiska och vistas i Nizza hade gett henne några anvisningar; Edelfelt kommer överens med Viola om att träffas följande dag för att gå till Luxembourg.
Paris d. 17 Februari 1875. 17 februari 1875
Viola Lewin har rest; Edelfelt var föregående dag hela eftermiddagen med henne då Pauline Ahlberg hade förhinder; Viola gav honom i avsked 9 francs för teaterbiljetter och vagn, samt meddelade att hennes far önskar en kopia av någon genretavla i Luxembourg.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
De har flanerat på bulverderna, besökt Louvren och Luxembourg och Edelfelt har angett vilka saker Axel Antell företrädesvis bör se; föregående kväll var de på bal Bullier.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
Som Alexandra Edelfelt vet troddes allmänt att Jules Bastien-Lepage skulle få Romarpriset; Edelfelt var förhindrad att närvara vid École des Beaux Arts när utslaget tillkännagavs; Edelfelt gick med unga Wolff uppför Rue Tournon då han såg ett jublande sällskap dra upp mot Luxembourg; det visade sig att Léon-François Comerre fått priset.
Jean-Baptiste Hugues bjöd hela sällskapet till "le Chalet", ett värdshus med trädgård bakom Luxembourg; man gick dit på rad och Romarpristagaren bars i spetsen; det långa tåget slingrade sig genom Quartier Latin, på place St Germain tog man i ring kring Hugues; sällskapet installerades i en berså och drack en skål för Frankrike och sjöng le chant de depart; arkitekterna som har det bästa kamratskapet i Ecole des Beaux Arts underhöll sällskapet; roligast var det då en ung arkitekt på förfärlig marseilledialekt härmade den berömda djurtämjaren François Bidel, som för närvarande har sitt menageri på place Chateau d'Eau; den tjocke målaren Jean-Joseph Weertz utpekades som den stora nubiska lejonhonan; kl. halv 12 vandrade Julian Alden Weir, Joseph Wencker och Edelfelt hem.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
John Singer Sargent har gjort ovanliga framsteg, Edelfelt blev alldeles perplex då han såg de utmärkta saker Sargent gjort; han arbetar med sin lärare Carolus Duran på en plafond [takmålning] för Luxembourggalleriet; Sargent har, liksom hela familjen, ett otrevligt smickrande sätt; Edelfelt vet inte varför men hos Sargents och Austin framställs han som en skicklig tecknare; Miss Sarah Austin är den sötaste av hela "slurven"; den yngre, Mary Austin, passade ypperligt som 17-åring, vid 19 års ålder är hon inte mera så barnsligt behaglig som då.
Paris. torsdag d. 28 dec. 1876 28 december 1876
Carl Gustaf Estlander ber om en lefnadsteckning över Jean-Jospeh Perraud; Edelfelt känner inte till annat av hans arbete än det som finns på Luxembourg.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Edelfelt har inte presenterat unge Otto Wallenius för Alexandre Cabanel eller Jean-Léon Gérôme ännu, i och med att han ännu inte fått sitt intyg från ministern; Edelfelt tycker det är egendomligt att Wallenius nödvändigt vill börja teckna innan han sett något; Edelfelt fick honom igår till Luxembourg; det är underligt att han och andra unga ständigt talar om Helsingfors, Finland, fru Achté och finska operan, Ferdinand von Wright, Lennart Forstén och Hjalmar Munsterhjelm, och inte får nya intryck av det de dagligen ser här; dessa intryck borde ju vara tusen gånger starkare än från de små förhållandena därhemma.
Paris d. 10 Jan. 78. 10 januari 1878
Det som alla anmärker på är en viss monotoni i utförandet; detsamma hade Jean-Léon Gérôme anmärkt på i Blanca; Edelfelt har försökt åtgärda saken genom att stå långa stunder i Luxembourg och se på Antoine Vollons natures mortes; allt vad Vollon gör har fullkomligt den natur och de egenskaper som föremålet i naturen.
Paris d. 21 april 1879 21 april 1879
Svensken August Hagborg har sålt en tavla till Luxembourg, vilket stärker Edelfelts åsikt att all framgång i dessa avseenden är en affaire de chance [fråga om tur], med tanke på hur uselt Hagbors måleri var föregående år; Hagborg känner "gubben" Louis Viardot som har något att göra med Luxembourg.
Paris lördag d. 10 mai -79. 10 maj 1879
Följande dag är le jour du vernissage [vernissagedagen] och Edelfelt är nyfiken och rädd; det lär finnas många goda tavlor, flera goda snöstycken; Edelfelt hoppas att hans tavla skall ta sig bra ut; svenskarna talar om August Hagborgs tavla som ett mästerverk och bra måste det vara om Luxembourg köpt in den.
Paris d 20 febr. 1880 fortsatt d. 24 do 20 februari 1880
Alfred Koechlin presenterade Edelfelt för Jean-Joseph Benjamin Constant och andra målare, samt för Etienne Arago direktör för Luxembourgmuseet; de gick för att titta på porträttet av Koechlin, som lovordades; Constant rådde Edelfelt att göra fonden lite mörkare; Arago beklagade att han sett det, då han inte längre kunde vara opartisk i Salongsjuryn.
Söndag 3 octobre 1880 3 oktober 1880
Edelfelt märkte åskmoln i luften; det visade sig att Mischa Wolkoff hade telegraferat till Berlin på Sophie Manzeys namnsdag, efter att i Ryssland sett sentimental och kär ut; Sophie verkade inte likgiltig för hans uppmärksamhet; Edelfelt frågade hur hon kunde hålla av en människa som hon drivit med så kapitalt; andra dagen bröt stormen lös och de talade inte om annat än om Mischa Wolkoff; Wolkoff attackerades av frun och Paul von Etter; fröken endera teg eller tog honom i försvar; då Edelfelt förundrade sig över en så fullkomlig omsvängning hade fröken inget att svara och Edelfelt for hem i vredesmod; deras samtal hade varit fragmentariskt medan de strövade genom Paris; de hade varit uppe på tinnarna av Notre Dame, i Champs Elysees, på Luxembourg och Louvre; följande dag var hon mera sitt gamla jag; Edelfelt tror att Wolkoff med all sin tråkighet har en viss demonisk makt över henne, dominerar henne, så att hon i honom ser sitt oundvikliga öde.
d. 24 Januari 1881 24 januari 1881
À propos, så är det ändå märkvärdigt att Jag ej skall få min stora tafla såld till palatset. Nordenstam lofvade ju halft om halft att bestyra om denna sak. Det är så mycket mera förargligt som taflan ej hemma haft den succès som här, och som jag nu från nästan officielt håll hört att Jag under Salongen kunnat sälja den åt franska staten, och möjligen nu haft den i Luxembourg. Det är då en otur!
Paris d. 5 maj 1882 5 maj 1882
Tre köpare ha anmält sig för min tafla – en af dem franska staten, för Luxembourg gallerie. Väl har jag alltid vetat att 3000 frcs varit deras högsta pris, men nu ha de bjudit 2000 för min, hvilket dock är nedrigt litet. Jag tror mig ej ha råd att skänka bort 5 à 6 tusen för äran att sitta i Luxembourg. En af dem som skrifvit, tyckes, på namnet vara ryss. Hvad Tritiakoff beträffar få jag ej något svar. Jag litar numera ofantligt litet på ryssar. De lofva tre gånger mera än de någonsin kunna hålla.
Hur skall jag göra – skall taflan säljas till Luxembourg – 10 år efter min död kommer den då till Louvren. – Tala ej om priset, tala blott om äran.
Paris d. 15 maj 1882 15 maj 1882
Antonin Proust, Gambettas minister för de sköna Konsterna – sade att det varit frågan om Sargent och mig under middagen, och att han var särdeles lycklig att göra min bekantskap. Rådde mig för resten att sälja min tafla till Staten – han skulle nog bestyra om att den kom till Luxembourg – Vous avez l’avenir devant vous et vous gagnerez autant d’argent que vous voulez – ne regardez donc pas à quelques milliers de francs de plus ou de moins.
Paris, tisdag d. 23 maj 1882. 23 maj 1882
Jag känner mig nu åter ha en oförtjent framgång. Jag har, apropos taflans inköp, lofvat Bogoluboff att vänta till i morgon på svar från Tretiakoff – visserligen vore det ju till följd af ett löfte (och 8000 frcs) som jag skulle ge taflan åt honom. Emellertid har jag mycket tänkt på såväl Mammas som mina finska vänners ord, och skall gå upp till Statssekreteraren för att fråga om det ännu ej är för sent. Dagnan Bastien, Baude mena alla att det är skamlöst litet och att jag nog har tid att få något till Luxembourg senare – I artisters ögon betyder detta ej mycket, men det stora publikum, strömmen af utländingar o.d. – och så kommer jag 10 år efter min död i Louvren.
Paris d. 1 Juni 1882 1 juni 1882
Jag har haft ganska mycket språng för min taflas inköp. Jag ville näml. ha, om möjlig, ett skriftligt anbud för Luxembourg. Statssekreteraren, Paul Mantz (förr konstkritiker i le Temps) tog utmärkt vänligt emot mig och sade att han gjort anbudet i akt och mening att få taflan till Luxembourg – men, sade han, att ge ett skriftligt löfte vore för regeringen omöjligt, dels emedan ministeriet när som helst kan störtas och efterträdarne då ej behöfva hålla de förres förbindelser, dels emedan han förutsåg det fall att jag i framtiden skulle måla en bättre tafla, hvarvid denna skulle få vika för den senare. Emellertid lofvade han göra allt för att få taflan på Luxembourg, som från början varit meningen. Han sade att det pris som bjudits vore löjligt, och lofvade, bara för att reparera skammen, gå upp till ministern, Jules Ferry, för att be om ett extra anslag för taflan C'est un tableau tout-à fait remarquable, dont la place est certainement au Luxembourg.
Gubben Arago, conservateur för Luxembourg, till hvilken jag hade ett varmt rekommendations bref af Koechlin, sade mig detsamma. ”Nous ne sommes pas inamovibles, et promettre que votre tableau sera au Luxembourg et qu'il y restera toujours, ce serait comme quand on jure un amour éternel à une femme. Tout ce que je puis dire ce que M. Mantz et moi désirons très vivement vous avoir dans notre galerie nationale, et que nous ferons, au besoin, enlever de vieux tableaux pour y mettre le votre – mais quant à prendre un engagement formel, nous n'en avons pas le droit".
Luxembourg är som Mamma vet öfverfullt. Jag är den enda utländing af hvilken staten velat köpa till Luxembourg i år – Emellertid har jag att vänta officielt bref om allt detta. – Med dessa språng har tiden temmeligen slinkit mig ur händerna.
Fragment 6 juni 1882
Staten har nu gjort ett anbud på min tafla på 3000, och brefvet från ministeriet säger angående Luxembourg: le gouvernement ne peut à present prendre aucun engagement formel – mais etc. je crois toutefois pouvoir vous donner, Monsieur, dès maintenant l'assurance que l’administration des Beaux-Arts, désireuse de s'assurer la possession de votre tableau, fera tout ce qui dépendra d'elle pour qu'il soit donné satisfaction à votre désir. – Jag tror jag säljer den ty både Mantz och Arago ha lagt att det är för Luxembourg de velat ha den och att de önska det. Dessutom kunna de ej gerna skicka en tafla som fått en 2dra klassens medalj till provinsen.
Paris d. 2 Dec 1882 2 december 1882
På Luxembourg har jag varit. Min tafla är utmärkt väl placerad. Der är icke många nya, och endast 3 eller fyra från årets Salong. Jag skall dock göra bättre saker, vänta bara!
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
Igår var Gérome här. Han var särdeles vänlig – sade att jag haft orätt i att ej ha varit hos honom på två år, och att han, långt ifrån att ej sympathisera med mig och min konst, följt med mig med största intresse. "Vos succès m’ont fait un véritable plaisir, et j'ai beaucoup admiré votre tableanu qui est au Luxembourg. Som jag uti den "froid” som varit mellan min gamle lärare och mig, ovilkorligen är den som haft rätt – erkände jag att jag varit dum, och lofvade ha mera förtroende till honom. Jag talade om den stora skiljaktighet som fanns mellan hans principer och det jag nu gör, hur jag allt mer och mer kommit bort från mitt första maner o.s.v. "Mais vous croyer donc, mon cher Edelfelt, que je ne comprends pas cela? – Mais tant mieux! Que chacun garde sa personnalité.
Paris d. 8 maj 84. 8 maj 1884
Heinricius säger att han nu borde stanna i Paris der han har sällskap och der han ännu ej sitt någonting. Men "läkarne förstå sig ej på hans sjukdom" heter det. Ingenstädes har han varit – ej på theater ej på museer – utom på Louvren dit jag släpade honom en dag. och 1 gång på Luxembourg dit han gick med Geijerstam. För resten är han ganska vänlig och glad, intresserad, för en stund af allt det jag håller på med.
Paris 2 maj 1895 2 maj 1895
Bertas hatt köpes nu som bäst af Ellans (hon skulle visa Julins några panoramor, som hon redan visat dem Louvren och Luxembourg, skaffat flickorna i en pension o.s.v.) – Och åt Mamma köper jag icke några meter att laga upp den gamla sidenkjolen med utan en ny klädning som snart afsändes. – Jag har skickat hem (eller låtit inpacka) pelsar, en service och 2 stora lådor med böcker – så att jag har mina litterära skatter på ett ställe. Bland böckerna finnas också hela Littré – till flickornas disposition.
Paris torsdag 9 maj 1895 9 maj 1895
Madonnan håller jag på att sälja – icke dyrt, ty tiderna äro ej goda – jag har haft en massa anbud, hade begärt 3000, men går af för 2000 – det är i alla fall lika mycket som jag fick för snötaflan på Luxembourg, – som fortfarande har sådan succès.
Odaterat 1 januari 1900
Det tråkiga har begynt. Väntning på lådor, trassel med allt möjligt i det numera ytterst ödsliga utställningspalatset, divideringar med undervisningsministern om möjliga inköp för Luxembourg, och derjemte porträttet som måste vara färdigt tisdag afton.
Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
Naturligtvis har jag dagliga förargelser. Ministern Leygues, som Thaulow kallar Numa Roumestan, är en typisk gascognare, och inte mycket att lita på. Får nu se huru det går med Halonens taflas inköp till Luxembourg. Tala inte om det – men nu börja de krångla. Roujon, inspecteur des B A. är emot den – Bénédite är för den, ministern på resa "voyage electoral – men han måste ta den i alla fall, det har jag svurit på.
Paris 12 dec 1900. 12 december 1900
Och så har den olyckliga utställningen tagit obegripligt mycken tid bl.a med korrespondens. Jag skrifver, skrifver, skrifver och icke skönskrift som fru Behr. Om nu paviljongshistorien skulle sluta utan bråk och likaså Luxembourg-historien så vore jag bra nöjd. Gud vare tack och lof för att jag kommit så långt som hittils utan större skandaler. – Min största glädje är att jag har ett något så när godt samvete och icke sökt egen vinning och ära under denna tid, men deremot då och då kunnat göra reklam för vårt fattiga fosterland.
Paris 8 mars 1901 8 mars 1901
Benédite (direktören för Luxembourg) också han sjuk i influenza sedan veckor, har sagt till Ville Vallgren att han bara väntar på Ministerns bref ang. Pasteur-porträttet. Om några dagar får jag således besked om den närmaste framtiden.